WHERE WERE YOU

När vi kom till Cirkus i onsdags kväll, mamma och jag, började vi med att kolla in den obligatoriska t-shirt-försäljningen. Bakom disken annonserade man även ut Darius Rucker's senaste skiva till försäljning. Vad schysst, tänkte jag för mig själv. Att Brad Paisley kränger polaren Ruckers skiva på sin europaturné. Storsint liksom.
En stund senare när vi stod i den klunga människor som i panik svepte innehållet i sina glas, då man i baren hävdade att man fick ta med dom in, men i dörren blev man beordrad att dricka upp utanför, överhörde jag en konversation. En roséklunkande kvinna som åkt långväga för detta event (då hon var den enda i sin by som "lyssnade på den här musiken") kom i samspråk med en annan.
- Är det nåt förband? frågade den ena.
- Joo, det är Darius Rucker.
- Men vem är då det?
- Det är en svart man! Vid just uttalande om detta gjorde hon stora ögon och såg noga till att budskapet gick fram till den andra. Sen sög hon i sig resterna av sitt vin och gjorde helt om i sin storblommiga klänning och försvann in i konsertlokalen.

Kvar stod jag med stora ögon. Inte för att jag skulle få lyssna på låtar av svart man. Utan för att jag skulle få lyssna på Darius Rucker. Jag hoppas att ni minns att jag bloggade om honom nyligen. Och om rasismen i countryn.

Och vad kul det var att höra och se honom! Blekt i jämförelse med kvällens huvudakt, javisst, men stort i sig själv. Han är i sanning ingen utkristalliserad countryartist. Och därför är han också allra mest briljant när han sjunger hitsen från sin tidiga karriär. Rucker är grundaren och leadsingern i det forna bandet Hootie & The Blowfish, och låten ovan är ifrån den tiden. Outstanding. Han gjorde även en grym Champagne Supernova, som Hootie i sin tur har covrat, och i original är en Oasis-låt. Mycket fint.

Vilken start det var, vilken fantastisk värmning för det som skulle komma att hända på scen sen.