Jag tänker inte säga mer om den här dagen än att den har varit fantastiskt trevlig. Jag tänker att Fredrik skriver mer utförligt om den. Mycket människor hemma, många barn, god mat och dryck. Så som sig bör. Det tycker vi om.
Samtidigt har jag kört dubbla pass i tvättstugan. Det är skönt det med, på sitt eget vis. Nyss stod jag där nere och vek tvätt med lurar i öronen. I ett alldeles speciellt myssentimentalt tillstånd hamnade jag tillsammans med Marit Bergman. De vemodiga cirkustrumpeterrna i Alone Togheter gjorde sig utmärkt till strumpmatchningen. Sen gick mobilshufflen över till Pain of Salvation's Road Salt. Vemod i den högre skalan. Men det var fint det med när jag gick hemåt genom gränden och kunde se på håll att Fredrik tänt ljusen i våra utelyktor medan jag varit borta. De välkomnade mig och min tvättkasse hem när de sista tonerna av Road Salt klingade ut.
Sen gick den över i Beyonce's Single Ladies och den magiska stunden var som bortblåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar