1570

Jag växlade pengar på Forex i Vällingby idag. Det är minsann inget man bara knallar in och gör hur som helst; värsta utfrågningen åker man på!
- Hej, jag vill växla 19 000 till Euro.
- Mmm, då är jag JÄTTEnyfiken på vad du ska göra med dom.
- Öhh...resa...
- Mhm, vart ska du resa nånstans då?
- Grekland.
- Okej. Ja, då behöver du sannerligen kontanter.
- Jaa...
- Och hur länge ska du vara borta?
- En vecka...
- En vecka, mhm. Och du har familj antar jag?
- Jag har familj, ja.
- Och ni är hur många?
- Sex stycken (jag ljög här, vi är ju faktiskt bara fyra men jag kände att det var bäst att räkna med mamma och Göran om den här snubben skulle gå med på att ge mig några pengar alls).
- Sex stycken, mmmm, ja...det verkar ju rimligt det här...

Ja, JA tack snälla herr Forex, det ÄR rimligt att jag vill ha fickpengar med mig på min familjeutlandsresa. Jag är ingen smutsig människa som använder er fina institution till att tvätta mina kontaminerade heroinpengar, thankyouverymuch.

Men det sa jag ju inte förstås. Jag tackade för vänligheten när han äntligen började räkna upp mina sedlar och lyssnade sedan låtsat jätteintresserat på en sjukt lång utläggning om nåt forexkort som jag tydligen borde ha istället. För om mina pengar tog slut på kortet när jag var utomlands kunde jag bara be någon av mina vänner att gå in på Forex här hemma och fylla på mitt kort.
Smidigt som tusan. Förstå hur lång tid det skulle ta.