Idag kunde jag ha tagit tag i det här med håret. Det risiga håret som börjar bli en ganska oklädsam följetong. Men jag gjorde inte det. För på dagen valde jag att villa bort mig ett par timmar i skogen istället och plocka mossa och pinnar och bark inför nästa helgs pyssel. Och ikväll väljer bort det för att ligga i soffan och titta på film med min man när han kommer tillbaka hem.
Så skjuts projektet ytterligare en bit in i framtiden. Och jag bryr mig inte så noga. För jag är många olika saker. Massor med saker är jag, men fåfäng är i sanning inte en av dem. Det är synnerligen uppenbart.
En av bovarna i det dramat är Fredrik. För det är ju rent förödande att den som är dig närmast på alla sätt och vis tycker att du är alldeles perfekt precis som du är. Som tycker att du är vacker även i din allra mest missklädsamma stund. Det vill säga när du vaknar upp med gårdagens mascara utkladdad till bästa tvättbjärnslook, med håret åt alla omöjliga håll och lite sovdregel i mungipan. Då talar han om för dig att du är så fantastsikt fin.
Det kan jag säga, att den uppriktiga och djupa kärleken är förjävlig på så vis. Men bara på så vis. Annars fullständigt äger den.
Men bara för att Fredrik älskar mig när jag är som fulast, är det ju ingen ursäkt för att gå runt på byn och se ut som ett troll. Det må vara Halloweentider, men man behöver inte skrämmas i onödan.
Any day now, säger jag. Plöstligt händer det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar