Jag tänker på hur o-speciell och intetsägande den här bilden för alla. För alla som inte vet hur den här garageväggen såg ut innan. För alla som inte var med den här eftermiddagen när jag och pappa lekte Ernst för fulla muggar. För alla er betyder den här bilden precis ingenting. Men för oss var den här dagen guld värd.
Hur vi sågade, röjde, krattade, grävde fram stentrappan, planterade blommor, oljade och hängde upp den antika pirran, och sist men inte minst, byggde den förstklassiga bänken.
Vilken utsikt man har när man sitter där och njuter av ett fullgott dagsverke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar