SJUKSJUK

Jag är hemma idag och drabbas, som alltid, av sjuksamvete. Det är lättare när barnen är sjuka, då har man ju inget val, det är jag som bestämmer att de är för dåliga för att gå hemifrån. Det är så mycket svårare med en själv, med ansvarskänlor och skyldigheter och är jag verkligen säker på att jag inte skulle orka vara på jobbet? Det är då man önskar att någon mammaliknande figur kunde kliva in, peka med hela armen och säga, "Malin, du har feber och du ser förjävlig ut, gå och lägg dig."
Men det fick jag göra själv imorse. Så ligger man där sen. Och tänker på vad de gör på jobbet. Hur många barn de har. Om de får hjälp och om det är överjävligt.
Och utanför dörren...fortsätter livet precis som vanligt.

Men jag blev för övrigt väckt ur min dvala av ett mycket obehagligt telefonsamtal. (Jag brukar inte svara i hemtelefonen, en störning jag har, men när man är sjuk MÅSTE man annars kan folk tro att man skolkar).
Det var en man som ringde. Från något sorts försäkringsbolag som, vad jag förstod, köpt upp Ellos, Jotex och LaReadoute's kundregister, för att vi är alla kvinnor och det han ville sälja var en cancerförsäkring. Det går ju inte att försäkra sig mot men om jag fick någon av de vanligaste kvinnocancerformerna, som han noga upplyste mig om var bröstcancer och/eller den gynekologiska sorten, då skulle jag bums få utbetalt 130.000 kronor och sen 1000 kronor för varje dag jag behövde vara inlagd för behandling. Upp till hundra dagar.
Han var så påstridig och andfådd den här snubben. Jag såg för mig hur han var svettig och hade överkammad flint och hans mellansvenska dialekt gjorde mig direkt illa till mods när han ville veta mer om min sjukdomshistoria och mina eventuella cellförändringar och gärna förklara mer om det gynekologiska. Det skulle kosta mig 39 spänn i månaden, direkt fakturerat på mitt Elloskonto. Och jag var försäkrad från den stunden jag la på telefonluren, men förutsättningen var att det dröjde minst 90 dagar innan jag fick min cancerdiagnos. Han kunde ju inte gärna sälja en sån här förskring till nån som redan var sjuk. Hehe.
Jag sa att jag tyckte att det lät konstigt. Varpå han blev förbannand och sa att de stod under direkt bevakning av Finansinspektionen och samtalet spelades in och hur skulle han möjligtvis kunna lura mig då?! Det där med inspelningen fick mig att känna mig ännu mer smutsig och i behov av en våldtäktsdusch. Så jag tackade nej, inte ett dugg vänligt men desto mer bestämt. Jag fick skylla mig själv och det var endast min förlust kunde jag läsa i hans desperatbesvikna röst.

Ni fattar vad det här kommer att betyda för mig. Nittio dagar från nu. Cancer. Och jag kommer inte få en enda jäkla krona för det.