KULLEN

Det här är Gustavs rektor vid skolavslutningen förra året

Det här är Gustavs rektor, eller ja, naturigtvis hela Stenhamraskolans rektor, vid skolavslutningen idag.

Det var inte roligt första gången Stenhamraskolans rektor höll sitt avslutninsgtal utklädd till Prussiluskan. Bara pinsamt plågsamt. Ändå körde hon en repris i år. Kanske är det lättare att tala om hur bra man är om man talar om sig själv i tredje person?

TO DO

Ikväll har vi tvättstugan. Plus att vi ska äta sill och färskpotatis till middag. Det är en sån kväll, ni vet. Sill- och tvättkväll. Inga konstigheter.

RIP

Han skuttade tillbaka in på tomten igen. Sen ut igen. Nu är han försvunnen.

Jag tror att det är safe to say att Staffan är i fågelhimlen nu.

THE BIRD IS THE WORD

Vi har helt ofrivilligt blivit med skatunge. Sjuk skatunge. Igår när Fredrik höll på och fixade i trädgården hoppade den in i vardagsrummet. Han lyfte ut den och sen satt den bara där. Helt håglös. Så min djurvän till sambo gav den först bröd och sen mask (!) som den lilla pippin vägrade äta. Då han lyfte han ut den i skogen för att helt enkelt låta naturen ha sin gång. Inte längre så djurvänligt.

Idag när jag var hemma på rasten då satt han (Fredrik kallar honom Staffan) här utanför igen. Precis utanför baksidedörren och bara tittade på mig. Mitt hjärta blöder för små trasiga djur, jag talade vänligt med honom och sen ringde jag pappa för att fråga om viltjouren tar emot små skadade skator. Det gör dom tydligen inte. Skator och kråkor sparkas bara ut av sina mammor och pappor om det är nåt fel på dom tydligen. Så troligtvis är Staffan psykstörd eller helt enkelt dödligt sjuk. Man skulle klubba ihjäl den, var tipset han gav. Bara det att ingen av oss är riktigt i stånd att klubba ihjäl Staffan. När han tittar på oss med sina sjuka skatögon. Istället vattnade Fredrik honom med vattenkannan och han drack så duktigt från strålen. Och när vi kom hem, fyra timmar senare, då satt han fortfarande kvar utanför dörren. Brödet som Freddan lagt ut var borta men det kan ju vara andra fåglar eller, för all del, grannbarn som hjälpt till med den saken.
Hur som helst visade Staffan mycket liten livsvilja nu. Det kröp myror över hela honom och han verkade inte bry sig. Så än en gång har Fredrik satt ut honom utanför staketet. Där sitter han nu. Och tittar på oss.

PIX

Och i lördags var det fest! Det var hur trevligt som helst. Skulle slänga upp lite bilder. Imorgon kanske?

GETTING THERE

Men annars. Jag har shoppat lite efter jobbet. Tog två måndagsöl med mamma och Mattias. Plockade med mig lite thai-takeaway hem till Fredde och soffan. Fina Fredrik som har pysslat kanonfint i trädgården när jag varit borta.
Och nu...nu är det ryggläge och ny film. Livet känns rätt överkomligt.

72

Jag har ärvt många, mer eller mindre, charmanta drag av min pappa. Men en grej som jag har fått av honom rakt av, det är det här med presenter. Där jag, precis som han, vill ge presenten direkt efter att jag köpt den. Särskilt om det är nåt man är extra nöjd med. Då vill jag inte vänta, jag vill ge den nu, nu, NU!

Då är det långt till söndag.

WOO-HOO!

Idag är det FEST!

GRADS

100604

Igår tog min fina fina lillasyster Marlene studenten. Som en färdigbakad liten frisör sprang hon ut i Huddinge, alldeles strålande glad och söt som en sockerbit.

Det kritiska ögonblicket när pappa ska godkänna betygen...

Sådär fina mössor fick man inte när jag tog studenten way back in the days...

Frisörflickorna fick åka lastbilsflak med rörkillarna.

LIKE YOU

God torsdag på er!

TEETHING

Hörrni. Hur var det nu igen med visdomständer? Visst är det så, att om man har en som håller på och växer. Och gör ont som ett helvete. Så är det bara att låtsas som ingenting. Så går det över av sig själv. Inte sant?

Precis som med allt annat jobbigt i livet.

TOM

Det är sannerligen tur att jag har ett jobb. I vanliga fall. Att jag inte är hemma och rastlös jämt. För er som läser bloggen, menar jag. För man kan ju rimligtvis inte skriftligen dokumentera sina (synnerligen händelselösa) dagar mer ingående än vad jag gör. Hur mycket crap har jag inte skrivit bara idag?
Just nu, till exempel, vill ni veta vad jag gör? Tvingar i mig ett par gamla tortillachips. För att hostmedicinen ska ha nåt att landa i. För att jag är lite rädd att den ska få mig att dampa ur annars. Och det vore ett särdeles illa valt tillfälle i såna fall. Klasspicknick på skolgården med Gustavs klass. Jag gör mig sällan i bra såna sammanhang till att börja med.

NUT

In regards to mitt förra inlägg fick situationen lite mer klarhet nu då jag tillbringade en längre stund i vår gemensamma tvättinrättning. Önskar att jag kunnat fotodokumentera hur det såg ut därnere i tvättstugan intill min. Men eftersom personen i fråga talade väldigt mycket med sig själv allt medans hon (tror det var en hon) kedjerökte och frenetiskt kastade runt högar med tvätt över golvet där inne kändes det inte som något ultimat läge att slita upp kameran. Mer som att, jag skyndar mig att göra klart här och ta mina barn härifrån.

Men i övrigt alltså. Ett helt okej område att bo i.

GUMP

I det här området finns inte mindre än två gruppboenden för vuxna utvecklingsstörda (gode tid - vad är den politiskt korrekta benämningen these days?!) samt ett antal lägenheter där de bor, integrerade bland oss andra hyresgäster. Det här är väl bra på alla sätt, förutom att barnen blir rädda ibland då det kan vara svårt att greppa människor som ser ut som vuxna men inte beter sig så.
Problemet jag kan uppleva ibland är att jag inte är helt hundra i alla givna situationer och möten vad det är för sorts person jag stöter på. Hur man ska agera. Och jag inser väl någonstans att det är själva grundtanken med ett integrerat boende på det här sättet. Att alla människor är lika och ska bemötas på samma fördomsfria sätt. Det är en fin tanke. Jag tänker på den en stund och känner mig som en bättre människa.

Men ibland alltså, I swear, vet jag inte vad jag ska tro. Eller ta vägen.

DUH!

Dagens dummaste: Hälla tvättmedel i förtvättsfacket. Inte välja förtvätt. Få stå och gräva upp said förtvättstvättmedel som ett mongo.

Malin, 29 och 3/4 år. Still learning.

BRIGHT

Nu när jag mår en smula bättre och kan koncentrera mig lite mer på omgivningen och lite mindre på min risiga insida, då orkar jag även börja tänka igen på allt trevligt som jag trots allt har framför mig den här veckan. Den är långt ifrån över.

På fredag tar min syster Marlene studenten. Och för att återigen förtydliga; det här är alltså min pappas fjärde barn och det andra att ta studenten. Det ska bli kul. Utspring vid halv två och sen mottagning här på Söderström. Mycket bra med krypavstånd. Eftersom även lördagen är en stor dag, då vi ska ha vår inflyttningsfest. Det ser jag fram emot enormt mycket! Ska få träffa vänner som jag inte sett på väldigt länge och en del människor som jag inte träffat alls förut.

Något som jag inte ser fram emot så mycket däremot är att tala om för granntanten om den här festen. Vi hade bestämt att vi skulle göra det ett par veckor i förväg. Nu är vi nere på att i bästa fall ge henne ett par korta dagars heads up. Men jag drar mig

PAINT

Det är rart att bo i det här området ändå. När man går till tvättstugan och träffar sin syster. Som har tvättiden före.
Och sakta men säkert fylls den här lilla delen av byn på med människor som jag tycker väldigt mycket om.

THAT MUCH

"and if it wasn't for guys like you, there wouldn't be songs like this..."

DETERGENT

Jag är piggare idag. Så pass att jag tagit på att ta hand om det här. Tvättberget.

Lustigt nog känner jag mig genast svagare bara jag tittar på det.

Men det kan vara psykiskt.

GE MIG

Jag blir idag så vänligen påmind om att det är exakt tre månader till min 30-årsdag. Och det känns ju helt åt helvete. Försöker lite naivt fokusera på saker som eventuellt skulle kunna lätta upp stämningen den där ödesdagen.

Nedan följer ett par exempel.

LUX

Det dummaste jag gjort idag: dammsugit.

Seriösa svettningar och hjärtklappning. Sånt där som Fredde blir upprörd över om han får höra talas om. Han är så fin och han bryr sig så fantastisk mycket. Ibland nästan till överdrift, så att jag måste säga åt honom att sluta fåna sig. Fast att jag så klart menar det motsatta;

Mer, mer! Sluta aldrig behandla mig som vore jag gjord av silkespapper och porslin.

VANILJ

Åt lite yogurth. Blev matt och somnade i soffan. Det tar på krafterna det här. Men jag väcktes av världens finaste som kom hem på sin rast för att sitta nära och klappa lite på mig.

Då mår man genast lite bättre.

YUCK

Jag tänker att jag ska försöka äta något. Det tänker jag på.

Men det hela känns otäckt och motbjudande så jag skjuter på det en smula.

OCD

Jag har ju, som bekant, inte alla hästar hemma, och när jag är magsjuk och framför allt illamående då plågar jag mig själv med en del tvångstankar för att kontrollera exakt hur illa jag mår. Jag tänker på äckliga grejer, jag kan liksom inte låta bli. Det är stört och masochistiskt och fullständigt tvångsmässigt.
Jag tänker exempelvis på sån där vidrig formpressad skinkprodukt. Som ligger i en plåtburk i ett lager av gulbrun gelé. Jag tänker lite extra på den där gelén och hur det skulle vara att konfronteras av en stor sked med bara sån. Jag tänker på Bregott. En orörd ask som stått framme och blivit mjuk och lite smält runt kanterna och att någon skulle tvinga mig att äta det. Jag tänker på att blanda saker till otäcka röror. Som blodpudding och vaniljsås. Klumpigt potatismos och flytande alvedon.
Sådär håller jag på inne i huvudet. För att kolla om jag kan låta bli att kräkas.

Jag skulle gärna sluta med det.

FLU

Alltså magsjuka, det är ju, bortsett från den del direkt dödliga sjukdomar, bland det värsta man kan råka ut för. Under ett par svaga stunder igår kändes det faktiskt som att jag höll på att dö en smula.
Men det gjorde jag naturligtvis inte. Idag kräks jag inte. Och jag orkar stå upp ganska långa stunder. Så det går väl åt rätt håll.

Och för att se saker från den ljusa sidan; hostan är mycket bättre.

12

Samt ett grattis till Tyskklands motsvarighet till Amy Diamond som lite överraskande tog sig hela vägen till seger igår. Nonsenspop is the shit. Tydligen.

LÖV

Jag har fått rosor av barnen, som gått till Konsum och handlat alldeles själva på morgonen.

Ja, bortsett från Gustav som sovit hos en kompis och inte kommit hem än. Men han tycker nog att jag är en okej mamma ändå.

Och jag vill skicka kärlek och kramar och virtuella rosor till min egen världsbästa mamma som för tillfället befinner sig i Grekland med sin syster. Men jag tänker att det är nog inte hon så ledsen för.

EXCUSES EXCUSES

I Expressen greppar man efter halmstrån. I trogen kvällstidningsanda. Gamla slappa halmstrån.

Enough already.

Det viktigaste är ju inte att vinna, som bekant.

SCRAM

Jag har gjort äggröra till min (okej, väldigt sena) frukost. Gustav ville genast vara med och dela.
- Har DU gjort den här? frågade han.
- Jaa...
- Men den är ju god!

Hjärtevärmande. Ibland får man redigera lite i sitt eget huvud för att det ska bli som en riktig komplimang. Men det räknas också.

SICKLY

Ligger fortfarande kvar i sängen. Min sambo curlar mig och jag låter honom. Han är därnere och frukostmatar flocken. Jag ligger för vidöppet fönster och luftar mina risiga lungor. Funderar på vad man ska göra med den här dagen.

Igår fick jag hostmedicin som gjorde susen en liten stund. Slocknade som ett litet barn i soffan, men fick aningen störd nattsömn då Elvira började tokkräkas. Jag hoppas att vi har sett det sista av den sjukdomen nu. Vi är alldeles för många i den här familjen för att klara av några större utbrott av magsjuka.

TWO CENTS

Aftonbladet skanderar om "Schlagerfiaskot". Och det är att ta i lite kanske. Sveriges bidrag framfördes väl efter bästa förmåga, mer går inte att göra. Det var ett tufft startfält, även om ett par av bidragen som gick vidare kanske var aningen mindre välförtjänta än vad Annas lilla skulle ha varit. Men så är det. Det vilda-västern-röstas i Europa, hur kan man inte veta det? Än idag? Hur kan man bli förvånad?

Det är så vansinnigt lustigt med hur vi alltid räknar med att det ska gå bra för oss. Varenda människa tar för givet att det ska gå vägen för Sverige. Att banan är sopad för oss. Vi röstade fram ett ganska ovärdigt bidrag till den här finalen, och det får man sota för nu. Anna gick vidare en hel del på gamla meriter och sentimentala skäl. Vi vet att hon fick Idol-juryn att gråta med sin gitarr och sin sjal och sin darrande stämma. Vi vet att hon kämpade med sitt höga hårfäste i Idol men ändå inte nådde ända fram. Vi vet att hon hellre ville göra "sin egen grej" istället för kommersiellt crap. Vi vet att det var det hon nu gjorde i Melodifestivalen. Vi tycker då att hon ska få revansch gå vidare med sin finstämda bit. Vi ser en poäng och fin mening med det. Resten av Europa, on the other hand, har ingen aning om de här grejerna. Och de bryr sig inte ett smack heller. De ser en nervös liten flicka som sjunger mjukt om att hon vill gå sin egen väg här i livet. De tycker säkert att det är fint. Sen säger de tack, nästa! och gnuggar händerna över vulgopop, trallvänliga nonsensmeningar sjungen på ryssbruten engelska till beats man kan stampa i jordgolvet till.

Jag tror inte att vi någonsin kommer kunna slå oss fram i det här sammanhanget igen. Vi får inte vara med i klubben, så att säga. Men vi kan ju i framtiden göra vad vi kan för att komma så långt som möjligt. Till att börja med genom att inte längre låta folket rösta. För det är vi sannerligen rent usla på.

KITTEN

Idag efter jobbet gick Elvira och jag hem till Tina för att titta på kattungarna som föddes igår natt. Och det var sannerligen tre små och söta krakar som rymdes utan problem i handflatan. Satan vad det är rart med djurbebisar. Och tur, i sig, att de var tingade alla de här tre. För annars hade jag genast greppat en. Och det vore dumt för katter är ju egentligen inte alls festliga djur.

Jag tänker mammas katt Elsa. Drygare än en jätteflaska med yes.

OCR

Nu ska jag betala räkningar. Detta gör inte mig till en happy camper. Verkligen inte. Jag kan sannerligen behöva muntras upp sen.

Med ett Ellos-lån. Eller lite glass.

GRAPE

Kom hem från jobbet. Noterar att Fredrik har köpt lite mer vin. Beställningsvaror den här gången. Trevligt. Finns goda skäl att införskaffa den där vinkylen nu.

SYRUP

Jag har varit en duktig flicka och gått till doktorn och andats en smula. Fick dunderhostmedicin utskriven, och det är ju trevligt. Det otrevliga är att jobba till halv fem och sen ta med barnen på bussen till Ekerö för att hämta ut eländet. Det lockar inte alls. Kanske skjuter jag på det en dag eller så...

BIG SPENDER

Rätt ska vara rätt. Det pratas mycket om Fredde och hans vininköp. Men, in all fairness to him, så köpte han faktiskt en del öl också.

BITER IHOP OCH GÅR TILL JOBBET

Jag är inte på topp direkt. Ska se om jag får träffa en läkare idag och kanske få någonting mot djävulshostan. Den har tagit knäcken på mig.

Det här har alltså ingenting med jobbkryssningen att göra. Jag vill bara göra det klart.

N OUT

Vi är hemma. Jag är trött. Det var en trevlig resa, vi fick en hel del gjort på en näst intill folktom Silja Galaxy.

Och Fredrik köpte vin han. Gjorde skäl för sina tatueringar, så att säga.

Jag återkommer när jag fått min skrivförmåga tillbaka.

SOMEWHERE TROUBLE DON'T GO

Kamrater. Nu har jag piffat, pyntat och packat. Snart druckit upp mitt peppvin. Nu gör jag det. Nu tar jag båten till knivlandet.

Be för mig.

MUST

Facebook föreslår att jag ska gilla "Vi som gillar julmust" eftersom "Many who like Magnus Betnér like this". Vilken märklig kombination, inte sant? Betnér och julmust. Jag passar på musten.

Klickar på krysset. Och går vidare med livet.

STEP UP TO THE PLATE

Jag fixar och donar. Och vill samtidigt upplysa den ofrälste om attMiranda Lambert har släppt tre skivor. Kerosene. Crazy ex-girlfriend. Revolution. Och alla är de fantastiskt bra.

Det var bara det.

CHICK

Idag äter vi chicken a la king till middag. Ni vet att det är Freddan som är kingen i det receptet va? Låt det inte råda några tvetydigheter om den saken.

Till det dricker vi vitt (vin till oss - mjölk till barnen). Ett glas iskall njursten. Bereich Nierstein alltså. Bag in box, godkänd av vinkungen själv.

DET ÄR JAG

När vi separerade, Johan och jag, gjorde vi en clean uppdelning av barnen, av vår tid med dem. Varannan vecka har vi Gustav och Elvira hos oss, fredag till fredag. Och det har fungerat bra. Man har sin vecka, sin tid, och man planerar för den. Sätter oerhört stort värde på den. Har höga förväntningar, det är så mycket man vill ha ut av den och snabbt går den. Vips så är den där lilla, lilla helgen borta och de fem korta veckodagarna har seglat förbi. Snabbare än någon hann ana. Och alla gånger blev det kanske inte sådär perfekt som man, i sitt huvud, hade planerat. Man ska ha fredagsmys, och allas förväntningar på det här fredagsmyset är höga. För man vet att det dröjer två veckor till nästa gång och därför ska den här kvällen bli så jävla bra.
Men så ballar det ur ändå. Någon är trött. Någon är grinig. Någon är både och, och på så vis blir det bara pannkaka av alltihop. Jag drabbas alltid av så vansinnigt dåligt samvete i de där stunderna, för att det är vår tid, vår korta tid, och den är så förbannat viktig. Jag känner mig usel när vi bråkar och tjafsar. Ofta känner jag att jag lägger mig med flit i dusterna, låter barnen vinna över mig, bara för att "mammatiden" inte ska slösas bort på bråk och dålig stämning. Ingen ska vara arg och ledsen - alla ska vara nöjda och glada. I en veckas tid. Ni förstår själva att det inte fungerar. I verkligheten.

Just nu är Johan bortrest. I över tre veckor får jag ha barnen hos mig. Det känns så fantastiskt lyxigt! Jag får ha dom hos mig utan att, på något vis, ha andan i halsen, rädd för att gå miste om något av allt det där som jag planerat i huvudet. Om det första fredagsmyset kajkar ur behöver jag inte grina över det, utan kan istället se fram emot nästa. Det finns tid för en massa oerhört glada och mysiga stunder, men det finns även utrymme för "Vad du är dum mamma!" och en del "Jag tycker att du kan gå till ditt rum och fundera på ditt beteende en stund". Det finns tid till att göra mycket, men det finns också tid till att göra ingenting under långa stunder utan att bli stressad och få dåligt samvete över det. Det finns tid till att låna ut barnbarnen till mormor en natt, något som jag annars är restriktiv med, det är min tid. Nu finns tiden, i massor, och jag njuter varje stund.
Tre veckor är lång tid. Självklart saknar de pappa. Och pappa skriver att han saknar barnen. Det förstår jag.

Den enda som för ett tag har allt, som inte behöver sakna något - det är jag.

SUNNY SIDE UP

Har smort in mig med Hawaiian Tropic tan enhancer. En av fördelarna med jobbet - man får vara i solen på arbetstid. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med de ömma fötterna. Som inte får vara i solen men som heller inte kan vara strump- eller skobeklädda.

Vilka oerhörda problem man har.

TELL ME WHY I DON'T LIKE...

Nattsömn må vara överskattat. Men hur festligt det än är med sömnbrist så kommer vi nog inte vara lika nonchalanta med tvättstugebokningarna i framtiden.

Nu gör vi den här dagen.

REDS. ANM.

Jag vill gå och lägga mig med gott samvete. Det var drygt av mig att skriva sådär. Alla på firman har givetvis lika stor chans att få till det.

Jag är inte någon att vara förmer på något vis.

PAST MIDNIGHT

God kväll kamrater. Klockan är 00:47. Hoppas ni sover gott. Vi väntar på tvätten som är klar till halv två ungefär. Det är bara idioter som tvättar vid den här tiden en söndagnatt måste ni tänka, och det är korrekt. Men, som man säger, sova kan man göra när man blir gammal. Huvudsaken är att man har rena kläder med sig på jobbkryssning.
Är det några som har god chans att få ligga på jobbresan så är det väl vi. Även om den största delen av tiden på sjön naturligtvis kommer att ägnas åt utvärdering och reflektion.

LÖVAD KRANS

Igår blev vi bjudna på midsommarfest i Viksund. En inbjudan för två vuxna och fyra barn inklusive sovplaster. Sovplatser är bra när man ska gå på fest med barn.
Midsommarpoolparty hemma hos Cina och Tommy låter alldeles fantastiskt trevligt och vi ser fram emot detta.

Och vi hjälper gärna till med tipspromenaden! Tipspromenadfrågor är lite av vår grej.

1,700

Fredrik har en ny vän hemma. Alla Fredriks vänner är nya för mig. De har gått den stora husesynen. Rum för rum. Och det är först nu efteråt när jag går in i sovrummet som jag ser att den nya stora vaselinburken står bredvid sängen.
Det beror ju förstås på att vi båda är nytatuerade och att man nu för tiden använder vaselin och inte helosansalva på tatueringar.

Men det känns som att det är lite sent att komma och påpeka det nu.

SKODD

Fredrik åkte till stan före mig igår och hade lite time on his hands i väntan på mig. I min akuta sommarskobrist hade han erbjudit sig att köpa ett par ballerinor åt mig. Jag har aldrig lejt någon att köpa skor åt mig förut. Jag är en manisk självshoppare. Men jag har stort förtroende för Freddan. Av god anledning.

När vi sedan möttes i Solna fick jag en påse med två skokartonger. Med två par synnerligen fina

ballerinaskor i.

Ni vet hur vissa killar är fullständigt okapabla till att shoppa. Om de inte förses med en utförlig lista som de sedan följer slaviskt och inte på något sätt bortser ifrån.

Sån är han verkligen inte.

VASELIN

Igår var det tatueringsfest hemma i Martins egna lägenhetsstudio. Det var trevligt. Och smärtsamt. Ni kan läsa allt om Fredriks förlorade tatueringsoskuld HÄR.

Och jag fick också göra. Det jag allra helst ville.

Det gjorde något helt vansinnigt ont. Jag har tatuerat ganska många olika ställen på kroppen men inget kommer i närheten av tatuering-ovanpå-fötterna-smärtan. - Men Malin, du har ju fött barn! skanderade den samlade uteslutande manliga publiken.
- Mmmm, sa jag. Och fortsatte bita mig i kinderna.
Fantastiskt fint blev det. Ett F och ett M på varsin fot. Martin berättade att det skulle ta 600 år för kroppen att bryta ner och byta ut den tatuerade huden. Det känns lagom.

How long do you wanna be loved

Is forever enough

Is forever enough

TJUT

För den intresserade (är detta månne mitt första rödvinstips?) detta är vad vi drack ikväll. Pascual Toso Alta Reserve. 219 välinvesterade kronor.

SUMMAN

Vilken fin kväll ändå. Middag med Milla och alla våra barn. Grillat och ett fantastiskt gott rödvin. Och sen, när Jansson-trion gått hem då kom Marlene över och gav Gustav och Fredrik nya fina sommarfrisyrer. Jättesnygga är dom!

Vad bra vi har det.

BBQ

Snart kommer Milla och grabbarna hit. Vi ska grilla och mysa lite. Det är faktiskt på tiden. Sååå... dags för mig att göra sallad.

08:27

Känns som att det kan bli småvarmt idag, eller vad tror ni?

DISGUISE

Idag är det maskerad på förskolan. Jag är inte bra på utklädnad. I stor och clownig utsträckning. Men se här. En hatt och en av Freddes skjortor och vips är jag en helfestlig farbror!

Fast Elvira säger att jag ser en som en "rappartjej". Det funkar det med.

LIKE HE LOVES ME

Jag lärde mig något nytt igår. Hillary Scott i Lady Antebellum här ovanför är dotter till Linda Davis. Och det säger er ingenting. Men mig massor. Linda Davis turnerade med Reba på 90-talet och spelade in, inte mindre än, tre duetter med densamma. Varav denna blev en klassiker under samma årtionde.

Countryvideodrama när det är som allra bäst.

AMARONE

Först pussar han på vinet. Sen på mig. Allt är i sin ordning. Ingen Chill Out i sikte.

XAVIER

Men han kommer att bli arg på den där rubriken. Det är inte så att han har köpt Chill Out. Han skulle inte dricka Chill Out ens om han fick betalt. Mycket betalt.
Dyra rödviner. Bättre rödviner. Det är vad han dricker. Och har lärt mig att dricka.

Jag vill bara att inga oklarheter ska råda kring detta. Då blir det ett jäkla liv.

CHILL OUT

Fredrik är på väg hem. Om en stund ska jag gå till bussen och möta honom. Han har köpt mer vin än han kan bära.

Ibland måste man ställa upp.

SNÄCKA

Jag skulle nyss ta upp en knepig fråga med Elvira som sitter i soffan framför Barnkanalen. Jag kröp upp bredvid henne och började som jag brukar;
- Vet du vad? Hon släpper inte tv:n med blicken, svarar bara;
- Nej du, jag vet ingenting. Förutom att du sitter här och älskar mig.

Högljudd som ingen annan. Envis som väldigt få. Men klok som en liten uggla. Det är min lilla flicka det.

SLEMLÖSANDE

I förrgår natt hade jag vansinnig hosta. Så pass att jag nästan avled. Då inte av själva hostan utan till följd av sömnbrist. Och inte på det bra sättet. Hosta är ett jävelskap. Både att drabbas av själv och att behöva lyssna på. Detta påverkade dock, som tur var, inte min sambo eftersom han kan sova genom precis allt. Både på gott och ont.
Hur som helst, den där hostan hängde kvar och igår på rasten gick Fredrik till Konsum och köpte de olika sorters hostmedicin som deras apoteksskåp hade att erbjuda. Sen kom han och tvingade i mig en shot. Samma sak i går kväll. Jag blev serverad en dos hostdämpande på sängkanten.
Och jag gör mig till. Gör fula miner, tvekar och fånar mig. Säger, nej, jag vill inte - det är så himla äckligt!
Men det är ju bara ett spel alltihop. För i själva verket är jag ju bara så fantastiskt glad att jag har honom. Och att han bryr sig så.

ETA

Jag läser om den här bussolyckan på Färentunavägen. Alldeles här i närheten. En turistbuss har vält med 32 pensionärer ombord. Minst en har avlidit och många är svårt skadade. Det hela är mycket tragiskt.
Jag läser aftonbladets rapportering. För att det är dit jag vänder mig för substans. Fortfarande. Och som alltid efterlyser man läsabilder från platsen. Man vill se skadade. Man vill se drama. Man vill se räddningstjänsten använda the jaws of life för att komma in i vraket. För det är nyheter. På riktigt.
Men man har väl inte lyckats något vidare. Däremot har man vittnesuppgifter från en av de första bilisterna att passera olycksplatsen. Man har pratat med honom. "Det var folk som haltade." Så säger han. Det är den uppblåsta titeln på artikeln. En buss välte. Minst en människa dog. Många skadades. Ambulanser har kört i skytteltrafik. Och här har vi en livs levande man som såg haltande offer på platsen. Vi fattar att en svår olycka har inträffat. En tragedi för de inblandade, deras anhöriga och i säker följd säkert även för bussföretaget. Vill vi ändå läsa detta? Om haltande trafikoffer. Behöver vi det?

Är det inte riktigt rövig rapportering? Eller är det bara jag.

FISKPINNE

I stort sett de enda gånger jag lagar mat, det är när Fredrik är borta. Som idag. Och då lagar jag mat lite som ett barn som blir frisläppt i föräldrarnas kök utan övervakning. Jag letar mig fram i skåp och lådor i jakt på verktyg som jag gissar mig till finns där. Testar effekterna på spisen och ugnen. Lär mig av mina misstag. Lagar mer på tur än på erfarenhet så att säga.

Det går sådär. Och varje gång har jag lika svårt att fatta. Att jag gjorde det här varje dag förut.

I'M A LITTLE DRUNK

Det här är Lady Antebellum. Finfin ny countrygrupp. Ingen nyhet för den som kollar The CMA's. Men nu ser jag att det görs rekklam för den här gruppen i Spotify. De Europalanseras visst.
Så nu slänger jag upp den här fina biten. Innan den blir spelad åt helvete av nån jävla Rix Mix svensk usel radiokanal som specialiserar sig på att förstöra musik.

KORTEN PÅ

Här ligger vårt köksbord i sin låda på vardagsrumsgolvet. Och hånar mig. Tar upp plats, är i vägen och jävlas. Och vi liksom jobbar runt det. Fortfarande utan att prata om det.
Men nu tänker jag såhär. Att jag ska fanimej skruva ihop skiten. Skruva ihop det och ställa ut det på uteplatsen. Och sen FINE om det blir förstört på ett par veckor av ihållande (och sedvanligt) svenskt sommarregn. Då kan jag i alla fall kasta det med gott samvete för att det faktiskt är trasigt.

2-3

Nu ska jag säga väldigt lite. För det här är än så länge bara rykten, och jag vet hur det är med rykten i den här hålan. Man kan säga "meningsskiljaktighet" och få tillbaka "inbördeskrig" efter fem led och en vända genom Konsum.
Men som det låter så har två stycken ur Stenhamarskolans fritidspersonal sagts upp då man anser att de saknar adekvat utbildning. Tydligen har man i skolans ledning helt plötsligt börjat se saker enkom ur utbildningsperspektiv och bortse totalt från personlig lämplighet. Detta rör mig och mitt barn på så vis att den ene av dem råkar vara min sons absoluta favorit, och har så varit sedan skolstarten, i ett personalgäng som annars varit sådär stabilt. Detta gör ju naturligtvis att jag skiter fullständigt i om killen är utbildad sopåkare eller takarkitekt, när jag kan se med mina egna ögon och genom mitt barns att han är alldeles perfekt på den platsen han befinner sig - mitt i ett kaos av alldeles för många 6-9-åringar.

Jag kommer att visa mitt missnöje, milt sagt, och bestrida detta på de enkla sätt jag kan. Så som jag hade hoppats att man gjort för mig om det var jag som fått sparken från mitt jobb på grund av bristande utbildning. Vilket min chef är sin fulla rättighet att göra. Men så vänligen låter bli.

CIRCUS IN TOWN

Jag fortsätter min bildbloggning med ett par iakttagelser från ett cirkustält.

I särklass mest aplåder fick den här lilla bröstmuskelfestivalen. Alldeles fantastiska saker gjorde de med varandra de här pojkarna.

Lite otäck läderklädd man med balanssinnet i behåll

Jonglerande/sockervaddsförsäljande syskontrio.
Blondinen där i mitten sumpade käglorna tre gånger. Undrar vad cirkusstraffet är på det.
Vill kanske inte veta.

Kanske fick hon sova med de här två? Sjölejon på cirkus. Det har jag bara sett i tecknad film förut. Funderar en del på det praktiska, men det verkar fungera alldeles utmärkt då dessa två fått en liten bebis som simmade omkring i cirkuspoolen.

Clowner är aldrig, aldrig roliga. Det här gänget bekräftade verkligen den regeln. Dubbade fransmän, musikaliska förvisso, men i övrigt karakterisktiskt clownotäcka.

Den här tjejen, hon gillade allt! Men mest sockervadden

100513

Här kommer ytterligare några bilder från Skarestahelgen. Finns ingenstans där jag fotodokumenterar så hårt som där. Men nu har jag sållat lite.

I bilen på ditvägen. Speedad Elvira - febrig Gustav.

Men han sov gott, Gustav, och fick bli väckt på allra bästa sätt; av världens sötaste Sigge, morfars splitternya hundvalp. Och när han utfört uppdraget i form av väckning, då somnade han själv.

Födelsedagsbarnet herself, farmor Linnéa, prick 80 år.

Mina fina föräldrar fixar och donar med buffén.

Kalas!

Bror & syster

Meckarkungen Simon fick igång Gustavs lilla fyrhjuling och lyckan var total!

Mattias, pappa och jag åkte riktig fyrhjuling ut till åteln och fyllde på grismat. Pappa visar här på bilden var ett vildsvin gnuggat sina sylvassa betar.

På fredagen serverades sedvanlig Skarestafrukost. Äggen, baconet och whiskyn är stående inslag, tillbehören kan variera. Ibland är det gurka till exempel.

Elvira och bästa morfar!

Här i sommarstugan som befolkades av sju jaktlabbevalpar trivdes jag och Elvira ganska bra.

Svårt att förstå varför?

Gänget är bänkade för hästhoppsuppvisning.

Ida, Kerstin och Emilia visdade var hoppningsskåpet skulle stå. Med hjälp av Som, Nevada och Larry.

På lördagen var de andra iväg på hopptävling. Då tog jag och kidsen en liten utflyktspromenad. Ända upp på kalhygget gick vi. Där satte ormrädslan in på riktigt. Och vi gick hem igen.

Kvällspromenad upp till kossorna på granngården. Det är bra rart ändå. Livet på landet.

INK!

Jag hoppas, hoppas, hoppas att Mattias kan fixa tatueringstid hos Martin i helgen. Fredrik har funderat klart. Och jag tänker på en del smågrejer.
Det är SÅ dags för nytt bläck!

RELATIVELY

Igår hade mitt lilla snille till son en ny fråga. Vid middagsbordet blev han plötsligt fundersam och frågade till slut; Om min mormor skulle skilja sig från Göran. Och bli ihop med min pappa. Skulle jag bli Elviras morbror då?

Det vore nåt för Jerry Springer det. Men jag talade om att inget av detta var aktuellt eftersom vi inte bor i någon amerikansk sydstat.

TUPOLEV!

Ikväll ska jag gå på cirkus med Gustav och Elvira. Det ska bli trevligt. Det är lite laddat det här med cirkus, är man för eller emot. Risig djurhållning och yada yada. När vi var små, Mattis och jag, såg vi alltid Cirkus Scott i Borgholm på somrarna tillsammans med våra föräldrar. Jag har fina cirkusminnen därifrån. Och cirkus gör mina barn väldigt glada och det räcker gott för mig just nu. Sen kan jag lämna åt andra att rädda världen med sin åsikter och principer.

Men det är dyrt som tusan. Det är det. Men så är det ju också en god del av den östeuropeiska befolkningen som ska avlönas efter varje föreställning.
Vi går på cirkus idag tack vare världens bästa pappa och morfar som ställer upp i alla väder. Jag lovar att vi kommer hälsa på superofta när du bor på ålderdomshemmet!