DEN SOM VÄNTAR...

Jomenvisst. Ikväll börjar jag på andra säsongen av True Blood.

Jag har tre avsnitt att avnjuta. Har väntat ganska länge på de där vassa tänderna nu.

Kanske är jag lite hålögd i morgon. Men hey, what else is new.

SCORE

Jag vill minnas att jag skrev, nån gång i gryningen genom sömndruckna ögon, att det här var en fantastisk dag. Att det var den känslan jag hade.
Och om man bortser från en total och fullständig härdsmälta på köksgolvet vid middagstid (och då syftar jag på mina små underbara barn) så har den känslan hållt precis hela dagen. Är det inte underbart?
Bäst av allt denna dag är att jag får tillbaka min nygamla arbetskamrat Bodil. Hon joinar oss till hösten. Och jag biter mig i tungan, jag vill inte skriva ut det, det är oerhört fult att slå sig själv för bröstet på det sättet... men jag kan fan inte låta bli att konstatera att ställningen nu är 2-0. Mellan förskolan och kortis.

Och ingen ska bli nervös - jag har Bodils tillåtelse att outa nyheten. Och du är så, så välkommen.

LIFE IN PLASTIC

107.5, de må spela musik som får en att bli up. Men det är i sanning ingen direkt hjärntrust de har bakom mikrofonerna. Man serveras skrämmande felaktig information, med övertygelse visserligen, men inte desto mindre galen. Som att, "Hörrni, Skriket från vildmarken - det är ju den där tyska kända tavlan" osv.
Idag presenterade samma man Aqua, och deras nya låt heter visserligen Back to the 80's, och detta hade visst gjort honom lite förvirrad eftersom han förklarade att "Vi som är lite äldre kanske kommer ihåg den här gruppen - de var riktigt stora på just 80-talet".

Och jag vill, med största säkerhet, minnas att jag var aningen äldre än tio år när jag sjöng Barbiegirl. Annars måste jag ha varit Stenhamras, i särklass, yngsta hemmafestare...

RUN WITH IT

Jag vet att jag har många timmar kvar att hinna ändra mig flera gånger, men än så länge, när klockan är kvart i sju, och jag är alldeles ensam på jobbet känns det här som en alldeles fantastisk dag.

Det är den känslan jag har. Att det här... det är en bra dag.

SUCCÉ!

Förra veckan hade ju Allsång på Skansen premiär. Och det hade även TV4's sommarsatsning, ett plagiat av ovanstående. Förlagt till Liseberg och med Lotta Engberg som programledare.
"Lotta på Liseberg" totalsågades naturligtvis. Det var tydligen en plåga att bevittna och Allsång på Skansen, originalet står som ohotad segrare i just detta sommarracet.

Men nu läser jag att Lotta Engberg ska ta revansch den här veckan. Hon ska slå sig upp till toppen - hon ska ta igen förra veckans fiasko. Och till sin hjälp har hon kallat in ett säkert kort, en vinnare - ett garanterat frikort till succé hävdar man, och detta är nämligen Kikki Danielsson. Det är på riktigt man påstår detta. Och jag kollar på klockan för att kontrollera att det fortfarande är 2009 och inte 1986, men jodå det stämmer.

Att sträva efter svensk sommar-tv-succé genom att palla upp Kikki Danielsson på scen är inte det lite som... lite som... åh, jag söker efter en målande liknelse här... är det inte lite som att ha barnvaktsproblem och ringa Josef Fritzl? Att man liksom i slutändan står där med grövre problem än man hade innan. Så att säga.

Eller är det bara som jag är cynisk och dum?

IN THE AIR

Vet ni att jag fullkomligt älskar den här kvinnan? Inte bara för att hon säger att under sommaren gäller inga löften om att inte dricka vin i veckorna.
Jag blir serverad rosé. Och hon berättar att måndag numera går under namnet lill-onsdag. Och vi fnittrar och fylls av härlig semsterkänsla, trots att den är flera, flera veckor bort.

Ärligt. Önskar ni inte allihop att ni hade en Milla på armlängds (gångvägs) avstånd?

I AM HALF - YOU ARE HALF

Jag kan oxå gräva fram gamla 90-talshits! Robert Miles... hemlig kille. Hemliga människor gör ofta bra musik.

VILL DU HA EN KNÄCK, ANDERS?

Jag måste tokblogga den där vidriga clownbilden långt ner på listan. Och vad passar då bättre än att meddela världen att vi (och med "vi" menar jag mig själv och lillebror) äntligen ska få se Lars Vegas Trio spela live! Det är helt fantastiskt - alldeles nyss fanns de ju inte att finna för världen. Men de har återuppstått!
Lars Vegas går långt tillbaka i vår gemensamma familjetradition, främst kring jul då vi fullkomligt knarkar deras julskiva. Men det finns en mängd andra pärlor.
Och nu ska de spela på Hamburger Börs den 17 oktober. Vi (eller snarare Görans mastercard) köpte tio biljetter på midsommarafton och faktum är att endast en av dessa är opaxad nu.

SKRATTAR BÄST...

Jag överlevde natten. Det gjorde vi allihop faktiskt.

Men jag anser att man får varken skoja om - eller hota med - clowner.

Det får man tamejfan inte. Satan vad otäcka dom är.

SOVA GOTT?

Jag har en princip. Eller ja... jag har väl i bästa fall ett par stycken, men en in particular in mind just nu. Och det är den att jag aldrig, aldrig under några omständigheter svarar på, eller skickar vidare kedjebrev. Vare sig de kommer på mailen eller via sms. Även om det så ska bli min död, och i det här fallet även min familjs dito.
Men om det nu blir så att hela familjen Dubois blir styckade av en förrymd seriemördare utklädd till clown och gömd i mitt sovrum, klockan 03:00 i natt. Då är det endast på grund av att jag inte skickade vidare psychomeddelandet till alla mina kontakter, utan genast raderade det istället.

Men i förlängningen är det ju Bodils fel att vi alla dog eftersom det var hon som skickade skiten till mig. Och, gissar jag, alla andra i sin telefonbok.

Och om vi nu blir styckade. Då är det väl kanske läge att tänka om. Och först då råder jag er andra att skicka vidare alla hot ni vänligen serveras. Men det är ju så dags det...

Vi hörs i morgon???

SHAME ON YOU

Indigo Girls. Lesbisk duo som här uppträder för till synes lesbisk publik. Men det kan vara jag som är fördomsfull. It's been known to happen.
Men låten är skön oavsett.

My friend Tanner she says, you know
me and Jesus, we're of the same heart
the only thing that keeps us distant
is that I keep fuckin' up

COMPANY PRIDE

Det känns som att jag nu för tiden saknar mina vänner mer än jag träffar dom. Och ett klockrent exempel på detta är ju Milla. En helt fantastisk kvinna. Hon är mörkhårig, ungefär såhär lång och alltid smalare än när jag såg henne sist. Hon har världens skönaste skratt, hon sveper jägerbomber (brukar jag säga, men det gäller all annan dryck oxå) snabbare än någon annan i världshistorien och hon sover alltid på flygplan.

Jag tänker lite som i Reba och Brooks & Dunn-låten If you see her. Om någon av er träffar henne - säg att jag är okej men att jag saknar henne helt otroligt mycket.

MEN! Det var inte det jag skulle säga utan att Milla smittat mig. Hon jobbar ju på ett företag som... ja, jag har ju inte stenkoll men de hyr väl ut grävare och grejer. Och när man är ute och åker med Milla blir hon alltid så till sig om man får syn på någon av firmans maskiner. Jag tycker att detta är väldigt rart. Och igår drabbade det mig! När vi gick genom stan på väg mot Stadshuset där Göran skulle hämta oss fick jag syn på något. På en pråm under Strömbron stod en maskin som det stod Drottningholms Entreprenad på. Och kanske var det all rosé jag hinkat under dagen men jag blev väldigt glad över detta. Så pass att mitt sällskap fick stanna upp när jag skulle fota och skicka till Milla.

Skadad? Jag?

ROYAL

Igår hade jag en helt fantastiskt trevlig dag i stan. Mestadels spenderad på Djurgården med min mamma och moster Nettan. Bland annat drack vi rosévin i Rosendals trädgård och vandrade runt och hade det allmänt trevligt. Semesterkänslan var överhängande, även om den blott var inbillning.
De sista timmarna satt vi på Sjöcafét vid Djurgårdsbrons fäste. Ett otroligt trevligt sätt att bränna ryggen. Vi åt middag där och drack mer rosé (inte på långa vägar lika gott som Rosendals) och ett antal limade sol-öl.

På andra sidan bron ligger båten (pråmen?) som förut hette Tvillingarnas och numera Strandbryggan. THE place to be, om man fick tro somliga. Och plötsligt kliver en människa upp på scen där och berättar om deras nya klipska drag med att ha överraskningsgäster ombord på lördagkvällarna under sommaren. Och i nästa andetag presenterar hon Pras Michel från gamla Fugees. Jag tyckte detta var ganska stort, och ganska coolt och hade varit rätt nöjd med detta om han inte haft med sig... Dede Lopez. Jag kan inte låta bli att tycka annat än att hon är en otäck människa.

Men tydligen hade de två nu gjort en låt tillsammans, Hur i helvete det nu kommer sig. Så den fick vi lyssna på, utöver playbackversioner (men hey, han sjöng i alla fall) av Fugees gamla hits, och den sög något helt kapitalt.

Men det hela var ändå ett coolt inslag i min dag away from Stenhamra. Dessa är ju few and far between.

"Moster" är ju ett gammalt ord och det känns som att de ska vara gråa och virka och ha sig. Men det här är min och hon är vacker och klok som få.

GIRLFRIEND IN A COMA

Vi filmade en mängd olika låtar. Men jag väljer att lägga upp Girlfriend in a coma, inte för att det är det bästa framträdandet utan för att den är Bästa Carros favorit. Jag saknar henne något oerhört och det känns som att en hel sommar kommer hinna passera innan vi får ses igen.

PANIC!

Okej. Det är dags att få det här ur mig nu. Rapporten från svårmodets stora kväll. Morrisseyspelningen på Hovet i förra veckan. Jag har redan konstaterat att jag tycker att just Hovet är en ocharmig arena, och att ljudet därinne är undermåligt, men bortsett från det var det en helt fantastisk konsert.
Och han är ju inte min gud, Steven Patrick Morrissey, utan Johans. Men ifrån att ha varit oerhört skeptisk i början, så har ju de senaste tio åren hunnit vinna över mig till den mörka sidan. Så att säga. Och jag blir oerhört tagen när han äntrar scenen, mer så än Johan eftersom han inte ens var där utan i nåt rökrum någonstans, i mörk kostym och en arrogant jävla uppsyn. Som sig bör. Om cynismen och ironin hade en egen gud att tillbe då skulle denna vara Moz. "Stockholm," säger han, "the heart av the world." Ingen tror honom - alla jublar, och så inleder han med att sjunga This charming man, Och det är magiskt. Det är det faktiskt. Även om jag ibland måste fråga Johan vad det är han sjunger eftersom jag inte har stenkoll på de stenåldersgamla låtarna från The Smiths-tiden.

Det är roligt att se alla människor som klär sig svårmodigt för kvällen, eller så gör de alltid det - vad vet jag. Det är stora glasögon, smala byxor och hängslen och allt är svart svart och man passar sig jävligt noga för att se något vidare glad och tillfreds ut. Det hela är en lidandets charad och denna kväll in the name of Morrissey.
Och det är lite svårt att inte trilla dit. När han sjunger Life is a pigsty, från Ringleader of the tormentors-skivan känns det ända in i själen. Jag tycker egentligen inte om låten, brukar jag hävda. Men när den spelas live, och jag konstaterade det här redan i Karlstad, sätter den liksom klorna i en. Han har med sig, även denna gång, den gigantiskt stora trumman som för varje slag gräver sig ytterligare lite djupare in i mitt innersta och tillsammans med texten målar hela världen svart, Så som han ser den, Morrissey, inifrån sitt huvud. Det kan inte vara en vidare munter plats att vistas på.

LOVE IS JUST LIKE BREATHING WHEN IT'S TRUE

Det är inte det att jag har glömt att jag har en blogg. Eller vad man gör med den. Det är bara det att ibland räcker inte tiden, livet och huvudet till.
Idag har jag stekt just mitt huvud till oigenkännlighet vid det förhatliga Stenhamrabadet, så jag borde väl inte försöka mig på att sätta samman ord och bokstäver. Det räcker gott att lyssna på Indigo Girls, sippa på en dagens och koncentrera sig på att andas.

Men jag saknar det en del.

DANISH PRIDE

Hörrni. Aqua är tillbaka.
Jag tycker faktiskt inte att det är nånting att skoja om.

AWAKENING

Jag tar en berömd rain check när det gäller att rapportera om spelningen igår. Jag är lite trasig idag. På grund av dålig sömn, solsting och en del annat som påverkar själva skriftspråket.
Jag är inte på topp - så kan man sammanfatta tillståndet. Och jag tänker att jag återkommer när jag är där åter.

GIRLFRIEND IN A COMA

Han är kung, Moz. Det är han. Hovet suger men han regerar.
Och jag är hemma i helt hyfsad tid. Känner mig nästan vuxen.
I morgon ska jag recensera och blogga bilder. Nu tänkte jag faktiskt sova.

COCTAIL?

Min mamma är rolig. Hon ringde idag och frågade om de fick låna barnen helgen den 11-12 juli. Jag sa varsågod innan hon ens hunnit förklara att hon och Göran ville ta med dom till High Chapparall. Vilda västern i Värnamo.
Hur rart är det inte att hon känner att hon måste be om lov för en sån sak. En stjärna i himlen är vad hon skulle fått. Om jag var behörig att dela ut sådana.

Det här innebär ju i förlängningen att vi är barnlediga här helgen vecka 28. Sista helgen innan stängningen.
Johanna. Det känns som att vi styr nåt va?

WHO PUT THE M IN MANCHESTER?

I morgon ska vi ju se Morrissey på Hovet! Han är tillbaka i Sverige. The arrogant bastard. Det är tredje gången jag får se honom live, mer än jag sett någon annan liveakt faktiskt. Även om vi vet att inget kommer slå spelningen på Nöjesfabriken i Karlstad. Det var magiskt. Hovet är en jävla skitarena, men vad gör man inte. Han är ju kung, karln.

I was driving my car
I crashed and broke my spine
so yes, there are things worse in life
than never being someone's sweetie
that's how poeple grow up

Som han sjunger, den gamla muntergöken.

ALLSÅNGSRAPPORTEN

Men det är väl klart att jag tittar på Allsång på Skansen. Jag har det inte roligare än så. Och ett par grejer om första avsnittet av den svenska sommaren i entimmesformat;

Jag blir ledsen av Tomas Ledin. Som man blir av att konfronteras med alla människor som inte vet att sluta i tid. Han är färdig. Han var typ färdig innan jag gick ut grundskolan. Nu är det bara patetiskt, han har sjungit klart, hur många nya låtar han än skriver. Det låter ändå likadant. Han har sand mellan tårna och kärlek i blick. Usch.

Måns Zelmerlöv. Varför är han klädd som de där gamla gubbarna man ser i filmer från seniorboenden i Florida? Finns det inte vanliga pojkkläder i hans storlek? Jag tänker JC for kids osv.

Anna-Maria Espinosa. Allsången är som bäst när de ser till att Svennebanan får höra lite av P3's vackraste. If I had a little moonlight, det är nåt att spotifya det.

Så sliter de upp Owe Thörnqvist. Han är visst ute på avskedsturné. Då kan jag alltså stryka honom från min lista över människor jag inte vet är döda eller ännu levande.

IN LINE

Typ det sämsta som hänt mitt bloggande är väl att jag började samköra den med youtube.
Men har man inget bättre för sig kan man kolla in det här sköna sydafrikanska gänget. Hur softa som helst. Jag tänker att de är lite som ett sorts afriklanskt Dave Matthews Band. Fast med inte bara killar. Och inte så upprörda. Och inte så hårda. Och inte så prettiga.
Äh, Freshlyground är ju inget alls som DMB. Glöm det där.

I WILL NOT BE AFRAID OF WOMEN

Jag vet inte. Kanske är det bara Bästa Carro som fattar det här. Men jag har gjort två cd-mixar idag. Och på Millas tog jag med den här. För det är så bra. Dar Williams är så bra. Fast att det är lite läskigt och konstigt med folkmusik. Den här videon gick varm på CMT back in the days, och jag blir alldeles nostalgisk när jag ser den.

you look out the kitchen window
and you shake your head and say low
if I could believe that stuff
I'd say that woman has a halo
and I look out and say yeah, she's really blonde

DEN INRE STRIDEN

Det är ganska svårt att få den där, "det-är-vanlig-arbetsvecka-och-tisdag-imorgon-jag-ska-upp-skittidigt-borde-fixa-tvättstugan-och-gå-och-lägga-mig-i-tid-känslan" när solen skiner från klarblå himmel och det är varmt och man lyssnar på Stockholms enda dansgolv och har liksom semesterbubbel i kroppen. Otroligt svårt är det.
Lika svårt som det kommer vara att gå upp kvart i sex imorgon om jag spinner vidare och utvecklar den här semsterkänslan till fullo.

Så jag tar mig själv i kragen. Väser åt mig själv. Malin - din idiot. Det är för i helvete FYRA veckor kvar till du går på semester. Lägg ner nu.
Men jag vet inte. Jag har ju alltid varit lite av en rebell.

KÄNSLAN KOMMER TILLBAKA

En i raden av det här årets skönaste sommarplågor. Från en sjukt lökig morgonshow. Men hey, som det gamla ordspråken lyder; Man kan aldrig ha för många ljusslingor.

VILA

I torsdags, innan allt midsommarfirande tog vid, var vi på begravning. Det var en väldigt vacker och stämningsfull ceremoni. Och lika sorglig förstås. Det första man såg när man kom in i kapellet var det stora hjärtat från mamma och hennes systrar, och det var ju allt som behövdes. Prästen var behaglig och talade så fint om vår morfar. Min mamma, den driftiga storasystern, hade ordnat allting så fantastiskt bra. Jag vill inte ens tänka på att i min familj är det jag som har den rollen.





På buketten från Mattias och och mig stod det, Vi ses i Nangijala, och det betyder väl kanske att vi tror mer på Astrid Lindgren än på gud. Men budskapet tror jag gick fram ändå.

Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden
Han bar en frökorg i sin hand, och strödde mellan orden
för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut
Han gick från soluppgång till soluppgång
Det var den sista dagens morgon
Jag stod som harens unge, när han kom
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå
Döden tänkte jag mig så

RUTIG

Johan visar var fashion inte bor. Fashion bor inte i Sörmlands skogar.

På midsommaraftons morgon stod jag i badrummet och försökte trolla fram ett ansikte ur sminkväskan. Kerstin kom in och frågade vad jag höll på med.

Jag tror att det var första gången, på de här två åren, som jag sminkat mig när jag varit där. Som ni ser på bilden ovan - ingen bryr sig.

TUMBLING DOWN

I torsdags kväll, efter att ett gäng av oss anlänt till Skaresta, och börjat fira in midsommaren, då hade vi spotifyönsketimme med tillhörande allsång i köket. Kan det bli trevligare än så?
I ärlighetens namn var det mest pappa och Leffe som önskade, men det är alltid spännande. Och bland all Pink Floyd, Pavlov's dogs och annan gubbrock fick jag höra något helt nytt. Som jag tyckte väldigt mycket om, utöver själva bandnamnet; Steve Harley & Cockney Rebel liksom, blir det coolare?
Det här är live och det är 1984 och det är sjukt bra.

SOM NI HAR VÄNTAT

HÄR ÄR MIDSOMMARAFTON I BILDER

Vi håller hårt på traditionerna i familjen Blomqvist-Rudholm-Dubois

Dagen börjar med att far hissar flaggan

Nästa tradition - Skarestafrukost

Johan fäster ett högst provisoriskt tak i hängrännan...

...som den värsta hagelstormen sen Gustav Vasas tid sedan blåste bort. På bilden ser man hur mina styvisar, Göran och Kerstin försöker rädda pappersduken. Emilia tycker att det hela är oerhört festligt.

Ett blött Skaresta

Någon hade sagt till Anders och Kristina, som var sill-ansvariga, att jag hade en förkärlek för skärgårdssill. Detta tog de fasta på med lite fina bilder från en annan tillställning där jag tydligen tyckte att det var roligt att sätta en häst-tuggleksak på huvudet. Tur att jag växte upp sen.

Efter hagel kommer växlande molnighet, som det gamla ordspråket lyder. Då körde vi brännboll. Gustav och Gabriel fick välja varsitt lag. Det hela var väldigt lyckat. Slutställningen blev 25-24. Fast helt ärligt gav jag mest stilpoäng.

Sjukt skön bild. Pappa, Caroline Melin och Mattis. Vi var alla väldigt glada att Johan och Carro kom till slut. Efter att först ha krockat och sen styrt sin buckliga audi mot Örebro istället...

Midsommarsöt unge

Pappa och Hartland ser inte ut att vara helt överens i frågesporten. Troligtvis är det den där frågan om världens tyngsta ämne som upprörde så många...

Klart vi hade stång och sedvanlig dans. Jag älskar ju sånt.

Världens bästa pappa Blomman. De säger att den här midsommarhelgen tog knäcken på dom, pappa och Kerstin alltså. Och att vi ska vara i Färjestaden nästa år istället. Men det tror jag att dom har glömt till dess.

Caroline Melin gjorde min man lite midsommarfin. Och dito otäck.

Till middagen kunde vi sitta ute. Såhär glad blir man för det i det här jäkla landet.

VARNING

Idag åker vi hem. Till Klevberget. Och det är ju klart att vi ska göra det den dagen det råkar vara sommar den här helgen.

HERE

Idag är jag seg. Och inte lika mycket party som alla andra. Så jag sitter med världens bästa datorutsikt. Och lyssnar på en fin gammal bit.

1000!

Detta, mina vänner, är mitt tusende inlägg i den här bloggen. Cause for celebration, inte sant?

Så jag bjuder er alla (båda) på lite bubbel. Cyberbubbel. Tills vi ses.

Tack för att ni läser. Vi fortsätter ett tag till va?

REDS. ANM.

Jag var verkligen på topp i morse när jag bloggade. Tur att jag fick själva vinnarnamnet rätt i alla fall.
Jag förtydligar härmed; Jamina är inte gratis, utan relativt prisvärd.

OCH PRISET

Mina kära! Hoppas att ni hade en glad och trevlig midsommarafton igår. I Skaresta hade vi en kanondag. Med själva vädret som det enda orosmomentet, men det hör väl till. Att taket som man nyss spikat upp, i form av en enorm pressenning ska blåsas bort av en hagelstorm.
Men lagom till lekarna, brännboll, frågesport och runt-stången-dans, var det soligt igen.
Men jag antar att ni struntar i vilket. Ni vill bara veta vem som tog hem segern i Fredagsfinast. Jag fick väldigt många fina, roliga och riktigt sköna bilder igår. Jag uppskattar hur ni anstränger er, och till och med diktar till bilden! Sådant kan absolut komma att löna sig på den stora prisutdelningen!

Men priset för Fredagsfinast igår, på själva midsommarafton, går till Jamina. Låt mig beskriva bilden som skum.
GRATTIS Jamina!!

GRATTIS!!

Jag har ju sedan länge konstaterat att titeln som Årets Mamma inte är något som är aktuellt för mig. Men nu verkar det även som att Årets Dotter glider mig ur händerna.

För idag är det HATTEN AV för min pappa Blomman som fyller 51 år! Och det är inte det att jag glömde. Jag hade bara lite otur när jag tänkte.


Har ni lövat kransarna än?
Jag väntar.

AS I WALK

God morgon och glad midsommar! Jag hoppas att ni alla har lyckats bunkra upp med färskpotatis nog för att överleva denna dag. Jag minns med skräck förra årets midsommaraftons morgon då färskpotatisen faktiskt tog slut på Ica Maxi i Flen. Det var ingen vacker syn, óch somliga bär nog fortfarande ärr efter händelsen.

Nog om det! Jag är ensam vaken i detta hus. Har varit ute och gått långt med mina hundar och nu står jag på verandan och studerar hur vädret verkar fundera lite fram och tillbaka på hur det ska bete sig idag. Oavsett så är det här den rätta platsen att vara på. Hälften av oss är redan här och resten rullar in under dagen.

Fredagsfinast! Jag önskar er lycka till! Men vi kan säga såhär... den som nu eventuellt lyckas få fram en bild till mig i denna mobildödsskuggans dal - den vinner. Typ.

ON THE ROAD

Om vi cyklar genom livet

kanske du kan va min plinga

Jag vet att du förstår - Mange Schmidt. Han är kunglig.

Jag kan meddela från E4:an att det är rätt duktiga köer. Plus att det regnar lika bra.

Så nog känns det som midsommar alltid.

DET ÄR NU!

Okej. Jag är sjukt hi-techigt uppkopplad. Första gången jag bloggar på en bilfärja. Nu åker vi till Skaresta. Det är nu midsommarfirandet börjar.
Och aporopå det! Det är i morgon det smäller! Det är i morgon ni tävlar i succétävlingen Fredagsfinast. MEN så trevligt vi ska ha!

Och så lyssnar vi in en skön låt med OMD. Världsklass.

GREAT MINDS THINK ALIKE

Elin - det är sjukt, men även ganska obehagligt. Jag tycker att du ska lämna mitt huvud nu. Jag har en del privata grejer där inne ;)
Men allvarligt talat, det är som att när man får en bloggidé, huuuur långsökt den än är - det verkar ju inte spela någon roll, så måste man vara svinsnabb att att få den nerskriven och publicerad. För att hinna först så att säga.

Fast vad som än händer, så kommer vi alltid att ha slidkransen.

MI FAMILIA

I morgon ska min morfar begravas. Detta är givetvis jobbigt, men även skönt att få gjort då vi väntat ganska länge. Jag har som vuxen bara varit på en begravning, och ett par som barn. Ingen av de tidigare har varit av någon så närstående som min morfar. Och det är väl kanske en välsignelse i sig, att nästan hinna bli trettio innan det inträffar.

Men det är ju oxå vid såna här tillfällen som man kommer extra nära varandra som familj. Och riktigt får känna vilken otroligt fin familj man faktiskt är del av. Även om många kanske tycker att just vår är rätt märklig.
I morgon kommer pappa och Kerstin upp från Skaresta för att vara med. Mina föräldrar har varit skilda sedan mitten av 80-talet, pappa och Kerstin tillsammans i över tio år. Men det är inga konstigheter. Att de är med på min morfars begravning.
Och sen, när allt det här ledsna och sorgsna är över. Då åker vi allihop ner till Skaresta allihop, min familj, mamma och Göran, pappa och Kerstin, för att fira midsommar.
Och jag tänker på mina barn, vilken tur de har. Som har dubbla mormor och morfar, och får vara med dom allihop samtidigt. För det är en lyx.

Jag har en väldigt stor familj. Och jag har oxå världens bästa dito.

EDER DAGLIGA PÅMINNELSE

Okej. Den här gången segrade trash över cred. För vem är jag att förvägra er lite sportiga brudar i omklädningsrummet. Kvinnlig cattighet är dessutom ganska underhållande.
Sen jag började lyssna på 107.5 (dvs sen igår) har jag gått runt och sjungit på den här låten. P3 har mig snart tillbaka.

Och apropå det! Ni vet väl vad ni ska göra på fredag? Skicka mig er allra finaste fredagsbild naturligtvis.

VS

Jag har otroligt svårt att välja kvällens video. För att, så att säga, säga det med en sång. Det står mellan två stycken. Jag våndas.
Det är inte lätt att vara människa. Det är, i sanning, inte lätt att leva. Som en gammal tant sa till mig en gång i ett kritiskt läge.

MACARENA

Jag drog ut i spåret nu på kvällen, efter att barnen fått middag och jag ett glas vin. Det är rofyllt och trevligt att ånga runt där uppe i skogen, och oftast träffar man inte på en enda levande själ. Inte ens troll.
Men idag hade jag tur. Jag mötte ett par som var ute och sprang tillsammans. De var, jag gissar, i 45-50 års-åldern. Oerhört hurtiga och iklädda matchande hurtighetskläder. Det vill säga svarta hotpants och röda linnen. Det hela såg ganska festligt ut, redan där, när de bara sprang helt normalt. Men så - på det tredje varvet när jag möter dom för sista gången då kör det här härliga paret en helt ny stil. De springer i sidled, och liksom saxar sådär snitsigt med benen fram och tillbaka. De kommer mot mig, sidspringandes, och exakt samtidigt byter de håll och vänder ryggen mot den andra skogskanten, fortfarande saxandes med benen.
Och jag vet inte vad som gjorde det, kanske var det deras matchande outfits, eller det faktum att jag i just i det ögonblicket lyssnade på Fall Out Boy's This ain't a scene, och deras moves passade så bra, men dom såg ju precis ut att höra hemma i någon lökig hiphopvideo från 90-talet. Om man bortsåg från att de var lite lätt åldersstigna.
Jag önskar bara att jag hade väntat med att tänka den tanken tills det att de passerat mig. Eftersom jag började skratta nåt helt hysteriskt.

Malin Dubois - inte så populär medmotionär.

NUTINI

Förälskelse kan vara bra fint. Det är vackert det här.
Och apropå det!! Ni glömmer väl inte vad det är för dag på fredag? Midsommarafton? Bah! Fredagsfinast? Ja!

LAST REQUEST

Okej. Så vi spenderade en och en halv timme hos passpoliserna. Sen var det familjemiddag på internationell restaurang. Och sen storhandling på City Gross.
Det känns som att jag borde få medalj efter det. Eller åtminstone en liten klapp på axeln. Men det är klart att jag inte får. Jag har ju valt det här.
Jag har även valt en man som är min absoluta förstahandsgissning om jag ska tippa en snubbe som är garanterad att göra en "Falling down" en vacker dag. Ni vet. Gå helt fullkomligt bananas i en sådan här sorts allmän inrättning och börja skjuta vilt omkring sig och helt allmänt drabbas av härdsmälta. Jag ser direkt när han får korn på människor som får honom att sakta börja brytas ner inombords.
Nu gick det i och för sig hyfsat bra idag, men endast nån timmes väntetid. Inte som den gången när vi var på Svensk Kassaservice för något år sedan och skulle fixa nytt id-kort till mig. Jag hade inte haft nåt på ett par år och då är det inte helt lätt att skaffa sig nytt. Jag behövde två vittnen, närstående sådana som skulle intyga att jag var jag och skriva under och legitimera sig osv. Så jag fick, på nåder med mig Johan och min mamma. Och jag hade foto och personbevis och allt, tyckte jag, som skulle behövas.
Men det tyckte inte den hjärnskjutna tanten i svensk kassaservice-luckan. Vad jag saknade, kom hon fram till efter att ha i detalj studerat alla mina blanketter, var ett släktskapsbevis. Som visade på hur jag hörde ihop med de här två personerna. Det räckte liksom inte att jag och Johan var skrivna på samma adress, och ganska uppenbart gifta med varandra.
Jag har nog aldrig sett Johan så arg. Om den där tanten hade vetat hur extremt nära döden hon var, om nu Johan varit typen som bar vapen, så hade hon tryckt på sin panikknapp tippar jag.

Nog om det.
Elvira fick i alla fall sin önskan uppfylld om att få se riktiga poliser. När vi stod därinne i kön kom en polisbil och parkerade utanför, varpå hon blev överlycklig.
- Det är en polis! Och han ska gå in HÄR!
- Ja, sa jag. Men du vet, hela det här huset är fullt av poliser.
- Men inte BARA, svara hon. Det finns riktiga människor här inne oxå.

Hon är skön med sina oneliners, Elvira.

PASS

Idag ska vi göra en mysig liten familjeutflykt. Till Solna närmare bestämt, för att skaffa pass till våra fyra barn. Det är inget jag ser direkt fram emot.
Men Elvira är otroligt laddad och uppspelt. Hon glädjer sig något oerhört över att, som hon själv uttrycker det; få träffa en riktig polis för första gången. No offense till dom som vi har i släkten.

AWKWARD!

Alltså, det här är ju för bra för att jag ska behålla det för mig själv. Jag sitter alldeles ensam i köket i mitt alldeles tysta hus, och jag skrattar mig fullständigt harmynt.
Kolla in den här sidan. Jag skulle nog kunna hitta ett eller annat foto som passar in.
Tack Anna.

FINAST!

Nu ska jag nöta in det här med en påminnelse om dagen, tills det smäller.
På fredag är det dags för succétävlingen Fredagsfinast igen. Temat, om vi nu behöver ett, är naturligtvis Midsommar. Ta det och gör vad ni vill med det. Blås tävlingsledningen av stolen, så att säga.
Jag kommer att befinna mig i Skaresta där min (3's) mobiltäckning är knapp till obefintlig. Men om jag står längst ut på verandan, mot stora hagen, och håller mobilen så högt upp i luften jag bara kan - då brukar jag kunna få lite kontakt med omvärlden. Så det är väl vad jag kommer att göra den dagen.

Hoppas att det inte regnar.

VÅGA SÄG "I-LANDSPROBLEM"

Itunes är ju ett jävla skitprogram att vara beroende av. När det gäller sin lilla mp3-spelare i alla fall. Jag var tvungen att radera hela min shuffle eftersom den var synkroniserad med min gamla itunes. I min brunna dator.
Så nu ska jag gå ut och gå. Med fyra låtar på fickan. Heavy cross med Gossip. Float on med Modest mouse. Och två Keith Urban-låtar, framförda av en god vän. Det är bra grejer alltihop, men jag lär ju ledsna efter tio-elva spelningar.

SOFFLÄGE

Nu ska jag kolla in Tom Cruise som tysk soldat i Valkyria. Det kan bli precis hur som helst det.

THESE WOUNDS

FEMDYGNSPROGNOS

Tänk om Sverige hade varit ett land som haft konstant väder. Med årstider som aldrig bjöd på några överraskningar. Vad tusan hade svenskarna pratat om då? Vad skulle vi då haft att förvånas, förfasas och glädja oss åt? Hur skulle hela vårt samhälle ha sett ut, om kvällstidningarna aldrig kunnat sälja lösnummer genom att påstå att de har HELA HELGENS VÄDER, om helgens väder är detsamma som helgen innan, och helgen efter det? Och om man aldrig skulle kunna öppna upp en lite sådär svår konversation genom att säga, "Men vilket väder vi har haft idag", eftersom den konversationen skulle dö ut direkt. Om vädret var detsamma som de andra 364 dagarna.

Det är en svindlande tanke, inte sant?

POKE

Jag har under hela den här dagen haft någonting i mitt öga som irriterar nåt helt sjukt. Jag pillar och gnuggar och sköljer men vad det än är fortsätter att irritera och gör att jag bara ser på typ halva ögat och då alldeles suddigt.

Kan det möjligen vara starr? Starr tillhör väl den gruppen åldersrelaterade sjukdomar som borde börja drabba mig nu? Tillsammans med exempelvis ledgångsreumatism. Gikt. Hjärtsvikt. Osv.

CUDOS

Det är bara de allra hårdaste killarna som har halstatueringar.

Det vet ni va?

THE LOOK

Som jag kommer sakna.

WILL IT FLOAT

Ni vet väl vad vi säger på Klevberget? Safety first.

Vi är oerhört noga med säkerheten. Och det är tur det, ska jag säga.

SHAKE IT BABY

Det var väl Marcus som startade den här trenden, med att ta kort på sig själv samtidigt som man skakar på huvudet. Det var festligt, och den höll i sig ända in på lördagnatten.

Jamina goes crazy

Ricky - med den fladdrigaste munnen av dom alla

RUNT 30

Idag är det hatten av för världens bästa Milla som fyller år.

GRATTIS!!

Och om jag hade skärpt mig och bloggat igår, istället för att vara svag och parkinsondarrig och sen gå på ny fest, så hade jag kört en hatten av för Fredrik som fyllde då.

Tänk, två fina födelsedagsbarn på en och samma helg.

SIP

Jag letar runt lite på nätet efter en fruktig alkoholfri drink till en tillställning inom kort. Det är inte helt lätt. De flesta recepten börjar såhär; "Den här festliga fruktdrinken gör alltid succé på barnkalasen!" eller så hamnar man hos Kristdemokraterna. Eller hos GI-Ola. Det känns ju lika festligt alltihop.

Men så fick jag napp på en Virgin Daiquiri på student.se. Och jag vet inte, men i min värld har "Virgin" alltid varit detsamma som "alkholfri" (om vi snackar drinkar alltså). Men student.se de hade ett virgin-recept med vodka. Eller rom. Det var valfritt. Därför klargjorde man oxå att det här var "lyxdricka". Jag skojar inte.

Det är hjärntrusten det. Landets framtid.

A LITTLE MORE

I morgon är det skolavslutning. Gustav slutar ettan. Jag är så nära nu att skriva nåt lökigt om hur fort tiden går nu. Sälla mig till den skalan. Men jag har ju i verkligheten sjukt svårt för människor som påstår det. Att tiden går så fort nu.
För varenda vettig person vet ju att tiden har, och har alltid haft, ett konstant flöde. Även om det så klart verkar som om den går så oerhört mycket fortare sen jag fick barn. Eller ännu hellre, sen jag började närma mig trettio med, vad som verkar vara, stormsteg, och jag inte längre är yngst i alla givna sammanhang.

Men i morgon är det skolavslutning. Hur mycket ska vi tippa?
Att det kommer att regna, menar jag.

AIRHEAD

Jag må vara många saker, men någon vidare djurpälstrimmare är inte en av dom. Jag kommer inte dra till Australien för att tjäna lite extra stålar under fårklippningssäsongen, så att säga.

Jag skulle klippa Kendra idag för hon har byggt på sig en massa såna där osköna pälsbollar (när man talar om Kendra såhär - då är det ganska roligt att hon är döpt efter en playboybrud, inte sant?). Och jag är inte så himla noga, vill mest bara få det gjort så jag hugger ganska hej vilt med saxen. Hon satt snällt under större delen av projektet, men när vi klarat av framkroppen och frambenen då hade vi tröttnat både hon och jag. Så vi la ner.

Nu har Kendra ett utseende som liksom matchar hennes sinne. Vi skulle varken kunna ställa ut hennes looks eller hennes brains, med andra ord. Men det har ju heller aldrig varit vår ambition. Vi satsar mest på karaktär i den här familjen. Det är något jag intalar mig själv i alla fall.

BOB'S FYRTIOANDRA BARN

"Tommy Wahlgren-Marley med en hel skiva rauk-reggae!"

Tur att inte Circus Kiev har tagit semester. Vad skulle jag då lyssna på till matlagningen?

STATUS QUO

Och apropå påhittade bloggkaraktärer. Jag måste ju gilla att Nettan påtalar för Milla, efter att sporadiskt ha läst min blogg, att jag verkar så himla mysigt och extra kär i min man på sistone.
Allt utifrån bloggmamman-inläggen. Vet inte om jag ska skämmas ögonen ur mig eller skratta.

Det är bara på låtsas, Nettan. All den där mysiga och extremt obehagligt överdrivna kärleken. Det är bara fejk. Allt är som vanligt.

ALLT ÄR FÖRLÅTET!

Vad är det med radiofolk och det här att gå på semester i sjuk förtid? Igår tackade Pang Prego för sig och tog ledigt, vilket lämnar ett tomrum.
Men värst av allt är att Morgonpasset från och med idag körs av semestervikarier. Morgonpasset som är typ det enda som får upp mig på mornarna (det och det där överhängande hotet om att få sparken från jobbet om man inte dyker upp dag efter dag). Nu ska jag tvingas lyssna på Claudia Galli istället för Martina Thun. Simon Svensson får jag säga är okej, även om han pratar skånska, eftersom han kommer från just Pang Prego.
Men Galli har jag oerhört svårt för. Idag läste hon hon en blogg som ska bli något slags följetong. En blogg om en påhittad enerverande kvinna.
Påhittade bloggkaraktärer? Vad är det för trams??

DON'T ASK - DON'T TELL

Fredrik skriver HÄR om hur han var läskigt mycket Saida idag. Det är väl höjden av risighet när man säger till någon att, "Jag tänker fan aldrig tala om vad jag heter i andranamn i alla fall". Och han replikerar; "Vad heter du då? Xxxxxxxxxx?" Och gissar rätt med ett namn taget rakt ur luften!
Jag älskar mina föräldrar. Men de är ensamma skyldiga till att ha givit mig ett skämsnamn av rang.

Och det är vid såna här tillfällen jag är glad att jag måste godkänna alla kommentarer som lämnas i den här bloggen. Eftersom det finns en handfull människor därute som sitter inne med sån här livsviktig information och som säkert skulle kunna sprida den för vinden.

Quislingar.

EEEEWW

Igår kunde man läsa om Laila Bagge i vår största kvällstidning, vigd åt viktigt vetande. Hon avslöjade hur "Hon fick mannen som alla ville ha". Och då pratar vi om Niklas Wahlgren.

Jag tycker att det är vansinnigt fräckt att påstå att alla vill ha Niklas Wahlgren. Om man inte har frågat alla.

Det är då rakt ingen som har frågat mig om jag vill ha Niklas Wahlgren.

Och hade någon gjort det så hade jag skrattat vederbörande rakt i ansiket. Tack, men nej tack.

SÖNDAGSPARTY

Skönt att Malin Åkerman har samma amerikanska dialekt som Dolph Lundgren. Även om hennes kanske är mer berättigad då hon faktiskt lämnade det här landet som två-åring. Och flyttade till Kanada. Kanada som nu, i likhet med Sverige, hyllar henne som "sin" nya stora Hollywoodstjärna.
Ännu skönare att hon säger att hon reser till Sverige två gånger om året. För att äta kräftor och för att hon "älskar den svenska sommaren". Det hör nämligen till, när man är svensk i Hollywood. Man måste påstå att man älskar den svenska sommaren. Stencil 1A.

Men Kevin Spacey. Hur sjukt skön är han inte.

PASSNING

Okej Elin! Gissa vem som tar Utmaningen från dig.

Jo, Bloggmamman naturligtvis.

(Och ett litet ps. riktat till eventuella nytillkomna läsare; Bloggmamman är 100% fiktiv. Hon är en uppdiktad demon, om än från mitt inre. Hon är på alla sätt motbjudande. Den riktiga Malin kan stava, särskriva och prioritera lite bättre i livet).

4 sanningar om mig själv

Ibland fuskar jag när jag scrap bookar. Jag säger till mina väninnor att jag har klippt ut de små snirkliga bokstäverna alldeles själv. Men jag har köpt dem sådär. Helt färdiga. Pinigt!

Jag blir ledsen och gråter i kudden om min älskade man glömmer bort en bemärkelse dag och inte ger mig rosor. Sånt är jätte viktigt för mig. Men det har faktiskt bara hänt en gång. På min namnsdag. Och vi hade ett jätte bra samtal om det efteråt och jag blev glad igen för han hoppade direkt i bilen och åkte till statoil och köpte två super fina och bara lite gamla blom buketter till mig.

När jag var tonåring trodde jag inte att jag ville ha barn. HAHA! super konstigt eller hur! Jag sa till alla jag kände att jag inte var den typen som hade barn och så, bakade och pysslade och hade typ en äkta man och så. Snacka om att man kan säga att jag var ung och dum! HAHA. Tur att det gick över!

Jag tror på riktigt att det inte finns någon annan familj som har det så bra och som är så super mysiga och så himla kärleks fulla som vi är i den här underbara familjen. Det är min viktigaste sanning!

4 saker jag gjort idag

Skördat lite rabarber i trädgården och tillsammans med barnen (alla iklädda matchande förkläden så klart) har jag lagat rabarber kräm och rabarber paj.

Druckit ett glas iskallt chardonnay i solen med min mamma. Å min lilla mamma, hon tycker att det är så härligt att få komma hit till oss och njuta en stund av hur super mysigt vi har det.

Broderat en liten bonad där det står "egen härd är guld värd", har ni nånsin hört något så fyndigt?

Tagit hand om mig själv! Power walkat och peelat och filat och rakat och noppat och putsat och blästrat och allt möjligt för att min älskling ska fortsätta tycka att jag är det vackraste som finns hihi!

4 saker jag har på mig just nu

Mitt älskade pärl halsband som jag fick i morgon gåva av min sötaste älskling när jag ÄÄntligen fått bli hans fru.

Mina söööta rosa inne tofflor med typ svan dun på

En kofta som min svärmor stickat till mig, okej den är kanske inte världens snyggaste men min man och hans mor blir så glada när jag har den på mig och det är ju det mitt liv går ut på - att göra andra människor lyckliga

Siden pyjamas i den ljusa lila färg som jag bara ääääälskar

4 saker jag älskar

Det här är ju bara fööööör lätt! Hihi. Mina älskade barn

Min snutte plutte man

Hela mitt super mysiga och härliga liv

Plus att jag älskar tanken på den härliga framtid vi har framför oss. Och att jag ska övertala min älskling om att skaffa ett till barn för härom dagen såg jag en så gaaaaalet fin barnvagn som jag bara måste ha men då måste jag ju ha en ny liten super söt och helt underbar beeeeebis som ska ligga i den annars vore det ju helt tokigt! hihi.

POUR ME SOMETHING TALL & STRONG

Gode tid! Alan Jackson - mannen bakom It's five o'clock somewhere kommer till Sverige. Till Eskilstuna och Sundbyholms travbana för att vara exakt. Vilket i sig är rätt nedvärderande för en snubbe som sålt över 50 miljoner skivor. Men hey! det är Sverige.
Nu ska jag bara försöka jobba runt det faktum att det är Elviras födelsedag han råkar spela på.
Nån som ska med?

PRAISE YOU

Utöver att vina på porchen med Emmelie. Så blir jag glad av det här.

SÄLLSIS!

Man kan ju inte annat än älska att man har en kusin som via röksignal frågar om hon ska komma över med en flaska vin och lätta upp stämningen på min veranda.
Nästan så att det är värt att byta ut sina sunkiga mjukisbyxor mot något flashigare och kanske till och med kasta på sig lite smink.

BABY!

Och som vanligt i det där stallet så fanns det ju kattungar i alla färger och storlekar att gosa med. Jag blir ju helt knäpp(are). Och börjar genast tänka att jag struntar i att jag har hundar, varav den ena säkert skulle jaga livet ur en liten kisse. Jag vill ha en ändå. Jag gör en hundgård till Kendra.
Men som alltid blir jag talad tillrätta av förnuftets skittråkiga röst.
Johan heter han.

Den här sötnosen hade jag lätt kunnat stoppa i fickan och tagit med mig hem direkt. Alla sorters djurungar gör mig ju helt sjuk. I morse fick Göran stanna för en vildgrisfamilj som ville gå över vägen. Med sex randiga pyttesmå bebisar. Jag hade velat plocka hem en sån oxå om jag varit där.

PÅ PASS

Nu har Elvira ridit klart för den här terminen. Även idag blev det privatlektion, då ingen annan dök upp. I stort sett har de bara varit två stycken i gruppen hela våren. Och en uppmärksamhetsjunkie som Virus njuter ganska hårt av att ha mamma, pappa och ridfröken för sig själv. Och Pass förstås. Världens mest pålitliga (och minsta??) ridskolehäst.

COACHEN

Ett par snabba spotifytips för att ytterliagare få fart på den här dagen när solen nästa, nästan skiner.

The Ting Tings - That's not my name
Lisa Miskovsky & The Lost Patrol - Alright
Cidinho & Doca - Rap das armas
Johnossi - Man must dance
ATB - 9PM (till I come)
Toby Keith - The Taliban song
Phoenix - 1901

ATB förresten. Vet inte var den idén kom ifrån. Men där kom ytterligare en del av 90-talet ramlandes över mig.

Vad gör mina partymänniskor (ja, just ni - ni vet vilka jag syftar på) idag? Ge mig ett livstecken, ett sms eller frickin' röksignaler. Det är ödsligt på min veranda.

TILL MINA KÄRA

Men om någon av er behöver lite extra hjälp att kickstarta den här dagen, komms igång, bli på lördags- och nationaldagsvärdigt humör, så att säga. Då är det här ett piller till er. Galet trivsam låt. Och det är inte country, så vem som helst kan lyssna.
Och min bror kommer sucka och tycka att jag är hopplöst sen. Men Mattis - du vet väl vad de gamla indianerna alltid sa: Bättre sent än typ aldrig.

MINA HJÄRTLIGASTE GRATULATIONER

Jaha Sverige. Gratulerar på bemärkelsedagen. Hoppas Du får en fin dag. Solsken. Många fina presenter. Jordgubbar och grädde. Lite bubbel på det kanske.
Idag firar vi, inte sant?

DE-LIVER

Ni vet den gamle skojaren Mark Levengood. Han må vara ett mysigt homosexuellt mumintroll, men han har ju oxå gjort sig en hacka på lurendrejeri. Han har gett ut en del böcker som påstås innehålla putslustiga saker barn har sagt. Men man vet ju att det är Mark själv som suttit på sin kammare och hittat på de här grejerna. Inga konstigheter.
Men ibland händer det ju trots allt. Att barn säger någonting roligt. Och med risk för att låta som bloggmamman, utan att mena det, så var Elvira sjukt rolig idag. När hon berättade för mormor och Göran att hon ätit leverfläcksbiffar till lunch idag. Och det var supergott.

Lite synd nästan att jag fått samma lunch. Och råkade veta att det handlade om helt vanliga leverbiffar. Hon har bara lite svårt att hålla isär leverbegreppen. Det kommer nog ordna sig. Till dess kan hon väl få leva i villfarelsen. Att Fredrik står i köket och mal leverfläckar till biff. Jösses, vilken motbjudande tanke.

ROCK ON

Lyssnar på en intervju med Hardcore Superstar i P3 Populär. Hård musik. Metal, liksom. Och jag vet ju att de ser hårda ut. Men vad är det med de här hårdrocksbanden. Varför kommer de alltid från Göteborg? Eller Borlänge. Hur kan man förväntas vara värsta stenhårda rocksnubben om det låter som man hör hemma i en buskissketch från 1943?

WIKI ME

Är det fruktansvärt självupptaget att skapa en informativ sida om sig själv i Wikipedia? Det är det va.
Tycker det är lite tråkigt bara, att om man söker på mitt namn i Wikipedia så får man upp någon Duchess Dubois. Som visst kört burlesk striptease i Talang. Och det känns ju inte så jävla muntert.
Wkipedia lockar mig något oerhört med sitt smickrande; "Det finns ingen sida med titeln Malin Dubois. Du kan skapa denna sida".

Visst kan jag. SOM jag kan. Men om jag borde, och vad det skulle tjäna till är andra frågor som kommer upp.

Och kanske frågan varför jag över huvud taget sökte mig själv. Med tanke på att jag borde veta allt det finns att veta.

POLARBEARS

Minns ni för en stund sedan. Då solen gassade och det var runt trettio grader. Man svettades. Der gick knappt att vistas utomhus. Man började bygga på en halvstabil bränna. Man talade om att det var sommar.

Det minns inte jag.

TRUE

Jag har rast. Bloggar på jobbet, sa jag det? Och det gör jag i princip bara för er som jag ser är inne kollar bloggen om dagarna, fast ni egentligen vet att jag inte kan ha skrivit något nytt.
Er tycker jag allra mest om. Ni hoppas att jag vabbar varje dag, inte sant?

MENTALT STABIL

På gymnasiet hade jag en helt fantastisk lärare i Tandvård. Hon var inhyrd från någon annan skola och kom med sin flygvärdinneväska en gång i veckan. För att bilda oss i tand- och munhålehälsa.
Och hon var väl okej, den här kvinnan. En helt vanlig och hyfsat snygg typ 30-åring (vilket kändes sjuuuuukt gammalt då - nu säger jag ingenting). Allt hade varit frid och fröjd, och kanske hade jag kunnat lära mig ett och annat i den här kursen. OM det inte hade varit för det faktum att den här människan konstant talade om sig själv i tredje person. Hur märkligt, och störande är inte det.
Det kunde låta såhär;
Jaha, hörrni, nu är Catherine här. Hoppsan, hoppsan Catherine är visst lite sen idag. Jaha, men om du tar och kommer fram till Catherine en stund. Nu ska vi se, den har Catherine visst lagt här borta. Och var Catherine nu gjort av sin lilla bärbara munhåla.
Osv. I all oändlighet. Vi höll räkningen på hur många gånger hon använde sitt eget namn under en lektion. Detta upptog, åtminstone min, uppmärksamhet så till den milda grad att jag inte hade någon möjlighet att hinna lära mig något om gingiva och gingivit. Kuspar och fissurer. Nu kan jag inte ens med säkerhet säga att dettta är verkliga ord - jag kanske bara hittar på såhär i efterhand.
Men så hade jag heller aldrig någon önskan om att bli tandsköterska. Min sinnebild av dessa är att de ska vara svala, vackra, blonda kvinnor. Med perfekt hy och pianofingrar. I didn't fit the profile, så att säga.
Dessutom. Rota runt efter snusk i folks munnar. Jag kan tänka mig trevligare grejer. Det där lämnade jag till Catherine och gänget.

LIRARE

Hörrni kids. Nu säger jag god natt och sov gott och jag gör det med en triss i den heta frisyren guido-spikes. För aldrig är det fel, att somna med ett leende på läpparna.

Och tanken på att någon gång köra fredagsfinast med guido-tema slår mig. Det kanske inte skulle bli en hit. Men det skulle åtminstone bli kul.

NOT MY FINEST WRITING

Äh, jag är hopplös och blott en spillra av en människa.
Jag har nu lagt mig, Stenhamra-tidigt. Stenhamramänniskor är aldrig uppe längre än senast tio, det vet ni va?

Nåväl. Min plan var inte att sova så jag är fortfarande lite rock n roll i alla fall. Jag ligger ju numera som bekant med My Precious. Vi har det fint ihop. Nu lyssnar vi på Calaisa (som man helt enkelt kunde hitta på Spotify istället för att beställa från cdon) och min tanke var att skriva något. Annat än det här. Men det är svårt att bryta mönstret och jag trillar alltid tillbaka till bloggen. Snart kommer jag kanske börja orera om hur den blivit ett monster. Ett bloggmonster som jag skapat och nu har den tagit över mitt liv och gjort mig till en usel människa.
Det vore väldigt Schulmanskt av mig. Men jag tror inte att det kommer hända.


Efter typ tre genomlyssningar kan jag säga följande om Grafton Street. Dvs Calaisas skiva. Och det är att den är ojämn. Ganska ojämn. Men vuxnare än den förra. Inte fullt så käck. Och i slutändan tror jag att jag kommer tycka bättre om den här än den första.

Tre låtar jag rekommenderar er att lyssna på;

Hitchhiker of hearts

I've seen this one

I'm not afraid



Och en annan grej jag lyssnar på. Adam in chains med Billy Idol. Det här är snarast riktat till Helena, min forna partner in crime. Numera bortflugen till Strängnäs. Kommer du ihåg? Do you want to be hypnotized?
Gode tid. Ibland känns det som om jag var hypnotiserad under hela senare delen av 90-talet.

THE BEST OF

Någon som tittar på Blomstertid just nu i TV4?
Peter Magnusson. Yes, I like.
Rolig och snygg. Är inte det en oslagbar kombo?

Lite som ung och vacker.

ROCKET SCIENCE

Styrelsen i SKB, Svensk Kärnbränslehantering, beslutade idag att det använda svenska kärnbränslet ska slutförvaras i Forsmark, och inte i Oskarshamn som många trott.
12 000 ton kärnbränsle kommer, enligt planerna, att förvaras i kopparkapslar femhundra meter ner i berget. Det är väl så det går till antar jag, har egentligen ingen aning. Men man berättar att bränslet ska ligga därnere i 100 000 år. 100 000.

Det är en himla massa år det. Och jag funderar lite på det där. Tänk om man glömmer bort? Eller snarare; hur ska man komma ihåg? Och tänk om man räknar fel på åren. Det är ju ändå ett par att hålla reda på. Var gör man anteckningen om att; Här ska detta nuclear waste vila i hundratusen år! Knappast på en papperslapp. Jag tänker att en hällristning kanske vore i sin ordning.
Har vi erfarenhet av att förvara saker säkert gömda i hundratusen år? Knappast va.
Detta bekymrar mig idag. Detta är vad jag kommer fundera över innan jag somnar. Detta och det här med tvätten. Varför allting hamnar inut påslakanet när man tvättar. Eftersom jag fortfarande inte fått något svar på det.

FOR ME TO KNOW

I stort sett varje gång jag börjar städa tänds det en hoppfull gnista i ögonen på mina barn.
-Ska vi få gäster? ropar de i munnen på varandra.
Sen lämnar jag det till er att fundera på om jag städar sällan eller har gäster ofta.

DET FUNKAR

En annan fin grej med My Precious är att jag kan blogga från personalrummet. Men egentligen... varför skulle man?
Hur har ni det annars på jobbet? Mycket nu?

GLORY

Inte tyst på så vis. Bara om att det var Dalasupporten som var min datasupport (ah vafan, tack Tina!)
Men om du vet hur man får kontroll på musen så ska du få fixa det. Kanske får My Precious följa med till jobbet.

ON MY OWN

Alltså, jag älskar My Precious. Jag är oerhört förälskad och nöjd, och jag tillägnar den extremt mycket tid och uppmärksamhet. Så pass att det går ut över mitt liv i övrigt.
Men vissa saker stör mig. Har ju, med hjälp av viss support (du är tyst nu Fredrik) löst det där med ljusstyrkan. Men HUR får man musen att sluta göra saker på egen hand?!

Det skulle jag vilja veta.

TAKE TWO

Idag fick jag Calaisas nya skiva + doku-dvd i posten. Fast Johan hade redan öppnat och lyssnat när jag kom hem från personalmötet.

Kanske drömde han sig tillbaka till Dalhalla och det magiska mötet 2007.

Snart ska jag ta reda på om den håller nåt sorts mått. Skivan alltså.

JA JUST DET

Hur var det nu den svåra kvällstidningsminen såg ut nu igen?

GIVE IT AWAY NOW

Jag har sett det här avsnittet av House på Canal+. För längesen.
Amber dör. Oerhört sorglig historia.

IS GREEN

Tittar på Äntligen Hemma. På det där huset de har fixat upp från crap till heeeeelt onödigt överarbetat och hightech. Plus att Bosse Rappne glider runt där ute i trädgården och blir upphetsad av diverse buskar han stoppar i jorden.
Samtidigt läser jag på aftonbladet, var annars, att de hade "hundratals" spekulanter på "Timells miljonhus" men att de bara fick in två bud. Skambud, tydligen.

Varför gör detta mg lite, lite glad inombords? Är det för att jag är ond? Bara därför?
Och avundsjuk naturligtvis. Jag vill väl oxå ha ett hus där jag kan släcka alla mina lampor på en liten touchpanel på min sänggavel. Med godnattknappen.
Som det är idag har ju knappt ens lampor.

FINAL CALL

En sista notering innan jag går och lägger mig med Anne Holt.
För er som undrat hur det är med den här den här flygplansolyckan där ett plan "försvunnit spårlöst" med 228 passagerare ombord.
Aftonbladet har nu offentliggjort uppgifterna som gör gällande att vi kan börja bry oss om den här incidenten. Tre svenskar befaras ha funnits ombord flygplanet. Vilket alltså gör det hela till en verklig nyhet.

WHAT'S IN A YEAR

I morse ringde Milla och typ grät. För att hon var på väg till jobbet och i bilradion spelades I'm your's. Båda tänkte vi på vad vi kunde ha gjort just i den stunden istället för att vara på jobbet. Samma sak som vi gjorde i just den stunden för exakt ett år sedan.
Då vaknade vi upp i våra hårda knarriga hotellsängar. Förvånade över att vi inte var tröttare och mådde sämre än vi gjorde. Det var först när vi kom till den väldigt branta trappan på vägen ner till supermarketen för att köpa frukost som vi insåg att vi inte var helt stabila. Där hade vi ett av de första av veckans många, många moments. När vi i exakt samma ögonblick tittade upp på varandra för att se om den andre inte heller kunde ta mer än ett trappsteg i taget. Utan att hålla i sig. Och djupandas.

Och tänk Milla, hur mycket som redan hade hänt då. Läskiga mustasch-norrmannen. Promenaden upp i bergen. Rakin i rabatten. VARFÖR INTE?! Andreas. Våra kära norska flickor. Gömstället bakom bardisken. Och den allra första lögnen för just Andreas. Och så Cles förstås.

I sanning, mitt livs bästa första kväll.

Undrar hur många som är trötta på ältandet av det här nu. Och som undrar varför i helvete vi inte bara har åkt.

PÅ RIKTIGT

Varje gång jag skrivit ett blogg-mamman-inlägg får jag lite panik för att just det inlägget ligger överst. Jag tänker - tänk om någon hittar till min blogg för första gången just nu och tror att det är på riktigt. Att jag på riktigt är dum i huvudet.

Gode tid. Jag som i själva verket är så vansinnigt smart.

ELIN - BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG

Åååhhh, vad man bara njUUter av såna här soliga helger. Och soliga dagar. Om jag bara fick önska så skulle varje dag i livet vara en sol dag. Men allt man kan göra är ju att önska HIHI
Fast en sak som är super viktig är solskydds faktor. Jag hoppas värkligen ni alla tänkerpå det. Man vill ju abbsolut inte att någon ska få malit..melogn...mellign. Alltså typ CANCER i huden. Jätte hemskt. Usch!

I helgen har jag myst och umgåtts med mina tjejer. Alltså mina UUnderbara vänner. Innan jag fick barnen hade jag heelt andra tjej kompisar, men dem kunde jag ju inte fortsätta vara kompis med när jag blivit mamma. HIHI. Dem ville ju aldrig prata om dem sakerna jag ville prata om. Alltså mina älskade barn!!
Så jag har träffat nya bästa vänner. Mest har jag träffat dem i mammagrupperna och på öppna förskolan. Där har jag träffat tjej kompisar som vill prata om samma saker som jag. VÅRA BARN!
Vi tycker om att gå tillsammans med våra barnvagnar. Bredvid varandra som en härlig enad mamma front! Ingen skall kunna komma förbi oss HIHI och så går vi tillsammans på Kaffé och fiiiikar. Vi brukar skoja och säga att vi är så sköna latte tjejer :-))) det är så himla super mysigt att klämma in sig allihopa med våra barnvagnar på små mysiga kaffér. Det är nästan så att inga vanliga ("vanliga" HIHI) människor får plats där inne när vi är där och myser med våra älsklingar och barnvagnar och latte koppar! Men det märker vi typ äns inte eftersomvi mest bara praaaaatar om våra små älsklingar.

Nu ska jag peela mina fötter och plocka ur diskmaskinen.
Tjing-tjing!!

TRACE ME

Efter min, allt för tidiga död, behöver ni inte bry er om att kalla hit CSI. En obduktion kommer inte alls att vara nödvändig.
Min död kommer vara i stort sett helt framkallad av Johanna. Johanna och en stor dos egen dålig karaktär.