VECKAN I KORTHET

Jag är ju världens sämsta bloggare nu för tiden, så vå gör såhär istället; summerar den fantastiska veckan som gått i ett gäng små notiser. Nu kör vi.

Jag skulle kunna göra en stor grej av att Johan kovänt och blivit Facebookare. Jag bara konstaterar att så är fallet och njuter lite i smyg. Han vill bara ha chicks som vänner dock. Han har fem stycken än så länge. Om man räknar mig och det är väl inte mer än rätt då vi är i guds mening bästa vänner, han och jag.

Ett tecken på det? I veckan kom han hux flux hem med en ny bil. Som jag väntat på detta! Det är naturligtvis en buss fortfarande, eftersom vi har en truckload med ungar, men den är splitterny och SVART, Inte ollonlila nånstans. Flodhästen har varit en trotjänare, men nu är den ett minne blott. Halleluja.

På tunnelbanan mellan Brommaplan och Vällingby hamnade jag och barnen bredvid Kristina Lugn. Hon tyckte att mina barn pratade för mycket. Elvira tyckte tillbaka att hon såg konstig ut. Vilket hon sa. Högt. Och pekade. Tre gånger. Det är så härligt med barn, hur de är så himla ärliga jämt.

Och när vi är inne på det här med kollektivtrafik. Jag jobbade på kortidshemmet igår. Ren välgörenhet. Och när jag skulle åka hem regnade det. Det var inget vanligt regn. Det var sådär så man började fundera på att snickra ihop en ark och samla in djur av olika slag. Sånt regn.
Busschauffören, ungefär den svartaste man jag nånsin sett, var ändå rar. När jag skulle gå av erbjöd han mig sitt paraply. "Här!" sa han. "Ta det, snälla, det regnar jättemycket." Och Malin, helt svensk och livrädd för all sorts spontan vänlighet säger, "Tack, men nej tack. Jag är redan ganska blöt."

Från och med idag är det jul. Varje dag från och med idag till själva julafton är jul. Det här är bästa tiden på året. För en juloholic. Och en av de bästa grejerna med det är adventssöndagarna med The Janssons. Det låter lite som om vi tänder ljus och läser tillsammans ur julevangeliet. Och det låter jag er tro.

Nu hörrni, nu tänder vi några doftljus, kokar en kopp te så kryper vi upp i soffan och gör slut på den här veckan. Nånting säger mig att nästa kommer bli ännu bättre. Är det verkligen möjligt?