GE MIG

Jag blir idag så vänligen påmind om att det är exakt tre månader till min 30-årsdag. Och det känns ju helt åt helvete. Försöker lite naivt fokusera på saker som eventuellt skulle kunna lätta upp stämningen den där ödesdagen.

Nedan följer ett par exempel.

LUX

Det dummaste jag gjort idag: dammsugit.

Seriösa svettningar och hjärtklappning. Sånt där som Fredde blir upprörd över om han får höra talas om. Han är så fin och han bryr sig så fantastisk mycket. Ibland nästan till överdrift, så att jag måste säga åt honom att sluta fåna sig. Fast att jag så klart menar det motsatta;

Mer, mer! Sluta aldrig behandla mig som vore jag gjord av silkespapper och porslin.

VANILJ

Åt lite yogurth. Blev matt och somnade i soffan. Det tar på krafterna det här. Men jag väcktes av världens finaste som kom hem på sin rast för att sitta nära och klappa lite på mig.

Då mår man genast lite bättre.

YUCK

Jag tänker att jag ska försöka äta något. Det tänker jag på.

Men det hela känns otäckt och motbjudande så jag skjuter på det en smula.

OCD

Jag har ju, som bekant, inte alla hästar hemma, och när jag är magsjuk och framför allt illamående då plågar jag mig själv med en del tvångstankar för att kontrollera exakt hur illa jag mår. Jag tänker på äckliga grejer, jag kan liksom inte låta bli. Det är stört och masochistiskt och fullständigt tvångsmässigt.
Jag tänker exempelvis på sån där vidrig formpressad skinkprodukt. Som ligger i en plåtburk i ett lager av gulbrun gelé. Jag tänker lite extra på den där gelén och hur det skulle vara att konfronteras av en stor sked med bara sån. Jag tänker på Bregott. En orörd ask som stått framme och blivit mjuk och lite smält runt kanterna och att någon skulle tvinga mig att äta det. Jag tänker på att blanda saker till otäcka röror. Som blodpudding och vaniljsås. Klumpigt potatismos och flytande alvedon.
Sådär håller jag på inne i huvudet. För att kolla om jag kan låta bli att kräkas.

Jag skulle gärna sluta med det.

FLU

Alltså magsjuka, det är ju, bortsett från den del direkt dödliga sjukdomar, bland det värsta man kan råka ut för. Under ett par svaga stunder igår kändes det faktiskt som att jag höll på att dö en smula.
Men det gjorde jag naturligtvis inte. Idag kräks jag inte. Och jag orkar stå upp ganska långa stunder. Så det går väl åt rätt håll.

Och för att se saker från den ljusa sidan; hostan är mycket bättre.

12

Samt ett grattis till Tyskklands motsvarighet till Amy Diamond som lite överraskande tog sig hela vägen till seger igår. Nonsenspop is the shit. Tydligen.

LÖV

Jag har fått rosor av barnen, som gått till Konsum och handlat alldeles själva på morgonen.

Ja, bortsett från Gustav som sovit hos en kompis och inte kommit hem än. Men han tycker nog att jag är en okej mamma ändå.

Och jag vill skicka kärlek och kramar och virtuella rosor till min egen världsbästa mamma som för tillfället befinner sig i Grekland med sin syster. Men jag tänker att det är nog inte hon så ledsen för.

EXCUSES EXCUSES

I Expressen greppar man efter halmstrån. I trogen kvällstidningsanda. Gamla slappa halmstrån.

Enough already.

Det viktigaste är ju inte att vinna, som bekant.

SCRAM

Jag har gjort äggröra till min (okej, väldigt sena) frukost. Gustav ville genast vara med och dela.
- Har DU gjort den här? frågade han.
- Jaa...
- Men den är ju god!

Hjärtevärmande. Ibland får man redigera lite i sitt eget huvud för att det ska bli som en riktig komplimang. Men det räknas också.

SICKLY

Ligger fortfarande kvar i sängen. Min sambo curlar mig och jag låter honom. Han är därnere och frukostmatar flocken. Jag ligger för vidöppet fönster och luftar mina risiga lungor. Funderar på vad man ska göra med den här dagen.

Igår fick jag hostmedicin som gjorde susen en liten stund. Slocknade som ett litet barn i soffan, men fick aningen störd nattsömn då Elvira började tokkräkas. Jag hoppas att vi har sett det sista av den sjukdomen nu. Vi är alldeles för många i den här familjen för att klara av några större utbrott av magsjuka.

TWO CENTS

Aftonbladet skanderar om "Schlagerfiaskot". Och det är att ta i lite kanske. Sveriges bidrag framfördes väl efter bästa förmåga, mer går inte att göra. Det var ett tufft startfält, även om ett par av bidragen som gick vidare kanske var aningen mindre välförtjänta än vad Annas lilla skulle ha varit. Men så är det. Det vilda-västern-röstas i Europa, hur kan man inte veta det? Än idag? Hur kan man bli förvånad?

Det är så vansinnigt lustigt med hur vi alltid räknar med att det ska gå bra för oss. Varenda människa tar för givet att det ska gå vägen för Sverige. Att banan är sopad för oss. Vi röstade fram ett ganska ovärdigt bidrag till den här finalen, och det får man sota för nu. Anna gick vidare en hel del på gamla meriter och sentimentala skäl. Vi vet att hon fick Idol-juryn att gråta med sin gitarr och sin sjal och sin darrande stämma. Vi vet att hon kämpade med sitt höga hårfäste i Idol men ändå inte nådde ända fram. Vi vet att hon hellre ville göra "sin egen grej" istället för kommersiellt crap. Vi vet att det var det hon nu gjorde i Melodifestivalen. Vi tycker då att hon ska få revansch gå vidare med sin finstämda bit. Vi ser en poäng och fin mening med det. Resten av Europa, on the other hand, har ingen aning om de här grejerna. Och de bryr sig inte ett smack heller. De ser en nervös liten flicka som sjunger mjukt om att hon vill gå sin egen väg här i livet. De tycker säkert att det är fint. Sen säger de tack, nästa! och gnuggar händerna över vulgopop, trallvänliga nonsensmeningar sjungen på ryssbruten engelska till beats man kan stampa i jordgolvet till.

Jag tror inte att vi någonsin kommer kunna slå oss fram i det här sammanhanget igen. Vi får inte vara med i klubben, så att säga. Men vi kan ju i framtiden göra vad vi kan för att komma så långt som möjligt. Till att börja med genom att inte längre låta folket rösta. För det är vi sannerligen rent usla på.

KITTEN

Idag efter jobbet gick Elvira och jag hem till Tina för att titta på kattungarna som föddes igår natt. Och det var sannerligen tre små och söta krakar som rymdes utan problem i handflatan. Satan vad det är rart med djurbebisar. Och tur, i sig, att de var tingade alla de här tre. För annars hade jag genast greppat en. Och det vore dumt för katter är ju egentligen inte alls festliga djur.

Jag tänker mammas katt Elsa. Drygare än en jätteflaska med yes.

OCR

Nu ska jag betala räkningar. Detta gör inte mig till en happy camper. Verkligen inte. Jag kan sannerligen behöva muntras upp sen.

Med ett Ellos-lån. Eller lite glass.

GRAPE

Kom hem från jobbet. Noterar att Fredrik har köpt lite mer vin. Beställningsvaror den här gången. Trevligt. Finns goda skäl att införskaffa den där vinkylen nu.

SYRUP

Jag har varit en duktig flicka och gått till doktorn och andats en smula. Fick dunderhostmedicin utskriven, och det är ju trevligt. Det otrevliga är att jobba till halv fem och sen ta med barnen på bussen till Ekerö för att hämta ut eländet. Det lockar inte alls. Kanske skjuter jag på det en dag eller så...

BIG SPENDER

Rätt ska vara rätt. Det pratas mycket om Fredde och hans vininköp. Men, in all fairness to him, så köpte han faktiskt en del öl också.

BITER IHOP OCH GÅR TILL JOBBET

Jag är inte på topp direkt. Ska se om jag får träffa en läkare idag och kanske få någonting mot djävulshostan. Den har tagit knäcken på mig.

Det här har alltså ingenting med jobbkryssningen att göra. Jag vill bara göra det klart.

N OUT

Vi är hemma. Jag är trött. Det var en trevlig resa, vi fick en hel del gjort på en näst intill folktom Silja Galaxy.

Och Fredrik köpte vin han. Gjorde skäl för sina tatueringar, så att säga.

Jag återkommer när jag fått min skrivförmåga tillbaka.

SOMEWHERE TROUBLE DON'T GO

Kamrater. Nu har jag piffat, pyntat och packat. Snart druckit upp mitt peppvin. Nu gör jag det. Nu tar jag båten till knivlandet.

Be för mig.