Det här med Johans Camaro. Hans beloved raggarbil, det håller ju absolut på att ruinera oss. Jag är naturligtvis en blåögd fru som tänkte att man köper en (väldigt gammal) bil för en ansenlig summa pengar och så är det bra med det sen. Så är det förstås inte. Den här bilen, hur asigt cool den än är och vilka kåtljud den än kan åstadkomma, så fullkomligt slukar den pengar. Somliga tycker att jag är dyr i drift, men jag är som vårvind i jämförelse. Det går inte en dag utan att Johan vid nåt tillfälle listar upp en mängd olika saker som behöver köpas/fixas/bytas/konstrueras. Och allt kostar fantastiskt mycket pengar. Och allt annat som vi eventuellt haft på vår prioriteringslista har hamnat väldigt långt under den här bilen.
Men det är okej. Vem är jag att gnälla om saken. Jag lyssnar, och nu för tiden blinkar jag knappt för varje tiotusenkronorsnivå vi passerar. För jag ville ju det här. Min raggarsjäl drömde ju om att få åka i det långa ledet av amerikanare på Sveavägen när det är cruisingnight.
Och det, mina vänner, inträffar i morgon. Med ett par förbehåll. Johan måste byta nån bromscylinder (jag har lärt mig nya ord). Och fixa nåt som heter... hijackers?
Och sen får det inte regna heller. Den tål tydligen inte vatten, biljäveln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar