MED EN BILD

Här följer bildbevis på lite av vad vi har haft för oss den här helgen.

Vi hade lite slutgiltig julgransplundring och gav pepparkakshuset till fåglarna

men den här killen var först på plats

Fredrik har flamberat i metaxa (eftersom det inte går att dricka) dock syns det inte här eftersom själva flammandet hann försvinna innan jag tryckte av

Vi gjorde en liten isbar i samband med årets första grillning på altanen

xiders vårvariant var helt okej

Vi har spelat TP, ätit middag och sett melodifestival med Mattias, Emil, Emmelie och Johanna.

Det var mycket trevligt

Sen gick vi genom skogen i mörkret. Det var en smula otäckt.

Se här på min lillebror, han syns knappt. Superläskigt.

Och lite på håll såg den här stubben ut som något helt annat och mycket mer otäckt.

Typ yxmördare.

Idag har vi gjort ikea. Det var roligt! Nu har vi införskaffat ganska mycket av vad vi behöver.

Men inte allt. Vi fick för övrigt dela upp vår betalning i kassan för det var helt enkelt inte möjligt att slå in fler saker. Det blev ett riktigt långt kvitto!

Och efter det. 4 små på kina.

Och nu - soffan.

HEAVEN OR HELL

Ikväll ska jag, precis som svenne, titta på finalen i melodifestivalen. Det ska jag. Men jag har ingen favorit. Jag vet inte vem jag hejar på, så att säga.
Jag noterar att Idol-Anna Bergendahl och hennes skräddarsydda nummer är något vansinnigt förhandstippat. Jag faller inte in i det ledet. Det här ska framstå som något singer/songwriter-aktigt men det är på tok för banalt och upprepande. Det håller inte.

Så jag vet inte vem jag ska hålla tummarna för. Darin kanske, för att han lider så. Ola kanske, för att ingen annan gör det. Eller Timoteij kanske, för att det gänget tar banaliteterna till en helt ny nivå.

Spännande.

WET WET WET

Och det var inte det enda som var roligt på jobbet idag. Fredriks kök drabbades av en hysterisk översvämning också. Fast det var inte jättekul. Det var mest blött, kladdigt, stinkande och väldigt olämpligt.

Vid närmare eftertanke var det kanske inte kul alls.
Men det är löst nu.

SNABBA PUCKAR

Idag var det roligt. Vi fick en pall levererad till jobbet. Fast den var inte till jobbet, den var till mig och Fredrik. Det var våra grejer som vi beställde i onsdags från OnOff.
Dammsugare, mikrovågsugn, brödrost, elvisp, kaffebryggare, vattenkokare.

Sånt man blir av med i en separation. Det är trevligt med nytt.

JUST SAY YES

Jag har fyllt min videokvot, jag vet. Men jag måste slänga upp den här. Eftersom Johanna har stoppat tillbaka den i mitt huvud, tillsammans med vårsolen.

Och för att det är förbannat trevligt med kärlek.

DARCY

Som den uppmärksamme kanske noterar i våra bloggar är det här den stunden då vi sitter, fortfarande intill varandra men, med varsin dator i knät och sköter våra respektive computerbiz.
Vi får det avklarat samtidigt. För att få så mycket tid som möjligt tillsammans. Vi är muppar. Och alla säger att det går över snart.

Men jag vet inte jag.

VANILJ

När Svenne lyssnar på Fireflies, då lyssnar P3:are på Vanilla Twilight. Och den är, även om det är två snarlika låtar, snäppet bättre.

cause the spaces between my fingers
are right where yours fit perfectly

ARMSTRONG

Jag tycker att det är lite synd att Mika inte gick till schlagerfinal. Jag tycker att det svänger om Mikas låt.
Jag tror att östeuropa hade gillat Mika.

JÄMT

"Den mest jämställda relationen man kan med barnens pappa är att leva som separerade. Då blir det exakt 50/50. Varken mer eller mindre. Jämställt och fint. Jag är mer jämställd än de flesta nowdays."

Som jag gillar KaosAnna. Här kommer hon med en egen skarp iakttagelse in honor of internationella kvinnodagen.
Jag bugar.

SKARESTAHELG

Stallhjälpredare med hö i mössan

Kvällsvy av det som är kvar av skogen


Vi gick på tur i skogen i jakt på spår av främmande och exotiska djur.

...hittade älgbajs

Körde lite fyris

Däckade i solen

Grillade lite

Elvira fick rida på Larry. Stor häst, men hon var hur cool som helst

Skarestaidyll

Salongsberusade schlagerentusiaster

CHASER

Igår innan vi åkte hem fick vi one for the road.

Min pappa är den bästa värden!

WHISPER IN MY

Fredrik tycker att topsning av öronen är bland det skönaste som finns. Alltså att peta öronen rena. Mamma tycker att det är otäckt att topsa öronen eftersom hon alltid börjar hosta då.

Jag har själv aldrig haft någon relation till det här med örontopsning och finner detta mycket intressant.

ZZZZZZ

Jag är för trött för att blogga just för tillfället. Om ni undrar hur vi har haft det i helgen kan ni läsa det HÄR.
Bilder osv kommer snart.

FIN

Nu kamrater, efter en synnerligen ansträngande dag på jobbet, tittar vi på veckofinal i Halvåtta hos mig. Och så tar vi en whiskey. Det må vara äckligt som tusan. Men det är vi värda.

YMER

Jag vill genom den HÄR otäcka rapporteringen få bekräftat att min enorma isrädsla när vi kryssade förra helgen inte var obefogad.
Fy satan för att sitta fast i ishavet. På en Vikingfärja.

SOON

Jag längtar efter mina barn. Och jag längtar till Skaresta. Tänk vad många fina saker som infrias den här helgen.

MAMMA SCAN

Fredrik får också gå hem från Svartsjö idag. Tillsammans med två barn.
Jag är inte avundsjuk. Men däremot börjar jag bli en smula orolig.

Jag som väntar här med middag och allt.

FYI

Jag sjunger ganska mycket när jag är ensam. Något jag seriöst måste sluta med när vi flyttar till lägenhet.

KLICK

Läser upp mig om det viktigaste som hänt i världen idag på aftonbladet.se. Där berättar (Robinson)Robban Andersson, som just blivit pappa, öppenhjärtligt i ett filmklipp hur han träffade sin flickvän i en trekant.

Så säger dom att romantiken är död.

DRYSPELL

När man har långt att gå och mycket att bära blir man glad för små saker.

Som att det nästan är barmark på vägen där man färdas.

TIK TOK

Jag är ensam hemma. Kan inte minnas när det hände sist. Så jag gör det bästa av det (efter att jag kört en tvättmaskin); målar naglarna slampröda (Pernillas färgskala) och lyssnar på white trash-musik.

Det är också en eftermiddag.

SPEAK N SPELL

Vi pratar lite om att ha dåliga dagar. Det verkar drabba flera av oss just nu. Kanske får man ta emot oförtjänt skit på jobbet, man får dåliga besked av olika slag, kanske är man helt enkelt bara något överförjävligt less på vintern. Kanske är det alltihop. Faktum kvartstår att man kan, lite till mans, drabbas av rätt risig sinnesstämning från och till. Det händer oss alla.

Men vad jag vill komma till, utan att dra för hårt på mitt kärleksrus, jag vill inte låta dryg och jag vill inte dra era näsor i det, men det är till fantastiskt stor hjälp i dessa stunder. Det säger sig självt.
För det är såhär med kärleken, att oavsett vilka nederlag som kan drabba mig under en helt vanlig dag i livet, oavsett vilka problem jag än må anse mig ha eller dito krämpor, så är de så futtiga. De tappar helt betydelse och omfattning när jag får kypa in i famnen på min kärlek, när jag får vackra stora ord viskade i örat och när jag får känna mig så fantastiskt jävla älskad så att det inte finns ord för det. Då spelar inget annat någon roll.

Min kärlek heter Fredrik. Han sover vid min sida. Han finns så gott som alltid intill mig, och i varje stund är mitt hjärta fullt av honom. För detta är jag oerhört tacksam.

How long do you want to be loved

is forever enough

is forever enough

DON'T DRINK THE WATER IN MEXICO

Ni minns när man var liten och mimade till sina favoritlåtar. Man stod framför spegeln och sjöng i en hårborste.
Kids today, dom är SÅ past det. Dom mimar hela videos, som dom spelar in och lägger upp på youtube. Jag tycker att det är en smula rart. Som här, där en pojke med alldeles för mycket tänder i munnen ger sig på Bobby Pinson's Don't ask me how I know.
Det är en fin bit, och faktiskt stundom även riktigt fint foto.

235

Nu är det bara en månad kvar. Tills vi flyttar in här i hörnlägenheten bakom buskarna.

Som jag längtar.

CRAP

Annars. Inga vidare roliga besked under den här dagen.

Och jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska göra.

LYNX

Idag inleddes lodjursjakten. Jag kan i ärlighetens namn erkänna att jag inte ens visste att en sådan förekom. Lodjuret känns för mig sällsynt och tämligen harmlöst. Lite som vargen, som i år skjutits av något vansinnigt.

Så jag läser upp mig. Får veta att det i vårt land finns ca 1500 lodjur och under den här månaden ska 209 av dessa skjutas. För att - hör och häpnas - de är ett hot mot samernas renar. Gode tid, I tell ya, om cancer och hiv hade varit ett hot mot samernas renar då hade vi nog sett ett slut på de vansinnessjukdomarna också.

Nu visar det sig dock att intresset för just lodjursjakten är så svalt att man i Kalix erbjuder 5.000 kronor för varje skjutet lodjur. Fint av dom, inte sant? Får det nog att klia lite extra i de norrländska avtryckarfingrarna.

Vi excellerar i avskjutningen av sällsynta och harmlösa arter. Vad ska vi ge oss på härnäst? Om vi tar kungsörnen först tänker jag. Och sen? Vänsterhänta? Kungafamiljen?

REMINDER

Just det, kamrater. En sak till innan jag går ut på fältet och gör min grej.
Chile har i helgen drabbats av en fruktansvärd jordbävning. Siffran över antalet döda fortsätter att stiga och ligger just nu på mellan 7- och 800 människor. En av dessa kan vara svensk, plus att en garanterat svensk man hörde mullret av jordbävningen på avstånd.

Aftonbladet vill att vi tänker lite extra på just dessa två idag.

PP

Igår kväll hävdade jag på Facebook att jag skulle titta på os-finalmatchen i ishockey. Att jag liksom skulle bita ihop och göra det sådär för kärleks skull.
Och jag försökte faktiskt, men det slutade ändå med att jag sov två timmar med huvudet i Fredriks knä. Såhär i retrospekt måste jag trots allt tycka att det var två ganska välinvesterade timmar. För oavsett hur mycket jag sov igår är jag idag så trött så att jag knappt vet vad jag heter.

Sjön suger, som man säger.

LEAP OF FAITH

Och eftersom min lilla flicka inte är nånting alls som sin mamma så är dét klart hon vågade hoppa. Tack för alla coola bilder på våra galna barn!

HEMNÄT

När vi gick runt i godan ro i Helsingfors fick jag ett mms från min fina Milla. "Tror du hon vågade?" stod det. Det tog en stund innan jag fick fram bilden då jag var utomrikes och allt, men när jag väl lyckades fick jag se mitt lilla barn. Ståendes på kanten av Milla och Jannes hustak. En mängd olika känslor for genom min kropp i det ögonblicket. Jag var kanske inte jätteroad av det här tilltaget. Innan jag fick bestämma mig för att snöleken som försiggick på Klevbergsvägen skedde under rigorösa säkerhetsförhållanden med vuxna till hands under hela det här hoppa-i-snöhögs-förloppet.

För Milla ÄR en fantastisk barnvakt. Och vi hoppas, hoppas, hoppas båda två.

HISSI

Man måste ju tycka att vi är en smula rara (och muppiga) som bloggar om det här, var och en för sig. Men det här är mina bilder av Finland, den isiga vägen dit och vad vi haft för oss.

Vi har njutit av utsikten framåt.

Vi har varit otäckt kära. Slaskat, som Göran säger, fantastiskt mycket.
Även om det, när vi blev väckta imorse, var hyttgrannarna som var riktigt ordentligt kära...

Vi har druckit många drinkar. Jobbat oss igenom listan så att säga. Kommit fram till en gång för alla att Strohrom och amaretto inte är gott. Varken var och en för sig eller i drinkkombination.

Förbluffats av det faktum att även glamourcigaretter tar kål på en.

Njutit av utsikten bakåt.

Fantiserat om, och fruktat, isdöden.

Kollat in sevärdheterna. Här passerar vi Sveaborg. I samma kompakta dimma.

Kyrklig sevärdhet. Fantastiskt fin.

Och man fick gå in! Om man kunde hålla tyst. Galet stor orgel på bild.

Annan kyrka.

Helsingfors är inte bara knivbärarnas huvudstad utan även gatumusikanternas dito. Vi fick åtnjuta en mängd av dessa. Men bara en som spelade xylofon.

Vi kollade även in lite konst. Jag är inte bra på att förstå konst.

I Sverige har vi E-Type. Finland har N-Type. Men han verkar inte alls lika trevlig som vår egen hårfagre vän.

Man kan inte besöka ett land utan att ta del av, och sätta sig in i, dess lokala matkultur.

Vi har spexat, inte på men intill, dansgolvet.

Vi har lyssnat på en trubadur som fick hjälp av en finsk man som helt otippat var en helt fantastiskt duktig sångare. Och han var så SJUKT lik Millas pappa så jag skulle ta en bild av honom. Jag tog flera bilder. Alla blev såhär. Det gungade så väldigt.

Och jag fick med mig det viktigaste hem.

SKEPP O'HOJ!

Ja, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, det här. Med sjuka barn som ska överlämnas och nu då också en risig sambo. Det känns inte riktigt lika roligt att dra iväg ut på havet men det är heller inte så pass illa att vi ställer in.
Vi ska dricka båtdrinkar och jag ska bli runtvisad i Knivlandets huvudstad.

COULD WELL BE IN

Man är vansinnigt noggrann när man stryker sin nya pojkväns skjortor. Sådär löjligt jävla petnoga så att det tar en halv evighet att bara bli klar med en. Och det i sig fuckar upp hela ens eftermiddagsschema över grejer man egentligen behöver göra. Också.
Men det gör inget. För man sjunger till Empire of the sun och ler för sig själv. Och låter strykningen ta halva eftermiddagen.

Jag tänker lite att det är det som måste vara kärlek.

IT'S TRUE

PENNY

Nu ska jag berätta om något som inte är roligt. Betala räkningar. Det är inte roligt. Alls.
Om jag hade vetat att det var såhär sugigt hade jag nog aldrig blivit vuxen. Men the days of slänga sig på golvet och skrika och sparka och har sig har liksom passerat. För längesen. Och gått över i gilla-läget-läget.

Tur för mig att jag är så rik på annat.

WAY TO GO

För en stund sen bad jag mina barn göra mig sällskap när jag gick ner i källaren. För att jag inte vågade gå själv.
Moget Malin, snart 30. Årets mamma.

LOVEBOAT

Gustav ligger i soffan och vi tittade nyss på Bam Margera och hans crew när de drog till Finland i en mad hunt efter den riktiga jultomten.

Inte helt osökt kommer jag att tänka på att jag också ska dra till Finland snart. På fredag börjar min jakt. Inte en jakt på tomten. Utan trevliga drinkar, tumanhandmiddagar, shopping och sovmornar.

Cuz I'm worth it.

OR NOT TO BE

När jag är hemma med sjuka barn gör jag två saker. Jag läser upp mig på nyheter (som nedan) och jag bloggar. Eller nej, in all fairness gör jag tre saker. Läser, bloggar och tänker att snart ska jag gå ner i källaren och fixa tvätten. Snart.

Just nu låter jag mig roas av en debattartikel skriven av folkpartisten och EU-ministern Birgitta Ohlsson. En kvinna som strider så hårt för jämställdheten att hon ibland liksom slår knut på sig själv. Det tycker jag är lite roligt.
Just nu är hon upprörd över att det i Europaparlamentets jämställdhetsutskott behandlas ett så kallat mammaledighetsdirektiv. Som, om det antas, kommer tvinga mammor att vara föräldralediga de första sex veckorna efter förlossningen.
Detta tycker Ohlsson är befängt. Mycket så eftersom det skulle sätta käppar i hennes egna arbetshjul då hon råkar vara blivande mamma. Hur ska hon kunna vara EU-minister om hon blir tvingad att stanna hemma med det här barnet som hon just fött? Va? VA?!

Jag är i den andra änden av spektrat. Jag är lite av ett föräldraledighetsego. Men jag tänker att om man har de här problemen som vår EU-minister har, då finns det ju andra alternativ. Exempelvis finns det ju dockor som nästan på pricken liknar ett alldeles riktigt barn. Med den fördelen att man bara kasta in den in den under skrivbordet när man behöver ägna sig åt viktigare och strikt EU-parlamentariska grejer.

SUGER

I Frankrike är det som bekant fortfarande lagligt att röka. Man jagar inte rökare med högafflar och facklor. På somliga platser får de till och med vistas inomhus. Det är ett frigjort land.

Men nu börjar man få nog och ska skrämma skiten ur den rökande ungdomen. Man hävdar att den gamla vanliga propagandan inte biter och därför har man höjt insatsen genom den här cutting edge-reklamen där dess slogan lyder; "Sug på den här rökare - rökning innebär slaveri under tobaken".

Den sitter uppe över landet och har naturligtvis stött på sedvanlig patrull. Jag tänker på vårt eget land. Kan man tänka sig nåt liknande?

Nej. Den hade aldrig ens kommit upp på förslagsbordet in the land of låt oss inte väcka anstöt.

IT'S SO GOLDENBROWN AND CRISPY!

Jag vabbar idag. Och med vab kommer tv-shop. Just nu är det den gamle tv-hårdingen Mr. T som hjälper till att sälja den här fantastiska produkten. Som steker, kokar, rostar och bakar precis vad som helst genom att man endast vrider på handtaget.
Som matlagningsanalfabet är jag naturligtvis grundlurad och totalt såld på ugnen. Men vad beträffar Mr. T's skådespelarprestationer har jag desto fler betänkligheter.

KNOCKED UP

Familjen Annorlunda. Jag kan inte låta bli att tycka att det är underhållande. Jag vill plötsligt också ha tio barn. Och så ska jag ta med dom till ett äventyrsbad. Och konstatera att; "Vi har haft en kanonbra dag idag. Ingen har drunknat. Alla är glada."

Det är, i sanning, en bra dag.

Och snart kommer den finska tiobarnsmamman som ropar på Benny hela tiden.

KLUDD

Fredrik har dragit iväg till Ekerö för att få sina glasögon lagade. Lite synd. Tyckte att han var så himla söt med häftmassa och hushållspapper i ansiktet.

Men det är klart. Det är aldrig roligt när det skaver.

FROZEN

Vi hade behövt den där tunnan på jobbet idag dock. Där vi haft mellan 8 och 12 plusgrader inne. Då kan jag i ärlighetens namn säga att man helst av allt vill vända och åka hem igen, till sin marginellt varmare säng.
Men det fick jag inte. Jag fick köra dubbla tröjor. Mössa. Filt. Och ugnsvärme. Fantastisk arbetsmiljö.
Det är lite bättre nu. Vi har fått värmefläktar. Jag har tagit av mig mössan.

GRANRIS

Vi har eldat lite i tunna i helgen också. I just den här tunnan. Som Göran har"hittat". Göran "hittar" många saker när han jobbar.
När vi nu upplever den kallaste vintern sen Gustav Vasas skidtur kan jag inte låta bli att tänka en smula på att det kanske finns något stackars uteliggargäng som nu är jävligt frusna. Och ledsna för att Göran hittat just deras tunna. Med mugghållare och allt.

IDAG HAR VI LEKT I SNÖN

STATUSCHECK

Fredrik skriver listor.

Långa, söta, livsviktiga listor.

Jag har köpt en klänning som var väldigt fin.

Jag har i sanningens namn köpt två.

Och skor.

Jag äter frukost.

Kollar Mythbusters.

Mina barn ska åka iväg på farfars 70-årskalas.

Det snöar.

Mycket.

That's pretty much it.

FIT

Gustav: Mormor du borde bli rektor.
Mormor: Jaha. Tycker du att jag skulle passa som det?
Gustav: Ja. För dom ska ha sådär rynkiga kinder. Och smala ögon. Och lång näsa.

FLERA TIMMAR

and I get nothing done

as the sun moves up and down

without you

RAININ' YOU

Idag får jag äntligen ta med mig barnen hem. Det här med saknad är i sanning bitterljuvt. Men det får en i alla fall att uppskatta och värdesätta tiden tillsammans med dom något enormt. Ordet "kvalitetstid" som egentligen är ett jävla skitord, har fått en helt ny innebörd.

Men dom är i alla fall det finaste jag har, dom här två. Och ikväll ska jag pussa på dom allt jag kan. Allt jag får.

Det är en fin dag, det här. På många olika sätt. Tänk om det bara kunde komma lite snö också.

HIPPHIPP!!

Ibland tvingar Milla sin bästa Nettan att läsa min blogg. I fall när jag har skrivit något oerhört skarpt eller insiktsfullt, detta händer väldigt sällan. Men jag tänkte att det skulle vara lite festligt om Nettan kikade in här och fick syn på sig själv. Särskilt en sån här dag som inte är vilken som helst.

Grattis på födelsedagen Nettan!

Hoppas du har en kanondag!

Och snöskor.

Och PS. Om du snackar med Milla. Hälsa att det skulle vara trevligt om vi kunde ses allihop nån gång och ta några festliga drinkar. Och prata en smula om livet.

Det hoppas jag på.

INGEN RÖK

Både Expressen och Aftonbladet rapporterar nu om hur ett flygplan kraschat in i en kontorsbyggnad i Austin, Texas. Man kan läsa om olyckan HÄR.
Man skriver om hur folk fortfarande kan vara instängda i byggnaden. Det låter fruktansvärt otäckt. Och för att få oss här i Sverige att förstå att detta verkligen har hänt har man, som tur är, svenske Mattias på plats. Han är inte instängd. Men från sitt kontor i samma stad kan han se röken.

Detta är på riktigt mina vänner.

SUGAR IN THE MORNING!

Igår fyllde Göran år. Jag hade inte direkt köpt någon present så jag satsade på det bästa han vet. Semlor. Det köpte jag. Rart, eller hur?

Semlor. Om diabetikern själv får välja.

DRUVA

Jag mer klunkar än sippar. Kanske kan man säga att jag har ett problem med måttfullheten. Men så somnar jag också alltid före 22:00. Kanske just därför?

Ah, vilket moment 22.

STATING THE OBVIOUS

En fin bit, inte sant?