Milla kämpade för att ta den här bilden åt mig igår. Och det är meningen att jag ska skriva nåt storslaget till den. För att göra Honom, och hela upplevelsen igår, rättvisa. Och ord må vara min hobby, men ibland fattas de mig.Vi har som lite av tradition att titta på Live from Knebworth-dvd:n ibland om nätterna. När vi är i form, så att säga. Knebworth är magiskt. Det är en stor upplevelse.
Igår fick jag äntligen se Royal Albert Hall-konserten. Med Swing when you're winning-repertoaren. Detta är något som undanhållits mig. Dock tänker jag inte vara bitter över detta. Jag är glad att jag hann bli 28 och ett halvt innan jag fick njuta av det här. Att det var just den här natten jag fick sitta med Millas huvud mot mitt och rysa, fån-le och faktiskt grina lite.
Så enas vi om. Att han är perfektion personifierad. Den här mannen.
Jag vet att det är drygt med länkar i bloggar. Men klicka på den här. Det är värt besväret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar