Jag tänker lite på det här med Owen Wilsons självmordsförsök. Och hur komiker, riktigt framgångsrika komiker, ofta är de som är mest trasiga inuti. Och varför det är så. Blir det som för mycket tvångsskojande så de blir helt förstörda när de ska vara bara sig själva? Jag tänker Jim Carrey. Och i svensk motsvarighet ligger väl Robert Gustavsson nära till hands. Jag säger inte att han är självmordsbenägen men han är ingen rolig prick i sig själv.
När jag gick på gymnasiet hade jag en kompis. Hon hävdade med bestämdhet att hennes mammas polare hade ett förhållande med Robert Gustavsson. Han var inte ett dugg rolig men det gick visst bra att snuska ändå. I största hemlighet för så vitt jag vet har han sin gamla fru kvar. Och hon är inte särskilt snygg. Men in all fairness, det är inte Robert Gustavsson heller. Men han kan vara rolig. Det är så det är i livet, man måste vara antingen eller. Snygg eller rolig, för att få nån sorts framgång.
Sen kan man titta lite på oss andra som fick varken looks eller humor. Hur vi hankar oss fram och liksom skramlar runt i tillvaron.
Men det är ett liv det också.
1 kommentar:
Fast i detta fallet undrar jag om det har SÅ mycket att göra med just komikergrejen eftersom han verkar blivit knäckt över att hans ex hånglat med nån annan? Det kan hända även oss vanliga tråkiga.
Och som om du inte fick looks va?! ;)
Det lustiga är att jag hört det där om Robban Gustavsson tidigare, att han inte är så kul privat, men vem fan orkar jobba gratis hemma hela tiden? :)
Skicka en kommentar