Det är läskigt med gamla människor, hur de liksom tappar känseln. Många gånger har jag sett prov på detta inom min föregående karriär inom äldreomsorgsbranschen, men sällan blir det så tydligt som idag på bussen.
Det var ungefär 67 grader varmt idag och att kliva ombord på ett av Swebus fordon är detsamma som att tredubbla det gradantalet. Lite snabb huvudräkning och vi har svaret; riktigt helvetiskt sjukt varmt.
Jag hade en lagom jobbfuktig och genomarbetad korttidshemsuniform, idag bestående av linne och kjol, på mig. Och höll ändå på att dö. Alltså på riktigt avlida. Dödsorsaken skulle troligtvis komma att listas som överhettning i samband med akut syrebrist och i alarmerande kombination med drunkning i egen perspiration. Kanske inget man ser så ofta på CSI men jag säger att det kan hända och jag var nära idag.
Men så... på den här bussen bland alla dessa helt normala, snart värmeslagsdöda, människor sitter en tant helt nära mig. Hon har långbyxor och kängor. Hon har polotröja och små bomullsvantar. Hon har nån sorts hatt och hon har jacka. En jacka och med jämna mellanrum drar hon lite i slagen för att liksom dra det här vindtyget tätare om sin fryskalla kropp.
Jag betraktar detta skådespel, denna freak show, med misstro, häpnad och lite lite rädsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar