AULE

Shutter Island, förresten. Gör er själva en tjänst. Se den inte. Det var en stor besvikelse.
Jag hade faktiskt sett fram emot detta, men det var ett hafsjobb.En film där man så fullkomligt går miste om bokens känsla och storslagenhet.

Igen.

ZZZZZZZ....

Och när vi kom hem gjorde Elvira en sån här skön grej. Tokdäckade i soffan i en charmig pose.

Det kan väl lätt bli så. Såhär dagen efter en hård kväll i Viksund med poolbad, grillning, allsång. Och mycket vin.

Det sista endast för oss med åldern inne förstås.

FLASH

Idag på eftermiddagen tog jag med mig Gustav, Elvira och Lucas till badstranden. Vår timing var riktigt usel. De här två bilderna är tagna med ett par minuters mellanrum.
Åska och regn är väldigt effektivt på det sättet. När det gäller att tömma badstränder på folk.

WILD

Elvira och jag tog en skogspromenad. För att hålla henne ur vägen för Gustav och Lucas.
Vi hittade ett alldeles fantastiskt smultronställe och jag lärde henne att trä bären på strån. De smakar faktiskt ännu godare så.

Det var en fin stund.

DOPP

Nu åker vi hit.

Det känns som en bra plan.

BASH

Men så loggar jag in på mailen. Där talar Fritidsresor glatt om att "min resa närmar sig" och vill jag inte boka min favoritplats på flyget.

Hur illa kan det vara, tänker jag då. Jag får i alla fall fira min födelsedag på en varm och vacker plats med nästan alla mina käraste.

Se. Jag peppar mig själv!

ANX

Vi fick en inbjudan med posten idag. Där det står klart och tydligt att Johan fyller 30. Hartis... som är två veckor äldre än mig. Det knyter sig i magen och jag får lite svårt att andas.
Stanna tiden. Jag har ännu inte listat ut hur man gör.

BACARDI

Så istället för Bauhaus blev det långmiddag. Vi har liksom redan fastnat i semesterträsket. Trots att somliga av oss jobbar flera veckor till. Mamma kom med bubbel. Vi lagade flerrätters finmiddag, vi satt ute och planerade sommar, vi drack drinkar. Osv.
För att vara måndag - helt okej kväll. Och den är inte slut än.

KLIPPO

Idag har vi haft vår trädgårdstomte här. Han for runt som ett jehu (roligt ord!) med sin trimmer och fixade till vår vildvuxna äng så att vi kammat hem massor av kvadratmeter tomt!

Han är för rar, Göran. Synd bara att vi inte lyckades muta honom med Big Mac och punschrullar för att köra oss till Bauhaus för att tjacka utemöbler. Det får bli en annan gång.

BURN PT II

Tror ni att det kommer svida? Inte så farligt va?

Nån form av kylbalsam hade suttit fint nu.

Jag har även lyckats bränna vaderna. Hur fan gick det till? Jag har aldrig nånsin fått färg på underbenen förut.

SOLANDO

Ikväll ska vi se Shutter Island. Jag ser fram emot detta då den är en filmatisering av Dennis Lehanes bok med samma titel (Patient 67 svenska). Boken är helt fantastisk! Topp två av Lehanes böcker. Min andra favorit är Gone, baby gone som även den blev film för ett par år sedan. Då i regi av Ben Affleck (!) som castade sin egen brorsa i huvudrollen. Casey Affleck gjorde visserligen en helt okej tolkning av privatdeckaren Patrick Kenzie men filmen i övrigt lämnade väldigt mycket att önska.
I Shutter Island är det Martin Scorsese som står för regin och Leo DiCaprio i huvudrollen. Jag tror det kan vara bra. Jag hoppas.

Även om det inte kommer vara i närheten av boken.

BURN BABY BURN

Det svider och stramar obehagligt i huden. Det hettar och ömmar i ilsket röd hud intill kritvita ränder från bikinibanden. Det svider och doftar av solvarm hud och kokosolja.

Nu. Nu börjar det kännas som sommar.

Senare i eftermiddag tar jag med barnen till stranden för bad och picnic. För att jag är en sån mysig mamma. Eller för att jag inte kan stå emot tjatet längre. Man vet inte riktigt.

GOD NATT

Och vi har haft en trevlig midsommar, det har vi sannerligen. Jag tror att vi har hunnit med precis allting som man bör vad gäller mat, dryck, tävlingar, lekar och väderomslag. Jag har utöver det, nattbadat och tillbringat gryningstimmarna i en hammock. Bra helg!

Jag tänker att jag bloggar bilder imorgon. Idag är jag slut som artist.

THE WINNER IS

Det här är min fina kusin Amanda, och hon är gårdagens vinnare i Fredagsfinast.

Hon lyckades fånga såhär mycket midsommarkänsla i en enda bild.

GRATTIS!

BLOM

Glad Midsommar på er banditer!

Idag hedrar vi stången.

Och tävlar i Fredagsfinast.

TWAS THE NIGHT

Imorgon firar vi annars midsommar med stort släktkalas hos mostrarna i Hilleshög. Jag ska snart lägga sista handen vid vårt bidrag till dessertbordet. Sen ska jag platta håret. Välja ut en outfit. Börja packa lite. Gå igenom mina nördiga nogrannhetslistor. Och sådär.

Sånt man gör en sån här dagen före.

JUST DO IT

Sist jag försökte blev jag väl inte direkt överväldigad i min roll som tävlingsledare och enfaldig jury. Men jag tänker inte ge upp på endast ett försök.
Imorgon är det midsommar och då kör vi igen. Fredagsfinast. Förra året sattes det tävlingsrekord på midsommarafton och jag vill ju så klart att vi ska knäcka det. Jag vill se er i ert fredagsfinaste tillstånd, med blommor, med sång och med dans. Och jag vill bli överraskad! Både av nya aldrig förr skådade tävlande, och av innovativt foto!

Fixar ni det? Säg att ni gört!

Reglerna är enkla, som vanligt. Ni gör er fina, tar en bild av er själva och skickar den till mig
0735 125021
tävlingen är öppen mellan 06:00 imorgon bitti och 06:00 på lördag. Vad nu?! tänker ni då, tävlingen brukar ju stängas vid midnatt, och det är korrekt. Men nu är det midsommar och jag tänker att vad tusan, man kan vara snygg mellan tolv och gryningstimman också.

Imorgon visar ni er. Imorgon är ni FREDAGSFINAST.

BRING IT ON

XOXO

SNART DRÖMMER JAG OM DIG

Och Gustav förresten. Min kronprins. Det är fult att slå sig för bröstet, men jag förstår inte hur jag har kunnat få ett så rart barn. Vilket naturligtvis inte bara är min förtjänst, jag vet att det är produkten att gott lagarbete. Mina barn har alltid varit omgivna av fina männsikor som bryr sig mycket om dom. Men Gustav. Han är så mjuk, han är så fin, han är så klok och rättrådig. Och han har ett samvete. Ett samvete som ibland är alldeles för vitt och brett och jag kan se hur det äter i honom. Han är omtänksam och hjälpsam och han fullkomligt avskyr alla former av bråk och trånga situationer.

Vissa säger att han är lik mig, men det är fel. Gustav är ett mycket bättre barn än vad jag var och jag tror och hoppas att han kommer att bli en bättre vuxen. Han har en lärare i skolan som tackar oss för att hon får ha honom i sin klass, som berättar vilken njutning han är i hennes klassrum. Han har fritidspedagog som blir gråtmild på fest och säger att han skulle skaffa barn på fläcken om han kunde få garantier att det skulle bli en Gustav.

Det är min son. Men man ska inte skryta.

Så vad har Winnerbäck med saken att göra. Jag vet inte hur gammal han var, men inte särskilt många år, när jag överhörde honom sitta och sjunga den här för sig själv. Jag är ingen soldat. Och så sant det är.

RATTLE

Jag satt här idag på eftermiddagen och funderade på saker och ting i livet och orkade liksom inte ta tag i nånting. När det ringde på dörren. Försäljare, var min första tanke. Det kommer alltid konstiga människor och ringer på när jag är ensam hemma.
Men utanför dörren stod min son. Min älskade lilla skrubbis, och det var precis vad jag behövde! Lite kärlek och gos från min stora unge. Trots att jag vet, att även om han sa att han kom hit för att han saknade mig så var det mest för att kolla in sin nya mobil som han skulle få först imorgon. Jag lurar inte mig själv. Men det var rart ändå.

Så när jag fick sällskap kunde jag ta mig ut i spåret. På grund av förlamande ormrädsla vågar jag inte gå där själv men med Gustav före på cykel kändes det lite lugnare. Inte så att jag skickar min förstfödda i ormdöden. Han satt ju trots allt högt upp på hojjen. Men nåt som är ännu bättre än att ha sitt lilla barn framför sig, det är när man blir varvad av folk som springer. Då lurar jag mig själv att tro att dom har banat väg och skrämt iväg i alla fall de närmsta ormarna.

Fullkomliga främlingar har jag inga problem med att skicka i ormdöden.

BEP

Jag tittade nyss på MTV när något oerhört märkligt hände. Mitt emellen två usla amerikanska reality-serier spelades en musikvideo. En musikvideo! Har ni hört nåt så galet?!
Musik. I usel-amerikansk-ungdoms-reality-kanalen.

Vad ska dom hitta på för tokigheter här näst?

1,800

Somebody please, give me an offer I can't refuse.

Det krävs inte mycket just nu.

I'D LIKE TO CHECK YOU FOR

Idag på förmiddagen tog jag med mig en samling barn och gick iväg för att plocka blommor till morgondagens midsommarfirande. Genom skog gick vi. Över ängar och i diken. Och ända sen vi kom tillbaka till gården har jag haft en krypande känsla över hela kroppen. Jag tänker mig tusen lömska fästingar! Och att jag kanske behöver Freddans hjälp för att kontrollera saken.

Lite som i den här festliga Brad Paisley-låten! Som är en av Millas favoriter, om jag inte missminner mig.

EACH ONE

Just det. Precious var inte världens mest deprimerande film. Det var ju inte nånstans munter, utan mörk och fruktansvärd på alla sätt, men det fanns lite ljus i allt jäkla elände. Och om inte annat så var det ett välspelat drama. Om man har en och halv timme över så tycker jag att man kan se filmen och få känna att hey, mitt liv kanske inte suger så hårt ändå. Även om man råkar ha haft en risig dag på jobbet.

PIN

När jag var i Solna idag tog jag, efter mycket övervägande, mod till mig och klev in i 3-butiken. Jag har aldrig ensam besökt (mobilföretaget) 3's butik förut. Mest för att det pratas så mycket rövarspråk därinne som jag inte förstår och vips så skulle jag gått med på att betala tio tusentals kronor i månaden till dom utsugarna utan att veta bättre.
Men anyways. Gustav har under en längre period efterfrågat en ny telefon och jag tänkte att vafan, jag kan ju höra mig för litegrann. Så jag gick in och frågade när bindningstiden på Gustavs abonnemang gick ut och när man skulle kunna förlänga det för en ny mobil. Det är ju bara det att hos 3-försäljare (till skillnad från alla andra sorts försäljare....duh!) ställer man inte bara frågor, man agerar. Så typ trettio sekunder senare stod jag med en ny mobil i handen.

Vet ni vad det gör mig till? (Förutom uppbunden över öronen).

Jo. Till Världens bästa mamma. Just idag i alla fall.

SHROOMS

I got it så jävla made! Jag handlar lite ingredienser, talar om hur jag vill dom tillagade och när jag kommer hem från shoppingen då blir jag serverad det här! Pasta och svamp i dess ljuvligaste kombination.

Han är en keeper, min kock.

JEFF

I tidningen Sörmlands Bygden (skönt särskrivet) kan man läsa en artikel om pappa och Kerstin och om det arbete de gör med skadade djur som plockas upp runt om i länet. De är en förlängd arm, kan man säga, till Viltjoren som har sin bas här på Färingsö.
Det handlar till största del om fåglar. Svanar och en mängd olika rovfåglar som råkat ut för diverse olyckor. De vårdar dom till hälsa, skickar dom vidare till veterinär om det blir övermäktigt eller, som sista utväg, ger dom ett slut på lidandet.
Även små bambis och annat sött har fått vila och återhämta sig i stallet. Det är ett ideellt arbete de utför utav sina hjärtans godhet.

Ni minns kanske Staffan. Den lilla skatungen som vi hade här på baksidan under sitt livs sista dygn. Ni minns kanske också att jag skrev att jag ringde och frågade pappa om viltjouren tog emot små sjuka skator. Och att han svarade nej. Att det var fel på dom kråkor och skator som kickades ut av föräldrarna. Det var bara att klubba ihjäl den, rådde han oss.

Så nu i helgen gick vi ner till stallet. Pappa hade nåt att visa i en av boxarna. Och vad satt där på en halmbal och matades med whiskas. Jo, Staffans Sörmlandskusin.

X-RAY

Kolla HÄR! Ett av Millas gamla rekord. En fröjd att bevittna, men det är ett par sekunder ifrån Freddans.

HARLEM

Den här filmen ska vi se ikväll. Jag noterar att den omskrivs på sina håll som "den mest deprimerande filmen EVER". Trots alla de priser den kammat hem. Eller kanske just på grund av det.
Jag återkommer med mitt eget omdöme.

CUT

Fredrik har en del sköna filmer från helgen i sin blogg. Som till exempel en där han slår alla jägerbombsrekord.

Milla. Vi måste öva.

100829

Mycket rolig grej som beslutades i helgen; Pappa, Kerstin och Mattias följer med oss till Kreta! Jag blev alldeles fantastisk glad över det. Ännu fler av mina närmaste och käraste som kan fira den svarta dagen med mig.

WEEKEND

Jag tänker att ni kanske börjar tröttna på mina digra fotoreportage från våra Skarestahelger. Men det bryr jag mig inte om. Här följer ett gäng bilder från den senaste då vi åkte ner och överraskade pappa på födelsedagen.

Vi dundrade in på gården och dukade upp lite bubbel och smörgåstårta till frukost/lunch.

Skogsfynd 1. Inte ölburken utan den fina turkosblå fågeläggskalsbiten.

Skogsfynd 2. Kantareller.

Mamma & pappa i granskogen.

Freddan assisterar pappa med flagghissning.

Mattias hittade en hund som passade honom. Lilla rara Sickan.

Skaresta är fortfarande lika vackert.

Jag blev uppgraderad från salladsjobbet till att få göra efterrätt istället. Och så enkelt jag gjorde det för mig sen!

Fredrik fick leka med ett par av pappas pickor. Som ett litet barn på julafton var han.

Och sen blev det lite ponnyridning också.

HIGH

Ha! Så listig jag var när jag skrev det förra inlägget. Då satt jag ju redan i bilen, på god väg till en intet ond anandes pappa i Skaresta. Fulladdade med god mat, dryck, och trevligt sällskap. En överraskningsfest på hjul helt enkelt.
Och överraskad blev han. När vi rullade in, mamma, Göran, Mattias, Freddan och jag.

Nu är det fest!

52

Idag fyller världens bästa pappa Blomman år.

Grattis pappa!

Vi får fira nästa gång vi ses.

RÖTT

Nu dricker vi rödvin (önskar jag kunde tala om vad det heter) och taggar för trivselkväll med jobbet hemma hos chefen.
Det kan bli en tidig kväll idag. Och det är bra i sig,

&

Jag fick MVG i både Svenska A och B när jag gick ut gymnasiet. En grej som Birgitta Elding, min svensklärare, alltid tryckte lite extra på var det här med att aldrig börja en mening med "Och".

Skönt att jag tog till mig det på ett bra sätt i alla fall.

SVARTA MALIN

En jobbig grej. Man har en jäääättestor byrålåda med alla sina toppar i. Och så har man bestämt sig för att man vill ha just en speciell topp för kvällen. Så man letar järnet. Och det som gör det hela exta jobbigt är att i stort sett vartenda plagg i den här bottenlösa lådan är svart. Man gräver fruktlöst i ett hav av svart textil. Och hittar en massa olika toppar. Men just inte den man söker för tillfället.
Jag var där nyss. I lådan. Och fick ett stressanfall. Så jag började ösa ur kläder ner på golvet i vild panik för att hitta den speciella spetstoppen (svart...) som jag ville ha på mig ikväll. Plagg efter plagg for genom luften och byggde så sakteliga ett litet klädberg vid Freddans sida av sängen.
Så där nere på botten låg den till sist. Det sista svarta klädesplagget i byrålådan. Så nu är jag färdigklädd. Men jag tänker att Fredrik kommer att få ett litet skönt sammanbrott ikväll när vi kommer hem och ska gå och lägga oss. För längre än så hann jag inte.

Men jag dealar med det då.

BRA SÅ

Allvarligt talat. Den här fotbollen, den ger mig ingenting.

Men i övrigt är jag jävligt nöjd med livet.

Underbara barn, fantastisk pojkvän - finns inget mer att önska.

RAINCHECK

Lika bra att bekänna att jag varken var vaken för att hämta sista tvättlasset vid ett, eller för att se klart filmen. Vid tolv nån gång var jag färdig som människa. Det är tur att man får nya chanser här i livet.
Idag får tvätt och film stå tillbaka för grillning och ett par trevliga isiga drinkar tänker jag. Se hur länge jag håller mig vaken på så vis.

LYN

Klockan närmar sig elva och vi har ett par torkvändor kvar av helvetesberget.

Under tiden kollar vi på The Men Who Stare At Goats.

Clooney äger.

YEEY!

Min intuition, parat med en del hintar på facebook, säger mig att snart kommer Fredrik hem. Det är i sanning en trevlig stund på dagen!

Vi har ju faktiskt inte setts sen lunch.

ANDY

Vi bor ju i en hyreslägenhet och det här med våra tv-kanaler har varit lite av ett mysterium sen vi flyttade in. Vi har 20-25 olika kanaler. De förra hyresgästerna talade om för oss att man hade en massa kanaler men att man inte på något vis betalade för dessa. Andra bekanta här i området talar om att vi är tillhandahållna en bunt kanaler och att en månatlig summa pengar för detta ligger på (den redan svinhöga) hyran. Man kunde dock inte klargöra vem som förser oss med tv-kanalerna.
Hur som helst. Vi tittar oerhört lite på tv, det är mest barnen som kollar barnprogram, men vi har kunnat konstatera att på sistone har det varit riktig risig bild på nästan alla kanalerna. Sådär grynigt så att man liksom inte orkar titta. Vi har löst detta genom att titta på film istället, men tänkt att vi, i framtiden, ska kolla upp vart man bör rikta sina klagomål.

Idag när jag kom hem flög granntanten på mig och talade om att hon ringt Canal Digital idag och klagat på dålig bild. Tydligen är det dom som ombesörjer vår tv-situation. Canal Digital hade vänligen upplyst tanten om att det skulle kosta henne tusen spänn om de skulle komma hit och behöva fixa nåt. Hon hade då sagt tack, men då klarar jag mig hellre utan tv, för tusen kronor har jag faktiskt inte över till er. Även om hon inom sig grämde sig över att behöva se kronprinsessans bröllop i grynig bild på lördag.
Så var det med det. Och personligen var jag heller inte intresserad av att ge utsugarna på Canal Digital tusen spänn för att komma hit.

Det tog väl en halvtimme ungefär så ringde det på dörren. Och där utanför stod en man i Canal Digital-uniform. Han ville komma in och kolla statusen på mitt uttag. Och jag lät honom.
Han fifflade bakom soffan en stund. Sen suckade han och talade om att nej, det var ju sannerligen inte bra det här. Så gick han igen. Han skulle leta efter "var grejerna sitter". Jag förklarade att jag var nyinflyttad och hade noll koll. Du, sa han. Det är ingen som har koll här.

Sen försvann han iväg. Och nu undrar jag om jag, i sann housecall-by-handyman-i-blåbyxor-anda är skyldig honom tusen spänn?

JO

Fredrik är borta ikväll. Hello Mamma Scan!

Men till köttbullarna festar jag till med lite avocado och feta.

Herregud. Man är ju inte helt tappad.

OVERWHELMING LOOKING UP

Det här är en fin bit. Tillägnad tvättberget.

BLUE MOUNTAIN RIDGE

Jag har lite vårdslöst hävdat att jag har haft att göra med "tvättberget från helvetet" när jag har haft tvättstugan här förut. Jag tar tillbaka detta. Dessa tvättberg har blott härstammat från blygsamma förorter till själva helvetet. Som små tvättkullar har de varit, knappt utmärkta på kartan.
Idag däremot, holy smoke, har jag att göra med The Real McCoy av tvättberg från helvetet itself. I sex ikea-kassar tornar det upp sig på mitt vardagsrumsgolv och när jag kommer nära liksom skuggar det mig och mullrar lite som vore det en vulkan som vilar på botten av denna textilmassa.
Men jag räds icke. Jag ska ta mig an berget. Jag ska stävja det, besegra det, sortera upp och stuva undan det.

Och en annan sak jag kan vara säker på. Är att jag kommer få se berget resa sig igen. Lagom till nästa vecka.

G-MAN

Idag var det meningen att Gustav skulle vara hemma själv. Han tyckte att det kändes okej och jag skulle bara jobba 7-12.30. Så vi lämnade honom, nöjd och glad i soffan, i soffan imorse när vi gick till jobbet. Men redan vid halv nio stod han utanför dörren på dagis med darrande underläpp. Det var visst inte så roligt hemma när det var tyst och tomt.
Så istället fick han vara praoelev hos Fredrik i köket. Han fick en grundlig lektion i knivhantering och hackningsteknik och sen fixade han fina grönsakstallrikar åt oss. Han var så stolt och nöjd och förkunnade att nu skulle han minsann vara med och hjälpa till i köket hemma också. Jag, som är bara på många vis men fullkomligt avskyr att ha barn med i köket, förklarade att det fick han gärna vara. När Fredrik lagar maten. Varpå Freddan kände sig tvungen att tillägga att oddsen för att min son ska få jobba ganska mycket i hemmaköket framöver ser ganska bra ut.

TRÖTT?

Varje morgon när vi släpar oss ur sängen (först jag och sen en timme senare drar jag upp Freddan) säger vi till oss själva och varandra att ikväll, ikväll ska vi minsann lägga oss tidigt. Vi ska gå till sängs sådär pensionärs- och småbarnstidigt och sen ska vi på vår höjd läsa lite och sen ska vi S.O.V.A. Och vakna utvilade istället för som två lik.

Det bestämmer vi varje morgon. Och när det sen blir kväll då glömmer vi bort det. För det finns ju så fantastiskt mycket roligare saker att göra än att sova.

Och det finns ju alltid imorgon att börja om på nytt.

CHECK

Är hemma och andas i fem minuter innan det är dags att gå tillbaka till gruvan. För personalmöte. Är det inte ena, så är det det andra. Som flickan sa.
För övrigt är det skönt att vi har riktigt somrigt svenskt väder i alla fall. Det regnar, blåser och termometern prickar tolv grader. Vilket skämt!

UR LUV

Bättre drog finns inte! Ju mer man sover, desto mindre lever man ;)
Och för att du är ett så stort Kesha-fan!

TROPIC

Om jag, istället för att tänka på skräcködlan, tänker på att jag ska bli såhär brun igen, då känns det genast bättre.

MVG

Idag tog Elvira studenten från 5-årsgruppen.

Nu är det skolan nästa för min bebis.

Hur ska jag klara mig hela dagarna?

LIZ

Här har jag nu gått och glatt mig i ett helt dygn över den här stundande Greklandsresan. Men så fylls jag av fasa när jag minns ödlan. Fy fan.

EURO

Eftersom mamma och Göran är helt galna och lika underbart snälla så har det nyss bokats resa här. Efter Fredriks födelsedagsmiddag blev det hastigt och lustigt bestämt att vi alla åker till Kreta över min 30-årsdag. Och jag må vara en partypingla av rang men ingen är gladare än just jag över att slippa ordna fest vid just detta ödesdigra tillfälle.

Så. Den som vill vara med och fira får helt enkelt boka sig en resa till Agia Marina, Kreta till den 1 september.

Och för den som går runt och funderar på vad jag önskar mig i 30-årspresent så står reskassa ganska högt upp på listan.

SPARE

Jag bakar my frickin' ass off. Och Fredrik tog med sig alla barnen för rastning på dagisgården. Jag vet inte vem som är den största hjälten.

CHAMPAGNE

Idag fyller mitt hjärta år! Och det är inte vilken dag som helst det. Vi har firat sen igår kväll. All I'm sayin'.

GRATTIS ÄLSKLING!

THE WINNER IS

Okej. Ni var inte världsbäst på att tävla igår. Det var, i sanning, en rätt medioker insats. Men jag låter det gå förbi. Det var första gången på bra länge och jag tänker att ni kanske behöver en startsträcka. Vänja er vid tanken and what not.
Så nu förvarnar jag. Midsommarafton, då kör vi igen. Då ska vi toppa rekordet från samma dag förra året. Är ni med mig, ja?

Så till gårdagens omgång. En vinnare har korats bland er som så gladeligen ändå tävlade. Man poserade med sin fisk. Med sin hundvalp, i sin bil och med sin inredningsdekorerare. Jag gillade alla bilderna. Det gör jag alltid. Jag ler varje gång jag öppnar upp ett mms de här fredagarna. För jag vet att jag kommer att få se något bra. Vad ni än visar och hur ni än gör det.

Jag tjuvhåller lite på vinnaren från gårdagens allra första deltävling för det här året. Men i motiveringen kan man höra om att ibland handlar inte Fredagsfinast om att vara piffig, snygg och stajlad - om hur man ser ut, utan om vad man väljer att göra med sin fredag. Var man spenderar den, med vem och varför. Vad man försakar till förmån för en vän. Gårdagens vinnare är Fredagsfin även på hela insidan. Även om hon naturligtvis är skitsnygg i blåbrallor också.

GRATTIS!! Du är en vinnare och har en given plats i Fredagsfinastfinalen när helst den går av stapeln!

TACO

Vid middagsbordet för en stund sedan:

Gustav: Sluta, jag är inte lesbisk!
R: Vad är lesbisk?
Fredrik: Det är när en tjej tycker om en annan tjej, inte bara som en kompis utan kärleksfullt.
Elvira: Men jag är en fläskis och jag tycker om min mamma!

Ridå.

THEME

Åh. Ni tävlar! Ni tycker om min tävling! Och jag kan urskilja ett sorts djurtema idag. Vi få se hur långt man kan komma genom att visa fisken. Det är fortfarande ett par timmar kvar.

OKEJ?

Jag har inte glömt att jag redan är skyldig två priser sedan förra omgången. Jamina och Fredrik vann med varsin bild och varsin tävlingsvecka och har ännu inte fått sina priser.
Fast Fredrik...kanske kan man säga att du har fått ditt?

Anyways. Ni har väl inte glömt hur detta går till? För nytillkomna, och jag vet hur många ni är, kan jag förtydliga en smula. När man är i sitt allra snyggaste fredagsesse tar man en mobilbild och mms:ar över den till mig. Jag utser sedan, helt opartiskt, en vinnare som belönas individuellt. Om tävlingen går igång ordentligt igen kan det även bli tal om ny Fredagsfinast-coctail där vinnare bland vinnare utses i olika kategorier.

Mycket nöje. Yes indeed.

FINEST!

Jag har tänkt lite på en grej ett tag nu. Vid den här tiden i veckan. Den gamla succétävlingen Fredagsfinast. Jag tycker vi kör en sväng. Vad säger ni, ja?

Så. Är ni nåt fredagsfina? Visa mig med en bild. 0735125021. Jag känner för att dela ut priser igen.

Till midnatt är vi igång. Vinnare meddelas här imorgon. Lycka till!

FM

Det här kanske ingen toppendag att slå upp ögonen till. Det hällregnar, jag har världens största fjortisfinne i ansiketet och världens längsta arbetsdag att se fram emot.
MEN! Jag fick bli av väckt av att Bästa Carro ringde och sjöng den här svinbra Brooks & Dunn-låten för mig. Den hade redan satt dagsformen på topp för henne där borta i Norrköping. Och satan i gatan, om den inte gör detsamma för mig!

ain't nothing 'bout you
that don't do something for me

MELON

Det här är vår middag idag. Torsdagar är våra speciella kvällar, vare sig det är sista kvällen med barn eller, som idag, sista kvällen då det bara är vi två. Då gör vi det lite extra trevligt. Man kan säga att vi kör med torsdagsmys.
Man kan också säga, om man skulle vara den skrytsamma typen, att vi är så fantastiskt förtjusta i varandras sällskap att varje kväll är en myskväll på 235:an.

VIRKE

Jag har överanvänt Tropicana-juicerna i mina rom- och vodkadrinkar så nu tycker jag inte att juicerna (äpple och äpple/päron/passion) är goda utan.
Men det går ju inte att dricka sprit till frukost som nån Vin-Britt från Bandhagen. Så det får bli proviva allena.

VAKNA!

En annan grej jag avskyr, såhär på morgonkvisten innan jag hunnit jobba upp humöret, det är när Svenne Banan ska ringa in och prata i radio. Idag lyssnar/tittar jag av någon outgrundlig anledning på The Voice. Och det är en plåga i sig, men nu har man uppmanat lyssnarna att ringa in och berätta om sina semesterplaner. Varför?! För The Voice har inte de skarpaste lyssnarna. Och av dom är inte direkt toppskiktet som väljer att ringa in vad det verkar. Vilka jävla nötter.

GRIEF

Fredrik har inte kommit hem än. Men han sms:ar. Och frågar om jag har sett Staffan idag. Det har jag inte och då blir han ledsen. Jag förklarar att Staffan har det bättre där han är nu. Då blir han ännu mer ledsen. Han har svårt att gå vidare.

Jag tänker att ett husdjur kanske inte är helt fel ändå. Någon långlivad sort.

BEE

Eftersom att jag har så tråkigt att mina ögon nästan blöder sitter jag och tokläser bloggar. Alla de jag följer lite halvtroget och en del jag hittar helt slumpmässigt. Och så stör jag mig på grejer. Hur människor skriver. Jag fullkomligt avskyr när man skriver "datan" - "Jag sitter vid datan," istället för datorn. Det är så fult så jag blir knottrig.

Sen vill jag även kasta nyckelknippor på alla som inte skilja på det här med han och honom. "Jag sa till han - jag träffade han - hon ville inte vara med han " osv osv i all plågsam oändlighet.

Jag är en dryg jävel som ens bryr mig, jag vet, men just nu har jag en massa tid över till just sånt.

SHHH, DON'T TELL

Jag är ensam hemma. Det händer inte så ofta men varje gång gör jag samma sak. Gettin' it on med Fredriks förstärkare. Vi har ett hett och hetsigt förhållande, jag och den här Denon-apparaten. Så fort vi blir ensamma, då kör vi.

ETT PAR BILDEXEMPEL PÅ HUR DET SÅG I LÖRDAGS

Micke & Lena. Fast fel Micke.

Rätt Micke

Mattias rågillar Pernillas strumpor

Sköldpaddan Peter från jobbet dök oväntat upp

och fulade sig

Mina kära, kära flickor

Vi hade trubadur! Som sjöng önskelåtar på min tresträngade gitarr

Lööööööööv!!

Ser ut som att vi är drogade. Av helt olika saker. Men vi är bara glada att vi äntligen fick träffas och vrålsjunga i duett till If you see him/her med Reba och Brooks & Dunn. Det tycker vi mycket om. Och jag hoppas att vi snart får göra det igen.

BLOMSTERTID

Men charaden till trots, huvudsaken är att Gustav nu har gått ut andra klass och har sommarlov. Undrar hur många skolavslutningar jag har deltagit i på den där gräskullen. Mina egna, mina syskons och från och med nästa år har jag två barn som kommer att stå där och sjunga om sommar, sol och lov. Det är en smula stämningsfullt ändå.
Och ikväll ska jag föra vidare en annan tradition från mina föräldrar. Jordgubbar, glass och fika för att fira barnens lov.

KULLEN

Det här är Gustavs rektor vid skolavslutningen förra året

Det här är Gustavs rektor, eller ja, naturigtvis hela Stenhamraskolans rektor, vid skolavslutningen idag.

Det var inte roligt första gången Stenhamraskolans rektor höll sitt avslutninsgtal utklädd till Prussiluskan. Bara pinsamt plågsamt. Ändå körde hon en repris i år. Kanske är det lättare att tala om hur bra man är om man talar om sig själv i tredje person?

TO DO

Ikväll har vi tvättstugan. Plus att vi ska äta sill och färskpotatis till middag. Det är en sån kväll, ni vet. Sill- och tvättkväll. Inga konstigheter.

RIP

Han skuttade tillbaka in på tomten igen. Sen ut igen. Nu är han försvunnen.

Jag tror att det är safe to say att Staffan är i fågelhimlen nu.

THE BIRD IS THE WORD

Vi har helt ofrivilligt blivit med skatunge. Sjuk skatunge. Igår när Fredrik höll på och fixade i trädgården hoppade den in i vardagsrummet. Han lyfte ut den och sen satt den bara där. Helt håglös. Så min djurvän till sambo gav den först bröd och sen mask (!) som den lilla pippin vägrade äta. Då han lyfte han ut den i skogen för att helt enkelt låta naturen ha sin gång. Inte längre så djurvänligt.

Idag när jag var hemma på rasten då satt han (Fredrik kallar honom Staffan) här utanför igen. Precis utanför baksidedörren och bara tittade på mig. Mitt hjärta blöder för små trasiga djur, jag talade vänligt med honom och sen ringde jag pappa för att fråga om viltjouren tar emot små skadade skator. Det gör dom tydligen inte. Skator och kråkor sparkas bara ut av sina mammor och pappor om det är nåt fel på dom tydligen. Så troligtvis är Staffan psykstörd eller helt enkelt dödligt sjuk. Man skulle klubba ihjäl den, var tipset han gav. Bara det att ingen av oss är riktigt i stånd att klubba ihjäl Staffan. När han tittar på oss med sina sjuka skatögon. Istället vattnade Fredrik honom med vattenkannan och han drack så duktigt från strålen. Och när vi kom hem, fyra timmar senare, då satt han fortfarande kvar utanför dörren. Brödet som Freddan lagt ut var borta men det kan ju vara andra fåglar eller, för all del, grannbarn som hjälpt till med den saken.
Hur som helst visade Staffan mycket liten livsvilja nu. Det kröp myror över hela honom och han verkade inte bry sig. Så än en gång har Fredrik satt ut honom utanför staketet. Där sitter han nu. Och tittar på oss.

PIX

Och i lördags var det fest! Det var hur trevligt som helst. Skulle slänga upp lite bilder. Imorgon kanske?

GETTING THERE

Men annars. Jag har shoppat lite efter jobbet. Tog två måndagsöl med mamma och Mattias. Plockade med mig lite thai-takeaway hem till Fredde och soffan. Fina Fredrik som har pysslat kanonfint i trädgården när jag varit borta.
Och nu...nu är det ryggläge och ny film. Livet känns rätt överkomligt.

72

Jag har ärvt många, mer eller mindre, charmanta drag av min pappa. Men en grej som jag har fått av honom rakt av, det är det här med presenter. Där jag, precis som han, vill ge presenten direkt efter att jag köpt den. Särskilt om det är nåt man är extra nöjd med. Då vill jag inte vänta, jag vill ge den nu, nu, NU!

Då är det långt till söndag.

WOO-HOO!

Idag är det FEST!

GRADS

100604

Igår tog min fina fina lillasyster Marlene studenten. Som en färdigbakad liten frisör sprang hon ut i Huddinge, alldeles strålande glad och söt som en sockerbit.

Det kritiska ögonblicket när pappa ska godkänna betygen...

Sådär fina mössor fick man inte när jag tog studenten way back in the days...

Frisörflickorna fick åka lastbilsflak med rörkillarna.

LIKE YOU

God torsdag på er!

TEETHING

Hörrni. Hur var det nu igen med visdomständer? Visst är det så, att om man har en som håller på och växer. Och gör ont som ett helvete. Så är det bara att låtsas som ingenting. Så går det över av sig själv. Inte sant?

Precis som med allt annat jobbigt i livet.

TOM

Det är sannerligen tur att jag har ett jobb. I vanliga fall. Att jag inte är hemma och rastlös jämt. För er som läser bloggen, menar jag. För man kan ju rimligtvis inte skriftligen dokumentera sina (synnerligen händelselösa) dagar mer ingående än vad jag gör. Hur mycket crap har jag inte skrivit bara idag?
Just nu, till exempel, vill ni veta vad jag gör? Tvingar i mig ett par gamla tortillachips. För att hostmedicinen ska ha nåt att landa i. För att jag är lite rädd att den ska få mig att dampa ur annars. Och det vore ett särdeles illa valt tillfälle i såna fall. Klasspicknick på skolgården med Gustavs klass. Jag gör mig sällan i bra såna sammanhang till att börja med.

NUT

In regards to mitt förra inlägg fick situationen lite mer klarhet nu då jag tillbringade en längre stund i vår gemensamma tvättinrättning. Önskar att jag kunnat fotodokumentera hur det såg ut därnere i tvättstugan intill min. Men eftersom personen i fråga talade väldigt mycket med sig själv allt medans hon (tror det var en hon) kedjerökte och frenetiskt kastade runt högar med tvätt över golvet där inne kändes det inte som något ultimat läge att slita upp kameran. Mer som att, jag skyndar mig att göra klart här och ta mina barn härifrån.

Men i övrigt alltså. Ett helt okej område att bo i.

GUMP

I det här området finns inte mindre än två gruppboenden för vuxna utvecklingsstörda (gode tid - vad är den politiskt korrekta benämningen these days?!) samt ett antal lägenheter där de bor, integrerade bland oss andra hyresgäster. Det här är väl bra på alla sätt, förutom att barnen blir rädda ibland då det kan vara svårt att greppa människor som ser ut som vuxna men inte beter sig så.
Problemet jag kan uppleva ibland är att jag inte är helt hundra i alla givna situationer och möten vad det är för sorts person jag stöter på. Hur man ska agera. Och jag inser väl någonstans att det är själva grundtanken med ett integrerat boende på det här sättet. Att alla människor är lika och ska bemötas på samma fördomsfria sätt. Det är en fin tanke. Jag tänker på den en stund och känner mig som en bättre människa.

Men ibland alltså, I swear, vet jag inte vad jag ska tro. Eller ta vägen.

DUH!

Dagens dummaste: Hälla tvättmedel i förtvättsfacket. Inte välja förtvätt. Få stå och gräva upp said förtvättstvättmedel som ett mongo.

Malin, 29 och 3/4 år. Still learning.

BRIGHT

Nu när jag mår en smula bättre och kan koncentrera mig lite mer på omgivningen och lite mindre på min risiga insida, då orkar jag även börja tänka igen på allt trevligt som jag trots allt har framför mig den här veckan. Den är långt ifrån över.

På fredag tar min syster Marlene studenten. Och för att återigen förtydliga; det här är alltså min pappas fjärde barn och det andra att ta studenten. Det ska bli kul. Utspring vid halv två och sen mottagning här på Söderström. Mycket bra med krypavstånd. Eftersom även lördagen är en stor dag, då vi ska ha vår inflyttningsfest. Det ser jag fram emot enormt mycket! Ska få träffa vänner som jag inte sett på väldigt länge och en del människor som jag inte träffat alls förut.

Något som jag inte ser fram emot så mycket däremot är att tala om för granntanten om den här festen. Vi hade bestämt att vi skulle göra det ett par veckor i förväg. Nu är vi nere på att i bästa fall ge henne ett par korta dagars heads up. Men jag drar mig

PAINT

Det är rart att bo i det här området ändå. När man går till tvättstugan och träffar sin syster. Som har tvättiden före.
Och sakta men säkert fylls den här lilla delen av byn på med människor som jag tycker väldigt mycket om.

THAT MUCH

"and if it wasn't for guys like you, there wouldn't be songs like this..."

DETERGENT

Jag är piggare idag. Så pass att jag tagit på att ta hand om det här. Tvättberget.

Lustigt nog känner jag mig genast svagare bara jag tittar på det.

Men det kan vara psykiskt.