LULLABY

Vi inledde nattningsprocessen vid halv åtta. Nu är klockan kvart över nio.

Ska dom aldrig somna?!

Q&A

Våra barn turas lite om att tjata om det här med småsyskon. Lillebröder och lillasystrar önskas till höger och vänster. Just ikväll var det Gustav som önskade högt om ett nytt syskon. Och då allra helst en bror eftersom han redan hade en gnällig lillasyster. Vi log ljumt och talade om att inte just nu, men en vacker dag kanske det blir en liten bebis i familjen. Men inte nu.

Han tystnade, det gick en stund och vi trodde han släppt ämnet. Men så kom det:

Gustav: Vad är "kondom"?
Mamman (som inte är riktigt bekväm i de här samtalen med sina barn): En ehhh... ballong.
Gustav: Ska den sitta på snoppen?
Mamman (ännu mer obekväm): Mmmm...
Gustav: Varför då?
Mamman (famlar efter hjälp från sin sambo men får ingen): För att det inte ska bli några barn.
Gustav: Jaha, så då har Fredde kondom?

Jag grävde förstås min egen grav där. Han är listig den unge Gustav. Men jag är inte riktigt redo för preventivmedelsamtalen så han fick inga fler svar. Han fick gå och duscha och sova istället.

235

Vi är hemma nu.

Det var ett kärt återseende kan man säga.

Han är för jäkla rar, min lilla grillkung.

LIVE & DIRECT

Han är för söt, sonen, där han knallar iväg i handduk och tofflor på väg till 90 grader i bastun.

Vi trivs här.

HÅKAN

Vi missade kosläppet idag. Det var hästtävling, golvskuring och valpppassning och lite annat som kom i vägen. Men efter middagen (vildsvin på grillen) tog vi en promenad upp till gården och fick titta på kvällsmjölkningen istället. Det var spännande. Och kul för barnen att få se hur mjölken kom strömmande genom rören i taket och ner i tanken. Oerhört informativt. Detsamma med äggen som kom rullande ur hönshuset. Det var ett fint studiebesök.

PICNIC

Idag när vi var hemma själva, och efter att jag städat för att tjäna vårt uppehälle här, tog jag med barnen på en liten picnic uppe på kalhygget. Det var mysigt.

Vi tittade på den magnifika utsikten över gården.

Och inmundigade vår dryck av choice.

CHICAGO

Godnatt. Imorgon är en annan dag.

-2

Men jag saknar min älskling. Alldeles fantastiskt mycket. Särskilt när det börjar bli dags att gå och lägga sig. Det är svårt att sova ensam när man är van att ligga tätt intill världens finaste.

FREDAG

Tidigare på kvällen gick pappa, jag och Elvira på en långpromenad med Totte. Ända upp till mjölkgården gick vi och fick lov av bonden Håkan att gå in i ladugården och hälsa på ungdjuren. De var lite skygga men vågade sig fram så smått för lite kel. Och slickade våra händer med sina läskiga tungor. Det var mysigt! Imorgon ska han släppa ut sina kor för första gången i år och vi ska nog gå över och bevittna kosprången.

Sen gick vi hem och morfar tände bastun. Ett gäng glada barn var det som hoppade in i värmen och sen duschade utomhus i kallvatten.

Imorgon ska Kerstin iväg på hopptävling. Pappa och Emilia ska upp i ottan för att följa med. Själv ska jag vara hemma och sköta marktjänsten. Det ska bli trevligt det med.

KULL

Åh, jag är valpsjuk!

Jag vill ta hem en. Jag vill, jagvill, jag vill!

AKTA DIG

Imorse när jag vaknade vid halv nio tog jag mig direkt ut på en promenad. Det regnade (har regnat konstant sen vi kom) men luften var ljum och jag styrde kosan mot Håål och Katrineholmsvägen. Hade hoppats få se lite vilt, nån gammal gris eller hjort eller så, men det var helt dött på djurfronten. Halv nio på morgonen är väl typ eftermiddag i djurvärlden.

Så jag gick grusvägen bort i min ensamhet och lät tankarna vandra fritt. Det är en lyx i sig bara det. Jag var tvungen att sicksacka rätt duktigt runt alla de tusentals daggmaskar som i likhet med mig var ute och sträckte på benen.
Så började en tanke att ta form i mitt huvud. Att det är väl själva fan att jag är så vansinnigt rädd för de där små slajmiga rackarna. När jag vänt i Håål och var på tillbakaväg hade jag bestämt mig. Jag skulle välja ut en mask, jag skulle hänga den på fingret, fotodokumentera och sen basunera ut för världen att jag, Anna Malin M Dubois, faktiskt hållt i en maskjävel före 30 års ålder.
Så långt allt väl. Jag började spana efter en mask som uppfyllde mina krav och som såg minst gross ut. Det hängde mycket på färg kom jag fram till. Finns ju vissa som är helt lila och det känns fan inte okej. Den grisrosa varianten med många såna där tjocka skarvar på ville jag heller inte veta av. En mask som var rätt hudnära i tonen, det var vad jag var ute efter.
Jag kom sen på att jag behövde en lämplig liten pinne. En pinne för att lyfta själva masken upp från marken och till mitt finger. Man kan ju inte begära att jag ska plocka den från marken med fingrarna första gången jag över huvud taget ska komma i kontakt med marre. Nej, för fan. Easy does it. Så jag hittade en liten björkkvist i dikeskanten. Jag bröt av den och drog liksom med fingrarna längs pinnen. Jag hann känna att pinnen kändes slemmig men min registreringsförmåga var inte på topp så innan jag hann lägga ihop ett och ett tittar jag ner på min ena fingertopp och där sitter en liten jävla snigeljävel (känsliga läsare får ursäkta men jag svär bara såhär när det gäller slemmiga kräldjur och reptiler). Jag får omedelbar panik och slänger och viftar med handen så snigelsvinet far iväg åt helvete och jag söker frenetiskt efter nånting att torka handen på. Men det fanns ju förstås inget att ta till så under resten av promenaden gick jag liksom med högra handen en bit ut från kroppen och vägrade att titta på den slemkontaminerade långfingertoppen.

Och den där planen att plocka upp en mask. Den var inte längre aktuell.

1930

Konstaterar att Telias mobila bedband, i likhet med 3 och Tele2, gör ingen lycklig i Skaresta. Jag sitter med mammas dator upptryckt i ett fönster, sitter och skriver som ett mongo, och vet ändå inte om jag kommer kunna publicera det här. Varje siduppdatering tar ett antal minuter.

Idag är det farmor Linnéas 80-årsdag. Det har varit full aktivitet i köket i en timme redan. Vi ska gå ner och fixa frukost nu. Det spöregnar och är ganska kallt ute. Men jag tror att det blir en bra dag ändå. På nästan alla sätt. Jag saknar min älskling.

HIGHWAY

Nu åker jag snart iväg till den vackraste lilla biten av Sörmland. Till min pappa och Kerstin. Till farmor som fyller 80 år imorgon, men nu för tiden bara har ett ben. Till kvällsturer ner till stallet för att säga godnatt till hästarna. Till skogspromenader. Till vildsvinsspaning. Till en labradorvalpkull om sju. Till whiskeyfrukostar. Till en massa gemensamt stök i stort lantkök.

Till Skaresta.

SPOTIFY

Det är meningen att jag ska packa nu. Vid fem är det avfärd. Men jag har lite svårt att ta mig för nånting alls.
Mer än att testa vad Fredriks surroundsystem går för.

Surroundsystemet och granntanten.


(Senare tillägg: Ikväll när Fredrik kommit hem och läser det här inlägget kommer han att bli lite kallsvettig. Han kommer rusa in till förstärkaren. Smeka den ömt. Fråga den milt men faderligt oroligt vad den varit med om för hemskheter. Kontrollera alla inställningar för att se om jag fipplat runt med nåt. Vrida lite på volymkontrollen, som om han på så sätt kan backatracka mina spår och se vilka ljudvolymer jag varit uppe på.
Men förstärkaren kommer inte att säga nånting. Och jag är long gone. Men jag hoppas att du vet baby, att jag behandlar din ljudutrustning på samma sätt som jag behandlar dig. XO.)

ILLUSION

Min mamma är ju gift med världens snällaste man. Som en stor och genomgod nallebjörn är han. Göran. Han vill alla väl och är alltid snäll och rar. Finns till hands och ställer upp där hjälp behövs utan att någonsin kräva något tillbaka. Alltid är han på gott humör och sällan till aldrig blir han upprörd. Jag kan aldrig minnas att jag sett eller hört honom bli arg på någon eller något över huvud taget. One of a kind, så att säga.

Men så förra söndagen när vi umgicks en smula fick vi känna på Görans vrede. Tidigare på förmiddagen hade mamma och Göran, så som de alltid gör om helgerna, tittat på Nyhetsmorgon i TV4. Och tydligen gästades man den här speciella morgonen av trollkarlen och illusionisten Joe Labero. Jag har själv inte mycket övers för den mannen (men jag älskar storyn om hur han stal Alex Schulmans ytterrock...) men Göran var oerhört fascinerad. Han talade vitt och brett om Laberos fantastiska fingerfärdighet, myntflippande osv. Men så började samtalet glida över till det här med illusionerna. Tydligen hade den gode Joe "trollat" bort ett tåg. Det här gick över Görans förstånd och han började jobba upp sig och riktigt lacka ur. "Han trollade bort ett jävla tåg!" sa han. "Hur fan går det till?" Vi andra log lite och förklarade att han trollar ju inte bort tåget, det är en illusion. En synvilla. Men Göran blev bara argare och argare. "Ja, jag FATTAR ju att det inte försvinner. Men var fan är tåget då?! Kan ni förklara det? Va?! Först får man se det, men i nästa stund är tåghelvetet borta! Jag blir tokig! Hur fan gör han?!"

Vi andra satt tysta i soffan. Visste inte riktigt hur vi skulle möta det här utbrottet. Vi hade ju faktiskt ingen aning.
Men Göran, han ville verkligen veta var Joe Laberos tåg tagit vägen.

JOHN WAITE

Tänker att ni alla kanske vill få en inblick i min pinsamma brudighet. Om hur även jag, precis som fjortisarna, kan vara löjlig och bete mig. Det trodde ni säkert inte.

Imorgon ska jag ta med mig barnen och åka till Skaresta. Min farmor fyller 80 år och detta ska firas på pappa och Kerstins Sörmlandsgård i helgen. Det är jag som ska åka bort. Mellan onsdag och söndag. Naturligtvis ska det bli fantastiskt trevligt. Jag älskar Skaresta, jag älskar att umgås med min familj, jag älskar fest och att få kombinera de tre är få tillfällen förunnat - jag gläder mig enormt.
Men. Som man säger. Jag ska åka bort och Fredrik ska vara kvar. Vi har aldrig varit ifrån varandra några långa stunder sen vi blev tillsammans. Vi är fantastsikt dåliga på att vara ifrån varandra skulle man kunna säga. Våra respektive mobilföretag gör sina största pengar under de stunderna.
Och nu åker jag bort. I fem dagar. Till den plats på jorden som naturguden välsignade men mobiltäckningen glömde.

Jag ska åka imorgon. Men jag har saknat honom sedan igår. Det är redan jobbigt. Och även om ingen säger något högt så tror jag att det märks på mig.

GRAFIT

Senast idag på eftermiddagen stod jag på gården tillsammans med Lotta och talade gott om postorderföretaget Ellos. Hur de verkligen har allt och hur smidigt det är osv. Jag råkade just idag ha fått vårt nya köksbord hemlevererat. Vi har väntat länge och väl på det här bordet må ni tro.

Och det är nog verkligen så, att de har ALLT på Ellos. Och vet ni vad de mer har där? Bedragare! Bedragare är vad de har på sin säljavdelning. För när man köper ett svart köksbord, då får man ett grått.

Så nu undviker vi att prata om bordet som ligger i sin jättekartong på vardagsrumsgolvet. För att jag blir så jävla förbannad.

Nån som vill ha ett bord?
Ved?

SEE

Jag har blivit en smula hånad över att jag önskade mig en Back 2 Life. Det är kanske för att ni inte har sett själva hur fantastisk den är och vilka mirakel den utför på användarens rygg.

ENKÄT

RFSU har utfört sin omfattande och årliga nordiska undersökning. Bland mycket annat visar den att var tredje svensk är missnöjd med sitt sexliv. En av tre alltså. Och allra mest missnöjda med hur lite de får ligga var tydligen singlarna, berättar man på nyheterna.

Där ser man. Förbluffande forskning I'll say.

CDC

Vi har utfört hårt trädgårdsarbete idag, endast avbrutet av en tur till Sånga kyrka och grillunch + ett par drinkar hemma hos mamma och Göran, och nu är vi ganska ryggslitna.
Då är det ganska surt att tvingas slava i tvättstugan när allt jag vill göra är att slänga mig i soffan och se de sista fyra avsnitten av 24. Sen har vi klämt hela sista säsongen den här helgen. Det vill säga 18 timmar tv-serie.

Jag vet inte om man ska vara stolt. Eller skämmas en smula.

LOW MAINTENANCE

Det regnar. Då får man lov att ligga i soffan och plöja tv-serier, inte sant? I alla fall efter att man uträttat dagens viktiga ärenden. Som i dagens fall var Färingsö Trä, scoutloppis och Konsum. Alldeles lagom krävande.

Kanske dammar vi av en flaska årgångsasti till kvällen.

2NITE

Men tvättstugan till trots - det ÄR ju fredag. Trevlig helg kamrater!

TO DO

Jodå, jag är hemma med Elvira idag också. Men hon mår bättre och är inte längre soffliggande så jag har kunnat göra andra saker. Som att städa. Det är kul.

Och ikväll ska jag ta hand om das tvättberg.

tvättberg

SWEET DREAMS

Det har varit en hyfsat bloggproduktiv dag, men nu är det dags att säga god natt. Och hoppas att den här tjejen mår bättre imorgon så att hon får åka till farmor och farfar som hon önskar.

Nu går vi upp och glömmer Mario.

ISBANA

Jag fick barnen i säng vid åtta och sen dess har vi haft supertrevligt här i soffan. Spotifyat gamla fina bitar och spelat Super Mario som tokar. Vi går verkligen in i spelet när vi lirar. Gapar och skriker och gläds innerligt med varandra när det går bra.
Och vi kom riktigt långt. Innan det började gå utför. Innan det började bli skitsvårt och vi förlorade liv efter liv. På såna där banor där man måste ha Carro. För hon fixar allt som är svårt. Och stämningen sjönk markant här i soffan. Det blev bittrare och bittrare svordomar och kontrollen kastades mer hårdhänt mellan oss för varje förlorat liv.

Tills vi gav upp och liksom bad spelet fara åt helvete. Nu sitter vi, var och en för sig, med våra datorer. Stämningen är inte alls lika god och även om det inte är uttalat så vet vi båda två vems fel det är.

Super frickin' Marios.

VINDEN HAR VÄNT

Hörrni, det går bra nu. I alla fall för Laila Bagge och Niclas Wahlgren. Först fick de sitt bröllop pröjsat av kvällspressen i utbyte mot "exklusiva bilder". Nu ska TV4, om allt går i lås, bygga ett hus till det heta kärleksparet på Lidingö. Ett flermiljonbygge, denna gång i utbyte mot att hela kalaset filmas för TV4+ i serieformat.

Först undrar jag lite vad Bagge & Wahlgren har gjort för världen för att förtjäna allt detta. Men sen kommer jag på. Niclas Wahlgrens senaste skiva Plommon. "Hans bästa hittills". Enligt kritikerna.

RAILROAD PT II

Ni vet hur det är med great minds och hur de ofta tänker lika. Just som jag skulle ta och blogga om det här vansinniga rasandet över Anna Bergendahls video där hon vistas på fullkomligt livsfarliga järnvägsspår, så ser jag att Fredrik redan har gjort just detsamma. Ni kan läsa om det HÄR.

Jag tycker att det är så ledsamt med sånt här förringande av unga människor och deras förmåga att tänka själva. Här är man rädd att kidsen ska kolla på den här videon och sen sticka ut och spatsera på järnvägspår och möta den omedelbara tågdöden. Jag menar, ungdomar måste ju dagligen se hur mycket saker som helst på tv, dvd och internet som man medvetet låter bli att själv göra eftersom det är fullständigt livsfarligt. Och korkat.
Undrar om Trafikverket nånsin gett sig på att försöka ändra titeln på programserien "På spåret". Det måste ju också vara farligt och vilseledande.

Fast i ärlighetens namn. Om vi bryter ner den här saken till sin kärna. Vem i hela världen är det som ska titta på Anna Bergendahls video?

CARTOON NETWORK

Det ser ut att vara riktigt fint väder där ute.

Varmt och soligt och så.

Skönt.

BACK 2 LIFE

En sån här vill jag ha! 1.000 000 nöjda kunder i Europa kan inte ha fel! Så fort jag får 1 999 kronor över ska jag skaffa en!
Japp. Elvira sov en stund. Då lyxade jag till tillvaron med lite tv-shop. Alla hemmafruars privilegium.

THE SHIELD

Fast här hittade jag nåt att skratta åt en stund i alla fall. Det ska tydligen tas fram en vapensköld till Daniel Westling. En av Calle Schulmans läsare hade hjälpt till att fila lite på saken.

Klockrent. Eller som Håkan [Hauken] säger; Watchclean!

TORKA

Elvira är tokhängig. Ligger i sitt soffhörn och feberyrar och jag får inte vara någon annanstans än i soffan och hålla henne sällskap. Framför Barnkanalen. Jag har så tråkigt! Jag har så tråkigt så jag läser Linda Rosings blogg! Skjut mig någon!

Eller tipsa mig om en blogg som är bra på riktigt.

DAY AFTER

Här ligger mitt lilla skrot och kramar hinken. Vi har varit vakna en del i natt. Kan man säga.
Idag planerar jag inte mer än att vi stannar i soffan. Det känns lagom. Och ju längre tid som går utan att någon av oss andra tre börjar kräkas, desto gladare är jag.

PILEN

Och hon gråter, mitt minsta lilla barn. Som hon gråter! Men inte för att magen gör så ont att hon inte kan ligga still. Och inte för att hon spyr så hon storknar och får "svid i halsen".
Nej, det enda hon gråter över är att hon inte får gå till dagis imorgon.

Det är ett bra dagis.

PUKE

Min dotter, som ser hyfsat pigg och glad ut på bilden här under, sitter nu med huvudet i en hink samtidigt som hon sprutbajsar och gråter över sina magsmärtor. En mängd symptom, med andra ord, som gör att hon inte är välkommen på förskolan imorgon.
Detta samtidigt som vi redan saknar folk där och jag har en alldeles färsk inskolning.

Det är vid sådana här tillfällen som jag börjar önska att vi kommit lite längre när det gäller det här med kloning av människor.

LÅNA

Jag är barnvakt. Eller ja, Elvira är barnvakt. Jag går mest bara efter dom och städar och hindrar diverse prydnadssaker och andra ömtåliga föremål från att förolyckas.

Påminns om varför jag kan vänta ganska länge med att bli småbarnsförälder igen. Jag har stora barn. Stora barn är skönt. Stora barn kan gå hem till kompisar under flera timmar. Spela Super Mario svinlänge utan att man behöver passa dom.

Men det är rart med små. Jag lånar gärna.

Ibland.

UP FRONT

Solen skiner, det ser ut att kunna bli en fin dag.

Om man skulle ta och gå ut på baksidan och tjäna femhundra spänn.

TRIAGE

Större delen av den här dagen har jag spenderat på Astrid Lindgrens barnakut. Elvira fick en rejäl smäll över bröstkorgen igår och efter en natt av bröstsmärta, ont i magen och ont vid inandning tyckte jag att det var värt att få henne kollad av en läkare.

Det är intressant med akutmottagningar. Här får man verkligen se föräldrars sämsta sidor. Av självklara anledningar naturligtvis, men tunnelseende är ju aldrig så uppenbart. Man ser bara sig själv, sin egen framfart i kön och, givetvis, sitt eget barn. Inget annat barn är så illa däran, ingen annan har fått vänta så länge, ingen annan blir förbisedd och försmådd av sjukhuspersonalen.
Jag hade talat om för Elvira att det skulle ta lång tid. Att andra barn kommer att vara sjukare och gå förbi oss i kön, att det inte finns något man kan göra för att snabba på det hela. Det är bara att vänta. Kanske borde jag haft samma samtal med de andra föräldrarna också. Men det hade nog inte hjälpt. De rusar in med härjad uppsyn, direkt fram till luckan. Kanske tänker de alla att om jag låtsas att jag inte ser den här "ta-en-nummerlapp-grejen" utan går direkt på luckan, då kanske jag slipper vänta!

Man slipper inte vänta. Man måste vänta. Man måste vänta länge. I flera olika väntrum. Först i intaget, där man får vänta på bedömning av sjuksköterska. Därifrån lotsas man vidare åt olika håll. Vi fick gå vidare till närakuten. Ny nummerlapp. Vi fick 39. Den stod på 36 när vi kom dit. De tre numren tog 2.5 timme. När det piper till och ett nytt nummer ropas ut ser man hoppet tändas i ögonen på vederbörande familj. Sedan stöter man på samma familj i nästa väntrum, dit man kommer efter nästa bedömning av sjuksköterska, då har hoppets låga slocknat och uppgivenheten har istället satt klorna i deras vänttrötta kroppar igen. Man hänger, suckar, vankar, stirrar demonstrativt på sina klockor, förbannar systemet, ja jävlar vad man förbannar systemet. För man måste vänta. Igen!
Det jobbigaste i väntrum nummer tre var att tvingas lyssna på en otäck kvinna som förbjud sin typ 12-åriga son att äta något under alla de här timmarna. Hon upprepade som ett mantra; "Men Viktor du måste förstå! Om dit ben är brutet är det direkt till operation och då får man inte äta innan!" allt medan hon själv satt bredvid och åt oavbrutet. Pojken i fråga hade plåster på ena knät och knallade obehindrat omkring i väntrummet. Nånting säger mig att han tvångsfastade i onödan.

Elvira däremot var en väntrumsdröm. Hon älskar allt vad sjukhus heter (precis som jag) och såg nog det hela som ett fascinerande studiebesök mer än nånting annat. Hon tyckte precis allting var jättespännande och var nästan lite besviken när vi till sist fick åka hem. Eventuell spricka i något av revbenen på höger sida, men det är inget man åtgärdar med mer än vila och smärtstillande. Det tackar vi för.

Och kanske kommer hon att ta det lite lugnare i framtiden när hon kör sin dockvagn.

CHECK

Ett extrajobb skulle jag vilja ha. Eller vilja och vilja. Jag skulle behöva ett. Ett jobb som betalar bra. Betalar bra utan att man behöver vara där särskilt ofta. Eller jobba särskilt hårt.

Sådana jobb finns det gott om tänker jag.

LOAD OFF

Artiklar och forskning som den HÄR lättar mitt dåliga skilsmässosamvete en smula. Kanske kommer det att bli människor av mina barn ändå alltså.

Phew!

RISHÖG

Glad valborg kamrater!

Elda med försiktighet och drick med måtta. Och om ni nödvändigtvis måste överdriva något av det så kör på det senare. Det är aningen lättare att återhämta sig från.

Kanske ses vi i röken.

BERNIE

Så noterar jag att Fredrik har gett våra basilikaplantor första hjälpen här innan han gick till jobbet. Det är sånt han gör. Han hastar hem efter ipren när man drabbas av kramper på jobbet. Och han räddar krukväxter på dödens rand.

Världens finaste är han. Och mig så kär. Så kär.

TOP OF THE MORNING

Det är såhär i den ljuva morgonstunden som de djupaste funderingarna kommer över mig. Jag äter frukost i min ensamhet och tänker lite på det här med skalbitar i apelsinmarmeladen. På hur vidrigt och fantastiskt märkligt det är. Varför lämnar man kvar avfall i själva slutprodukten?

Det är ju som att servera mjölk med små remsor av kossa i.

FOR THE THRILL OF IT

Just när ni tänkte för er själva att det var sannerligen allt för längesen jag bloggade en video kommer det här en som på beställning!
En somrig dänga från Empire of the sun.
Lyssna, njut, ät en nöt.

FIGURES

Jaha. Just när man trodde att allt var frid och fröjd så varnar nyhetsportalen, källan till allt viktigt vetande, aftonbladet.se för nytt kaos och katastrof: Det kan komma att regna på kronprinsessan Victorias bröllopsdag den 19 juni.

Typiskt.

STRYKFRITT

Det regnar ute, efter en helt fantastiskt varm dag. Fredrik spelar Super Mario. Det är en festival av nya och gamla svordomar borta i soffan.

Själv ägnar jag tid åt min nya hobby; tvättstugan. Jag finner denna syssla synnerligen rogivande. Såvida man inte stöter på svineri i denna allmänna tvättinrättning.

Den som bokat tiden före mig hade lämnat tumlaren full med sin tvätt. Oerhört irriterande att vänta av tid därnere. Tid fram till det att det var, i min mening, okej att öppna luckan och slita ut vederbörandes grejer. Denna tid är i min bok tre minuter. Exakt så länge väntade jag.

Jag öppnade maskinen och möttes av en fasansfull syn. Ett luddlager så tjockt att det måste ha pressat själva luckan utåt. Någon hade haft stortvätt av skurmoppar och gamla äckliga trasor. Jag rengjorde filter och trumma och allt annat jag kunde komma åt efter bästa förmåga men det kändes ändå ganska äckligt att lägga in min rena tvätt i tumlaren.

Sedan funderade jag starkt på att lämna en syrlig lapp efter mig. Jag har hört att det är sånt man gör i tvättstugor. Att det är ett brukligt beteende, så att säga, i hyresinrättningar. Jag tänkte göra det. Men jag lät bli. Tänkte att det är inte allt för längesen jag sprang ut, arg som ett jävla bi, och skällde ut ungar efter noter i lekparken. Barn som varit sviniga mot våra tjejer. Tänker att jag ska låta bilden av psychomorsan blekna lite till. Innan jag blir tvättstugehitler. Också.

Inte okej.

Men i övrigt är jag en ganska trevlig tjej.

PRÖJSA

Idag kommer mamma och Göran hit. Vi ska grilla och umgås lite, men framför allt ska jag hjälpa mamma att betala räkningar. Hon är fortfarande vettskrämd för datorn.

Vem hade kunnat tro det för ett år sen? Att jag skulle hjälpa någon annan betala räkningar! Allt jag visste om räkningar var att man stoppade dom i en låda och hoppades på det bästa.

MULTITASKING

Jag lyssnade lite i smyg idag när femåringarna lekte i lekstugan på jobbet. Elvira är en ganska högljudd och bestämd ung dam (nu underdriver jag) och deklarerade högt och tydligt att;
- Jag ska vara mamma OCH städerska! Varpå hennes kompis Viktor svarade att;
- Man kan faktiskt inte vara både och!

Jag log lite för mig själv samtidigt som jag önskade att unge Viktor hade haft rätt i sitt uttalande.

BOSS

Jag har spelat så mycket Super Mario nu så att jag har begynnelsen till en stor öm blåsa på ena tummen. De visste inte mycket om greppvänliga kontrollen på den tiden.

Jag skriker en del när jag spelar. Skrämmer de andra en del tror jag. Min Mario-galna sida är en helt ny sådan för Fredrik.

GTX

Tokfin bild på Mattias och Skedens gamla bil. Tagen i Svartsjöallén av Thomas Klockseth. De har ju inte bilen kvar men Mattias fick hem den här tavlan nyligen. Jag frågade om han hade satt upp den.
- Nej, sa han.
- Den kommer stå på golvet va?
- Ja. Ett par månader i alla fall.

Han gör sig inga falska illusioner i alla fall, lillebror.

DIE HARD

Fast oavsett hur det är med saken.

Idag är det lördag och ikväll gör vi det igen.

EARLY BIRD

Igår hade jag en fantastiskt skön dag. Det rådde akut brist på barn på jobbet så jag kompade ut vid tio och åkte först till Triab och lunchade med pappa, Mattias och andra firmafarbröder. Sen åkte Mattis och jag till Vällingby och shoppade. Seriös bränning av lön. Köpte lite födelsedagspresenter, kläder till barnen, kläder till själva mamman, en klocka till Gustav och en del annat jox. Sen kom mamma och mötte upp oss och tillsammans hittade vi en (eller två faktiskt) trevlig uteservering där man serverade maltdryck.

Jag lyckades efter detta med konststycket att lura med min bror ut till Stenhamra för middag och övrigt umgänge. Milla och grabbarna kom också över och vi hade trevlig kväll med middag, tvättstuga, diverse drycker och Nintendo 8-bitar, en gammal relik från 80-talet. Precis som jag. Jag förstår inte vad det är för fel på mig, för hur trevliga de här kvällarna än är så blir jag så vansinnigt trött! Jag sitter och hänger som en partybroms och känner mig gammal och överspelad och frågar mig själv om det ska vara såhär nu?

4

Vi har nu haft lottdragning och vinnare i Pingpong-tävlingen är Lotta. Grattis!!

Maila din hemadress så kommer ett paket i brevlådan med fina kläder till Emma.

HEADS UP

På fredag drar jag en vinnare i den HÄR tävlingen. Finns fortfarande möjlighet att vara med och tävla om fina babykläder.

KONTUR

Det här billiga tricket gick jag på och började prenumerera på mamma-pretto-tidningen Mama igen. Det här är min premie.
SvampBob är ju kul. Och man behöver alltid mascara. Men allvarligt talat. Lipliner. Finns det någon som över huvud taget har använt det? På allvar? Och då räknas inte 80-talet.

IN A NAME

En av de allra bästa sakerna med att bo här är att barnen har en massa kompisar runt omkring och de kan sticka iväg lite hur som helst och leka. Gustav leker med kompisar från skolan och Elvira har träffat en del nya bekantskaper. En av dessa, en jämngammal tjej, vi kan kalla henne Lisa, kom över en av de första kvällarna vi bodde här och presenterade sig tillsammans med sin mamma. Det var trevligt och nu leker de ihop nästan dagligen. Elvira och Lisa alltså.

Vid middagen idag försökte jag komma på vad Lisas mamma hette. Vi har ju hälsat, men just i den stunden hade vi middag och jag hade firat inflyttningen med lite vin, och ja, excuses, excuses, kontentan är att jag glömt hennes namn. Nu när vi åt försökte jag komma på vad det var. "Det var nåt sånt där jäkla hitte-på-namn," sa jag. "Lottie eller Bonnie eller nåt annat trams." Sen började vi spåna på tramsiga namn och det hela spårade ur.
Efter middagen stack barnen ut. Fredrik gick ut i "trädgården" och jag tog hand om disken. Efter några minuter flyger ytterdörren upp och Elvira sticker in huvudet. "Lisas mamma heter Rosie, bara så du vet, mamma!" hojtar hon innan hon lika snabbt drar igen dörren och försvinner iväg.

Och jag rodnar över min diskbänk. För oavsett vilka jag förmildrande omständigeter jag än försöker lura i mig själv så vet jag precis vad min dotter har gjort. Hon har gått raka vägen till Lisas mamma och sagt att, "Min mamma har glömt vad du heter, nu tror hon att du heter Kulla-Gulla eller cykelslang..."

SKANSTULL

Fredrik och Elvira har inte kommit hem än. Det ser ut att bli nån gång efter 20. När Gustav och jag kollar Wipeout.
De har umgåtts ett par timmar på tu man hand nu, min dotter och min sambo. Jag tänker att han nog har en smula ont i öronen när de äntligen kommer hem.

DAGENS VISA

Det här än trevlig bit som jag plockade upp sist jag var hemma hos Mattis. Den akustiska versionen (spotify) är bättre men youtube-klippen av densamma var allt för risiga. Och den unge mannens röst också tyvärr i alla former av livekustiska sammanhang jag kom över.
Men håll till godo med den här! Bjuder på lite ögongodis också. Och då syftar jag naturligtvis på schimpansen. Och inte den lättklädda kvinnan i fråga.

FOR TWO

Nu när huset är, i det närmaste, spotless, ska jag börja förbereda lite middag. Ikväll är det bara jag och Gustav (eftersom Fredrik så vänligt tog med sig Elvira på äventyr i stora staden) och vi ska ha lite mysmiddag tänkte jag.

Om jag lyckas locka hem honom från den kompisen han är hos för stunden.

MANSION

Jag städar lite såhär i min ensamhet. Fanns lite att röja upp efter den här helgen. Och så har jag listat ut vilket eluttag jag ska använda till dammsugaren för att kunna dammsuga hela huset utan att behöva dra ut sladden och byta. Små segrar, mina vänner. Små segrar.

PINGPONGTÄVLING!

Ping Pong Barnkläder, som säljer fina barnkläder på nätet, (ni hittar dom HÄR) vill lotta ut kläder till en av mina läsare. Låt oss hjälpa till med det tycker jag.
Nu vet jag att den knepiga kommentarsfunktionen på min blogg skrämmer bort somliga, men vi gör det inte svårare än såhär;

Den som vill vara med och tävla skickar ett mail till mig brainandpackage@yahoo.se där ni anger önskad storlek (upp till 98) och om det är till kille eller tjej. Till nästa helg drar jag en vinnare av dessa och den lyckliga får babykläder till ett värde av 300 kronor hem i brevlådan. Smidigt, inte sant?

PUT YOUR HANDS UP

Jag tänker inte säga mer om den här dagen än att den har varit fantastiskt trevlig. Jag tänker att Fredrik skriver mer utförligt om den. Mycket människor hemma, många barn, god mat och dryck. Så som sig bör. Det tycker vi om.
Samtidigt har jag kört dubbla pass i tvättstugan. Det är skönt det med, på sitt eget vis. Nyss stod jag där nere och vek tvätt med lurar i öronen. I ett alldeles speciellt myssentimentalt tillstånd hamnade jag tillsammans med Marit Bergman. De vemodiga cirkustrumpeterrna i Alone Togheter gjorde sig utmärkt till strumpmatchningen. Sen gick mobilshufflen över till Pain of Salvation's Road Salt. Vemod i den högre skalan. Men det var fint det med när jag gick hemåt genom gränden och kunde se på håll att Fredrik tänt ljusen i våra utelyktor medan jag varit borta. De välkomnade mig och min tvättkasse hem när de sista tonerna av Road Salt klingade ut.

Sen gick den över i Beyonce's Single Ladies och den magiska stunden var som bortblåst.

DÖDENS SIDA

För jag känner fortfarande såhär för min egen 30-årsdag.

Som ännu ligger lååååångt borta i tiden visserligen.

HIPP HIPP

Stort GRATTIS till världens bästa Carro!

Jag hoppas att ni har det underbart bra i Dominikanska.

Så bra att du faktist glömmer vad det är för dag...

VATTENPUSS

Och just det. God morgon kamrater och god fredag på er!

Det är regnigt och jävligt men jag tänker att vi gör nåt bra av det. Lite vin ikväll, ja?

Under helgen kommer en ny bloggtävling med rara priser. Håll ögonen öppna. Tell all your friends.

Nu går vi och jobbar en smula.

KATLA

Var tvungen att läsa upp mig på lite nyheter nu på morgonen. Förut när man bodde med nyhetsknarkaren Göran hade man ju värsta kollen men nu hänger jag inte med alls.

Två saker var viktiga idag. Madde och Jonas har en fnurra på tråden. Och så den här vulkanen på Island som ställer till det. Det är coolt med vulkaner tycker jag. Som inte bor i närheten av någon.

En fantastisk massa människor har tvingats lämna sina hem på Island för att fly undan den aktiva vulkanen och dess följder. Kanske hade man velat läsa något om dom. Människorna på Island. Men det fick man inte. Däremot fick man så klart läsa om familjen Andersson som satt strandade på Arlanda med kvällstidningsminer för att deras Sri Lanka-flyg var inställt.

Boo-frickin-hoo.

BASEL

Idag kamrater, ska en tradig följetong äntligen få sitt slut. Idag kommer soffan. Idag blir det frid och fröjd och trevligt att vistas i vardagsrummet.

Och Fredrik som har gått runt och sagt att inflyttningsfest kan vi inte ha förrän soffan har kommit. Dags att äta upp dom orden snart, inte sant?

REPSTEGE

Igår fick jag påhälsning av en ihärdig säljare från Brandskyddsbolaget. Han ville kränga dyra brandsläckare för allas vår säkerhet. Han tyckte nog själv att han var ganska slick.
- Jag antar att det är du som är chefen i huset? öppnade han med.
- Nja, sa jag, vi är nog ganska jämställda på den punkten.
- Jaha, jaha, sa han då och säljarskrattade lite frustande. Förutom där inne va, sa han pekade mot köket. I köket är det bara du som är chef, eller hur?!
- Han är kock.
Sen var det nog sagt om den saken. Vi jiddrade sedan lite om hur mycket man skulle göra sig illa om man hoppade ut från övervåningen. Han förutspådde naturligtvis att man skulle slå sig något alldeles oerhört. Jag tyckte att det var värt det om ens andra valmöjlighet var att bli innebränd.

Vi kommer inte att köpa hans 3.000 kronors brandsläckare. Men det har vi inte talat om för honom än.

CORE

Jag har haft en alldeles fantastiskt trevlig eftermiddag och kväll. I Vällingby tillsammans med min mamma, pappa och lillebror.
En hel gammal kärnfamilj, inte ofta skådad i sin forna helhet.

220

Note to self: Köp aldrig någonsin (igen) gardinstänger från Jotex postorder. De är gjorda för dockhus och inte för att i verkligheten hänga tunga grejer, som exempelvis tyg, på.

Bara att börja om igen. Med IKEA då tänker jag.

TRADE

Ryktesvägen får jag återigen höra att pappa refererar till Marlene som "sitt enda barn som (snart har) tagit studenten".
Hey! Det må vara över tio år sedan och mina minnen av just den dagen må vara lite luddiga, men jag är ändå alldeles utomordentligt säker på att även jag tagit studenten.

Hur skulle jag annars fått till den här blomstrande yrkeskarriären?!

SOCIAL ME

Länkar HÄR till en alarmerande artikel på aftonbladet.se med rubriken; "Se upp! Facebook kan stjäla din man."
Färska studier visar att var femte förhållande som kraschar gör det med tvivelaktigt facebookande som direkt orsak.
Jag känner till problematiken men det är ju skönt att veta att det här bara gäller män. Män fular sig på facebook, inte kvinnor.

Joho, för så skriver man i aftonbladet och det är lika med sant.

FILMKRÖNIKAN

Nu ska jag berätta om den här helgen, vilket jag finner lämpligt då den är inne på sitt upplopp. Redan.
I fredags blev vi bjudna på mysig tacomiddag hos Milla. Tillsammans med mina barn, Millas barn samt Olivia och Emilia. Det var jättetrevligt att umgås en stund på bekanta Klevbergsvägen. Fredrik efterlyste "ett bättre rödvin" och blev serverad ett synnerligen bra sådant.

Igår, lördag, hade vi en soft dag. Mitt lilla hjärta mådde inte alls bra och det blev en dag i filmens tecken. Och i brist på soffa blev vi således tvungna att bygga ett sorts fort av madrasser och kuddar på vardagsrumsgolvet och där spenderade vi sedan dagen, kvällen och en del av natten. Jag hann se inte mindre än fem filmer (Fredrik som slumrade en smula avverkade tre stycken). Jag såg Zombie Strippers, (Jenna Jamesons kliv över till spelfilm där hon spelar levande död strippa som skjuter biljardbollar på zombiestripparkonkurrent på synnelrigen fiifgt sätt - jag rekommenderar inte den här filmen till någon) The Island, (Ewan McGregor och Scarlett Johansson är snygga i vitt och flyr undan onda män i rasande tempo - helt okej) I Taket Lyser Stjärnorna, (svenskt hyfsat välspelat ungdomsdrama) Critical Decision, (Kurtan Russel räddar dagen och flygplanspassagerare undan onda terrorister. 90-talsaction stencil 1A) och New Moon (som jag fick se i min ensamhet då min sambo inte har mycket till övers för ungdomsvampyrfilm, och i ärlighetens namn kunde jag ha varit utan den här också, då den inte var i kass med den första. Kanske för att det var mindre pojkvampyr i den här...)

Det var gårdagen. Idag har vi gått en fantastiskt lång promenad i solskenet och nu är det lite trädgårdsarbete som väntar.

HOOD

Mitt 1600:e inlägg kommer härmed att handla om tvätt. Jag har nyss hämtat hem morgonens och förmiddagens sjätte maskin från tvättstugan. Och det tycker jag är bra gjort. Inte att jag har tvättat, det är en självklarhet, utan att vi har lyckats samla ihop så mycket smutstvätt sen vi tvättade sist. För typ tre dagar sen. Vi är synnerligen renliga i den här familjen och jag kan inte låta bli att tycka att det är en god egenskap.

(Obs. Här följer extremt lång mening:) När jag stod där nere tidigt imorse och vek tvätt och tittade ut över området, detta Söderströms väg som vilade i ett grått vårmorgonsdis, kunde jag inte låta bli att bli en smula sentimental och tänka att det är märkligt, eller kanske är det inte alls märkligt utan helt självklart, var livet för en. Jag bor nu i det här området för tredje gången i livet. Tillsammans med pappa har jag bott här i inte mindre än tre olika lägenheter. Jag flyttade ett kortare tag in i Johans lägenhet här i slutet av 90-talet.
Och nu, nu bor jag här med Fredrik. I vårt alldeles egna första gemensamma hem. På Söderströms väg.

Och jag kan inte tänka mig en bättre plats i världen.

MOTSATS

Är det bara jag, eller är den här annonsen en smula motsägelsefull?

SPRING BREAK

Jag tycker mycket om den här lilla delen i vårt kök. Även om byrån kanske inte är optimalt placerad då vi stundtals är ganska många som behöver sitta där. Men här finns tre saker som vi tog med oss från min morfars rum där vi bott.

Den höga gamla byrån blev Fredrik kanske mer förtjust i än jag sådär direkt men jag har lärt mig att uppskatta dess charm. Den nakna damen från Väst-Tyskland tycker vi båda om. Det tyckte min mamma var roligt. Hon berättade att morfar aldrig nånsin fick ha den framme för mormor. Mormor tyckte inte om den nakna damen.

Och tuppen! Tuppen hängde på väggen där i Färjestaden och jag gissar att den har gjort det sedan huset byggdes ungefär. Den är inte vacker på något vis men jag tycker att den är skön. Så vi räddade den från mammas sopsäck och gav den ett nytt hem på Söderström.

POSTMAN

Idag fick jag min första eftersända post till vår nya adress. Kataloger från Jotex och Haléns. Och ett paket från HM. Jag börjar bli hemmastadd.

Fredrik har också fått post. Ett tjockt kuvert från Ekerö Energi. Det verkar inte alls lika kul.

KICK BACK

Om vi saknar soffan nåt?

30/40.

NÄSTGÅRDS

Idag är Ludde här med mig och Gustav och Elvira. Hela långa dagen får vi låna unge herr Jansson och det är jag glad för. Jag saknar Millas grabbar. Också.
Gustav gav honom the grand tour of the radhus. Det var rart. Sedan satt han vid vårt frukostbord och ställde rediga frågor. Hur kommer eran soffa se ut? Kommer ni att beställa en diskmaskin? Var är Fredrik? Osv.
Han såg så konfunderad ut där han satt och såg sig omkring. Jag frågade om han tyckte att det var konstigt allt det här.
Nej, sa han. Det är inte konstigt. Det är bara det att ni bor så stort nu.

Som jag gillar Ludde.

SALE

Jag måste dock erkänna att det inte alltid går lika bra när jag handlar på nätet. I alla fall inte skor. Därför har jag nu dessa i min ägo. Sprillans nya i storlek 39 (liten 39 uppenbarligen).

Om någon skulle vilja lägga ett bud innan jag skickar tillbaka dom.

Eller gör som jag brukar. Slänger dom långt in i garderoben och glömmer bort dess existens.

NÄTHANDEL

Här är några saker som vi väntar leverans av.

Jag handlar oerhört bra hemifrån. Hjärtligt ljusfat

Ljusboll. X 2.

Piffig och fin hyll/krokgrej till köket. Och en vit till badrummet.

Allra mest efterlängtad är ändå soffan. Borde komma snart. Snart!

Och den är naturligtvis inte näthandlad utan korrekt utvald i EM-butik.

Idag gjorde jag värsta klippet på köksbord. Nedsatt från 2000 till typ ingenting!

Kommer förhoppningsvis passa finfint ihop med våra hotellstolar.

Helt vanlig topp.

Den här otäcka kvinnan har jag beställt. Eller bara hennes underkläder.

Det är nåt att fundera på.

SWEET HOME

Vi har ett nytt hem och det tar mycket tid. Jag viker bloggtiden åt hemmet så att säga, och det är väl gott så.
Men det är fint här. Jag trivs, det kan jag konstatera såhär helt kort.

WHACKED

Och jag ska berätta en annan sak när jag ändå håller på. Varför min pappa är värsta hjälten. Jo, för att han slog ihjäl en huggormsjävel igår. En orm som höll på att hugga honom i frickin' fejset.
Och jag vet att alla ormjävlar är fridlysta i det här landet men det skiter jag fullständigt i. Alla som slår ihjäl en ormjävel är en hjälte i min bok för det betyder en mindre för mig att oroa mig för.

Ormar alltså. Vilket jävla jävelskap.

SVARTVIT

Vet ni varför jag har världens bästa pojkvän (gah, även om det bär mig emot att använda just det ordet i vuxen ålder, men mansvän låter ju direkt otäckt). Anyways, jag ska tala om en av anledningarna. Det finns många.

Igår var vi ute och åt någon sorts lunchmiddag på your average sportsbar i Solna. Mamma, Göran, Freddan och jag. Så som vi lärt oss att umgås nu för tiden.
Precis innan vi skulle beställa mat, mellan öl ett och två, sticker Fredrik iväg. Han säger att han ska gå på toaletten men istället lämnar han restaurangen. Och när han kommer tillbaka efter en lång stund (i en köpcentum han inte riktigt hittar i och därför nu gått lite vilse i) har han köpt en klänning till mig. En klänning som jag tittat på, förälskat mig i men sen tyvärr moget och hyresbetalande avgjort att jag inte behövde.

Kärlek. And that's why.

NU!

Malin Dubois - officiellt trött på att leva i kappsäck.

Eller ja... IKEA-kasse.

KNÅP

Nu har den kommit. Min nya kakburk, men i synnerhet den högst roande Gör dina egna sexleksaker-boken.
Nu måste jag bara besöka en järnaffär och en livsmedelsbutik, sen behöver jag aldrig fundera länge i framtiden på födelsedagspresenter till vänner och ytligt bekanta.

Salami, tvål, meloner, lim, läderband och tråd. En del grejer som kan komma väl till hands.

LAGT KORT LIGGER

Igår gjorde jag ett klipp på Konsum (och det kan vara allra första gången). Jag köpte Ebba & Didrik, alltså den gamla tv-serien från 1990, för 39 spänn.
Satan i gatan, vilken nostalgitripp! Jag tyckte jättemycket om den serien när jag var tio och det är fantastiskt kul att se om den som vuxen. Särskilt i sällskap av sina barn. Gustav tyckte att det var sådär spännande (särskilt när Fredrik lockar med mumier och ond bråd död istället) men Elvira är tvärsåld. Hon tycker att det ondskefulla tjejgänget är oerhört fascinerande. Och det faktum att Ebba uppvaktas av två killar tycker hon är en smula bekymmersamt.

Det är mysigt att förklara saker för en femåring med stora frågor.

IN THE HOOD

Idag fick vi en timme över mellan jobbet och klockan sex när jag var välkommen att hämta Elvira hos hennes kamrat. Så vi promerade runt Stenhamra, Freddan och jag.
Jag har inte gått mitt Stenhamravarv sedan i början av förra hösten, men det kändes som om det vore en livstid sen. Minst.
Det var mysigt att gå runt med Fredrik och visa honom this and that. Små obetydliga saker.
Men ändå får jag ändå känslan av att jag straffat ut mig lite från Stenhamra men jag vill att Stenhamra ska veta att jag är på väg tillbaka.

Vi gick Ramundbacken ner till Klevbergsvägen och det enda jag såg där på min gamla adress som fyllde mig med saknad var Millas bil på parkeringen. Jag ville springa och krama Milla men jag lät bli. På grund av det geografisla läget. Men jag vill att du ska veta hur nära jag var.

KID YOU NOT

Jag har ju världens roligaste kille. När vi väntade på Alice imorse skrev han på sin status på facebook att "ett femte barn är på väg."
Så nu ringer folk och undrar om vi ska ha barn.

Tack, men vi har barn. Plenty of them.

LÖRDAG

Äh, vi slänger in lilla Alice som en skön joker i leken.

Att ha fem barn har väl knappast nån dött av tänker jag.

KNEP & KNÅP

Och om jag ska vara helt ärlig så köpte jag även den här boken. För hur skulle jag kunna låta bli när jag väl fått syn på den, utread mellan pekböcker och kokböcker. Tillverka dina egna sexleksaker. Och en bild på en skäggig 70-talsfarbror som sitter och klistrar. Och med den säljande texten:

På fullaste allvar men med glimten i ögat presenteras 50 snabba, enkla och billiga sexleksaker - alla tillverkade av material som du redan har hemma eller köper i järnhandeln eller livsmedelsaffären. Under rubrikerna För honom, För henne, För par och Förvaring hittar du lätt vad du behöver. Sticka, virka, sy och pyssla - det finns mängder av roliga projekt av olika svårighetsgrad, t ex knyt din egen läderpiska och snickra en dubbeldildo. Möjligheterna är oändliga - endast din fantasi sätter gränserna. Humor & Kropp.Inbunden.128 sid

Jag menar, man kan ju alltid ge bort den till nån. Det finns så mycket konstiga typer.

FINSK PINNE

Om ni sitter och undrar vad jag idag har köpt till mitt nya hem så kan jag stilla er nyfikenhet med den här bilden. En bild på min sprillans nya kakburk. Jag tyckte att den var helt fantastiskt fin och nödvändig.
Det är tanten i mig som tycker att inget kök är komplett utan en kakburk.

SNODDAR

Men idag är för övrigt ingen dag för depression. Idag är det fredag och fredag av den bästa sorten då jag får ta med mig barnen hem.
Idag är det pussarna och kramarnas dag och vi ska mysa och catcha upp och jag ska framför allt göra allt vad jag kan för att slippa laga tacos till middag.

MOTTAGNING

Vet ni förresten att det finns dom som säger 3G-glasögon istället för 3D.

Är det inte festligt så säg.

OND BRÅD

Igår tittade vi på den sista Final Destination-filmen. Och till den fick man såna här. 3D-goggles. Det var första gången jag hade ett par på mig och troligtvis också den sista. För jag fattade fan inte grejen. Jag kunde bara titta med ena ögat. Och så kunde jag inte släppa tanken på hur vansinnigt muppiga vi måste sett ut där vi låg bredvid varandra i sängen med såna där nördbrillor på oss.

Så det blev den 3D-fria versionen istället, och det gick alldeles utmärkt det med.
Fredrik somnade på slutet och när han vaknade upp frågade han om alla dog. Jag svarade ja, och så var det bra med den saken.

D.I.Y.

Ett program som jag inte valt att titta på eftersom det verkar så fruktansvärt deprimerande (och eftersom jag är för trött för all sorts tv efter klockan 20:00) är TV4-produktionen Fuskbyggarna. Där proffsbyggaren Martin Timell, så vitt jag förstår, drar land och rike runt och jagar byggare som sabbat husen och liven för stackars intet ont anande människor.
Och det får man väl tycka är hedervärt. Typ. Hur hemskt skulle det inte vara att tro att man betalat dyra pengar för att få sitt drömhus byggt och så faller det sönder när man sätter sin fot i det. Eller ännu värre - man dör mögeldöden.

Men vad jag funderat på en längre tid är en av de spotar som går för programmet. En så kallad trailer. Där en familj gråter blod över den värdelösa byggare de anlitat. De trodde att han var ett fullfjädrat proffs eftersom han byggt Astrid Lindgrens värld.

Men är det verkligen en bra referens? Är det inte en låtsasby? Med typ...kulisser?

TRAILER

Om jag skulle bli superhjälte skulle jag vilja heta Jihad-Jane. Det är ju supertufft. Synd att det redan är taget.

"Hon ser inte ut som en terrorist med vittring på svensk blod. Snarare som en hemlös som påträffats med crack i bakfickan."

Haha. Per Bjurman alltså. Jag trodde att han gått i pension.

KANSAS

Den uppmärksamme kanske lägger märke till att jag inte har bloggat så flitigt på sistone. Inte bloggat alls faktiskt.
Det beror delvis på att det är mycket nu, men kanske till största del på att jag har sorg. Soffsorg. Vi hade noga valt ut, eller snarare blivit handlöst förälskade i, en soffa på Stalands som vi skulle beställa. Bara det att det visar sig att i vår lägenhet finns ett helt omöblerbart vardagsrum.

Så nu sörjer jag den soffa som aldrig blev av, lite som en mor sörjer ett barn.

PTA

Jag är inte mycket för att gnälla. Men imorgon slutar jag klockan halv ett. Har föräldramöte på jobbet som börjar klockan sju. Och körkortslös som jag är kommer jag inte hem däremellan.
Det är fan riktigt surt. Att wasta sin enda tidiga dag. På jobbet.

Tur att jag har sällskap.

SENSATION

Har ni möjligtvis märkt att Izabella Scorupco är med i en ny svensk film?

Hon förekommer nu i varenda jävla mediesammanhang.

Och pratar känslor.

SATAN I GATAN

Vi har ett soffproblem. Det är påtagligt och överhängande. Vårt nya vardagsrum är fint och så, men det är vansinnigt svårmöblerat. Alla fina soffor som vi hittar är för stora.

Det blir saccosäckar.