Och som vanligt i det där stallet så fanns det ju kattungar i alla färger och storlekar att gosa med. Jag blir ju helt knäpp(are). Och börjar genast tänka att jag struntar i att jag har hundar, varav den ena säkert skulle jaga livet ur en liten kisse. Jag vill ha en ändå. Jag gör en hundgård till Kendra.Men som alltid blir jag talad tillrätta av förnuftets skittråkiga röst.
Johan heter han.
Den här sötnosen hade jag lätt kunnat stoppa i fickan och tagit med mig hem direkt. Alla sorters djurungar gör mig ju helt sjuk. I morse fick Göran stanna för en vildgrisfamilj som ville gå över vägen. Med sex randiga pyttesmå bebisar. Jag hade velat plocka hem en sån oxå om jag varit där.
1 kommentar:
jag vill också ha en, men liksom dig har jag en sådan där förnuftig röst, min heter micke. och den säger alltid nej. och även om jag inte behöver bygga mig en hundgård, så får jag ingen till katt för ens vi bor i hus. och jag som vill ha en liten kattbebis som ligger och snusar på mitt bröst i timmar. som är så liten att den får plats i en ficka när man går på promenad och som älskar att kela. nu har jag bara en tonårskatt som ligger på lur och älskar att hugga oss i hälsenan. som går runt i lägenheten och är allmänt missnöjd och som tror han äger oss.
Skicka en kommentar