I grevens tid drar jag iväg det sista inlägget för mars månad, som kom att tangera det gamla rekordet från februari.
I morgon, dock, blir det inget inläggsmaraton då jag kommer att vara tillbaka på jobbet. Jag förmodar att de saknat mig väldigt.
Statusen är som följer; har avslutat ännu ett Taken-avsnitt. Jag tittar numera ensam eftersom Johan sovit sig igenom allt för stor del av serien för att längre kunna följa med. Han sitter istället på hallgolvet och målar panel. Tänkte försöka ha en riktigt och fungerande hall till nästa fredag. Snart ska jag oxå börja tjata på er om att vara med och tävla då.
Nu ska jag lägga mig. Lyssna på Pam Tillis. Istället för på regnet som inte ger upp.
Sov gott.
tisdag 31 mars 2009
ANOTHER CUP OF
Camilla har kommit över skrämmande forskningsresultat. Med hjälp av nyhetsflödets allra finaste kanal aftonbladet.se.
Där har man räknat ut att tre burkar red bull per dag var likvärdigt med att dra i sig arton koppar kaffe. Mycket kaffe, kanske man tänker. Javisst. Men jag tänker även på mig och Milla och den där grekiska ön. Där vi till slut blev tvungna att rita såna här stjärnor på handleden för att vi skulle komma ihåg där på nattkvisten att inte beställa drinkar med red bull. För att det var det enda vi mådde dåligt av. (Skönt resonemang, eller hur?) Det där funkade ju naturligtvis inte. Vi satt ju där i alla fall som idioter och höll våra red bull-drinkar i samma hand vi hade stjärnan på.
Men det är inte det som är det konstiga. Det märkliga är att jag ändå fick panikjaga runt Kreta efter anständigt kaffe till min koffein-oholic till reskamrat. Borde det liksom inte räckt med de där arton kopparna hon, enligt den här studien, fått i sig på natten?
SMACK!
Gode tid! Som en gammal Lotta skulle ha sagt, vad glad jag blir av några små fina kommentarer!
Emmelie - min klippa i den kyrkliga djungeln! Tack för den infon. Då var vår initiala känsla där igår av att något inte stod helt rätt till alldeles korrekt. Jag menar poolhörna...pft! Inget man skulle installera i gamla hederliga Sånga kyrka direkt.
Hoppas jag.
Milla - vi kör ett gammal traditionellt handslag på det! Vi ska till Chania. Sen måste vi ju bara bestämma om vi ska ta oss dit med vanlig taxi. Eller bli körda av en servitör som via tolk låter hälsa att han faktiskt kör som bäst efter 3-4 raki. Men det där hinner vi fundera på.
Emmelie - min klippa i den kyrkliga djungeln! Tack för den infon. Då var vår initiala känsla där igår av att något inte stod helt rätt till alldeles korrekt. Jag menar poolhörna...pft! Inget man skulle installera i gamla hederliga Sånga kyrka direkt.
Hoppas jag.
Milla - vi kör ett gammal traditionellt handslag på det! Vi ska till Chania. Sen måste vi ju bara bestämma om vi ska ta oss dit med vanlig taxi. Eller bli körda av en servitör som via tolk låter hälsa att han faktiskt kör som bäst efter 3-4 raki. Men det där hinner vi fundera på.
TAKE ME THERE
Mina kollegor ser ut att ha kompisbloggat igår. Två inlägg i samma ämne. Jag missade ju Färjan som sagt, men den andra grejen ska jag försöka hänga med på.
Tio platser jag vill besöka
Nashville, TN
Dutch Harbor, Alaska
Kruger National Park, Sydafrika
Vilken som helst läskig del av Rumänien
Grand Canyon
Isle of Skye
Irland
En Söderhavsö av något trevligt slag
The old town of Chania ;)
Jag har svårt att enas med mig själv om det tionde resmålet. Utseluter Amazonas - för mycket läbbiga djur. Utesluter rymden - verkar för omständigt. Jag behöver fundera vidare på det här.
Återkommer i ämnet.
GOING TO THE CHAPEL
Mina vänner. Minns ni när jag för ett tag sedan skrev vitt och brett om att jag närmade mig mitt 500:e inlägg?
Detta är mitt 700:e. Tiden, och bloggandet, går sannerligen fort när man såhär roligt.
Nu ska jag lite snyggt knyta ihop mina två föregående inlägg. Om att aldrig riktigt nå fram till Årets Mamma och det där guldkorset.
När jag röjde fram den gamla skänken i helgen hittade jag bland Biltema-kataloger från sekelskiftet och instruktionsböcker till apparater som inte längre finns vid liv en trave dopkort. När jag började läsa visade det sig att det var samtliga gratulationskort från Elviras dop. I ett av dessa, nämligen det från min farmor, satt det där korset tejpat med lyckönskningar intill.
Det är tur att farmor inte läser min blogg för det här är ju riktigt pinsamt. Mamma tittade på smycket och konstaterade att ja, det är ju faktiskt äkta och arvegods och kanske förtjänt av ett bättre öde.
Lite därför tog jag med mig korset till kyrkan oxå. För att det skulle känna sig hemma och i kontakt med Gud och gänget.
Men kyrka och kyrka förresten. De där moderna centrumkyrkorna gör det liksom inte för mig. En kyrka för mig ska vara av sten, med torn och vindpinad och gärna ligga på nån slätt där man som känner alla gamla dödas närvaro.
Man får inte riktigt den känslan i Mälarökyrkan i Ekerö Centrum. Vi funderade på om den tillhörde Svenska Kyrkan eller om det var nån sorts fribrytarvariant. Istället för dopfunt hade de liksom en liten kaklad pool där framme. Som ett litet inne-spa där vid altaret. Är det vanligt? Jag vänder mig nu till mina mer church-going läsare. Jag fann detta både märkligt och intressant.
Detta är mitt 700:e. Tiden, och bloggandet, går sannerligen fort när man såhär roligt.
Nu ska jag lite snyggt knyta ihop mina två föregående inlägg. Om att aldrig riktigt nå fram till Årets Mamma och det där guldkorset.
När jag röjde fram den gamla skänken i helgen hittade jag bland Biltema-kataloger från sekelskiftet och instruktionsböcker till apparater som inte längre finns vid liv en trave dopkort. När jag började läsa visade det sig att det var samtliga gratulationskort från Elviras dop. I ett av dessa, nämligen det från min farmor, satt det där korset tejpat med lyckönskningar intill.
Det är tur att farmor inte läser min blogg för det här är ju riktigt pinsamt. Mamma tittade på smycket och konstaterade att ja, det är ju faktiskt äkta och arvegods och kanske förtjänt av ett bättre öde.
Lite därför tog jag med mig korset till kyrkan oxå. För att det skulle känna sig hemma och i kontakt med Gud och gänget.
Men kyrka och kyrka förresten. De där moderna centrumkyrkorna gör det liksom inte för mig. En kyrka för mig ska vara av sten, med torn och vindpinad och gärna ligga på nån slätt där man som känner alla gamla dödas närvaro.
Man får inte riktigt den känslan i Mälarökyrkan i Ekerö Centrum. Vi funderade på om den tillhörde Svenska Kyrkan eller om det var nån sorts fribrytarvariant. Istället för dopfunt hade de liksom en liten kaklad pool där framme. Som ett litet inne-spa där vid altaret. Är det vanligt? Jag vänder mig nu till mina mer church-going läsare. Jag fann detta både märkligt och intressant.
SÄKERT
Dock gjorde jag det säkra före det osäkra igår, eftersom vi skulle vara i kyrkan, och hängde på mig ett kors.
Om det är en snubbe jag inte jiddrar med så måste det väl vara Gud. Gud och Janne Jansson. Eftersom han kan stänga av mitt internet.
GRÄNSEN
När jag sitter sådär på en föreläsning om barn och hanterandet av dessa, (även om sensmoralen just denna kväll var att vi skulle inte hantera våra barn utan relatera till dem) finner jag mig själv funderandes på, på vilket sätt jag är dum.
Är jag dum på så vis att jag inte förstår att jag är behov av den här kloke farbrorns tips och råd. Eller är jag dum, försmädlig rent av, för att jag tycker att det han säger är rena självklarheter. Stencil 1A i föräldraskap, så att säga.
Jag vill på intet sätt slå mig för bröstet och påstå att jag har nailat det här med att vara förälder. Absolut inte. Det hänger inga plaketter på mina väggar, jag har ännu aldrig vunnit pris som Årets Mamma.
Men jag känner heller inte igen mig någonstans i alla de här små exemplen han drar. Och jag är inte dum, jag fattar ju att det är hitte-på-historior. Han drar saker till sin gräns, för att vi ska fatta. Men ändå är det så långt ifrån den verklighet jag, och de föräldrar jag har närmast runt mig, känner igen.
Jag tror, och har alltid sagt, att man kommer allra längst i det här med föräldraskap av olika slag med helt vanligt sunt förnuft. Besitter man tillräckligt av den varan kommer man aldrig hamna i en situation där hela familjen måste lägga sig klockan sju för att en treåring har bestämt det. Där ens barn inte äter mat om pappan inte äter en daggmask först. Eller att en styvförälder leker hund i flera timmar för att han helt enkelt inte vet bättre.
Och han befann sig verkligen på rätt plats i världen, Ekerö Centrum, när han på sitt psykolig-farbror-klumpiga vis berättar att han trodde på det här med att doktorera (eller på vad sätt man nu valde att utbilda sig) först och sen skaffa sig sina eller sitt barn vid fyrtio. Då man har samlat på sig erfarenheter nog till att ha det tålamod som det här med att ha barn kräver.
Men jag vet inte, jag. Jag vet verkligen inte om det inte var så att han befann sig på ganska tunn is där, farbrorn.
Är jag dum på så vis att jag inte förstår att jag är behov av den här kloke farbrorns tips och råd. Eller är jag dum, försmädlig rent av, för att jag tycker att det han säger är rena självklarheter. Stencil 1A i föräldraskap, så att säga.
Jag vill på intet sätt slå mig för bröstet och påstå att jag har nailat det här med att vara förälder. Absolut inte. Det hänger inga plaketter på mina väggar, jag har ännu aldrig vunnit pris som Årets Mamma.
Men jag känner heller inte igen mig någonstans i alla de här små exemplen han drar. Och jag är inte dum, jag fattar ju att det är hitte-på-historior. Han drar saker till sin gräns, för att vi ska fatta. Men ändå är det så långt ifrån den verklighet jag, och de föräldrar jag har närmast runt mig, känner igen.
Jag tror, och har alltid sagt, att man kommer allra längst i det här med föräldraskap av olika slag med helt vanligt sunt förnuft. Besitter man tillräckligt av den varan kommer man aldrig hamna i en situation där hela familjen måste lägga sig klockan sju för att en treåring har bestämt det. Där ens barn inte äter mat om pappan inte äter en daggmask först. Eller att en styvförälder leker hund i flera timmar för att han helt enkelt inte vet bättre.
Och han befann sig verkligen på rätt plats i världen, Ekerö Centrum, när han på sitt psykolig-farbror-klumpiga vis berättar att han trodde på det här med att doktorera (eller på vad sätt man nu valde att utbilda sig) först och sen skaffa sig sina eller sitt barn vid fyrtio. Då man har samlat på sig erfarenheter nog till att ha det tålamod som det här med att ha barn kräver.
Men jag vet inte, jag. Jag vet verkligen inte om det inte var så att han befann sig på ganska tunn is där, farbrorn.
måndag 30 mars 2009
UPPLYST
Vet ni vad jag ska göra nu? Jo, nu ska jag relatera till mina barn istället för att hantera dem. Så ska ni se att allt blir bra.
Plus att jag ska stänga av tv:n och spela kort med de små liven istället.
Men mer om det i morgon. Nu gör vi natt tycker jag.
Plus att jag ska stänga av tv:n och spela kort med de små liven istället.
Men mer om det i morgon. Nu gör vi natt tycker jag.
THE LINE
Nu är jag sminkad och således halvvägs i transformationen till riktigt människa värdig dagens ljus. Inte ett dugg laddad dock.
Milla lider av sviterna efter kräksjuka och stannar med rätta hemma. Jag ska åka med Pernilla. Tar med block och penna så att jag kan underhålla mig själv. Kanske kan jag komma att twittra därifrån Beroende på hur pass nära chefen jag kommer att sitta.
Milla lider av sviterna efter kräksjuka och stannar med rätta hemma. Jag ska åka med Pernilla. Tar med block och penna så att jag kan underhålla mig själv. Kanske kan jag komma att twittra därifrån Beroende på hur pass nära chefen jag kommer att sitta.
SHERLOCK
Nu sitter Elvira här i mitt knä och tittar upp på mina föräldrars bröllopsfoto. Hon har accepterat att det är mormor och morfar men vill hon luska vidare i det här mysteriet.
- Födde de något barn? frågar hon.
- Ja, säger jag.
- Vem då? Göran? (dvs min styvfar) säger hon då.
Utomstående brukar säga att min familj är komlicerad i sina grenar och avstickningar och nykomlingar. Men det är nu tydligt att den inte är helt glasklar ens för dom som befinner sig right smack in the middle of it.
- Födde de något barn? frågar hon.
- Ja, säger jag.
- Vem då? Göran? (dvs min styvfar) säger hon då.
Utomstående brukar säga att min familj är komlicerad i sina grenar och avstickningar och nykomlingar. Men det är nu tydligt att den inte är helt glasklar ens för dom som befinner sig right smack in the middle of it.
THE SWEET LIFE
Johan öppnade just ett pensionsbesked. Såna där kuvert som trillar in hela tiden men som, åtminstone jag, inte bryr mig så mycket om.
Han har i nuläget en månadsersättning vid pension om 1 080 kronor. Och eftersom min egen vid senaste notering låg på stadiga 91 kronor kan jag inte låta bli att börja fundera.
Franska Rivieran eller Floridas soliga kust? Båda har ju sina givna fördelar när det gäller att spendera ålderns höst. Parkera rollatorn under ett parasoll och avnjuta något passerat.
Vi har ännu inte bestämt oss.
Han har i nuläget en månadsersättning vid pension om 1 080 kronor. Och eftersom min egen vid senaste notering låg på stadiga 91 kronor kan jag inte låta bli att börja fundera.
Franska Rivieran eller Floridas soliga kust? Båda har ju sina givna fördelar när det gäller att spendera ålderns höst. Parkera rollatorn under ett parasoll och avnjuta något passerat.
Vi har ännu inte bestämt oss.
DET ÄR ÄRAN...
BAGBABIES
Det här är vad som har hänt bakom min rygg när jag har ägnat dagen åt bloggande. Mina barn har liksom flyttat in i vardagsrummet. Inga konstigheter.MAMMA & PAPPA
Jag hade ett städryck i lördags. Röjde fram en gammal skänk bland en massa bråte som vi samlat på oss under cirka tio år nu.
Där ibland gamla Slitz och kontoutdrag från 90-talet hittade jag återigen den här gamla skatten. Mitt arv, så att säga.
Jag frågar Elvira om hon ser vilka det är på kortet. Kungen och drottningen? frågar hon. Och det är ju ganska nära sanningen det.
Och om mamma på nåt sätt får veta att jag bloggat den här bilden slår hon ihjäl mig. Men det är mellan oss, eller hur?
MYSBELYSNING
Här är beviset på att familjen Dubois släckte ner för miljön i lördags. Man ser där i kanten att Johan redan här börjat hänga lite med huvudet.Den uppmärksamme noterar även en krukväxt i mitt hem. Det hör inte till vanligheterna. Den där påskliljan har en förväntad livslängd på... inte så lång tid.
BABY MINE
Så nu. En stilstudie i sovteknik. Här har Gustav och Olivia däckat till Let's dance. Rart ändå, hur de sover tillsammans i soffan.
Vad man inte ser på den här bilden är att...
...vid deras fötter har själva pappan sitt huvud. Och visar att han kräver inte mycket här i livet för att sova som ett litet barn. En pall, ett bord och lite, lite soffa att vila ena skuldran på.
Det var i det här ögonblicket jag gick över till Milla och Janne och blev så förtvivlad när Laila förlorade mot stenstoden.
SNAP!
Jag glömmer ju alldeles bort. Det där viktiga med att ha mycket bilder i sin blogg. Därför följer nu lite blandad kompott. Av bilder. Ur mitt verkliga liv.
Börjar med den här. Som visar att det är synnerligen osexigt med bowlingskor. Just de här var två storlekar för stora. Aldrig känner man sig så förståndshandikappad som i kardborrband.
Vi bowlade i fredags mellan ett barnkalas och ett gruppboende. Det var festligt värre. På riktigt. Mycket applåder och hurra-rop. Jag kom hopplöst sist igen. Skulle kunna skylla på den dåliga axeln. Men det gör jag inte.
Jo förresten. Det är helt omöjligt att kasta klot när armen inte sitter fast som den ska. Men det är roligt ändå. Har ju lärt mig att det viktiga är inte att vinna utan att bli full under tiden. Eller hur var det nu?
Börjar med den här. Som visar att det är synnerligen osexigt med bowlingskor. Just de här var två storlekar för stora. Aldrig känner man sig så förståndshandikappad som i kardborrband.
Vi bowlade i fredags mellan ett barnkalas och ett gruppboende. Det var festligt värre. På riktigt. Mycket applåder och hurra-rop. Jag kom hopplöst sist igen. Skulle kunna skylla på den dåliga axeln. Men det gör jag inte.
Jo förresten. Det är helt omöjligt att kasta klot när armen inte sitter fast som den ska. Men det är roligt ändå. Har ju lärt mig att det viktiga är inte att vinna utan att bli full under tiden. Eller hur var det nu?
SEXORNA ÄR SLUT
Värsta med den här föreläsningen är ju att jag missar första avsnittet av Färjan 2 som drar igång idag. Med min favvo Färjan-Håkan.
Det svider ska jag säga.
Men som plåster på såren ger jag er HÄR en länk till 1000.apors Håkan-twitter.
Det svider ska jag säga.
Men som plåster på såren ger jag er HÄR en länk till 1000.apors Håkan-twitter.
PAST TIME
Jag är ju naturligvis helt sunkig. Jag har duschat visserligen, men är osminkad och iklädd mysbyxorna från helvetet. Jag är i min fulla rätt till detta i och med min hemmavistelse.
Därför hatar jag att jag måste byta om och sminka upp mig till klockan sex för att åka iväg till Mälarökyrkan för en föreläsning om barn och gränssättning.
Hallå. Har ni träffat mina barn? Verkar det som att jag behöver den här föreläsningen?
Nej. Just det.
Det är den barnfria tiden jag behöver. Och inte barnfri tid som tid ifrån mina barn. Utan som de av företaget förbetalda timmar per vecka jag ska lägga på möten, planeringar och... föreläsningar. Det är den barnfria tiden jag behöver. Inget annat.
Därför hatar jag att jag måste byta om och sminka upp mig till klockan sex för att åka iväg till Mälarökyrkan för en föreläsning om barn och gränssättning.
Hallå. Har ni träffat mina barn? Verkar det som att jag behöver den här föreläsningen?
Nej. Just det.
Det är den barnfria tiden jag behöver. Och inte barnfri tid som tid ifrån mina barn. Utan som de av företaget förbetalda timmar per vecka jag ska lägga på möten, planeringar och... föreläsningar. Det är den barnfria tiden jag behöver. Inget annat.
GO ON
Säg som det är nu. Visst önskar ni att jag alltid var hemma. Att mina barn alltid skötte sig såhär bra själva. Att jag alltid struntade fullständigt i städning och andra hushållssysslor.
Men fram för allt att jag alltid, alltid bloggade såhär mycket. Såhär otroligt bra.
Visst gör ni det?
Men fram för allt att jag alltid, alltid bloggade såhär mycket. Såhär otroligt bra.
Visst gör ni det?
THE PIRR
I lördags förberedde vi oss för att släcka alla lampor in the name of miljön. Jag började släcka ner och tände en satans massa värmeljus i hela huset. Elvira satt vid bordet och tittade på. Det liksom tindrade som av egna små ljus i hennes ögon när hon tittade upp på mig och sa;
- Mamma, det pirrar jättemycket i min mage.
Den där lilla meningen har suttit kvar i mitt huvud sen dess. Jag har tänkt på det där med "pirr i magen" och hur det är så förknippat med barndomen. För jag minns det så väl från när jag själv var liten. Det behövdes så lite egentligen, för att man skulle känna det där karaktäristiska pirret, som fladdret av en mängd små fjärilsvingar i magtrakten. När något spännande skulle hända. När man fick vara uppe extra länge på kvällen. När man sov borta. När man skulle rida på en ny häst. Och tusen andra saker vars initiala glädje och spänning jag glömt bort. För att jag nu är vuxen och vet alla hemligheter och sanningar som jag inte visste då. Vars undanhållande var direkt förknippat med just "pirret".
Så försöker jag komma på sammanhang som kan få det att pirra i en vuxen mage. Naturligtvis är förälskelse och all sorts gnista i samband med flirtar av olika slag det första som comes to mind. Olika sorters kickar som man kan utsätta sin kropp och själ för. Tänker på extremsportare och till och med på jackass-syndromet. Kanske är det människor som av olika anledningar måste ha pirret. Som knarkar pirret och därför hela tiden flyttar gränserna, för vad man faktiskt fyskiskt klarar av, framåt.
Så som vuxen, vanlig, vansinnigt tråkig människa är kanske inte pirret något man känner av varenda dag. Men det är nog just precis så jag vill ha det. För det betyder så mycket mer de gånger man faktiskt gör det.
- Mamma, det pirrar jättemycket i min mage.
Den där lilla meningen har suttit kvar i mitt huvud sen dess. Jag har tänkt på det där med "pirr i magen" och hur det är så förknippat med barndomen. För jag minns det så väl från när jag själv var liten. Det behövdes så lite egentligen, för att man skulle känna det där karaktäristiska pirret, som fladdret av en mängd små fjärilsvingar i magtrakten. När något spännande skulle hända. När man fick vara uppe extra länge på kvällen. När man sov borta. När man skulle rida på en ny häst. Och tusen andra saker vars initiala glädje och spänning jag glömt bort. För att jag nu är vuxen och vet alla hemligheter och sanningar som jag inte visste då. Vars undanhållande var direkt förknippat med just "pirret".
Så försöker jag komma på sammanhang som kan få det att pirra i en vuxen mage. Naturligtvis är förälskelse och all sorts gnista i samband med flirtar av olika slag det första som comes to mind. Olika sorters kickar som man kan utsätta sin kropp och själ för. Tänker på extremsportare och till och med på jackass-syndromet. Kanske är det människor som av olika anledningar måste ha pirret. Som knarkar pirret och därför hela tiden flyttar gränserna, för vad man faktiskt fyskiskt klarar av, framåt.
Så som vuxen, vanlig, vansinnigt tråkig människa är kanske inte pirret något man känner av varenda dag. Men det är nog just precis så jag vill ha det. För det betyder så mycket mer de gånger man faktiskt gör det.
MADE FOR YOU WITH PASSION
Nu tänker jag på reklam igen (fantastiskt det är egentligen, att de stackarna som läser min blogg så precis får följa med i mina tankesvängar. Bergochdalbanan som är mitt huvud. Minns för hundra år sen när min pappa var i dejtarsvängen och han brukade säga att; att försöka förstå hur en kvinna tänker - det är som att försöka följa en fisks fotspår i vatten. Eller var det nån annan som sa det? Nåväl. Det där kan man ju tvista om. Huruvida det är män eller kvinnor som tänker sämst).
Hur som helst. Jag tänker lite på den där Lindt-reklamen. Ni vet, chokladen som de där posha chokladkockarna skapar (och inte aaaaalls på nån lökig fabrik). De står där och chokladnjuter i sina kockmössor och speakerrösten förklarar att den här fantastiska chokladen skapar de här fantastiska kockarna med passion. Och kanske är det bara jag. Troligtvis är det bara jag, men det där med passionen sänder helt fel signaler till mig. Jag fattar ju att dessa chokladens mästare inte fular sig med smeten, men jag hinner ändå få den tanken i mitt huvud. Klart att man kan vara passionerad utan att liksom ligga med maten, men ändå är det sådana associationer jag gör.
Ponera att det skulle finnas en manlig kock på mitt jobb. Och att denne vid lunchtid skulle säga; - Malin, den här soppan har jag lagat med PASSION.
Ni förstår. Jag skulle tänka exakt samma sak där.
Men så har jag heller aldrig gillat den där Lindt-chokladen.
Hur som helst. Jag tänker lite på den där Lindt-reklamen. Ni vet, chokladen som de där posha chokladkockarna skapar (och inte aaaaalls på nån lökig fabrik). De står där och chokladnjuter i sina kockmössor och speakerrösten förklarar att den här fantastiska chokladen skapar de här fantastiska kockarna med passion. Och kanske är det bara jag. Troligtvis är det bara jag, men det där med passionen sänder helt fel signaler till mig. Jag fattar ju att dessa chokladens mästare inte fular sig med smeten, men jag hinner ändå få den tanken i mitt huvud. Klart att man kan vara passionerad utan att liksom ligga med maten, men ändå är det sådana associationer jag gör.
Ponera att det skulle finnas en manlig kock på mitt jobb. Och att denne vid lunchtid skulle säga; - Malin, den här soppan har jag lagat med PASSION.
Ni förstår. Jag skulle tänka exakt samma sak där.
Men så har jag heller aldrig gillat den där Lindt-chokladen.
PORCH SWING SWAY LIKE A TENNESSEE LULLABY
Hur kan jag ha glömt bort hur bra Pam Tillis är? Jag lyssnar på Mandolin Rain, tårna krullar sig och jag får rysningar och vissa delar av senare 90-talet rullar över mig.
Känner att jag genast bör rota runt i cd-hyllan efter All of this love-skivan, som verkar vara det enda hon gjort som inte finns på Spotify. För jag måste verkligen lyssna på den tidlösa klassikern, The river and the highway, som är ett litet textmässigt mästerverk. För det förstår väl vem som helst. Att om man är så olika som en flod och en motorväg, då kan man faktiskt inte följas sida vid sida genom livet. Men stundom kanske ens vägar kan komma att korsas.
she follows the path least resistance
she doesn't care to see the mountain top
she twists and turns with no regard to distance
she never comes to a stop
//
he's headed for a single destination
he doesn't care what's standing in his path
he's a line between two points of separation
he ends just where it says to on the map
//
but every now and then
he offers her a shoulder
and every now and then
she overflows
and every now and then
a bridge crosses over
it's a moment that every lover knows
Tears in my eyes, fan.
Känner att jag genast bör rota runt i cd-hyllan efter All of this love-skivan, som verkar vara det enda hon gjort som inte finns på Spotify. För jag måste verkligen lyssna på den tidlösa klassikern, The river and the highway, som är ett litet textmässigt mästerverk. För det förstår väl vem som helst. Att om man är så olika som en flod och en motorväg, då kan man faktiskt inte följas sida vid sida genom livet. Men stundom kanske ens vägar kan komma att korsas.
she follows the path least resistance
she doesn't care to see the mountain top
she twists and turns with no regard to distance
she never comes to a stop
//
he's headed for a single destination
he doesn't care what's standing in his path
he's a line between two points of separation
he ends just where it says to on the map
//
but every now and then
he offers her a shoulder
and every now and then
she overflows
and every now and then
a bridge crosses over
it's a moment that every lover knows
Tears in my eyes, fan.
Spetsar och jeanstyg. Bara i Nashville.
BRITTA
On a lighter note;
Säga vad man vill om Britney. Men hon är ju fiffig när det gäller att komma runt censurregler. Ja, eller hon har väl givetvis textförfattare som är det.
Britney vill sjunga en sång om att alla, såväl flickor som pojkar, vill, ja... ligga med henne. Och det är väl fair enough.
Men nu är det så att radio tillåter inte att Britney sjunger att;
Love me, hate me. But can't you see what I see?
All of the boys and all of the girls are begging to F. U. C. K. me.
Så istället sjunger hon i sin nya singel;
Love me, hate me. But can't you see what I see?
All of the boys and all of the girls are begging
to if you seek Amy
Är det inte driftigt, så säg? Ett tecken på hur man inte skyr några som helst medel när man har ett budskap som man till varje pris vill dela med sig av.
Måste jag flagga bloggen nu? Är den i och med detta frånstötande? You be the judge.
Säga vad man vill om Britney. Men hon är ju fiffig när det gäller att komma runt censurregler. Ja, eller hon har väl givetvis textförfattare som är det.
Britney vill sjunga en sång om att alla, såväl flickor som pojkar, vill, ja... ligga med henne. Och det är väl fair enough.
Men nu är det så att radio tillåter inte att Britney sjunger att;
Love me, hate me. But can't you see what I see?
All of the boys and all of the girls are begging to F. U. C. K. me.
Så istället sjunger hon i sin nya singel;
Love me, hate me. But can't you see what I see?
All of the boys and all of the girls are begging
to if you seek Amy
Är det inte driftigt, så säg? Ett tecken på hur man inte skyr några som helst medel när man har ett budskap som man till varje pris vill dela med sig av.
Måste jag flagga bloggen nu? Är den i och med detta frånstötande? You be the judge.
DOKU
Jag lyssnade på P3-dokumentären igår (låter det inte lite-lite som att jag verkligen borde skaffa mig en hobby?). Den handlade om Tjörnbro-katastrofen som inträffade 1980. Någon gång under mellanstadiet höll jag ett föredrag (vilket vår synnerligen stränge magister tvingade oss att göra en gång per termin) om stora händelser under året 1980 som var det år då vi alla i klassen var födda. Just denna brokatatsrof är det enda jag minns så här ett antal år senare.
Fantastiskt otäck bit av historia att lyssna på. Tänkte på hur mycket svårare det måste vara att göra dokumentär för radio än för tv. Om man ska vara med och tävla. Jag blev helt tagen av att lyssna igår. Hur lotsen berättade att han inte kunde göra annat, då rodret slutat fungera, än att ta skydd då fartyget Star Clipper körde in i en av bropelarna och ett stort stycke av själv bron föll ner på båten. En mörk och dimmig natt, naturligtvis. Och sen var de tvungna att ligga där och se bil efter bil från Tjörnsidan köra rakt ut i tomma intet och störta fyrtio meter ner i det svarta vattnet.
Skandalen låg i att a) en bro byggts som inte tålde några direkta påfrestningar från sidan och b) att det tog nästan en timme innan vägen spärrades av från Tjörn vilket resulterade i att sex personbilar och en lastbil hann köra över kanten och åtta män förlorade livet.
Slående hur polismannen som ensam satt i jourtelefonen den natten än i denna dag, trettio år senare, faktiskt snyftar när han i radio berättar om hur han skickade ut anrop efter anrop till den polisbil han skickat till platsen. När han inte fick något svar trodde han ju naturligtvis att även de störtat mot sin död i havet. I själva verket, skulle det visa sig ett par minuter senare, hade denna polisbil bara befunnit sig i en tunnel och inte kunnat svara. De var vid liv och hade hälsan. Ändå är det kanske just det ögonblicket av fruktansvärd ovisshet som satt allra största prägel på konstaplen på den lilla polisstationens sambandscentral.
Fantastiskt otäck bit av historia att lyssna på. Tänkte på hur mycket svårare det måste vara att göra dokumentär för radio än för tv. Om man ska vara med och tävla. Jag blev helt tagen av att lyssna igår. Hur lotsen berättade att han inte kunde göra annat, då rodret slutat fungera, än att ta skydd då fartyget Star Clipper körde in i en av bropelarna och ett stort stycke av själv bron föll ner på båten. En mörk och dimmig natt, naturligtvis. Och sen var de tvungna att ligga där och se bil efter bil från Tjörnsidan köra rakt ut i tomma intet och störta fyrtio meter ner i det svarta vattnet.
Skandalen låg i att a) en bro byggts som inte tålde några direkta påfrestningar från sidan och b) att det tog nästan en timme innan vägen spärrades av från Tjörn vilket resulterade i att sex personbilar och en lastbil hann köra över kanten och åtta män förlorade livet.
Slående hur polismannen som ensam satt i jourtelefonen den natten än i denna dag, trettio år senare, faktiskt snyftar när han i radio berättar om hur han skickade ut anrop efter anrop till den polisbil han skickat till platsen. När han inte fick något svar trodde han ju naturligtvis att även de störtat mot sin död i havet. I själva verket, skulle det visa sig ett par minuter senare, hade denna polisbil bara befunnit sig i en tunnel och inte kunnat svara. De var vid liv och hade hälsan. Ändå är det kanske just det ögonblicket av fruktansvärd ovisshet som satt allra största prägel på konstaplen på den lilla polisstationens sambandscentral.
DARK END OF THE STREET
Jag vabbar som sagt idag. Gott om tid att blogga med andra ord. Därav en lång radda inlägg som jag inspirerats till genom att... lyssna på radio.
Pang Prego! sände igår den andra delen i novellserien Rockbjörnens Folk. Jag gissar att det var fler än jag som fastnade vid den första för den finns nu att läsa i sin helhet i Pang Prego-bloggen.
Nåväl. Den samlade musikkritikerkåren står inför den lilla föräldralösa singer/songwriter-flickan vars mamma nyss dödats av en flygande byxknapp.
-Vi måste könsbestämma den, säger en av männen och går fram till barnet. - Vilken är din favoritlåt av Gram Parsons? frågar han. Han får inget svar och talar om för de andra att; -Det är en flicka. Det vet ju alla, att tjejer vet ingenting om countrymusik.
DET, mina vänner, är humor.
Pang Prego! sände igår den andra delen i novellserien Rockbjörnens Folk. Jag gissar att det var fler än jag som fastnade vid den första för den finns nu att läsa i sin helhet i Pang Prego-bloggen.
Nåväl. Den samlade musikkritikerkåren står inför den lilla föräldralösa singer/songwriter-flickan vars mamma nyss dödats av en flygande byxknapp.
-Vi måste könsbestämma den, säger en av männen och går fram till barnet. - Vilken är din favoritlåt av Gram Parsons? frågar han. Han får inget svar och talar om för de andra att; -Det är en flicka. Det vet ju alla, att tjejer vet ingenting om countrymusik.
DET, mina vänner, är humor.
ONCE A...
Det undersökande radioprogrammet Kaliber (lite som ett radions Kalla Fakta) har låtit ett gäng reportrar gå under cover och med dolda mikrofoner delta på olika möten hållna runt om i landet av Sverigedemokraterna. De chockernade upptäckterna som detta lett till är att det inom partiet fortfarande finns individer med rasistiska och främlingsfientliga åsikter och sympatier.
Och jag vet inte vem som är mest dum här. De som blir överraskade. Eller jag som inte blir det.
Jag menar, har Miljöpartiet slutat bry sig om miljön? Det vore ett riktigt scoop, det. Smyga sig in på ett Miljöparti-konvent och spela in när de snackar om att...slänga pantburkar i vanliga soppåsen? Inte samåka? Hålla lamporna tända under Earth Hour? Såna grejer.
Gud hjälpe oss.
Och jag vet inte vem som är mest dum här. De som blir överraskade. Eller jag som inte blir det.
Jag menar, har Miljöpartiet slutat bry sig om miljön? Det vore ett riktigt scoop, det. Smyga sig in på ett Miljöparti-konvent och spela in när de snackar om att...slänga pantburkar i vanliga soppåsen? Inte samåka? Hålla lamporna tända under Earth Hour? Såna grejer.
Gud hjälpe oss.
LIVE & DIRECT
Exklusiv liveblogg!!
För er som undrar vad Your's truly gör i exakt detta ögonblick:
Vabbar. Äter havregrynsgröt. Msn:ar med Milla om att återigen ta nya tag.
Det är glamouren på Klevberget det.
söndag 29 mars 2009
DIN DAGLIGA DOS
Medicinska forskare i Linköping har valt ut en testgrupp om 25 personer. Dessa ska under tre månader dricka 1-2 glas rödvin om dagen. Sedan ska tester och provtagning utföras på dessa personer och ställas emot dito på ett gäng nykterister.
Målet är att komma fram till något sorts resultat huruvida rödvin kan verka främjande för patienter som löper hög risk för hjärt- och kärlsjukdomar. I så fall kan läkare i framtiden komma att ordinera ett dagligt intag av den ädla drycken för just dessa. Givetvis krävs längre forskning än under dessa tre månader. Livstidsforsking yrkade vissa läkare på. För att utesluta tråkiga biverkningar vad gäller social tillhörighet. Det vill säga att man trillar dit och blir alkis på kuppen. En alkis med rena fina kärl.
Vi är så hopplöst sist i det här landet. Det här är ju ingen nyhet. Även weed föreskrivs ju på vissa håll i rent medicinskt syfte. Jag ser fram emot den studien. 30 personer har utsetts till en studie. Dessa ska röka på, en till två gånger per dag. Skön stämning och reggaemusik till alla.
Målet är att komma fram till något sorts resultat huruvida rödvin kan verka främjande för patienter som löper hög risk för hjärt- och kärlsjukdomar. I så fall kan läkare i framtiden komma att ordinera ett dagligt intag av den ädla drycken för just dessa. Givetvis krävs längre forskning än under dessa tre månader. Livstidsforsking yrkade vissa läkare på. För att utesluta tråkiga biverkningar vad gäller social tillhörighet. Det vill säga att man trillar dit och blir alkis på kuppen. En alkis med rena fina kärl.
Vi är så hopplöst sist i det här landet. Det här är ju ingen nyhet. Även weed föreskrivs ju på vissa håll i rent medicinskt syfte. Jag ser fram emot den studien. 30 personer har utsetts till en studie. Dessa ska röka på, en till två gånger per dag. Skön stämning och reggaemusik till alla.
DIVERSITY
Och idag är vi sådär skönt äktenskapligt osams. För att jag vill åka till IKEA och Johan vill vara hemma och måla. Jag fixar i IKEA i veckan, säger han, den fan. Men jag vill ju oxå få åka dit nån jävla gång.
Om man ändå blivit gay ändå och skaffat sig en fru. Med liknande intressen.
Om man ändå blivit gay ändå och skaffat sig en fru. Med liknande intressen.
THE DARKNESS
Den där mörkläggningstimmen. Den dödade den lilla lördagsstämning vi hade i det här huset. Johan somnade stenhårt och barnen grinade i en timme för att de inte fick se på tv.
Vi gick en sväng runt Klevberget, jag och Elvira. Såg sammanlagt två hus där man körde stearinljus istället för lampor.
Det var väl kanske ingen hit i Stenhamra det här. Sen somnade barnen oxå. Jag kollade på Atonement i min ensamhet. Med Kiera Knightly och James McAvoy. Mycket fuzz runt den filmen. Så bra var den inte.
Sen skulle jag lägga mig och skriva lite i stora boken. Somnade med pennan under örat. Ingen storartad lördagkväll. Det enda som var riktigt bra med den var att jag ännu inte gästspelat på Nästgården.
Vi gick en sväng runt Klevberget, jag och Elvira. Såg sammanlagt två hus där man körde stearinljus istället för lampor.
Det var väl kanske ingen hit i Stenhamra det här. Sen somnade barnen oxå. Jag kollade på Atonement i min ensamhet. Med Kiera Knightly och James McAvoy. Mycket fuzz runt den filmen. Så bra var den inte.
Sen skulle jag lägga mig och skriva lite i stora boken. Somnade med pennan under örat. Ingen storartad lördagkväll. Det enda som var riktigt bra med den var att jag ännu inte gästspelat på Nästgården.
lördag 28 mars 2009
ÖÖÖÖÖÖÖÖRTH HOUR
Jaha. Dags att stänga av. Börja tända ljus. Jag har aldrig varit särskilt bra på att stå emot grupptryck. Och nu gör jag det för miljön på nåt svårtolkat sätt. Men vi gört i alla fall.
Det snackas om att det kommer leda till en babyboom. Löjligt. Här kommer det inte liggas i alla fall. Huset är ju redan fullt av ungar.
Men jag ska gå ut och kolla. Hur pass mörkt det är i byn.
Det snackas om att det kommer leda till en babyboom. Löjligt. Här kommer det inte liggas i alla fall. Huset är ju redan fullt av ungar.
Men jag ska gå ut och kolla. Hur pass mörkt det är i byn.
RISKABELT
Men nej, det gör jag ju inte. Känslan av någonting man borde och vad man verkligen gör är två vitt skilda saker. Det vet jag allt för väl.
Jag röker naturligtvis inte. Rökning är skadligt för hälsan.
Hör ni det, barn?
Däremot föreligger stor risk att jag under kvällen kommer besöka den nyöppnade lokala dryckeskällan. Japp. Viss risk föreligger, i sanning.
Jag röker naturligtvis inte. Rökning är skadligt för hälsan.
Hör ni det, barn?
Däremot föreligger stor risk att jag under kvällen kommer besöka den nyöppnade lokala dryckeskällan. Japp. Viss risk föreligger, i sanning.
HAVET?
När man lyssnar på Lundell och dricker vin känns det som att man borde röka. Som att det liksom hör till.
torsdag 26 mars 2009
DON'T HOLD YOUR BREATH
Nu ska jag hålla tangentbordskäften och titta på Taken. Tills jag somnar.
Fredrik; ETA på dina filmer ser ut att bli runt påsk.
Nästa år.
Fredrik; ETA på dina filmer ser ut att bli runt påsk.
Nästa år.
FREAKY!
Gissa vad, mina små kycklingar!
I morgon är det FREDAG!!
Vissa av er saknar och efterlyser tävlingen men nu står jag fast vid mitt beslut om uppehåll fram till coctailen. Den stora tävlingskvällen.
Men ni är väl fina i morgon ändå? Visst är ni. Och inget hindrar er från att skicka mig en liten bild ändå. I synnerhet inte jag. Som gillar och saknar bilderna.
För övrigt, vad gäller morgondagen, så kommer Magnus Samuelsson vinna över Laila Bagge i Let's Dance-finalen. Om man ska tro Aftonbladets poll. Och aftonbladet har ju aldrig fel. Men i det här fallet hoppas jag det. Heja Laila! Hon dejtar ju för fan Niclas Wahlgren. Låt henne få lite glädje i sitt liv oxå.
I morgon är det FREDAG!!
Vissa av er saknar och efterlyser tävlingen men nu står jag fast vid mitt beslut om uppehåll fram till coctailen. Den stora tävlingskvällen.
Men ni är väl fina i morgon ändå? Visst är ni. Och inget hindrar er från att skicka mig en liten bild ändå. I synnerhet inte jag. Som gillar och saknar bilderna.
För övrigt, vad gäller morgondagen, så kommer Magnus Samuelsson vinna över Laila Bagge i Let's Dance-finalen. Om man ska tro Aftonbladets poll. Och aftonbladet har ju aldrig fel. Men i det här fallet hoppas jag det. Heja Laila! Hon dejtar ju för fan Niclas Wahlgren. Låt henne få lite glädje i sitt liv oxå.
TWITTER-DÖDEN
Det här med twitter. Det var ju en kort romans. Vi fick inte ens någon smekmånad tillsammans. Kanske beror det på att ingen av er, mina riktiga människor, hakade på. Vad vet jag.
Nu är vi hur som helst som ett gammal gift par. Jag och twitter. Vi ser lite med avsmak på varandra. Av leda. Ibland känner vi oss tvungna att konversera lite. Bara för att. För att det inte ska bli smärtsamt tydligt. Att vi inte har någonting gemensamt längre.
Men nu har främlingar börjat följa min twitter. Detta ger mig fruktansvärd prestationsångest. Vad vill de här männen? Vad förväntar de sig av mig?
Humor. Livsinsikt. Ett konstant flöde. Spänning. Jag fattar ju det. Så fel de har valt.
Precis som att mitt blogghuvud aldrig varit så tomt. Som när jag verkligen skulle behöva visa upp lite schyssta grejer. Det är lite plågad konstnär över mig, inte sant?
Nu är vi hur som helst som ett gammal gift par. Jag och twitter. Vi ser lite med avsmak på varandra. Av leda. Ibland känner vi oss tvungna att konversera lite. Bara för att. För att det inte ska bli smärtsamt tydligt. Att vi inte har någonting gemensamt längre.
Men nu har främlingar börjat följa min twitter. Detta ger mig fruktansvärd prestationsångest. Vad vill de här männen? Vad förväntar de sig av mig?
Humor. Livsinsikt. Ett konstant flöde. Spänning. Jag fattar ju det. Så fel de har valt.
Precis som att mitt blogghuvud aldrig varit så tomt. Som när jag verkligen skulle behöva visa upp lite schyssta grejer. Det är lite plågad konstnär över mig, inte sant?
DOWN IT!
Tänk att jag hade glömt den här! Milla har ju världsrekord i jägerbombssänkning. Finns ingen som kommer i närheten. Trodde vi. Men nu visar det sig att det är nåt de fått i generna där uppe i Edsbro. För det är fan målfoto här mellan Rekord-Milla och hennes bror Jonas.
PEE?
Jag tänker lite på reklam. Just nu fram för allt den där som riktar sig till män.
Kissar du mycket? Går du upp på natten för att kissa?
Den vill uppmärksamma det här med prostatabekymmer av olika slag. Och hey, jag är helt för det här med att se glaset som halvfullt och inget annat. Men när de säger att ...godartade prostatabesvär drabbar hälften av männen, är det svårt att haja vad som händer med resten? Chanserna är 50/50. Känns ju inte så muntert.
Fast å andra sidan har jag ju ingen prostata över huvudtaget så jag är 100% safe och borde väl inte bry mig alls. Men det är lite svårt att låta bli. Det är sån jag är. Hade jag en vit rock så skulle den fladdra. For each and everyone of ya.
Kissar du mycket? Går du upp på natten för att kissa?
Den vill uppmärksamma det här med prostatabekymmer av olika slag. Och hey, jag är helt för det här med att se glaset som halvfullt och inget annat. Men när de säger att ...godartade prostatabesvär drabbar hälften av männen, är det svårt att haja vad som händer med resten? Chanserna är 50/50. Känns ju inte så muntert.
Fast å andra sidan har jag ju ingen prostata över huvudtaget så jag är 100% safe och borde väl inte bry mig alls. Men det är lite svårt att låta bli. Det är sån jag är. Hade jag en vit rock så skulle den fladdra. For each and everyone of ya.
BRING IT
Sverige har just upptäck det här med roasting. Det kan knappast ha undgått någon. Två tv-kanaler kör varsin programserie där kändisar roastar och roastas. Och på diverse humorsajter gör man detsamma. Hej vilt.
I USA har man roastat i typ hundra år. Men nu har svenne banan kommit på det. Då ska man låtsas att det är helt splitter nytt. Som att det är lite vår uppfinning det här. Med att sätta en person i rampljuset och sen ska ett helt gäng andra trasha denna någon till förbannelse. Man ska skitsnacka. Allt är okej. Så länge det står i manus.
Jag är inte såld på det här. Har inte ens brytt mig om att titta på vare sig Schyfferts eller SVT's program. Tycker det är löjligt. Pinsamt.
Men så kommer jag att tänka på ett forum där det kanske vore spännande att roasta. Befogat liksom. Jag tänker arbetsplatsen. Nåt för personalfesten. Eller en helt vanlig lunchrast. Man kunde sätta upp Per eller Ing-Britt eller vad nu vederbörande än må heta, i heta stolen mitt i rummet. Och så skulle man få häva ur sig de mest fruktansvärda (manusförberedda naturligtvis) saker om och inför denne. Få lätta sitt hjärta så att säga. All bets are off. Man får attackera allt. Tills Sune eller Majvor eller vad den nu hette börjar grina eller drar i nödbromsen. Hur det nu går till.
Vore det inte festligt? Eller har jag helt fel?
I USA har man roastat i typ hundra år. Men nu har svenne banan kommit på det. Då ska man låtsas att det är helt splitter nytt. Som att det är lite vår uppfinning det här. Med att sätta en person i rampljuset och sen ska ett helt gäng andra trasha denna någon till förbannelse. Man ska skitsnacka. Allt är okej. Så länge det står i manus.
Jag är inte såld på det här. Har inte ens brytt mig om att titta på vare sig Schyfferts eller SVT's program. Tycker det är löjligt. Pinsamt.
Men så kommer jag att tänka på ett forum där det kanske vore spännande att roasta. Befogat liksom. Jag tänker arbetsplatsen. Nåt för personalfesten. Eller en helt vanlig lunchrast. Man kunde sätta upp Per eller Ing-Britt eller vad nu vederbörande än må heta, i heta stolen mitt i rummet. Och så skulle man få häva ur sig de mest fruktansvärda (manusförberedda naturligtvis) saker om och inför denne. Få lätta sitt hjärta så att säga. All bets are off. Man får attackera allt. Tills Sune eller Majvor eller vad den nu hette börjar grina eller drar i nödbromsen. Hur det nu går till.
Vore det inte festligt? Eller har jag helt fel?
HEPP
Jag tittade inte på Diagnos Okänd igår. Har haft en tom känsla i kroppen hela dagen. Har man blivit beroende av Stefan Brandth då?
tisdag 24 mars 2009
DET GÅR BRA NU
På måndag ska vi gemensamt ut på okänd mark, Milla och jag. Vi kör en föreläsning om barn och gränssättning. Ja, alltså vi ska inte hålla den (God knows) utan lyssna på en farbror som säger sig kunna de här grejerna.
Inte många har skrivit upp sig på anmälningslistan på förskolan. Man kan fråga sig om det beror på ointresse, att man redan känner sig säker på sin sak. Eller om det är skämmigt. Om det liksom betyder att man har lite noll koll och låter sina ungar styra hej vilt om man nu går och lyssnar på en sån här grej.
Men vi skäms inte. Milla och jag. Vi tänker att två är starkare än en. Och vi kan kanske lära oss nåt här så att vi gemensamt kan få Elvira att inte gå över till 95:an halv åtta på lördagmornarna för frukost.
Inte många har skrivit upp sig på anmälningslistan på förskolan. Man kan fråga sig om det beror på ointresse, att man redan känner sig säker på sin sak. Eller om det är skämmigt. Om det liksom betyder att man har lite noll koll och låter sina ungar styra hej vilt om man nu går och lyssnar på en sån här grej.
Men vi skäms inte. Milla och jag. Vi tänker att två är starkare än en. Och vi kan kanske lära oss nåt här så att vi gemensamt kan få Elvira att inte gå över till 95:an halv åtta på lördagmornarna för frukost.
FASANER PÅ STAN
Jag fick väcka Johan i Elviras säng för att skicka ut honom. Tre timmar i mörker och bitande kyla. I stillhetens egna lilla by. Stenhamra.
Det är föräldravandringen som nu ikväll fallit på vår lott. On behalf of Gustavs klass. Alltså min son Gustav. Som går i ettan. Och nu vet jag ju i och för sig inte hur det är med de andra föräldrarna i årskursen, de är kanske helt tappade, men min sjuåring ligger i alla fall i sin säng och sover sen en timme tillbaka.
Men jag veeeeet! Det där urtida samvetsargumentet om att "det är aldrig föräldrarna till de ungarna som är ute och stökar som föräldravandrar". De föräldrarna har ingen aaaaaning för deras barn skulle aaaaaldrig. Det är de föräldrarna som sitter hemma och tuggar haschkakor och dricker Rhine Lady direkt ur boxen.
Det är därför man föräldravandrar. För att bevisa att man inte är en av dem. Som tappat greppet.
Därför fick jag väcka Johan. Och skicka ut honom.
Det är föräldravandringen som nu ikväll fallit på vår lott. On behalf of Gustavs klass. Alltså min son Gustav. Som går i ettan. Och nu vet jag ju i och för sig inte hur det är med de andra föräldrarna i årskursen, de är kanske helt tappade, men min sjuåring ligger i alla fall i sin säng och sover sen en timme tillbaka.
Men jag veeeeet! Det där urtida samvetsargumentet om att "det är aldrig föräldrarna till de ungarna som är ute och stökar som föräldravandrar". De föräldrarna har ingen aaaaaning för deras barn skulle aaaaaldrig. Det är de föräldrarna som sitter hemma och tuggar haschkakor och dricker Rhine Lady direkt ur boxen.
Det är därför man föräldravandrar. För att bevisa att man inte är en av dem. Som tappat greppet.
Därför fick jag väcka Johan. Och skicka ut honom.
måndag 23 mars 2009
COACHEN
Okej. Jag ska sluta. Gå och lägga mig. Kolla på Ballar av stål. Eller helt enkelt hitta på egna grejer.
Men 1000apors fejk-twittring av Niklas Strömstedt. Återigen, humor.
Körde på en fågel och smörstekte den med trattkantareller tillsammans med Steffo.
Annars då?
Nää... chillin'. Lyssnar på webradio. Digilistan. Och bevakar gästlistan till coctailen. Vi ses där.
Men 1000apors fejk-twittring av Niklas Strömstedt. Återigen, humor.
Körde på en fågel och smörstekte den med trattkantareller tillsammans med Steffo.
Annars då?
Nää... chillin'. Lyssnar på webradio. Digilistan. Och bevakar gästlistan till coctailen. Vi ses där.
FLY MIG
Mycket hänvisningar idag. Alex Schulman skriver i sin blogg att han börjat skriva på sin andra bok. Visserligen bara två rader. Det är som att tala om ovärpta ägg, skriver han, och det ska man naturligtvis inte göra. Men han har en sån fin känsla för den här boken. Det kommer att bli fantastiskt, han är övertygad.
Därom tvista de lärde. Jag tycker att han är en grym skribent, stundom glimrande. Har ännu inte läst hans första bok men det är något jag planerar.
Men det var inte det jag ville skriva om utan just det där med att ha en alldeles nyligen påbörjad bok framför sig. Själva skrivandet. Att ha sitt huvud, sin dator och låta en bok rinna ur det ena ner i de andra. Och sedan ut på papper. Vilken fantastiskt möjlighet.
Jag har flera böcker i mig. Som bor där. Som jag vårdar. Men fly mig tiden, någon. Tiden att få dem ur mig. Det är vad jag önskar mig mest av allt.
För jag tittar på kapitel1.se. Som skulle bli ett författarnas Idol. Men när jag läser böckerna i toppen där blir jag mest bara skämsröd och måste bita mig lite i knogen. Sten i glashus, kanske, men alla är fria att kasta tillbaka. Kanske är det den rätta vägen att ta sig fram, vad vet jag. Jag har ju inte ens tid att börja skriva nåt längre.
Därom tvista de lärde. Jag tycker att han är en grym skribent, stundom glimrande. Har ännu inte läst hans första bok men det är något jag planerar.
Men det var inte det jag ville skriva om utan just det där med att ha en alldeles nyligen påbörjad bok framför sig. Själva skrivandet. Att ha sitt huvud, sin dator och låta en bok rinna ur det ena ner i de andra. Och sedan ut på papper. Vilken fantastiskt möjlighet.
Jag har flera böcker i mig. Som bor där. Som jag vårdar. Men fly mig tiden, någon. Tiden att få dem ur mig. Det är vad jag önskar mig mest av allt.
För jag tittar på kapitel1.se. Som skulle bli ett författarnas Idol. Men när jag läser böckerna i toppen där blir jag mest bara skämsröd och måste bita mig lite i knogen. Sten i glashus, kanske, men alla är fria att kasta tillbaka. Kanske är det den rätta vägen att ta sig fram, vad vet jag. Jag har ju inte ens tid att börja skriva nåt längre.
PANG!
Åh ni stackare som inte lyssnar på P3. Vad ni går miste om här i livet. Främst då musiken men oxå en stor portion daglig humor. Åtminstone de kvällar då det är Pang Prego eller Mammas nya kille. Men Pang Prego i synnerhet. Igår hörde jag ett helt genialt inslag. De hade skrivit en nyare version av den gamla tantsnusk-klassikern Grottbjörnens folk. I originalet är det en liten cro magnon-flicka som tas om hand av en neandertalarklan. I Pang Pregos uppdaterade version Rockbjörnens Folk är det en liten föräldralös singer/songwriter-flicka som tas om hand av en samling musikjournalister.
Det första kapitlet var vad man fick höra och det utspelades på restaurang Kvarnen. Dit de tagit sin tillflykt för en starkölslunch. Sveriges samlade musikjournalistelit. Virtanen, Bjurman, Jan Gradvall, Mats Olsson, Håkan Steen osv. Minns bara att det var en sån sinnessjukt bra och drypande ironisk dialog innan det hela urartade i en onaniorgie utan dess like. Allt var ironiskt, så som hippa kvarlevande 90-tals-journalister är. Men det enda som fastnade i mitt, vid tillfället matlagande huvud, var att Andres Lokko sa via 3G-länk från NY (ja, inte på riktigt utan i den fiktionella novellen); Jag dricker bara ironiskt. Egentligen har jag inte alls lust att bli full.
Genialt.
Men annars kan jag oxå känna. Att P3 är lite som nån av stadens mindre välbesökta gator eller gränder. I dagsljus - inga problem. Man har hur trevligt som helst och där finns inget att vara rädd för. Men efter mörkrets inbrott - då kryper de riktigt skumma typerna fram och man vet liksom inte vad som ska hända. Det är inte safe längre. Lite så känner jag för kvälls- och nattprofilerna i denna ljuvliga kanal.
Det första kapitlet var vad man fick höra och det utspelades på restaurang Kvarnen. Dit de tagit sin tillflykt för en starkölslunch. Sveriges samlade musikjournalistelit. Virtanen, Bjurman, Jan Gradvall, Mats Olsson, Håkan Steen osv. Minns bara att det var en sån sinnessjukt bra och drypande ironisk dialog innan det hela urartade i en onaniorgie utan dess like. Allt var ironiskt, så som hippa kvarlevande 90-tals-journalister är. Men det enda som fastnade i mitt, vid tillfället matlagande huvud, var att Andres Lokko sa via 3G-länk från NY (ja, inte på riktigt utan i den fiktionella novellen); Jag dricker bara ironiskt. Egentligen har jag inte alls lust att bli full.
Genialt.
Men annars kan jag oxå känna. Att P3 är lite som nån av stadens mindre välbesökta gator eller gränder. I dagsljus - inga problem. Man har hur trevligt som helst och där finns inget att vara rädd för. Men efter mörkrets inbrott - då kryper de riktigt skumma typerna fram och man vet liksom inte vad som ska hända. Det är inte safe längre. Lite så känner jag för kvälls- och nattprofilerna i denna ljuvliga kanal.
VS
Idag hade vi ganska bra klipp i benen. Milla och jag. När vi tuffade fram genom byn. Det är så skönt att komma ut om kvällarna. För motionen/den friska luften. Hehe. Och inte minst för att det är så skönt att få ventilera livets allvar och livets skitsaker med Milla. Vi är så bra på det. På nivå liksom.
Inte som med min låtsaskompis Carro. Som fick hela den här familjen att leva efter sommartid igår. Det kan kanske verka som ett kul skämt. Men vad är det de säger om hämnden?
Jo. Den är ljuv. Så säger dom.
Inte som med min låtsaskompis Carro. Som fick hela den här familjen att leva efter sommartid igår. Det kan kanske verka som ett kul skämt. Men vad är det de säger om hämnden?
Jo. Den är ljuv. Så säger dom.
söndag 22 mars 2009
GALA!
Nu är det dags flickor och pojkar!!
Eftersom små spridda förtidsinbjudningar redan börjat sippra ut är det nu dags att officiellt gå ut med inbjudan till Fredagsfinast-coctail.
Fredagen den 10 april är det coctail på Klevberget som gäller. Detta råkar vara Långfredagen men jag tror inte Jesus would mind.
Reglerna är enkla. De som vill vara med och tävla skickar en bild under dagen precis som vanligt. En kvällens vinnare ska utses men även en del Fredagsfinast All Stars och andra hedersomnämnanden. Vill man, av någon anledning, inte delta i tävlingen är man så klart hjärtligt välkommen ändå.
Klockan 20:00 drar vi igång och med prisutdelningsstart runt 22:00. Jag har fått in vissa önskemål men om det är flera som vill delta som prisutdelare eller bara hålla tal så meddela mig detta i så god tid som möjligt.
Vad gäller dresscode för tillställningen så jag är jag för individens valfrihet men det här är väl ett tillfälle om något att styla till sig ordentligt?! Slå mig med häpnad.
Medtag till festen; en dejt? Ett bidrag till drinkbordet? Och det sedvanliga glada humöret! Allt jag begär.
Meddela mig via mail (brainandpackage@yahoo.se) eller telefon (0735125021) huruvida ni gör mig den äran eller ej.
Väl mött mina kära! Med förhoppning om en alldeles fantastiskt trevlig First annual ever Fredagsfinast-final!
Eder fredagsfinaste,
Malin
GETTIN' INK DONE
Igår var det Tattoo-bonanza Klevberget 2009. Mycket trevligt. Martin fick jobba för sitt uppehälle, så att säga. Vi var ett par stycken som köade för ink. Livstidsmärkning. White trash-stämpel.
Jag visar i bilder.
Jag visar i bilder.
Nettan hade ritat sin egen. En fin liten sak med ett L och ett S. In honor of sina döttrar. Synd att jag inte tog nån bild på själva tatueringen kan jag känna nu...
Pernilla fick lite proffshjälp med att fixa till hjärtat som Skeden gjort. Man skulle för övrigt kunna skriva ett helt slutarbete i psykologi om Pernillas blick i just detta ögonblick.
Men fint blev det. Till sist.
Näst på tur var Janne Jansson. Som gjorde en ödla. In honor of sin kärlek för sådana. Även Camilla gjorde ju så klart en tatuering. En jättefin liten sak med hjärtan och krumelurer på fotleden. Men av detta finns inga bilder eftersom både Nettan och jag hade fullt upp med att hålla i henne. Och Mattis sprang efter sprit. Men Milla blev helt nöjd och när tatueringen var klar blev hon sitt vanliga jag igen och ingen behövde längre vara rädd.
Och allra sist på banan, Your's truly. Som äntligen fick min Reba-autograf gjord. Kanske skulle jag rättfärdiga detta val genom att skriva vitt och brett om min djupa själsliga relation och kärlek till Reba McEntire. Men jag behåller den där. I själen och hjärtat.
Och på fotleden.
onsdag 18 mars 2009
KISS & TELL
Nyhetsportalen över andra, källan till allt av nyhetsvärde, rapporterat att LeAnn Rimes hoppat över skaklarna tillsammans med den lika gifte Eddie Cibrian (skådespelare, typ dundersåpan Sunset Beach och annat jox). Tydligen har ungdomarna fångats av en säkerhetskamera när de hånglade på en resaturang. Hallå! Otrohetsaffär, stencil 1A. Inget de studerat uppenbarligen. Såvida man inte har en önskan om att få sitt hånglande nylle uppsmällt över dubbelsidor. Det vore väl inte första gången.
Hur som helst. De verkar lösa sina fnurror på varsitt håll. Cibrian kör den manliga stilen med total förnekelse. Tänk Shaggys hit It wasn't me. Medans Rimes verkar ha satt sitt hopp till ärlighet och förlåtelse. Hennes man, den mindre kände dansaren Dean Sheremet twittrar (!! hörrni, haka på trenden nu för fan!) att han älskar sin fru. Så ingen fara verkar väl vara på taket.
Det enda problemet jag har med den här artikeln är en liten klickbar remsa högst upp. Där man från nyhetsportalens sida vill påminna sina läsare om vem LeAnn Rimes är.
"Minns ni hennes hit?" står det. Sen kan man klicka på en extern länk till Coyote Ugly-låten Can't fight the moonligt.
Jag vet att jag bryr mig för mycket när jag blir upprörd över sånt här. Och jag vet att det bara är jag som tittade på CMT när LeAnn Rimes var tolv år och sjöng Blue så man inte trodde sina öron. MEN det är inte riktigt bara jag som sjunger Nothin' better to do när jag är fylleglad.
Vi är väl åtminstone tre nu.
Hur som helst. De verkar lösa sina fnurror på varsitt håll. Cibrian kör den manliga stilen med total förnekelse. Tänk Shaggys hit It wasn't me. Medans Rimes verkar ha satt sitt hopp till ärlighet och förlåtelse. Hennes man, den mindre kände dansaren Dean Sheremet twittrar (!! hörrni, haka på trenden nu för fan!) att han älskar sin fru. Så ingen fara verkar väl vara på taket.
Det enda problemet jag har med den här artikeln är en liten klickbar remsa högst upp. Där man från nyhetsportalens sida vill påminna sina läsare om vem LeAnn Rimes är.
"Minns ni hennes hit?" står det. Sen kan man klicka på en extern länk till Coyote Ugly-låten Can't fight the moonligt.
Jag vet att jag bryr mig för mycket när jag blir upprörd över sånt här. Och jag vet att det bara är jag som tittade på CMT när LeAnn Rimes var tolv år och sjöng Blue så man inte trodde sina öron. MEN det är inte riktigt bara jag som sjunger Nothin' better to do när jag är fylleglad.
Vi är väl åtminstone tre nu.
ALONE TOGETHER
Det var tråkigt att promenera utan Milla idag. Lite svårt att acceptera att hon har ett liv oxå utan mig. Svider lite.
Men jag gick ändå på min vanliga sida. Så att jag fick grenarna från den där tårpilen som folket på Morellvägen vägrar klippa i fejjan. Så som jag brukar. Och så tänkte jag lite på grejer jag mötte som Milla skulle blivit rädd för.
En del hundar. Löpare som susar förbi bakifrån. Och det faktum att jag under en lång stund trodde att jag gick en huvudlös person till mötes. Men detta visade sig bero helt på min allt mer bristande synförmåga. Visst hade hon ett huvud på kroppen, den där kvinnan. Förvånad jag skulle blivit annars då!
Tänkte oxå lite på den där gubben som jagat en tolvårig stackars pojke på Lupingränd. Så att polisen varit här spanat efter en 40-åring som enligt vittnesuppgift "sprang konstigt". Fruktansvärt obehagligt.
Lite rädd för att falska misstankar ska riktas mot min man som är ute och haltar med sitt knä om kvällarna.
Men jag gick ändå på min vanliga sida. Så att jag fick grenarna från den där tårpilen som folket på Morellvägen vägrar klippa i fejjan. Så som jag brukar. Och så tänkte jag lite på grejer jag mötte som Milla skulle blivit rädd för.
En del hundar. Löpare som susar förbi bakifrån. Och det faktum att jag under en lång stund trodde att jag gick en huvudlös person till mötes. Men detta visade sig bero helt på min allt mer bristande synförmåga. Visst hade hon ett huvud på kroppen, den där kvinnan. Förvånad jag skulle blivit annars då!
Tänkte oxå lite på den där gubben som jagat en tolvårig stackars pojke på Lupingränd. Så att polisen varit här spanat efter en 40-åring som enligt vittnesuppgift "sprang konstigt". Fruktansvärt obehagligt.
Lite rädd för att falska misstankar ska riktas mot min man som är ute och haltar med sitt knä om kvällarna.
TAKE IT BACK!
Nu har jag gjort det. Och jag ångrade mig genast. Jag visste ju det. Egentligen. Hur gör man något osett? Hur tar man tillbaka läsning?
Talar naturligtvis om Färjan-Håkans blogg på kanal5.se. Hur kan man sätta en blogg, som byggs upp av det skrivna ordet, i händerna på en man som har fruktansvärt svårt att uttrycka sig bara i tal?
Han förstår ju inte, stackarn, att de driver med honom. Det är en löjeväckande blogg. Det fattar ju alla. Utom Håkan.
Det var en symfoni i missbruk av citattecken. Syftningsfel och, som alltid, stora särskrivningsbekymmer. Utöver det att han skrev om totalt ointressanta grejer (mycket i likhet med mig, inte sant?) som att han känner sig misstänkliggjord och övervakad när han går på Ica och handlar. Han bifogade en bild där man kunde se hur han såg ut. När han handlade.
En annan historia handlade om att han träffade George Scott på krogen. De tu går tydligen way back in the history of Stockholms innekrogar. Han skriver om hur festlig Scott är.
Men jag vet inte jag, Själv blir jag mest bara ledsen när jag tittar på den här bilden.
TWITT
Det sägs att Twitter ska vara det nya Facebook. Som jag har ledsnat på. Smekmånaden är över, så att säga, och nu loggar jag bara in för att rensa bort så kallade notifications.
Dock är jag inte så effektiv i mitt twittrande. Jag hajjar ju att det är mer intressant att läsa vad Ryan Seacrest och Jan Helin gör än att jag... chillar vid Riddarborgen - dricker nyponsoppa till mellanmål - hoppar i vattenpölar, eller vad det än må vara.
Idag har jag twittrat, not yet, but I'm getting there. För att det är lite så jag känner mig. Och för att det är en låt jag haft i huvudet idag. Av Ronna Reeves. Mig veterligen fick hon bara göra ett album och det köpte jag för vad... tio-tolv år sen. På skivan finns även första singelsläppet Rodeo Man. Där varnar Ronna Reeves sin lillasyster för att falla för en sådan.
"He's tough on the ponies but twice as hard on you
Just because he does it like nobody can - you're gonna fall in love
with a rodeo man"
Låter som hon hade en del inside info, den där Ronna. Men som sagt, inga fler skivor blev det.
På lördag ska jag dock befästa min kärlek i bläck och blod för någon som fått göra många.
Dock är jag inte så effektiv i mitt twittrande. Jag hajjar ju att det är mer intressant att läsa vad Ryan Seacrest och Jan Helin gör än att jag... chillar vid Riddarborgen - dricker nyponsoppa till mellanmål - hoppar i vattenpölar, eller vad det än må vara.
Idag har jag twittrat, not yet, but I'm getting there. För att det är lite så jag känner mig. Och för att det är en låt jag haft i huvudet idag. Av Ronna Reeves. Mig veterligen fick hon bara göra ett album och det köpte jag för vad... tio-tolv år sen. På skivan finns även första singelsläppet Rodeo Man. Där varnar Ronna Reeves sin lillasyster för att falla för en sådan.
"He's tough on the ponies but twice as hard on you
Just because he does it like nobody can - you're gonna fall in love
with a rodeo man"
Låter som hon hade en del inside info, den där Ronna. Men som sagt, inga fler skivor blev det.
På lördag ska jag dock befästa min kärlek i bläck och blod för någon som fått göra många.
SAME - SAME
Skön grej: När man vaknar klockan sex på morgonen är det ljust ute.
Oskön grej: När man går längs Stenhamravägen klockan sex på kvällen är det ljust ute.
Oskön grej: När man går längs Stenhamravägen klockan sex på kvällen är det ljust ute.
HERPES?
Kollar på House. Eller förlåt, jag menar Diagnos Okänd.
I riktiga House börjar de alltid med att gissa på "some kind of infection". Eller Lupus.
I Diagnos Okänd gissar man friskt. Mest på blodcancer. Och hiv.
Hiv kan tydligen ha precis alla sorts symtom. Känn på den.
I riktiga House börjar de alltid med att gissa på "some kind of infection". Eller Lupus.
I Diagnos Okänd gissar man friskt. Mest på blodcancer. Och hiv.
Hiv kan tydligen ha precis alla sorts symtom. Känn på den.
måndag 16 mars 2009
ANDRUM
Igår följde jag med mamma till morfar som ligger på intensiven på KS. Det var svårt att se honom. Oerhört ledsamt. Samtidigt som man naturligtvis är glad och tacksam för att de håller honom hög på morfin och på gränsen till nedsövd.
Ingen ska behöva ha ont eller vara rädd i det läget han befinner sig nu. Han har klarat sig genom så mycket förut, och jag är absolut inte den som inte hoppas. Men det ser inget vidare ut.
Så, ja... jag är ledsen.
Men fina, fina syrror där på CIVA. En sådan skulle man vara.
Ingen ska behöva ha ont eller vara rädd i det läget han befinner sig nu. Han har klarat sig genom så mycket förut, och jag är absolut inte den som inte hoppas. Men det ser inget vidare ut.
Så, ja... jag är ledsen.
Men fina, fina syrror där på CIVA. En sådan skulle man vara.
lördag 14 mars 2009
* HELENA OCH JAG
Det är helt fantastiskt att jag ska få träffa Helena på tisdag! Efter att det har hunnit gå ett par år igen. Den här gången är det hon som har fått barn sen sist. Så jag ska få träffa liten Rasmus oxå. Längtar.
Helena var min partner in crime under gymnasiet och en tid efteråt innan vi började krångla med fasta förhållanden och barn och grejer (jag). Efter det hörs vi bara sporadiskt. Men det är väl de bästa förhållandena, som inte behöver en massa underhåll för att ändå blomstra när vi väl ses.
Känner att jag behöver dela med mig av en Helena-historia. För att visa på karaktären av vår djupa relation. Känner oxå att det här kan bli ett plågsamt långt inlägg. Varnar för detta redan nu.
På gymnasiet åkte vi på ett par kryssningar. Där en sticker ut mer i minnet än andra. Pappa och Kerstin följde med mig och Helena som våra ansvarsfulla målsmän, då vi var lätt minderåriga. Det var ju snällt och så men oxå lite som att låta Thomas Quick vara scoutledare. De var helt nykära och spenderade hela resan i hytten. Kunde inte ha varit ett bättre upplägg för oss.
För vi var ju där för att partaja. Which we did. Och vi träffade en del mer eller mindre märkliga människor. Som ett turkiskt racerteam i vilkas svit vi endast gjorde ett kort besök. Då deras manager var lite för angelägen om att vi skulle komma och jobba åt honom i Turkiet. Lite luddigt det där vad själva jobbet gick ut på. En av oss strulade med en galen Djurgårdare och den andre med en dito säljare. Men det är skit samma för den allra roligaste vi stötte på under den där resan var ju naturligtvis Kjelle. En punkare strax under trettiostrecket med en sjukt hög knallröd tuppkam, klädd i trasor och en vandrdade symfoni av piercingar och tatueringar. Inget man tar hem och visar upp för mamma direkt, men den absolut roligaste snubbe vi träffat hittills. I våra 17-(16?)åriga liv. Han bodde i nån förort och körde Prippsbil. Lämpligt nog. Vi satt i nån av barerna och lyssnade på hans stories och det blev så tomt på pensionärer runt omkring när han började trycka säkerhetsnålar genom ögonbrynen och andra sköna ställen i fejjan.
Och vi, ännu inte helt fulla av livsvisdom, berättade en del in return. Om rövarlivet på Söderström, vår hemvist. På helgerna i alla fall. Vi berättade om hur man samlades runt den där grillen och sen bar det av från där. Rakt in i kaklet, så att säga, även om detta var decennier före myntandet av det uttrycket.
Punkar-Kjelle han gillade det där med grillgrannfesterna på landet. Han skulle komma och hälsa på nån gång, sa han. Klart du ska, sa vi. Och sen drack vi lite mer Absolut kurant. Som var vår största sponsor under den här perioden av våra liv.
Sen var resan slut. Och what happens on the boat - stays on the boat, livet gick vidare från där. Vi gjorde lite läxor och och vi lärde oss massor av nyttiga undersköterskegrejer i veckorna. På helgerna lärde vi oss massa andra livsviktiga grejer.
Nån soft eftermiddag mitt emellan vår och sommar satt vi så vid den där grillen. Helena och jag. Och Patriks roliga farbror Gurkan (härligt att vi låter som värsta pundargänget... men man kan liksom inte redigera i sin livshistoria - det är fusk). Vi satt väl där och sippade lite Kopparbergs Päroncider (vår näst största sponsor) och pratade om livet och what not. På gångvägen några hundra meter bort fick vi plötsligt syn på en knallröd tuppkam som kom vajandes mot oss. En punkare i trasjeans och i famnen hade han en platta öl.
Vi tittade på varandra, Helena och jag, och så fick vi tvärpanik. - Vi finns inte! skrek vi till Gurkan och sen sprang vi som vi aldrig sprungit förut. Rakt upp i skogen. Vi låg där uppe i skogen bakom en massa buskar med värsta hjärtklappningen och blandade skräckskratt med fruktansvärt dåligt samvete.
Vi väntade länge. Säkerhetslänge innan vi försiktigt smög tillbaka ner till grillen. Där Gurkan hade ljugit sig blå. Sagt att det inte fanns några Malin och Helenor på det här stället. Att man inte festade vid den här grillen. Han hade aldrig hört på maken. Det hade ju naturligtvis varit uppenbara lögner. Sen var han rar och illusterade hur Kjelles tuppkam hade stått rakt upp och varit glad och förväntansfull när han kom. Men när han vände tillbaka mot busshållplatsen och sin gråa förort då hade håret legat längs huvudets ena sida som ett litet ledset djur.
Det där fick vi höra ganska länge efter det. Äta upp skammen. Utblandad i kurant.
Skönt att vi är vuxna nu. Helena och jag.
Helena var min partner in crime under gymnasiet och en tid efteråt innan vi började krångla med fasta förhållanden och barn och grejer (jag). Efter det hörs vi bara sporadiskt. Men det är väl de bästa förhållandena, som inte behöver en massa underhåll för att ändå blomstra när vi väl ses.
Känner att jag behöver dela med mig av en Helena-historia. För att visa på karaktären av vår djupa relation. Känner oxå att det här kan bli ett plågsamt långt inlägg. Varnar för detta redan nu.
På gymnasiet åkte vi på ett par kryssningar. Där en sticker ut mer i minnet än andra. Pappa och Kerstin följde med mig och Helena som våra ansvarsfulla målsmän, då vi var lätt minderåriga. Det var ju snällt och så men oxå lite som att låta Thomas Quick vara scoutledare. De var helt nykära och spenderade hela resan i hytten. Kunde inte ha varit ett bättre upplägg för oss.
För vi var ju där för att partaja. Which we did. Och vi träffade en del mer eller mindre märkliga människor. Som ett turkiskt racerteam i vilkas svit vi endast gjorde ett kort besök. Då deras manager var lite för angelägen om att vi skulle komma och jobba åt honom i Turkiet. Lite luddigt det där vad själva jobbet gick ut på. En av oss strulade med en galen Djurgårdare och den andre med en dito säljare. Men det är skit samma för den allra roligaste vi stötte på under den där resan var ju naturligtvis Kjelle. En punkare strax under trettiostrecket med en sjukt hög knallröd tuppkam, klädd i trasor och en vandrdade symfoni av piercingar och tatueringar. Inget man tar hem och visar upp för mamma direkt, men den absolut roligaste snubbe vi träffat hittills. I våra 17-(16?)åriga liv. Han bodde i nån förort och körde Prippsbil. Lämpligt nog. Vi satt i nån av barerna och lyssnade på hans stories och det blev så tomt på pensionärer runt omkring när han började trycka säkerhetsnålar genom ögonbrynen och andra sköna ställen i fejjan.
Och vi, ännu inte helt fulla av livsvisdom, berättade en del in return. Om rövarlivet på Söderström, vår hemvist. På helgerna i alla fall. Vi berättade om hur man samlades runt den där grillen och sen bar det av från där. Rakt in i kaklet, så att säga, även om detta var decennier före myntandet av det uttrycket.
Punkar-Kjelle han gillade det där med grillgrannfesterna på landet. Han skulle komma och hälsa på nån gång, sa han. Klart du ska, sa vi. Och sen drack vi lite mer Absolut kurant. Som var vår största sponsor under den här perioden av våra liv.
Sen var resan slut. Och what happens on the boat - stays on the boat, livet gick vidare från där. Vi gjorde lite läxor och och vi lärde oss massor av nyttiga undersköterskegrejer i veckorna. På helgerna lärde vi oss massa andra livsviktiga grejer.
Nån soft eftermiddag mitt emellan vår och sommar satt vi så vid den där grillen. Helena och jag. Och Patriks roliga farbror Gurkan (härligt att vi låter som värsta pundargänget... men man kan liksom inte redigera i sin livshistoria - det är fusk). Vi satt väl där och sippade lite Kopparbergs Päroncider (vår näst största sponsor) och pratade om livet och what not. På gångvägen några hundra meter bort fick vi plötsligt syn på en knallröd tuppkam som kom vajandes mot oss. En punkare i trasjeans och i famnen hade han en platta öl.
Vi tittade på varandra, Helena och jag, och så fick vi tvärpanik. - Vi finns inte! skrek vi till Gurkan och sen sprang vi som vi aldrig sprungit förut. Rakt upp i skogen. Vi låg där uppe i skogen bakom en massa buskar med värsta hjärtklappningen och blandade skräckskratt med fruktansvärt dåligt samvete.
Vi väntade länge. Säkerhetslänge innan vi försiktigt smög tillbaka ner till grillen. Där Gurkan hade ljugit sig blå. Sagt att det inte fanns några Malin och Helenor på det här stället. Att man inte festade vid den här grillen. Han hade aldrig hört på maken. Det hade ju naturligtvis varit uppenbara lögner. Sen var han rar och illusterade hur Kjelles tuppkam hade stått rakt upp och varit glad och förväntansfull när han kom. Men när han vände tillbaka mot busshållplatsen och sin gråa förort då hade håret legat längs huvudets ena sida som ett litet ledset djur.
Det där fick vi höra ganska länge efter det. Äta upp skammen. Utblandad i kurant.
Skönt att vi är vuxna nu. Helena och jag.
SWING WHEN YOU'RE WINNING!
Över till viktigare saker!
Jag förstår att ni är dying to know vem som kammade hem segern i fredagsfinast.
Och det säger jag, det var svettigt igår. Ett långt tag såg det ut som att jag skulle behöva välja mellan Jaminas tuttar och Millas fejs. Det förstår ju vem som helst att det är stört omöjligt. Hur skiljer man vackert från vackert? Det går ju inte.
Men som tur var rasslade det till i inkorgen framåt kvällen. Lite fler stylish kroppsdelar. Ett efterlängtat bidrag från Norrköping, som skyllt på kamerakrångel i det längsta. Jag var mycket glad över detta och var kanske lite snabb där att ropa ut Carro som vinnare.
För priset gick till sist till den som lyckades pricka deadline så exakt, 00:00-slaget i min mobil. Och jag har ju sagt att jag är en sucker för ansträngningar och rekvisita. Det ger pluspoäng, inga konstigheter.
GRATTIS JANNE!
Inom överskådlig framtid ska jag skaka fram en unge som du får gudföräldra.
För det där med att dejta. Det är ju bara tramsigt.
Inser oxå att min könsfördelning över de här fyra veckotävlingarna är oklanderlig. Med Milla, Daniel, Tina och Janne som vinnare. Cudos till mig.
Varmt och stort tack till alla som deltagit. I mitt hjärta är ni alla vinnare! Nu tar tävlingen paus, självklart ska vi fortsätta vara fredagsfina, men bildbevis behövs inte. Fram till Långfredagen. Då smäller det.
Jag förstår att ni är dying to know vem som kammade hem segern i fredagsfinast.
Och det säger jag, det var svettigt igår. Ett långt tag såg det ut som att jag skulle behöva välja mellan Jaminas tuttar och Millas fejs. Det förstår ju vem som helst att det är stört omöjligt. Hur skiljer man vackert från vackert? Det går ju inte.
Men som tur var rasslade det till i inkorgen framåt kvällen. Lite fler stylish kroppsdelar. Ett efterlängtat bidrag från Norrköping, som skyllt på kamerakrångel i det längsta. Jag var mycket glad över detta och var kanske lite snabb där att ropa ut Carro som vinnare.
För priset gick till sist till den som lyckades pricka deadline så exakt, 00:00-slaget i min mobil. Och jag har ju sagt att jag är en sucker för ansträngningar och rekvisita. Det ger pluspoäng, inga konstigheter.
GRATTIS JANNE!
Inom överskådlig framtid ska jag skaka fram en unge som du får gudföräldra.
För det där med att dejta. Det är ju bara tramsigt.
Inser oxå att min könsfördelning över de här fyra veckotävlingarna är oklanderlig. Med Milla, Daniel, Tina och Janne som vinnare. Cudos till mig.
Varmt och stort tack till alla som deltagit. I mitt hjärta är ni alla vinnare! Nu tar tävlingen paus, självklart ska vi fortsätta vara fredagsfina, men bildbevis behövs inte. Fram till Långfredagen. Då smäller det.
LAY YOUR LOVE ON ME
Ack Du underbara, aldrig sinande, källa till värdefull information. I salute You.
Idag myser jag till en artikel om nio konstaplar i Västra Götaland som gått Ankeborg (dvs nakna från naveln och neråt) på en fest och posat med automatvapen. Förtroendeingivande.
Och när man lyft på locket till den lilla incidenten kommer flera rara stories upp till ytan. Om att samma gäng av lagens finaste även styrketränar in the nude, så att säga. Och en fin historia om att en av dem bakat en smörgåstårta (!) till kursledarna. Och när denna åts visades bilder upp där nakenpoliserna doppade sina könsorgan i tårtan.
Det är sånt här som vaggar oss vanliga dödliga medborgare i trygghet. Vi är safe.
Det ska tilläggas att de två historierna om nakengymandet och smörgåstårtan ännu inte bekräftats. Men kom igen. Man skulle ju inte ens kunna hitta på nåt så vansinnigt.
Idag myser jag till en artikel om nio konstaplar i Västra Götaland som gått Ankeborg (dvs nakna från naveln och neråt) på en fest och posat med automatvapen. Förtroendeingivande.
Och när man lyft på locket till den lilla incidenten kommer flera rara stories upp till ytan. Om att samma gäng av lagens finaste även styrketränar in the nude, så att säga. Och en fin historia om att en av dem bakat en smörgåstårta (!) till kursledarna. Och när denna åts visades bilder upp där nakenpoliserna doppade sina könsorgan i tårtan.
Det är sånt här som vaggar oss vanliga dödliga medborgare i trygghet. Vi är safe.
Det ska tilläggas att de två historierna om nakengymandet och smörgåstårtan ännu inte bekräftats. Men kom igen. Man skulle ju inte ens kunna hitta på nåt så vansinnigt.
fredag 13 mars 2009
BARRICADES & BRICKWALLS
God knows att jag inte är det mest miljövänliga som går i ett par skor. Långt ifrån. Men en grej som jag hoppas att ni är med på är Earth Hour.
Att vi alla släcker våra lampor och what not den 28:e mars mellan 20:30 och 21:30. Inte mycket begärt egentligen, eller hur?
Kanske kan vi göra det tillsammans. Umgås. Tända en massa ljus. Spela lite lite tv-spel. Eller kolla på nån bra film.
Hehe.
Att vi alla släcker våra lampor och what not den 28:e mars mellan 20:30 och 21:30. Inte mycket begärt egentligen, eller hur?
Kanske kan vi göra det tillsammans. Umgås. Tända en massa ljus. Spela lite lite tv-spel. Eller kolla på nån bra film.
Hehe.
torsdag 12 mars 2009
IT'S A GO
Har velat lite fram och tillbaka den här veckan. Inför fredagen. Huruvida vi ska tävla eller ej. Köra på tåget in i väggen eller låta tävlingen vila fram till Den Stora Finalen som kommer gå av stapeln på Långfredagen (mer om det inom kort). Jag har funderat. Jag har tänkt. Och jag har övervägt. Jag har varit på ett satans humör mellan varven och tänkt; åt helvete med skiten!
Men nu är det torsdagkväll. Återigen. Det börjar lukta fredag. Jag börjar känna livet i mig, så att säga.
Så det är väl inga konstigheter. Hur skulle jag kunna låta bli? Det här blir den sista tävlingen innan uppehållet och det känns som ett ypperligt tillfälle för er alla att leverera. Mer än nånsin förut.
Bring it! Ge mig kärlek, era bästa sidor, er skönaste stämning och den mest rätta attityden. Det lönar sig!
Funderar på att tävla ut en dejt med nån den här veckan. Eller ett gudföräldraskap. Man vet liksom inte riktigt.
Men nu är det torsdagkväll. Återigen. Det börjar lukta fredag. Jag börjar känna livet i mig, så att säga.
Så det är väl inga konstigheter. Hur skulle jag kunna låta bli? Det här blir den sista tävlingen innan uppehållet och det känns som ett ypperligt tillfälle för er alla att leverera. Mer än nånsin förut.
Bring it! Ge mig kärlek, era bästa sidor, er skönaste stämning och den mest rätta attityden. Det lönar sig!
Funderar på att tävla ut en dejt med nån den här veckan. Eller ett gudföräldraskap. Man vet liksom inte riktigt.
onsdag 11 mars 2009
IT WASN'T ME
Får nästan kräksångest när jag skrivit ett sånt där inlägg. Jag har ju särskrivit med flit. Men så tänker jag, att tänk om det inte uppfattas. Om ryktet börjar gå att jag helt tappat greppet.
Är det att tro för lite om sina läsare? Eller är min oro befogad?
Är det att tro för lite om sina läsare? Eller är min oro befogad?
JÄRNGÄNGET
Två super duper fina barn. Och en jätte fin hund.
Som Anna Book skulle skrivit under en sån här bild.
SHAVING
EN GOD BOOK
Igår hade jag, återigen, too much time on my hands och hamnade efter en del blogglänkande i Anna Books blogg. Därför har jag idag ätit Anna Book-inspirerad tonfisk till middag. Det var mycket recept i den där bloggen. Och mys. Och kärlek. Plus en massa bilder på semi-kändisar och alla var de "fina" människor. Skrev Anna. Sen önskade hon alla sina bloggläsare att de skulle få sova med änglarna.
Hon verkar ju rar, den där Anna, men vad fan betyder det?
Jag sover med trängsel jag. Bland både folk och fä. Men änglar... nah, not so much.
Hon verkar ju rar, den där Anna, men vad fan betyder det?
Jag sover med trängsel jag. Bland både folk och fä. Men änglar... nah, not so much.
TRÖTT - BELIEVE IT OR NOT
Det är halt och snöigt och allmänt jävligt. Blir ingen promenad idag. Ändå trist utan Milla som förlustar sig på finskt badhotell.
Och trots att jag sågade hårt förra veckan kommer jag idag inte kunna låta bli att titta på Sveriges egen Dr. House. Mer rockfladder i korridorerna! Mer svårmodiga ansiktsutryck! Bring it!
Vi såg, precis som förutspått, Saw V igår. Behöver väl egentligen inte säga mer än så. Det är fruktansvärt. Men det enda som är roligt med de där filmerna är castingen. Hur den är så otippad. Mysige Costas Mandylor från gamla Picket Fences är värsta seriemördaräcklet. Och gullige Luke från Gilmore Girls blir mosad till döds. Julie Benz (Tv-Dexters timida flickvän) mördar utan att blinka. Det är lite festligt. Men i övrigt - ångest.
Eller ska man gå ut ändå?
Gah! Dessa beslut!
Och trots att jag sågade hårt förra veckan kommer jag idag inte kunna låta bli att titta på Sveriges egen Dr. House. Mer rockfladder i korridorerna! Mer svårmodiga ansiktsutryck! Bring it!
Vi såg, precis som förutspått, Saw V igår. Behöver väl egentligen inte säga mer än så. Det är fruktansvärt. Men det enda som är roligt med de där filmerna är castingen. Hur den är så otippad. Mysige Costas Mandylor från gamla Picket Fences är värsta seriemördaräcklet. Och gullige Luke från Gilmore Girls blir mosad till döds. Julie Benz (Tv-Dexters timida flickvän) mördar utan att blinka. Det är lite festligt. Men i övrigt - ångest.
Eller ska man gå ut ändå?
Gah! Dessa beslut!
tisdag 10 mars 2009
TUBA LITE!
Skrev igår att jag kollade klipp från P3 Guld-galan. Skönast är de otippade låttolkingarna. Av "fel" artister så att säga.
Länkar till några som jag gillade. Av olika anledningar.
Rikard Wolff. Lätt störd, mycket otäck. Mörk röst och usel engelska. Men han tolkar Johnossis 18 karat gold. Som redan från början är en bra låt. Och man kan inte låta bli att tycka att han är ascool när han sitter där och bräker fram låten. Samtidigt som han sippar whiskey och får en lapdance. Genialt.
http://www.youtube.com/watch?v=m8hHBwSGAE8
Nåt annat, som var vackert på ett helt annat vis, var Sanna Nielsens (ja, jag vet...) tolkning av Håkan Hellströms Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Själva videon är inget märkvärdigt, men det är fint för att det är Håkans ord och hennes vackra och ledsna röst. För i jämförelse, och det här hamnar jag väl i helvetet för, är Håkans röst bara... ledsen.
http://www.youtube.com/watch?v=-Gl7Oss_FxA
En tolkning som egentligen var helt överflödig, för det låter så vansinnigt likt originalet, men ändå är rolig är Wille Crafoord i kistan. Han gör Markus Krunegårds Jag är en vampyr. Som är en jätteskojig låt. Deras röster är snarlika, tycker jag. Men det är skickligt att framföra en låt liggandes på rygg i en vampyrkista. Och ändå behålla lite värdighet...på nåt vis.
Hela världen är så underbar - om man är korkad, dum och glad.
http://www.youtube.com/watch?v=Uh-EigXw8u4
Dagens tips från coachen. Nu kan jag inte komma på fler ursäkter till att inte dammsuga.
På återseende.
Länkar till några som jag gillade. Av olika anledningar.
Rikard Wolff. Lätt störd, mycket otäck. Mörk röst och usel engelska. Men han tolkar Johnossis 18 karat gold. Som redan från början är en bra låt. Och man kan inte låta bli att tycka att han är ascool när han sitter där och bräker fram låten. Samtidigt som han sippar whiskey och får en lapdance. Genialt.
http://www.youtube.com/watch?v=m8hHBwSGAE8
Nåt annat, som var vackert på ett helt annat vis, var Sanna Nielsens (ja, jag vet...) tolkning av Håkan Hellströms Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Själva videon är inget märkvärdigt, men det är fint för att det är Håkans ord och hennes vackra och ledsna röst. För i jämförelse, och det här hamnar jag väl i helvetet för, är Håkans röst bara... ledsen.
http://www.youtube.com/watch?v=-Gl7Oss_FxA
En tolkning som egentligen var helt överflödig, för det låter så vansinnigt likt originalet, men ändå är rolig är Wille Crafoord i kistan. Han gör Markus Krunegårds Jag är en vampyr. Som är en jätteskojig låt. Deras röster är snarlika, tycker jag. Men det är skickligt att framföra en låt liggandes på rygg i en vampyrkista. Och ändå behålla lite värdighet...på nåt vis.
Hela världen är så underbar - om man är korkad, dum och glad.
http://www.youtube.com/watch?v=Uh-EigXw8u4
Dagens tips från coachen. Nu kan jag inte komma på fler ursäkter till att inte dammsuga.
På återseende.
MUNTERT
Igår hade vi en av våra, numera sällsynta, tv-kvällar. Hubby och jag. Johan som har jour men inte får några jobb. Då kan man skicka honom att hyra film istället.
Så mellan 11th Hour på canal+ och back to back repriser av Big Brother på TV400 såg vi Låt den rätte komma in. Den svenska vampyrfilmen. Som även dubblar som hyllning till 80-talets Blackeberg. Såg ju inte vidare muntert ut.
Och det var väl en annorlunda film, det får man ge den. Mörk, naturligtvis, och väldigt skitig. Men i övrigt inget som man trillade ur soffan av.
Jag gissar att nästa hyrfilm jag kommer se är Saw V. Varför, kanske man frågar sig. Jo. För att jag måste. Splatter-porr från sin allra sämsta sida. Kittlar dödsskönt...
Så mellan 11th Hour på canal+ och back to back repriser av Big Brother på TV400 såg vi Låt den rätte komma in. Den svenska vampyrfilmen. Som även dubblar som hyllning till 80-talets Blackeberg. Såg ju inte vidare muntert ut.
Och det var väl en annorlunda film, det får man ge den. Mörk, naturligtvis, och väldigt skitig. Men i övrigt inget som man trillade ur soffan av.
Jag gissar att nästa hyrfilm jag kommer se är Saw V. Varför, kanske man frågar sig. Jo. För att jag måste. Splatter-porr från sin allra sämsta sida. Kittlar dödsskönt...
THE DARK SIDE
Jag brukar tycka att det är ganska skönt att gå den där, än så länge, mörka vägen till Svanhagen om kvällarna. För jag tänker att jag är hyfsat anonym när jag går där, svartklädd och endast sporadiskt belyst av nån ensam stackars gatlykta.
Tänker att det är en skön grej. Att jag känner igen en del av bilarna som susar förbi men att ingen känner igen mig.
Detta har jag tänkt. Tills det börjar trilla in uppmuntrande sms från bekanta som åker förbi. Och vid nåt tillfälle körde mamma och Göran förbi mig. Då ringde jag upp. Lite käckt sådär och sa hej-hej, ni åkte just förbi mig!
Ja, vi vet, sa hon. Göran (för övrigt med knapp ledsyn) kände igen dig på jättelångt håll!
Man kunde tydligen se på "stilen" sa de. Att det var jag.
Och det vet ju alla. Att "stil" är inget annat än en vänlig omskrivning av "huge ass".
Tänker att det är en skön grej. Att jag känner igen en del av bilarna som susar förbi men att ingen känner igen mig.
Detta har jag tänkt. Tills det börjar trilla in uppmuntrande sms från bekanta som åker förbi. Och vid nåt tillfälle körde mamma och Göran förbi mig. Då ringde jag upp. Lite käckt sådär och sa hej-hej, ni åkte just förbi mig!
Ja, vi vet, sa hon. Göran (för övrigt med knapp ledsyn) kände igen dig på jättelångt håll!
Man kunde tydligen se på "stilen" sa de. Att det var jag.
Och det vet ju alla. Att "stil" är inget annat än en vänlig omskrivning av "huge ass".
måndag 9 mars 2009
INGET NYTT
Nu har jag tömt mitt internet på allt det har att erbjuda mig. Som jag kan komma på i alla fall.
Jag har...
läst allt nytt på 1000apor. Inte så snabba att uppdatera där.
kollat alla bloggarna jag följer. Typ inget nytt där sen igår kväll
läst hela Pang Prego-bloggen
läst Aschbergs vandringsblogg för prostatcancer
tittat på alla Mia & Klara-klipp på youtube
tittat på alla P3-guld-klipp
gjort en önskelista på discshop
tröttnat på facebook för tusende gången
insett att jag uteslutande bara får skräpmail
insett att det beror på att jag aldrig skickar några
osv. Ja, ni hajjar. Slow dag helt enkelt.
Jag har...
läst allt nytt på 1000apor. Inte så snabba att uppdatera där.
kollat alla bloggarna jag följer. Typ inget nytt där sen igår kväll
läst hela Pang Prego-bloggen
läst Aschbergs vandringsblogg för prostatcancer
tittat på alla Mia & Klara-klipp på youtube
tittat på alla P3-guld-klipp
gjort en önskelista på discshop
tröttnat på facebook för tusende gången
insett att jag uteslutande bara får skräpmail
insett att det beror på att jag aldrig skickar några
osv. Ja, ni hajjar. Slow dag helt enkelt.
MAKE YOUR MIND UP
Idag hinner jag läsa alla obetydliga småartiklar . Jessica Almenäs bekräftar att hon är gravid med hon vill inte tala om det. För att det är i ett sånt tidigt skede.
Glasklart. Ver man ju själv hur det är. När man både vill äta kakan och ha den kvar.
Mediakakan alltså.
Glasklart. Ver man ju själv hur det är. När man både vill äta kakan och ha den kvar.
Mediakakan alltså.
THE VAB
Jag vabbar idag. Vi har inte fått sova nåt vidare. Gustav har grinat över magont och "konstig smak i munnen" vilket brukar betyda att han ska kräkas. Detta har ännu inte hänt men han har feber så jag ska snart tala om för jobbet att jag inte kommer imorgon heller.
Man gör vad man kan för att hålla sig populär. Genom viss mystik, saknad och efterfrågan.
Och Tina, du kan vara lugn. Jag har inte glömt dig.
Man gör vad man kan för att hålla sig populär. Genom viss mystik, saknad och efterfrågan.
Och Tina, du kan vara lugn. Jag har inte glömt dig.
MISSING
Sex dykare saknas efter en båtolycka utanför Phuket, Thailand. Aftonbladet vet ännu inte om någon svensk fanns ombord. Därför vet man änni inte heller om detta är nåt att bry sig nåt vidare om.
söndag 8 mars 2009
NIGHTIE
Nåt som inte är en skrattfest är Sanningens Ögonblick. Så hemskt att det fortfarande finns, och alltid kommer att finnas, människor som är villiga att göra precis allt för lite pengar.
Hur castar de till det här programmet? De måste ju söka med ljus och lykta efter folk som bär på mörka hemligheter.
Eller gör alla det?
Värdelöst nummer två är att min morfar ligger på intensiven. Igen. Med vatten i en lunga. En lurig läkare förklarade att läget var "kritiskt men stabilt". Hur är det ens möjligt?
Och man är ju sannerligen helt värdelös som människa. Eftersom det alltid är först i de här lägena som man tänker. Att fan... jag skulle ha besökt honom oftare. För nu följer såna där dagar då man får ont i magen varje gång det ringer och man ser att det är mamma...
Hur castar de till det här programmet? De måste ju söka med ljus och lykta efter folk som bär på mörka hemligheter.
Eller gör alla det?
Värdelöst nummer två är att min morfar ligger på intensiven. Igen. Med vatten i en lunga. En lurig läkare förklarade att läget var "kritiskt men stabilt". Hur är det ens möjligt?
Och man är ju sannerligen helt värdelös som människa. Eftersom det alltid är först i de här lägena som man tänker. Att fan... jag skulle ha besökt honom oftare. För nu följer såna där dagar då man får ont i magen varje gång det ringer och man ser att det är mamma...
HAVE YOU HEARD?
Den HÄR nyheten toppar aftonbladet just nu. Det handlar om att det finns en del svenskar som är fast i den här hemska cyklonen som är på väg att drabba Australien.
Ska vi tippa att den hemska cyklonen kommer att drabba rätt många fler australier än svenskar? Jag vet. Jag har skrivit om det här förut. Men det gör mig fortfarande svinirriterad. Hur en nyhet inte är en nyhet om inte svenska människor är drabbade. Inte av lika stort värde åtminstone. Är det kanske att vara mån om sina egna, sitt eget folk? Eller är det bara svineri?
Minns när det brann så förbannat i Australien för ett tag sedan. P3-nyheterna fick en svensk man på tråden. Han berättade skärrat att han bodde typ tio mil från bränderna. Han kunde se röken på himlen. Detta var alltså mer intressant för de svenska lyssnarna, en svensk snubbe som kunde se rök på himlen, än att prata med någon stackare av australisk härkomst mitt i skiten.
Stört.
Men vi bortser från det nu. Och lyssnar lite på Robbie och Frank Sinatra när de sjunger It was a very good year, istället.
Ska vi tippa att den hemska cyklonen kommer att drabba rätt många fler australier än svenskar? Jag vet. Jag har skrivit om det här förut. Men det gör mig fortfarande svinirriterad. Hur en nyhet inte är en nyhet om inte svenska människor är drabbade. Inte av lika stort värde åtminstone. Är det kanske att vara mån om sina egna, sitt eget folk? Eller är det bara svineri?
Minns när det brann så förbannat i Australien för ett tag sedan. P3-nyheterna fick en svensk man på tråden. Han berättade skärrat att han bodde typ tio mil från bränderna. Han kunde se röken på himlen. Detta var alltså mer intressant för de svenska lyssnarna, en svensk snubbe som kunde se rök på himlen, än att prata med någon stackare av australisk härkomst mitt i skiten.
Stört.
Men vi bortser från det nu. Och lyssnar lite på Robbie och Frank Sinatra när de sjunger It was a very good year, istället.
BREAK EVEN
Idag är det internationella kvinnodagen. Vad det nu betyder. Inget jag firar. Det ska väl vara en dag i jämställdhetens tecken. Men om ni frågar mig så tycker jag inte att det finns någon jämställdhet så länge det behövs en kvinnodag och ingen mansdito. Eller tillhör årets alla andra dagar männen?
Lite som med jämställdheten mellan de olika sexualiteterna. Så länge det finns behov av en pridefestival, en parad för homosexuella att visa upp sig och ingen för alla andra vanliga heteron så finns det ingen lika-känsla. Jag råkar vara straight men vill kanske spöka ut mig och fira min kärlek i en heterofestival ändå. Men vem fan bryr sig?
Lite som med jämställdheten mellan de olika sexualiteterna. Så länge det finns behov av en pridefestival, en parad för homosexuella att visa upp sig och ingen för alla andra vanliga heteron så finns det ingen lika-känsla. Jag råkar vara straight men vill kanske spöka ut mig och fira min kärlek i en heterofestival ändå. Men vem fan bryr sig?
GÖRT
Jag har ju för mycket fritid. Och går på vad som helst.
Nu har jag hoppat på twitter-trenden. Men det här är ju bara roligt om ni allihop gör det tillsammans med mig. Så vi kan hålla ännu hårdare koll på varandra.
Det är superenkelt att göra sin profil på www.twitter.com och sen hookar man bara upp sin mobil så kan man uppdatera sig precis överallt! Visst är det obehagligt!!
Jag tror att jag finns på på www.twitter.com/MalinDubois
om det nu funkar som det ska.
Ses där.
Nu har jag hoppat på twitter-trenden. Men det här är ju bara roligt om ni allihop gör det tillsammans med mig. Så vi kan hålla ännu hårdare koll på varandra.
Det är superenkelt att göra sin profil på www.twitter.com och sen hookar man bara upp sin mobil så kan man uppdatera sig precis överallt! Visst är det obehagligt!!
Jag tror att jag finns på på www.twitter.com/MalinDubois
om det nu funkar som det ska.
Ses där.
TÄNK OM
Insåg igår att alla låtar i melodifestivalen borde gå till andra chansen. Där de upprepas till förbannelse. Och man upptäcker att man plötsligt tycker helt annorlunda än man intitialt gjorde.
Heja Ugglas. Fan vad skönt det måste vara att leva i hennes värld.
Heja Ugglas. Fan vad skönt det måste vara att leva i hennes värld.
RECYCLING I ALL ÄRA
Men allvarligt talat. Tusen spänn till den som kan tala om vad det är för skillnad på Måns Zelmerlövs nya schlagerlåt och hans förra.
THE LITTLE THINGS
Gustav har börjat spela handboll. Lite sådär. På skoj.
Igår fick han med sig hem nåt sånt där papper där man skulle fylla i alla hans uppgifter. Och hans föräldrars.
Mammans namn, Mammans hemnummer. Mammans adress. Och sen en massa rader med samma information om pappan.
Jag vet att jag är fåning. Men jag blev bara så glad. För mig själv och för Gustav. Att jag fick skriva samma telefonnummer och samma adress tre olika gånger på tre olika personer på det där pappret. Inget konstigt för de flesta kanske, men för mig som alltid har haft två olika adresser på alla mina papper, och som har de stora tjejerna med allt tjafs om var man är skriven och vem som är målsman, är det skönt. Det är en fin känsla. Att runt våra barn råder ingen tvekan. Det är Klevberget för hela slanten.
Igår fick han med sig hem nåt sånt där papper där man skulle fylla i alla hans uppgifter. Och hans föräldrars.
Mammans namn, Mammans hemnummer. Mammans adress. Och sen en massa rader med samma information om pappan.
Jag vet att jag är fåning. Men jag blev bara så glad. För mig själv och för Gustav. Att jag fick skriva samma telefonnummer och samma adress tre olika gånger på tre olika personer på det där pappret. Inget konstigt för de flesta kanske, men för mig som alltid har haft två olika adresser på alla mina papper, och som har de stora tjejerna med allt tjafs om var man är skriven och vem som är målsman, är det skönt. Det är en fin känsla. Att runt våra barn råder ingen tvekan. Det är Klevberget för hela slanten.
SPIIIIIIIKERS
Johan har gett mig världens fulaste gamla högtalare till mitt lilla kontor/sovrum. Men de låter grymt och jag är mycket nöjd med detta. Känner att jag liksom inte behöver lämna rummet nu.
På ett tag i alla fall.
På ett tag i alla fall.
lördag 7 mars 2009
* ON THE ISLAND
Men ehh... varför inte vandra bakåt i tiden ett slag. Lite vinsentimental såhär på lördagkvällen.
Jag tycker om att fortfarande se mig själv som sommarölänning. Det är ju tyvärr inte så längre men många många somrar i rad tillbringade vi ju där. Min bror och jag (hey! Pontus och amerikanarna!)
Farmor och farfar bodde på Öland. Efter 80-talet skulle det komma att vara bara farmor men just nu tänker jag på tiden på Tallgatan i Borgholm när de fortfarande bodde i vita villan. Pappa körde ner oss i början av sommaren och sen bodde vi där till våra föräldrar kom ner på sin semester. Det var långa Ölandssomrar och några av de bästa minnen jag har kommer därifrån. Okej att vi grinade lite i smyg precis när pappa åkte tillbaka mot Stockholm men det gick snabbt över och då hade vi mest bara kul.
På Tallgatans motsatta sida bodde ett tvillingpar. Charlotta och Carl-Johan. De var perfekta ariska barn och ett par år äldre än mig. Vi lekte ganska mycket. Man hade ju inte så stor känsla för klasskillnader när man var barn men jag kan tänka mig att det var för Charlotta och Carl-Johan (inga smeknamn där) att leka med oss lite som att slumma för dom. Känna på hur folket på arbetarnivå hade det. Vi hade jävligt kul, det är inte det, men jag har ju hajat i efterhand att där rådde en viss skillnad mellan våra respektive familjer.
Villan på Tallgatan var deras sommarhus. Plus att de hade lite rum, eller en svit eller nåt, på Strand Hotell. Till sin förfogan. Porschar på gatan och sån skit.
Deras föräldrar hade nåt hotell i nån av fjällorterna. Så som... jag gissar lite fritt... Tandådalen? Jag minns faktiskt inte. Men money was not an issue, om vi säger så.
En rolig grej var när Carl-Johan lite spydigt frågade farfar vilken bil han kört ner till Öland. Farfar tänkte att nu jävlar ska jag trycka till den här kaxiga ungjäveln, så han sa; Jag tog inte bilen, jag flög ner. Mitt flygplan står uppe på Borglanda.
Jaha! sa Carl-Johan glatt. Då står det kanske bredvid vårat!
Efter det tror jag inte att farfar snackade med de här ungarna över huvud taget. Innan han tyvärr gick bort, alldeles för tidigt.
Men! Tvillingfamiljen hade sina glansdagar där i slutet av 80-talet. De hann bygga ett fruktansvärt skrytbygge till villa på stranden i Köpingsvik innan det började gå lite si och så i fjällhotellsbranschen. Sen gick hela skiten, naturligtvis, i konkurs. Det sista jag hörde var att Carl-Johan och Charlotta varit tvungna att börja jobba som vanligt folk.
Jag var väl inte direkt ledsen för det.
Jag tycker om att fortfarande se mig själv som sommarölänning. Det är ju tyvärr inte så längre men många många somrar i rad tillbringade vi ju där. Min bror och jag (hey! Pontus och amerikanarna!)
Farmor och farfar bodde på Öland. Efter 80-talet skulle det komma att vara bara farmor men just nu tänker jag på tiden på Tallgatan i Borgholm när de fortfarande bodde i vita villan. Pappa körde ner oss i början av sommaren och sen bodde vi där till våra föräldrar kom ner på sin semester. Det var långa Ölandssomrar och några av de bästa minnen jag har kommer därifrån. Okej att vi grinade lite i smyg precis när pappa åkte tillbaka mot Stockholm men det gick snabbt över och då hade vi mest bara kul.
På Tallgatans motsatta sida bodde ett tvillingpar. Charlotta och Carl-Johan. De var perfekta ariska barn och ett par år äldre än mig. Vi lekte ganska mycket. Man hade ju inte så stor känsla för klasskillnader när man var barn men jag kan tänka mig att det var för Charlotta och Carl-Johan (inga smeknamn där) att leka med oss lite som att slumma för dom. Känna på hur folket på arbetarnivå hade det. Vi hade jävligt kul, det är inte det, men jag har ju hajat i efterhand att där rådde en viss skillnad mellan våra respektive familjer.
Villan på Tallgatan var deras sommarhus. Plus att de hade lite rum, eller en svit eller nåt, på Strand Hotell. Till sin förfogan. Porschar på gatan och sån skit.
Deras föräldrar hade nåt hotell i nån av fjällorterna. Så som... jag gissar lite fritt... Tandådalen? Jag minns faktiskt inte. Men money was not an issue, om vi säger så.
En rolig grej var när Carl-Johan lite spydigt frågade farfar vilken bil han kört ner till Öland. Farfar tänkte att nu jävlar ska jag trycka till den här kaxiga ungjäveln, så han sa; Jag tog inte bilen, jag flög ner. Mitt flygplan står uppe på Borglanda.
Jaha! sa Carl-Johan glatt. Då står det kanske bredvid vårat!
Efter det tror jag inte att farfar snackade med de här ungarna över huvud taget. Innan han tyvärr gick bort, alldeles för tidigt.
Men! Tvillingfamiljen hade sina glansdagar där i slutet av 80-talet. De hann bygga ett fruktansvärt skrytbygge till villa på stranden i Köpingsvik innan det började gå lite si och så i fjällhotellsbranschen. Sen gick hela skiten, naturligtvis, i konkurs. Det sista jag hörde var att Carl-Johan och Charlotta varit tvungna att börja jobba som vanligt folk.
Jag var väl inte direkt ledsen för det.
I'LL DRINK TO THE MADNESS THAT MADE ME THIS WAY
Längesen jag spotify-tipsade, eller hur? Och eftersom jag inte har nåt bättre för mig, jag har just sett mina favvosar gå vidare till Globen och familjen sover, tänker jag göra det precis just nu.
Here goes nothing...
Kings of Leon Use somebody
Kasey Chambers & Matthew Ryan Milion tears (om vi snackar grejer att fälla en tår till, F)
Hello Saferide Anna
Markus Krunegård Jag är en vampyr
Röyksopp Happy up here
M. I. A. Paper planes
Dundertåget Ifrån mig själv
Lake Heartbeat Mystery
Jenny Wilson The wooden chair
Cookies n beans What if
The Virgins Rich Girls
Lasse Lindh Jag ska slåss i dina kvarter
Sarah McLachlan Answer
Och! Dagens eurodisco:
Basic Element Touch you right now
Där har ni det. Rakt av.
Here goes nothing...
Kings of Leon Use somebody
Kasey Chambers & Matthew Ryan Milion tears (om vi snackar grejer att fälla en tår till, F)
Hello Saferide Anna
Markus Krunegård Jag är en vampyr
Röyksopp Happy up here
M. I. A. Paper planes
Dundertåget Ifrån mig själv
Lake Heartbeat Mystery
Jenny Wilson The wooden chair
Cookies n beans What if
The Virgins Rich Girls
Lasse Lindh Jag ska slåss i dina kvarter
Sarah McLachlan Answer
Och! Dagens eurodisco:
Basic Element Touch you right now
Där har ni det. Rakt av.
SO?
Okej. Så jag grinar lite när ungarna i Wild Kids äntligen får träffa sina föräldrar.
Vadårå? Heavy stuff.
Vadårå? Heavy stuff.
KOM TILLBAKA!
Jag tror att jag precis har upplevt hur det är att bli teasad. Ni vet. Killar som gnäller över teaser-brudar. Som så att säga... smeker upp dem. Umgås med outtalade löften om mer. Grundligare umgänge.
Milla kom över. Och det var mysigt, som alltid. Vi drog två bomber och en öl. Sen ringde ordningsmakten och hon försvann hem. Så nu sitter jag här. Inte med stånd. Men med en bra lördagsgrund. All dressed up and nowhere to go. Som Reba skulle ha sjungit.
Och pappa och Mattis mms:ar värmningsbilder på jägerglas och leende öl-skålar. Give me a frickin' break! Det här är tråk-lördag!
Milla kom över. Och det var mysigt, som alltid. Vi drog två bomber och en öl. Sen ringde ordningsmakten och hon försvann hem. Så nu sitter jag här. Inte med stånd. Men med en bra lördagsgrund. All dressed up and nowhere to go. Som Reba skulle ha sjungit.
Och pappa och Mattis mms:ar värmningsbilder på jägerglas och leende öl-skålar. Give me a frickin' break! Det här är tråk-lördag!
ISTÄLLET FÖR
Kanske, tycker ni nu, att det är dags att jag tar ett par jägerbomber med Milla och börjar skriva om roligare saker.
Helst av allt skulle jag vilja vara på väg in till Globen och Metallica tillsammans med pappa och Mattias.
Helst av allt skulle jag vilja vara på väg in till Globen och Metallica tillsammans med pappa och Mattias.
TWO SIDES
Synnerligen tråkig kväll igår. Därför hann jag med en del läsning. Och dito nutida observationer. En av dessa följer här.
Igår morse lyssnade jag, som vanligt på morgonpasset. En låt med Chris Brown spelades, och Kodjo presenterade artisten, genom sammanbitna tänder, som wife beater. Helt korrekt, naturligtvis, eftersom Brown just nu fejsar åtal för misshandel och olaga hot mot sin flickvän. Rihanna.
På kvällen läser jag på aftonbladet.
Magnus Sundholm, Aftonbladets LA-stationerade murvel, skriver en krönika om Chris Brown. Om en karriär som är över. Han beskriver, i detalj, hur misshandeln gått till. Ned till minsta ordväxling. Hur bråket börjat med ett sms. Och slutat med att blodet stänkt ner hela hans hyrda bil. Krönikan är skriven i du-form. Som riktad direkt till Chris Brown.
"När polisen kom la du benen på ryggen," skriver Sundholm. "Så manligt. Så modigt. Så macho."
Han går hårt åt denna r n' b-stjärna. Han riskerar fängelse i upp till fyra år och åtta månader.
"By the way," avslutas krönikan. "I fängelse lär kvinnomisshandlare i stå särskilt högt i kurs. För dig kan det kanske vara lärorikt med ombytta roller."
Tung journalistik. Naturligtvis kommer Chris Brown aldrig behöva komma i kontakt med Magnus Sundholms ångande krönika. De två talar ju olika språk. Och jag undrar om det har någonting med saken att göra. Om han vågat annars?
För det är ju inte jättelängesen en svensk "stjärna" misshandlade sin flickvän. Papa Dee, Daniel Wahlgren slog ju på sin sambo ganska duktigt. Det skrevs om spruckna skallar i trappuppgången och annat. Det hela var en fruktansvärd historia.
Men jag kan inte minnas att jag läst någon liknande krönika riktad till Wahlgren. Där det skrivits om att han är slut som artist (nu lär han kanske inte dyka upp i folkparkerna tillsammans med Rhapsody In Rock, men ändå). Att han är en feg jävel som slagit sin tjej. Att han förtjänar fett med stryk i fängelset. Nej. Inget liknande har kommit i tryck. Varför är det så tror ni?
Är det silkesvantar på när det gäller våra svenska "stjärnor"? Och boxningshandskar gentemot de utländska. Som ändå aldrig får veta vad vi skriver.
Eller är Papa Dee's fall inte lika allvarligt. För att han spöade på en nobody. Ett inget-namn. Medan Chris Brown istället valde att göra detsamma med en superstjärna. Det är hemskt när en människa misshandlar en annan, men dubbelt så illa när en känd dito misshandlar någon som är ännu mera känd.
Den enda liknelsen mellan de båda fallen är att båda offren drog tillbaka sina anklagelser. Det brukar vara så. Men det är en helt annan krönika.
Den som vill läsa Sundholm kan göra det HÄR.
Igår morse lyssnade jag, som vanligt på morgonpasset. En låt med Chris Brown spelades, och Kodjo presenterade artisten, genom sammanbitna tänder, som wife beater. Helt korrekt, naturligtvis, eftersom Brown just nu fejsar åtal för misshandel och olaga hot mot sin flickvän. Rihanna.
På kvällen läser jag på aftonbladet.
Magnus Sundholm, Aftonbladets LA-stationerade murvel, skriver en krönika om Chris Brown. Om en karriär som är över. Han beskriver, i detalj, hur misshandeln gått till. Ned till minsta ordväxling. Hur bråket börjat med ett sms. Och slutat med att blodet stänkt ner hela hans hyrda bil. Krönikan är skriven i du-form. Som riktad direkt till Chris Brown.
"När polisen kom la du benen på ryggen," skriver Sundholm. "Så manligt. Så modigt. Så macho."
Han går hårt åt denna r n' b-stjärna. Han riskerar fängelse i upp till fyra år och åtta månader.
"By the way," avslutas krönikan. "I fängelse lär kvinnomisshandlare i stå särskilt högt i kurs. För dig kan det kanske vara lärorikt med ombytta roller."
Tung journalistik. Naturligtvis kommer Chris Brown aldrig behöva komma i kontakt med Magnus Sundholms ångande krönika. De två talar ju olika språk. Och jag undrar om det har någonting med saken att göra. Om han vågat annars?
För det är ju inte jättelängesen en svensk "stjärna" misshandlade sin flickvän. Papa Dee, Daniel Wahlgren slog ju på sin sambo ganska duktigt. Det skrevs om spruckna skallar i trappuppgången och annat. Det hela var en fruktansvärd historia.
Men jag kan inte minnas att jag läst någon liknande krönika riktad till Wahlgren. Där det skrivits om att han är slut som artist (nu lär han kanske inte dyka upp i folkparkerna tillsammans med Rhapsody In Rock, men ändå). Att han är en feg jävel som slagit sin tjej. Att han förtjänar fett med stryk i fängelset. Nej. Inget liknande har kommit i tryck. Varför är det så tror ni?
Är det silkesvantar på när det gäller våra svenska "stjärnor"? Och boxningshandskar gentemot de utländska. Som ändå aldrig får veta vad vi skriver.
Eller är Papa Dee's fall inte lika allvarligt. För att han spöade på en nobody. Ett inget-namn. Medan Chris Brown istället valde att göra detsamma med en superstjärna. Det är hemskt när en människa misshandlar en annan, men dubbelt så illa när en känd dito misshandlar någon som är ännu mera känd.
Den enda liknelsen mellan de båda fallen är att båda offren drog tillbaka sina anklagelser. Det brukar vara så. Men det är en helt annan krönika.
Den som vill läsa Sundholm kan göra det HÄR.
DRIVE-BY
Jag satt i bilen idag utanför OK/Q8 i Skå. Väntade på Johan. Såg att man på macken har till försäljning den sorts skylt jag sett på en del olika håll. I små villaområden.
Skylten i fråga ser hemgjord ut, röd-blå-gul. Och texten lyder;
KÖR VARSAMT
VI ÄLSKAR VÅRA BARN
Kanske är jag en cynisk jävel i vanliga fall. Men just i detta tänker jag att även om man inte är helsåld på ungar. Sina egna eller andras. Så vill man väl ändå inte att de stackarna ska bli överkörda?
Nej. Gör om - gör rätt. Övertydlig skylt det där.
Skylten i fråga ser hemgjord ut, röd-blå-gul. Och texten lyder;
KÖR VARSAMT
VI ÄLSKAR VÅRA BARN
Kanske är jag en cynisk jävel i vanliga fall. Men just i detta tänker jag att även om man inte är helsåld på ungar. Sina egna eller andras. Så vill man väl ändå inte att de stackarna ska bli överkörda?
Nej. Gör om - gör rätt. Övertydlig skylt det där.
DEMON
ATTACK!
Tänk vilken massmedial superbesvikelse det skulle blivit om den här demonstrationen nu avlöpt fredligt, så som utlovat. Vilken katastrof det skulle blivit. När man laddat så hårt hela veckan inför detta.
Nyhetsuppläsaren i P3 har ett sensationsdarr på rösten när hon förhoppningsfullt frågar sin reporter på plats om där finns några skadade. Som grädde på moset. Så att säga.
Tänk vilken massmedial superbesvikelse det skulle blivit om den här demonstrationen nu avlöpt fredligt, så som utlovat. Vilken katastrof det skulle blivit. När man laddat så hårt hela veckan inför detta.
Nyhetsuppläsaren i P3 har ett sensationsdarr på rösten när hon förhoppningsfullt frågar sin reporter på plats om där finns några skadade. Som grädde på moset. Så att säga.
...OCH VINNAREN ÄR!
Rolig tävling igår igen. Med en del nya deltagare som jag saknat de andra veckorna. Det är oxå kul att se att en del "veteraner" börjar ta till en lite tricks. Sånt gillar enmansjuryn!
Milla prövade sin lycka med att vara fredagsfin i likdan topp som jag själv hade på mig. Det var både smickrande och lömskt! Och en kanonbild var det!
Hennes man körde, den inte helt beprövade metoden, med ansiktsmask av det läskiga slaget.
Jag fick stilistiska headshots och office sexy. Jag gillar allt. Det är definitivt veckans bästa dag när jag får öppna upp bild efter bild och bli ömsom rörd och road. Detta gör att jag inte riktigt än kan lägga ner tävlingen. Vi kör ett tag till. Sen har jag en liten lös plan på en fredagscoctail. Där vi kunde träffas allihop när vi är som fredagsfinast och köra en prisutdelning live. Vad säger ni, bra idé, inte sant?
Nåväl. Tillbaka till gårdagen och dess vinnare.
För nytänkande och kreativitet i morgonens allra tidigaste stund belönas Tina med första pris i veckans tävling. Där hon, nyss utstigen ur duschen, lyckas se både snygg, cool och jävligt hemlig ut. Juryn gillar!
STORT GRATTIS!! Du får ditt pris på måndag!
Milla prövade sin lycka med att vara fredagsfin i likdan topp som jag själv hade på mig. Det var både smickrande och lömskt! Och en kanonbild var det!
Hennes man körde, den inte helt beprövade metoden, med ansiktsmask av det läskiga slaget.
Jag fick stilistiska headshots och office sexy. Jag gillar allt. Det är definitivt veckans bästa dag när jag får öppna upp bild efter bild och bli ömsom rörd och road. Detta gör att jag inte riktigt än kan lägga ner tävlingen. Vi kör ett tag till. Sen har jag en liten lös plan på en fredagscoctail. Där vi kunde träffas allihop när vi är som fredagsfinast och köra en prisutdelning live. Vad säger ni, bra idé, inte sant?
Nåväl. Tillbaka till gårdagen och dess vinnare.
För nytänkande och kreativitet i morgonens allra tidigaste stund belönas Tina med första pris i veckans tävling. Där hon, nyss utstigen ur duschen, lyckas se både snygg, cool och jävligt hemlig ut. Juryn gillar!
STORT GRATTIS!! Du får ditt pris på måndag!
fredag 6 mars 2009
NOT JUST YET
Det var en sugig fredagkväll till att börja med. Sen skulle jag nödvändigtvis kolla på Susanne Bier's Efter bröllopet. Med snygg-Mads Mikkelsen. Så nu har jag grinat som ett helvete oxå. Jag är SÅ inte bra med döden.
Och vi är past deadline för Fina Fredags-tävlingen. Jag har en vinnare. Men det känns inte rätt. Att skriva ihop ett celebrerande inlägg när jag har mascara ned till mungiporna och rödare ögon än... cheap shot, jag vet men jag är trött... Kleerup.
Så vi spar den lilla smällkaramellen till imorgon. När jag är på hugget igen. Och har förträngt Lassgårds dödsscen.
Och dessutom. Ni sover ju allihop ändå.
Och vi är past deadline för Fina Fredags-tävlingen. Jag har en vinnare. Men det känns inte rätt. Att skriva ihop ett celebrerande inlägg när jag har mascara ned till mungiporna och rödare ögon än... cheap shot, jag vet men jag är trött... Kleerup.
Så vi spar den lilla smällkaramellen till imorgon. När jag är på hugget igen. Och har förträngt Lassgårds dödsscen.
Och dessutom. Ni sover ju allihop ändå.
torsdag 5 mars 2009
TWO CENTS
Jag funderar lite på det här med kungliga bröllop. Det var ju ett tag sen vi hade ett i det här landet, men i övriga Norden och Europa sker det ju mellan varven. Pampiga tillställningar, som sig bör, när kungligheter gängar sig.
Men jag undrar lite... om det blivit ett sånt jävla liv bland skattebetalarna i alla andra länder oxå. Efter att kungliga förlovningar tillkännagivits. Där man först klappar i händerna av förtjusing, hissar flaggan och köper specialbilagorna om den stora romansen. För att sedan tvärvända, när det initiala ruset lagt sig, och säga i helvete heller. Att "mina" skattepengar ska gå till den där skiten.
Har man gjort så i Norge lately? Danmark? Belgien? Och vart fan nu monarker härjat på sistone. Eller är det bara svenskar som beter sig såhär? Som startar facebook-grupper mot ett kungligt bröllop.
Ska jag säga vad det betyder att gå med i en facebook-grupp emot någonting. Inte ett jävla dugg. Så mycket. Det är en låtsasprotest. Det är en lat mans protest. Jag klickar på "gå med" så mitt namn hamnar bland 50 000 andra på nån lista. Så att jag slipper lämna huset och på något vis ge sken av att jag bryr om nånting över huvud taget. Så mycket.
Men jag undrar lite... om det blivit ett sånt jävla liv bland skattebetalarna i alla andra länder oxå. Efter att kungliga förlovningar tillkännagivits. Där man först klappar i händerna av förtjusing, hissar flaggan och köper specialbilagorna om den stora romansen. För att sedan tvärvända, när det initiala ruset lagt sig, och säga i helvete heller. Att "mina" skattepengar ska gå till den där skiten.
Har man gjort så i Norge lately? Danmark? Belgien? Och vart fan nu monarker härjat på sistone. Eller är det bara svenskar som beter sig såhär? Som startar facebook-grupper mot ett kungligt bröllop.
Ska jag säga vad det betyder att gå med i en facebook-grupp emot någonting. Inte ett jävla dugg. Så mycket. Det är en låtsasprotest. Det är en lat mans protest. Jag klickar på "gå med" så mitt namn hamnar bland 50 000 andra på nån lista. Så att jag slipper lämna huset och på något vis ge sken av att jag bryr om nånting över huvud taget. Så mycket.
PLÅGADE GENIER
Kleerup avslöjar att han gjort sin sista intervju i svensk media. Det är aftonbladet (givetvis) som snappat upp den stora nyheten, bomben som han släppte i P3 igår. I frukostintervjun i morgonpasset. Stackars Hanna var hemma hos Kleerup för att snacka lite över en frulle.
Det var, milt sagt, ingen hög nivå på den konversationen. Kleerup var, så att säga... inte heeeelt med i matchen. Han bjöd på c-vitamin-brus till frukost men var för övrigt jävligt seg och osammanhängande. Förutom när han hatade media. Och jag vet inte. Min erfarenhet av droger är ringa, för att inte säga obefintlig. Men om jag skulle föreställa mig hur någon beter sig i ett drogrusigt tillstånd då skulle det vara som han. Igår.
Och då är det väl inte så jävla märkligt att han fick kissa i konstapelns lilla kopp.
Men så är det oxå när jag föreställer mig saker som jag hamnar i onåd hos okynnes-googlarna. Jag menar Kleerup själv är ju svinförbannad på Niklas Strömstedt för att han skrivit i sin blogg att Kleerup inte verkar må, jag citerar; "jättetoppen".
Det är svaga, svaga människor som googlar sitt eget namn. För att mäta sin framgång.
Det var, milt sagt, ingen hög nivå på den konversationen. Kleerup var, så att säga... inte heeeelt med i matchen. Han bjöd på c-vitamin-brus till frukost men var för övrigt jävligt seg och osammanhängande. Förutom när han hatade media. Och jag vet inte. Min erfarenhet av droger är ringa, för att inte säga obefintlig. Men om jag skulle föreställa mig hur någon beter sig i ett drogrusigt tillstånd då skulle det vara som han. Igår.
Och då är det väl inte så jävla märkligt att han fick kissa i konstapelns lilla kopp.
Men så är det oxå när jag föreställer mig saker som jag hamnar i onåd hos okynnes-googlarna. Jag menar Kleerup själv är ju svinförbannad på Niklas Strömstedt för att han skrivit i sin blogg att Kleerup inte verkar må, jag citerar; "jättetoppen".
Det är svaga, svaga människor som googlar sitt eget namn. För att mäta sin framgång.
FINA FINA FREDAG PT III
Sa lite klämkäckt (roligt ord) på jobbet att jag inte skulle blogga något idag.
Tills jag insåg vad det var för dag. Eller snarare, vad det är för dag imorgon!
Hörrni. Jag vill inte vara tjatig. Tänker att om ni nu gått i min skola ett par veckor så har ni kanske ändå fattat galoppen. Så att säga.
Det är fredag imorgon. Ni fattar.
Men tävlingen! Tävlingen kvarstår naturligtvis, enligt samma gamla regler. Ni tar en bild. Skickar till mig. 0735 12 50 21. Trevliga priser utlovas.
Jag hade en boom i deltagare förra veckan. Förhoppningen är att toppa det imorgon. Make me proud! Särskilt ni som fallit på målsnöret, ge inte upp!
Själv känner jag att jag förbereder mig för fina fredag lite som för en dejt. Fnular med kläder och smycken. Och har nu stått en timme och trixat med håret (but why?? inget pris i potten för mig...) vilket betyder att om det regnar, snöar eller blåser det allra minsta imorgon, då stannar jag hemma.
Lycka till.
Tills jag insåg vad det var för dag. Eller snarare, vad det är för dag imorgon!
Hörrni. Jag vill inte vara tjatig. Tänker att om ni nu gått i min skola ett par veckor så har ni kanske ändå fattat galoppen. Så att säga.
Det är fredag imorgon. Ni fattar.
Men tävlingen! Tävlingen kvarstår naturligtvis, enligt samma gamla regler. Ni tar en bild. Skickar till mig. 0735 12 50 21. Trevliga priser utlovas.
Jag hade en boom i deltagare förra veckan. Förhoppningen är att toppa det imorgon. Make me proud! Särskilt ni som fallit på målsnöret, ge inte upp!
Själv känner jag att jag förbereder mig för fina fredag lite som för en dejt. Fnular med kläder och smycken. Och har nu stått en timme och trixat med håret (but why?? inget pris i potten för mig...) vilket betyder att om det regnar, snöar eller blåser det allra minsta imorgon, då stannar jag hemma.
Lycka till.
onsdag 4 mars 2009
* I GUESS
När jag gick på gymnasiet hade jag två små papperslappar fästa på min datorskärm. Av nån anledning, lika okänd som varför jag minns detta. Det är ju faktiskt flera flera år sen nu.
Den ena var ett citat där det stod; "Instead of studying for finals, why not just go to the Bahamas and catch some rays. You may flunk, but you might have flunked anyway. That's my point."
Den andra var en liten seriestrip, minns inte vilken. Men det är en anka. Som ska göra sitt meteorologiska slutprov. Han har fått en bild. "Namnge molnen på bild A" står det. Och bilden visar tre olika molnformationer. På sista bilden har ankan namngett dem. "A - Gunnar B - Leif
C - Britt-Louise"
Ah, College-humor. Jag tyckte inte mycket om att plugga, det gjorde jag i sanning inte.
På högstadiet var jag typ först med att få internet hemma. Och det var ju att... catch a break, så att säga. Minns att jag skulle göra ett engelskaarbete om New York i samma veva. Sökte upp en toklång och dito komplicerad text om The Five Burroughs of New York. Och jag, mitt nöt, printade ut hela skiten och lämnade in den som den var. Utan att skriva om ett ord.
Det gick ju inget vidare, naturligtvis, och jag lärde mycket efter det.
Och jag minns, med en viss del värme och inte bara vämjelse i hjärtat, det utdragna tjutande ljudet från modemet när man försökte koppla upp sig. Stor chans att försöka smyga där med sina näthabits.
Då var han mindre cool och mer som en ganska gnällig kärring min pappa. När han väste; Men för i helevet Malin! Gå och lägg dig! om man bara ville koppla upp sig litegrann. Mellan midnatt och gryning.
Den ena var ett citat där det stod; "Instead of studying for finals, why not just go to the Bahamas and catch some rays. You may flunk, but you might have flunked anyway. That's my point."
Den andra var en liten seriestrip, minns inte vilken. Men det är en anka. Som ska göra sitt meteorologiska slutprov. Han har fått en bild. "Namnge molnen på bild A" står det. Och bilden visar tre olika molnformationer. På sista bilden har ankan namngett dem. "A - Gunnar B - Leif
C - Britt-Louise"
Ah, College-humor. Jag tyckte inte mycket om att plugga, det gjorde jag i sanning inte.
På högstadiet var jag typ först med att få internet hemma. Och det var ju att... catch a break, så att säga. Minns att jag skulle göra ett engelskaarbete om New York i samma veva. Sökte upp en toklång och dito komplicerad text om The Five Burroughs of New York. Och jag, mitt nöt, printade ut hela skiten och lämnade in den som den var. Utan att skriva om ett ord.
Det gick ju inget vidare, naturligtvis, och jag lärde mycket efter det.
Och jag minns, med en viss del värme och inte bara vämjelse i hjärtat, det utdragna tjutande ljudet från modemet när man försökte koppla upp sig. Stor chans att försöka smyga där med sina näthabits.
Då var han mindre cool och mer som en ganska gnällig kärring min pappa. När han väste; Men för i helevet Malin! Gå och lägg dig! om man bara ville koppla upp sig litegrann. Mellan midnatt och gryning.
OKÄND
Sveriges mediakåtaste överläkare är ju, without doubt, Stefan Branth. Boston Tea Party. Sjukhuset. Och nu *trumvirvel* Diagnos Okänd.
Läste om detta i nån av gratistidningarna idag. Inför premiären av sistnämnda program ikväll. I artikeln försökte man göra lite skojiga jämförelser med den fiktionelle Dr. House. Och istället för att helt blygsamt slå tillbaka sådana påståenden höll han stenhårt med, denne Dr. Branth. Ja, sa han. Det är just så jag ser på mig själv.
Pajas.
Och i premiärprogrammet av Diagnos Okänd, som jag inte kunde låta bli att titta på idag, fick man mest se honom hasta genom korridorerna. Med läkarrocken fladdrande ett steg bakom och ett mycket svårmodigt uttryck i ansiktet. It's dirty job, sa hela hans uttryck. But someone's gotta do it.
Sen hade han ett lika svårmodigt team av specialistläkare med sig. Som alla nickade i svårmodigt samförstånd när de listade symtom. Och angeläget utropade saker som, "...och vi får ABSOLUT inte glömma bort!" eller "...men man kan heller INTE bortse ifrån!" Sen fick vi tittare bevittna hur rutinmässiga undersökningar överdrevs till den mildaste grad. Och Stefan Branth körde fort i sin bil. För att hinna hem till patienten med magproblem. För att fortsätta blädderblockslista eventuella diagnoser.
Men i övrigt. Jävligt likt House.
TV 3 alltså. I swear... i morgon börjar dokusåpan om Arlanda. En mycket stor flygplats i världen. Man såpar ju fan allt. Viking Line. Gruppboenden. Förlossningskliniker. Hotell. Linda Rosing. Skivinspelningar.
Det är som att man inte är riktigt lika mycket värd om man inte har ett jobb som är värt att såpa. Så jag tänker lite på mitt eget. Vilken sorts publik vi skulle få. När det visas ett... rafflande morgonmöte? En helt sjuuuuuk följetong av galonisar? En sångsamling med ett tvistat avslut? Och Fredrik skulle bli vår egen Färjan-Håkan.
Eller inte.
Läste om detta i nån av gratistidningarna idag. Inför premiären av sistnämnda program ikväll. I artikeln försökte man göra lite skojiga jämförelser med den fiktionelle Dr. House. Och istället för att helt blygsamt slå tillbaka sådana påståenden höll han stenhårt med, denne Dr. Branth. Ja, sa han. Det är just så jag ser på mig själv.
Pajas.
Och i premiärprogrammet av Diagnos Okänd, som jag inte kunde låta bli att titta på idag, fick man mest se honom hasta genom korridorerna. Med läkarrocken fladdrande ett steg bakom och ett mycket svårmodigt uttryck i ansiktet. It's dirty job, sa hela hans uttryck. But someone's gotta do it.
Sen hade han ett lika svårmodigt team av specialistläkare med sig. Som alla nickade i svårmodigt samförstånd när de listade symtom. Och angeläget utropade saker som, "...och vi får ABSOLUT inte glömma bort!" eller "...men man kan heller INTE bortse ifrån!" Sen fick vi tittare bevittna hur rutinmässiga undersökningar överdrevs till den mildaste grad. Och Stefan Branth körde fort i sin bil. För att hinna hem till patienten med magproblem. För att fortsätta blädderblockslista eventuella diagnoser.
Men i övrigt. Jävligt likt House.
TV 3 alltså. I swear... i morgon börjar dokusåpan om Arlanda. En mycket stor flygplats i världen. Man såpar ju fan allt. Viking Line. Gruppboenden. Förlossningskliniker. Hotell. Linda Rosing. Skivinspelningar.
Det är som att man inte är riktigt lika mycket värd om man inte har ett jobb som är värt att såpa. Så jag tänker lite på mitt eget. Vilken sorts publik vi skulle få. När det visas ett... rafflande morgonmöte? En helt sjuuuuuk följetong av galonisar? En sångsamling med ett tvistat avslut? Och Fredrik skulle bli vår egen Färjan-Håkan.
Eller inte.
FORGET TO REMEMBER
Såhär ser det ut på våra kyl- och frysdörrar. Ett jävla inferno av uppspikad information. Viktiga grejer. Att verkligen komma ihåg. Det är föräldramöten. Konfirmationsgrejer. Utvecklingssamtal. Tandläkartider. Skridskodatum med tillhörande kom-ihåg-lista. Handbollsmöte. Och en hel terminsplanering för Elvira.
Jag blir inte lugnad av den här synen. Tvärtom. Den stressar mig nåt så förbannat.
För jag ser inte en massa saker att komma ihåg. Utan hur extremt mycket saker jag har framför mig. Att råka glömma bort.
GIFTED
Det här fick Johan av mig. Jodå. Jag har pysslat själv. Jobbförmån.Inuti stå det
JAG VILL HA
_________________________
AV MIN FRU
Tanken är att han ska fylla den streckade raden själv.
Modigt, tyckte de på jobbet. Men jag är inte ett dugg nervös. Eller, för den delen, förväntansfull. Jag vet ju att han kommer skriva dit titeln på nåt lökigt tv-spel som släpps nästa fredag.
För ibland är 37 inte långt ifrån 17.
37
Idag fyller han år. Min kära pajas till man.Det blir inga överraskningsfester den här gången.
Ingen finmiddag, han får grilla helt själv.
Inga flashiga gäster, bara den stora lilla familjen.
Men ändå. Jag tycker vi skålar på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)