Nähä. Nu är det dags att dra tycker jag. Ska bli så skönt att äntligen få fly från regn och rusk. Storm och kyla. Å vad jag längtar till sol. Och värme.
Man kan vara säker på en sak. Att ska det någonsin förekomma nån sorts värmerekord och solskensfestival i det här fenomenalt fantastiska landet, då är det när jag ska åka utomlands. For once in a frickin lifetime.
Och ska det någonsin bli någon sorts regnperiod av bibliska proportioner så räkna med den direkt när vi kommer hem igen. Safe bet.
Vi har lämnat bort barnen idag för vi skulle ha åkt skärgårdsbåt och ätit middag med Johans jobb. Men nu blir det inte riktigt så för han är skickad på långväga och tidsödande jobb så vi missar båten. Jag är inte direkt ledsen över det. Tycker att det mest är deras förlust. Hands down så lär jag ju lätt vara den roligaste frun på den där firman. Tänker då främst på saker som min oerhörda ödmjukhet...
Igår slogs vi i familjen av naturens grymhet när vi såg en räv knalla över Jungfrusundsvägen med ett nyfött rådjurskid i munnen. Lite hjärtskärande var det. Gustav, min stenhårda lilla skejtare, var ledsen över detta ganska länge men Elvira hittade till sist något att trösta honom med; "Det var nog bara bra att räven åt upp den annars hade morfar bara skjutit den i alla fall."
Osentimental unge, yes she is. Tänker osökt på otaliga countrylåtar om att lära sig the hard way. Elvira vet hur bambi ser ut uppstyckad på golvet i morfars garage. På landet finns inget utrymme för falska illusioner.
Nån som har hört förresten att vi åker till Grekland snart? Inga konstigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar