Ikväll är jag solokvist med barnen. Det passar mig alldeles utmärkt, vi får mysa en kväll helt själva. Eller ja, det kommer att passa mig alldeles utmärkt fram till det att barnen somnat. Då kanske jag börjar längta en smula...
Vi har bott ihop i ganska precis ett år nu, och det här är första gången Fredrik går ut. På stan. Utan mig alltså. Inte så att jag har Fritzlat honom i ett års tid, han har haft tillåtelse att vistas utomhus. Det är bra att han får komma ut lite i vida världen. Andas lite avgaser, titta på folk och lindra sin stadsabstinens en smula, det är han väl värd. Bara han kommer hem till mig sen när han är klar.
Pernilla har alltid mobbat mig lite för min svartsjuka. "Det kommer gå över till ditt andra förhållande," har hon hela tiden hävdat. Newsflash: It didn't.
Men det hör liksom till paketet "Malin". Och det verkar trots allt gå hem rätt bra hos min Fredrik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar