söndag 1 juli 2007

POST PARTY

Alltså, minnesluckor. Detta ljuvliga fenomen. Sällan känner jag mig så fjortis som när jag vaknar upp (12:07) och undrar över saker som hur vi kom hem? Johan säger att det var jag som ringde taxin. Bra gjort av mig. Saknar klädesplagg som är mina och har någon annans i handväskan. Låter värre än vad det var, jag bara bytte lite med Daniel. Daniel är en rolig man.
Men allra mest undrar jag varför mitt ena knä är helt fucked up. Jag kan liksom inte räta ut benet för att det gör så sjukt ont. Jag kan svära, åtminstone till typ 97.5%, på att jag inte har ramlat eller liknande. Men jag vill minnas en del brottning i gräset. Hur våldsamt var det egentligen, Milla? Det var svårt att avgöra utifrån bilderna. På en del var det dock ganska lätt att avgöra typ vad jag hade för underkläder osv. Dessa bilder existerar inte längre.
Annars. Sommarfesten är en höjdpunkt. Jag är så glad att vi får vara delaktiga och att konceptet fortfarande håller. Vi hade superkul och spelningen var den absolut bästa jag varit med om. Så det så.
Jag är också glad att The Janssons var bjudna OCH kunde komma i år. Jag kan gladeligen meddela att Camilla och jag nu gjort bondande grejer som att skogskissa ihop, rulla runt på gräset, våndas över bordsplacering (och hamnat tillsammans!) och blivit exakt lika upprörda båda två över att det faktiskt förekom lekar i år. Jag hade dyrt och heligt lovat att det inte skulle göra det. Så vi var tvungna att gå upp och sjunga. Queen. Eller sjunga och sjunga, det handlade mest om att stå bakom Janne som faktiskt kan. Sjunga. Han gjorde ett mycket bra jobb som allsångsledare. Som en blandning mellan Anders Lundin och en nån mycket coolare som faktiskt kan sjunga. In all fairness så borde vi ha vunnit. (Dock hade vi vid vårt bord en fantastiskt irriterande kvinna som skrek hela tiden. Vem var detta? Jag undrar verkligen...)

Kul var det. Mindre så idag. Vi har inte gjort mycket av nytta idag och skönt har det varit. Jag tror att Johan och jag har våra bästa dagar när vi är bakis. Vi är så rara mot varandra och gör mysiga saker. Han är verkligen världsbäst på att ta hand om mig vid såna här tillfällen.
Han ligger i poolen nu och snart ska vi sova. I morgon hämtar vi barnen. Jag saknar mina små änglar.

Jag ska slänga upp lite bilder tomorrow as well.
Sleep tight.

2 kommentarer:

Anonym sa...

En oförglömlig kväll helt enkelt.

Anonym sa...

asså, kan vi iinte bara komma överens om att vi håller oss på benen när vi super, det gör så jävla ont efteråt annars!! //carro