
Men det gick. Benutrymme och fri sikt bakåt känns ändå som överskattade grejer.
Nu är vi på väg. Och jag tänker inte räkna hur många gånger barnen frågar om vi är framme snart, eftersom vi inte ens är på färjan än och frågan har redan ställts. Ett par gånger.
1 kommentar:
:) jag känner inte Göran så mycket men jag kan höra hur han låter när han fick syn på din packning :)
Skicka en kommentar