Så. Det har ordnat sig. Jag lyssnar på Fredriks skiva. Det är en samling ledsna och oerhört livsbesvikna män som sjunger sorgsna sånger.
Hjärtesorg kort och gott. Något man aldrig önskar någon, men som de flesta av oss ändå upplevt i någon form. Kanske lärde man sig något? Kanske formades man därigenom åt det ena eller andra hållet.
Själv brukar jag myssjunga lite för Johan ibland när jag ligger på hans arm.
God blessed the broken road
that lead me straight to you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar