Det finns ju få saker som är så vackra och doftar så gott som kantareller. Eller jo, det gör det ju visserligen. Jag kan räkna upp dussintals saker på rak arm. Men det är för jäkla trevligt med svamp. Det är ju för tusan både superhärligt och jättemysigt! Även om det känns som att jag vill gå och duscha med svinto efter att ha rensat den här högen, jag har nog uppskattningsvis 30-40 fästingar. Men det får det vara värt.Det var trevligt i skogen i Skaresta i morse också. Mycket trevligt ända fram till det där med snoken på stubben. Pappa hävdade att han inte hade tänkt säga nåt till mig men när jag gick rakt mot den var han liksom tvungen. Och sen var det kört.
Kommer osökt att tänka på ett barndomstrauma. När jag och mina kusiner var nere i Färjestaden och badade vid bryggorna. Och alla stod på bryggan utom jag som var ute och simmade. Och bakom mig simmade en snok. Danne bestämde att de inte skulle säga nåt eftersom jag troligtvis skulle dö då. Det var väl kanske sant och visst men det var fan inte bättre att jag fick upptäcka den själv.
Det är sådana tillfällen som får mig att tro lite, litegrann på gud. För det var väl nothing short of ett mirakel att jag inte drunknade där och då.
Och aldrig har jag badat där igen.
Vi är hemma nu förresten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar