Ja, det är ju sannerligen ingen bilderboksgran vi har. Det är en gran med karaktär. Med en vacker insida. Vet inte vad jag gillar bäst med vår julgran. Den jätteburriga nederdelen. Eller den helt grenrena halvmetern i toppen.
Jag skulle säga, att det är kanske ingen gran som man stannar upp vid. Fattar sin älskades hand, beskådar sin gran, ser varandra i ögonen och sen ler man ljuvt och njuter av sin vackra ståtliga gran. Ingen sådan gran är det, skulle jag påstå.
Men! Eftersom detta är min och Fredriks allra första gemensamma gran. I vårt allra första gemensamma hem. Så, oavsett hur skev och oproportionerlig vår gran är, så är det precis det vi gör. Stannar upp och ler åt granen.
Och åt livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar