Gustav var lite sen med att lära sig sitt telefonnummer. Det var en grej som vi hade missat. Men nu, sen han väl lärde sig det använder han det med råge. Han skriver en massa lappar i skolan med numret och "ring mig på lördag så vi kan leka" och delar ut till höger och vänster. Vilket resulterar i att vi får hit en del nya kompisar som vi inte känner till. så att säga. Med lika okända föräldrar.
Idag kom en grabb med sin mamma, och det är ju lite krystat det där när man inte alls känner varandra. Men den här öppnade skönt med att fråga "Är du Gustavs mamma?" Med fett undertryck på DU.
Det är ju naturligtvis oerhört nedvärderande och över huvud taget taskigt av henne att misstro mig som mamma till en sjuåring. Men jag känner bara YES! och en liten halleluja-kör i bröstet. Sen gör jag svoosch-tecknet till mig själv i spegeln och förundras återigen över vad plattång och stor sminkväska kan åstadkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar