Först gick vi bara. Och cykelvägen in till stan är lååååång. Och väldigt rak. För att den varit tågräls fick jag veta. Jag har vandrat den där vägen i snart trettio år och först i år fick jag reda på detta. Eller har jag inte brytt mig förut? Jag är inte helt hundra...
Raka vägen till Pubben (heter så) på Storgatan gick vi. För där är det trevligt. Vi drack två öl och en jäger vill jag minnas. Mamma visar här hur himla roligt det var. Elvira tappade sitt glas med sprite rakt ner i stengolvet och vi fick sopa glas. Hon blev oerhört ledsen över detta men Pubben-mannen kom ut och tröstade henne. Han hade full förståelse då hans son nyligen råkat öppna en nödutgång på IKEA och det hade visst blivit ett jäkla liv över detta.
Sen gick vi faktiskt och handlade. På Bubbeltian, Systembolaget och Netto. På bilden visar mamma och pappa att de tar lika väl hand om en systembolagspåse som ett litet barn.
Vi dansade oss vidare genom Borgholms gator. Till Tre Strutar, glasskiosken vid sjöstugebadet. Förr var det bara en glasskiosk, nu var det en fullfjädrad kioskrestaurang med rättigheter. Vi var tvungna att undersöka detta. Glass och öl - härlig kombo, inte sant?
Vi gick vidare, kände pressen att ta oss hem innan vi blev efterlysta. Men så kom vi till Doverviken och då tyckte pappa att det var läge för en liten picknick.
Här häller pappa upp picknicken. Lord Calvert.
Innan vidare färd genom det vackra lanskapet. De är så fina! Min mamma, pappa och mina barn i kvällssolen. Det är en trevlig syn.
Gustav frågade morfar om vi inte kunde gå ner i sanden och bygga liggvärn. Morfar blev lite imponerad att Gustav var bekant med begreppet. Men vi hade sannerligen inte tid till något sådant.
Alldeles innan vi kom fram till Ålfiskaregatan igen hittade vi en fårhage som vi klättrade in i. Vilket fullständigt skrämde skiten ur fåren.
Sen gick vi hem. I grevens tid kan man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar