Elin, en i övrigt oerhört klipsk ung kvinna, kommenterar under bloggmammans sista inlägg;
"Jag vet inte vad jag älskar mest; särskrivningarna, utropsteckenshetsen, ojämställdheten eller den grammatiska kollapsen. Det är ett mästerverk, för fan! :D"
Det är ju naturligtvis glädjande, eftersom jag föredrar att se det där gamla glaset som halvfullt, att jag anses skriva mästerligt när jag stänger av hjärnan. Nu funderar jag på att vissa dagar helt ikläda mig den här hemska rollen. Och då även tala i särskrift. Men sen tänker jag att jag kanske ska vara rädd om de få vänner jag har.
1 kommentar:
Haha, att poängtera att du skriver bra annars också kändes som onödigt slitage på tangentbordet liksom, för det tror jag alla redan vet :)
Och så hoppas jag att du menar sista som i det sista av de tre och inte sista som i det sista någonsin. Jag vill ha mer mammahysteri!
Kramen!!!
Skicka en kommentar