GOODMORNING WINELOVERS!

Jag har fyllt min kvot idag - jag vet, men det här är helt fantastiskt. För ett tag sen bloggade Elin klippet från Parlamentet där Robert Gustavsson imiterar vin-Bengt så att man dör. Det är helt underbart.
Men det här är ett original som heter duga. Bengt Frithiofsson är full till frukost. Det är inga konstigheter.

HOW ABOUT THIS HEAT?

Fredrik bloggade nyss ett Denis Leary-klipp. Han är kunglig. Leary alltså. Den här låten har jag haft i min mobil sen tidernas begynnelse, men aldrig sett videon som jag snubblade över precis nu.
Det här är roligt.

SPOONMAN

Ha! Det krävs en allsångsfinal!
Hela den här sommaren har jag tittat i ensamhet, lite sådär skämsigt. Men så ikväll, till det allra sista programmet fick jag sällskap!
Hela min familj gick och badade men Skeden stannade hos mig. Han påstod att han aldrig sett Allsång på Skansen förut, men SOM han sjöng karln! Och det säger jag er, att när Skeden sjunger allsång, då gör jag det också.
Det var riktigt rart. Och när jag var tvungen att gå iväg och prata i telefon då satt han där fortfarande och hoppade upp och ner i soffan och sjöng tillsammans med Björn Skifs.

Han är fin Skeden. Efter programmet sträckläste han tre veckors inlägg i min blogg (eftersom han varit till sjöss) och han satt här och skrattade högt för sig själv. Det var trevligt då jag sällan får vara närvarande när någon läser det jag skrivit. Han sa sig även ha samma problem med bibeln som jag har med Läckberg. Att han måste läsa den innan han kan dissa den. Och han har väl en point där.


Dessutom är han singel! Och såhär het:

För en dejt, ring;

0735079022

det skulle han uppskatta.

FOR ONE NIGHT

Nu ska jag titta på säsongens sista Allsång på Skansen. Ni vet vad det betyder va?
Att sommaren är slut sen. Nu kan man plocka in utemöblerna. Dra upp båten. Bränna bikinin. Ställa undan grillen. Bota sin alkoholism. Sätta fönsterluckorna på sommarstugan. Ställa väckarklockan. Fyllas av ångest. Ja...allt vad man nu gör när hösten kommer.

Ikväll är Marcus Krunegård räddningen på scen. Jag är en vampyr - jag suger och spyr är kanske ingen allsångshit. Så just därför.

READ ALL ABOUT IT!

Jag har tänkt på en grej när det gäller aftonbladet.se's nyhetsrapportering. Eller...jag tänker på många saker i samband med just denna, men en sak in particular.
Det är det här när det händer något stort och världsomväldande som man ska rapportera om och att man då skriver EXTRA med stora skrikande bokstäver över denna nyhet. Som om denna tas med istället för något annat, eller att man är färdig för tryck och sen tänker nån att vafan, vi tar med den här grejen också. Lite extra sådär.
Borde det istället inte vara någon liten jävla skitnyhet som hamnar under "Extra"? Som att den liksom halkar med på ett bananskal. Vi fattar ju allihopa att när en världsstjärna dör eller en minister plötsligt avgår då är det inget extra alls. Det är en ren självklarhet att det hamnar i nyhetsflödet.

Eller är det bara jag som är dum i huvudet?
Säg det i så fall. I can take it.

JA, LÅT OSS...

Alltså den här bilden får mig ju bara att vilja göra en sak. Ringa runt till familjen. Samla ihop dom. Säga, hoppa i era blåaste jeans. Så ligger vi hög.

ALLSÅNG

She was cool, she was hot,

she was smokin' a lot

at the end of the bar

She had more than one too many buttons undone

on that blouse she wore

Starin' too long at her lost in that Skynyrd song

Was his first mistake

And when she shot him that, "Boy you dont want none of this" look

It was way too late

När Mattias och jag sjunger allsång, då gör vi det allra helst till den här. En fin liten visa om en gatflicka. Signerad Gary Allan. Ljuvliga Gary (som även har gjort Songs about rain - som alltid finns på min lista över världens bästa låtar).
Och vår favoritdel är;

He said, "Baby, I'll take care of you,

can't stand the thought

of sharin' you, with them other guys.

She laughed and said,

"Well, maybe you shouldn't call me no more then baby."

And he didn't.

That first night.

Och i sann countryanda blir han skjuten i slutet. Det hela är mycket tragisk. Och allt på grund av olycklig kärlek.
Sorgliga, dramatiska och svårmodiga saker är alltid bäst, är det inte så?

She's in his blood,

he cant explain the rush

when he gets with her

Might be the death of him,

but he's addicted, man

He can't quit her

BITE ME!

Vet ni vilken fråga jag hatar mest av alla just nu? En som man får så fort man träffar på någon man känner. Och som man själv då ställer, plikskyldigt, tillbaka.

"Vad har ni gjort i sommar då?"

SOM jag avskyr den! Till viss del för att den liksom markerar att sommaren nu är på god väg mot sitt slut. Men främst för att det är en fråga som kräver stora och utsvävande svar. Det är en fråga som ger prestationsångest.
För man vill ju säga att man...vandrat inkaleden med barnen på ryggen, byggt en friggebod, flugit luftballong över alperna (en i en ballong man sytt själv), lagt nytt tak på huset, målat om sommarstugan, tagit simborgarmärket, skrivit en roman, vunnit grill-SM, haft en kärleksweekend i en gondol i Venedig, jagat björn, haft ett litet stånd på Kiviks marknad, seglat jorden runt osv osv.

Men helt ärligt så har jag ju inte gjort någonting av det där. Så man står där och försöker komma på nån liten grej, gjorde vi inte någonting...den där dagen, den där enda gången? Äh, jag kommer inte på det...

Nästa gång någon frågar ska jag säga att jag tvättat badhanddukar på min semester. För det känns som att det varit min främsta syssla. Jag tvättar dom, torkar, viker och lägger in dom i skåpet. Tio sekunder senare ligger dom i en blöt hög på altanen.
Det andra jag gjort är att ha varit bitter och grinig. Men det framgår här med största tydlighet gissar jag.

KILLING FIELDS

Vi är inga trädgårdsmästare, varken jag eller Johan, det har vi konstaterat förut. Jag är född i en handelsträdgård efter två generationer som trädgårdsmästrade for a living och man skulle ju kunna tro att lite av det borde ha rubbed off on me. Men nej.
Det är som att blommor ser mig och sen genast begår självmord. För att liksom göra plågan kort. Jag vill dom inget illa! Hey, jag tycker att jag gör mitt bästa men sen står jag där mitt på blomsterdödens fält i alla fall.

Så jag har gett upp.

Men nu är det så att vi har en hörntomt här på Klevberget. Och det är naturligtvis inte alla förunnat. Nu är det väl så dock, att vi inte behandlar den här tomten, gräsplätten, med den respekt den kanske förtjänar. Men, the bottom line är ju ändå att det är vår tomt. Vill vi ha som en liten blomsteräng på baksidan, tycker vi om att titta på tistlar och ölandstok som växer genom staketet då är det ingen annans angelägenhet än vår. Eller?

Dock upptäckte vi igår att någon tagit sig friheten att gå loss på vår häck som växer längs staketet på baksidan. På staketets båda sidor. Denna någon har alltså varit inne på tomten med sin...sitt...trädgårdsredskap och klippt och haft sig. Det växte visst en massa lönn bland de där ölandstokarna och de är nu ett minne blott.
Är det inte fräckt? Är det inte rent obehagligt?! Jag tycker att det är ett fruktansvärt övertramp för jag vet att jag suger på att sköta om min tomt men jag vill fan inte få det rubbed in my frickin' face.

Och vi har ingen aning om vem det är som tyckt sig manad att hugga i vår häck som inte direkt var i vägen för någon men tydligen stack i ögonen. Jag tänkte att kanske är det Rabarberkärringen, som vi redan vet hatar oss, men är det här ett tecken på hat? Det rör sig ju snarare om rent översitteri. Om jag hittade Kendra med halsen avskuren då skulle jag väl kanske rikta mina misstankar mot henne.
Jag tar tacksamt emot tips angående detta illdåd. Och om jag får några klargörande sådana ska jag hämnas på samma sätt. Jag ska gå loss på deras buskar och blommor. Och det vet vi ju alla vad det leder till.

Ond bråd död.

I WANT THE WHOLE WORLD TO KNOW

Jag har ett fantastiskt fint minne till den här låten. Och Milla, jag vet inte om du minns, men det är ifrån den stunden då vi lyfte från Chania. Och vi var fyllda av en del märkliga känslor. Det är underbart skönt att du är så mycket mer flygrädd än mig, för då måste jag hålla dig i schack och glömmer helt bort att jag borde vara lite rädd själv också.
Men vi kom en bit på väg och du hade din ipod, och vid nåt tillfälle gav du mig din ena hörlur, utan ett ord vill jag minnas. Jag tog den och så lade du ditt huvud på min axel och när musiken startade så var den här låten vi lyssnade på.
Det var väldigt, väldigt fint.

MEN! Och det här är riktat till de konspiratoriska herrarna på DEAB, det här betyder fortfarande inte att jag vill ligga med Milla.
Men hon är mig väldigt kär.

WALK THE LINE

Going to skogen, Skarestastyle

SOCKS

Jag läser Läckberg i solen. Och det kan ju verka dumt, att jag inte slutar med det, eftesom jag är känd för att klaga rätt hårt på hennes böcker. Men det är lite det som är grejen. Jag gillar att gnälla på hennes författarskap men jag vill ju inte göra det helt utan belägg. Det vore ju ett helt fruktansvärt beteende.
Så jag läser böckerna vartefter de kommer ut. För att kolla att jag fortfarande har rätt. Och det har jag i stort sett.
Nu har jag inte stenkoll på hur många böcker hon lyckats få ut om sitt deckarpar Polis-Patrik och sitt eget alter ego, författar-Erica. Eller average Joe och plain Jane. De är ju så slätstrukna de här två hittepåfigurerna. Jag kan känna mina gråa hår växa när jag läser om hur de här två...gör en sallad. Packar ur konsumpåsen, eller har en mysig kväll i soffan. Det är så vansinnigt rekordeligt och tillrättalagt att jag inte kan låta bli att önska...

Att Patrik skulle plocka upp en tjackhora på gatan där i Tanumshede (om vi nu för argumentationens skull låtsas att det fanns sådana där - de har förmodligen inte ens jaywalkers) plockar hem henne till häktet och väl där får han såna vansinniga problem med att motstå sina köttsliga lustar gällande den här nedgångna bruden och i blint raseri över detta slår han ihjäl henne med sina bara händer. Sen styckar han henne med kniven de annars använder där på polisstationen till att skiva sina vetelängder i det mysiga lilla fikarummet. Och när hon är packad i konsumpåsarna han egentligen haft sina matvaror i gräver han ner dessa i en myr i den lilla stadens utkant. Efter detta dåd tar han V70'n hem till förortsvillan bara för att finna att prudentliga lilla Erica har pundat ur totalt och i sin desperation efter att bli hög har hon tagit en överdos av bantningspillren hon konstant knaprat efter den sista graviditeten och ligger utslagen och nerspydd på köksgolvet. Och i detta oövervakade ögonblick har något av alla deras barn, i ren hungersnöd, satt i sig hundens mat och så fruktansvärt olyckligt satt en av dessa hundmatskulor i halsen och kvävts till döds.
Det är med dessa demoner, dessa plågsamt sanna mardrömmar och totalt självutplånande skuld vårt deckarpar måste försöka leva vidare sen.

Sen tänker jag att, nej...det är ju Dennis Lehane som skriver så.

FYI II

Och Lady Gaga är extra svag för de svenska männen. Jodå, för det sa hon på scen. När hon spelade. I Stockholm.
Och det är så pass viktigt och trovärdigt att man måste skriva om det i tidningen.
Jag säger såhär...om hon säger det på scen, att hon gillar de svenska männen, under varje spelning under resten av sin turné i alla länder hon spelar. Då, men först då tycker jag att det kan vara värt att skriva om i tidningen. Men det är knappt.

HOLLER BLOODY MURDER

Skottdrama är ett välanvänt kvällstidningsrubriksord. Och nu har två personer skjutits ner i Oslo.
Som tur är var "Svenske Alex" vittne till själva händelsen. Så att vi i Sverige verkligen kan förstå att detta har inträffat på riktigt.

För vem skulle tro på ett norskt ögonvittne liksom.

CREEP

Det där om att jag skulle sluta läsa Alex Schulmans blogg i protest mot det svinlöjliga i att han anslutit sig till pappabloggarna, det var kanske vad man kan kalla en halvsanning.
För jag läser fortfarande, om än sporadiskt, och jag avskyr inläggen som allt för ingående handlar om hans nyfödda dotter, men gillar fortfarande det lilla han skriver i övrigt. Som det HÄR inlägget om reklam.

MY ANSWER'S YES TO YOU EVERYTIME

Idag när vi åkte hem från landet var jag dj-hitler i bilen. Vi lyssnade uteslutande på sånt som JAG ville höra. (Till skillnad från när annars, kanske somliga tänker... men jag tar requests. Ibland).
Anyways...jag körde lite gamla omärkta bland-cds och det är alltid spännande. Märkligt var att jag lyckats blanda in Venga Boys i två annars helt stabila blandningar. Och D:Ream! Jag skulle skylla på droger. Om jag nånsin sysslat med några.
Men vad jag främst kom fram till var i alla fall att jag saknat Sugarland. Jag har liksom glömt bort dom här två en stund.
Och hon är en märklig entertainer, Jennifer Nettles, det har jag sagt förut. Men lika söt och man kan inte låta bli att bli glad när man ser det här.

AALBORG

Begreppet "Skarestafrukost" börjar bli vida känt. Och för den som undrar vad det innebär, eller den som funderat på att följa med dit och vill få en chans att tänka om, här har ni den på bild.

SHROOMS

Vi är hemma från Skaresta nu. Och jag är helt nöjd för jag har fått plocka sjukt mycket svamp. Få saker i världen är så terapeutiska som att få gå i skogen och fylla sin korg med svamp.
Och det är ännu roligare om man har sin pappa med sig. I alla fall om man har min och Mattias pappa.
Han är lite som att ha en indian tracker med dig. Dessutom hade Nevada (häst) trampat av honom ena hälen så han kunde inte ha skor på sig utan gled omkring i skogen i badtofflor och det är ju i princip samma sak som att vara barfota.
Kerstin och Johan var i ena laget och de försvann iväg åt sitt håll och jag och Mattis höll oss steget bakom pappa. Det hela går ut på att han går först och scoutar åt oss. Så pekar han åt oss växlevis (ni hajjar att det här är nåt som går decennier tillbaka i tiden). Han väser liksom, "Psst, Malin...." och så pekar han med en knyck med huvudet åt det hållet jag ska titta och så ska jag spela lite teater, en charad, där jag låtsas att det är jag själv som hittat det här svampstället. Och sen pekar han åt Mattis nästa gång. Det hela är mycket festligt och väl inarbetat.
Sen kan jag gå där med mitt vinglas och ändå lyckas få korgen full.

Jag har världens bästa pappa. Har jag sagt det?

SM

Idag har Fredrik bloggat om det olämpliga i att amma ståendes och helt offentligt. Jag går inte in mer på det, alla har sin egen åsikt i ämnet, och hälften av oss känner till att få saker kan kännas så angeläget som att mata ett spädbarn. Även om det innebär att man måste langa fram tuttarna i högst olägliga situationer.
Men hur som helst. Ammat stående har jag faktiskt bara gjort en gång och det kommer jag osökt att tänka på nu. För jag stod vid spisen och stekte pannkakor till Olivia och Emilia. Och ammade en helt galen Gustav. Och jag typ grinade och kände mig ensammast i hela världen. Jag vet inte...hormoner kallas det visst?
Vi brukar snacka om att vi tävlar i SM i att tycka synd om sig själv. I den där stunden hade jag bucklan i min hand.

Om jag hade haft en ledig hand.

TRY AS I MAY

Troligtvis finns det somliga som tycker att jag är oresonlig i mina åsikter (hat är ett starkt ord) angående artister som Jill Johnsson och Per Gessle. Det må så vara och ändrar ingenting alls.
Och det finns ju en till som platsar i den där klubben. The Irish leprechaun.
Förstå att jag ville greppa närmsta repstump och gå ut hänga mig när Ronan Keating fullständigt våldtog den här låten.