Jag fick hem skivan med nya tjejcountrykvaretetten Abalone Dots igår. Samtidigt fick jag också Calaisas skiva. En skiva i handen är en skiva i handen och ändå inte riktigt samma sak som hemladdade mp3-filer.
Och det är skillnad mellan dessa grupper. Inte jättestor, men påtaglig. Det framgick redan utifrån helsidan i DN's kulturdel. Deras skitnödiga prettorecensenter, man blir ju helt trött, men de underströk att man inte skulle blanda ihop Abalone Dots med countrygruppen Calaisa. Så...let's not.
Calaisa är country, de är lite gladare, lite snabbare och ljusare. Det är lite glättigt när man utan problem kommer över nån gammal kärlek, man håller ihop med sina "systrar" och man har det ganska bra, in a country kind of way.
Abalone Dots gör, vad jag antar är det som kallas, folkmusik och är ganska svårt att sätta fingret på. Jag gissar att de lyssnat på Gillian Welch, Lucinda Williams, Linda Ronstadt och Emmylou Harris. För så låter det. Det är lite kärvare, lite kallare och med en del mörkare undertoner. Det låter inte så jävla kul beskrivet så men det är ändå stor musik, det är det. Det sjungs om långa ensamma vägar, korpar som cirklar, om att vara född på tundran (skriven av Marit Bergman fö), om ondska och att önska sig någon annanstans. Saker man hört alla ovanstående damer sjunga om förut. Det är mycket cello och ståbas, nyckelharpa och naturligtvis en massa fiol, banjo och mandolin. Givna inslag. I folken.
Om jag tvingades välja sida mellan AD och Calaisa... Vem hade kunnat tro att dagen skulle komma då jag tog Calaisa i försvar. Men det har den gjort. De funkar. Och det är inte ofta jag har fel (ähum...) men när jag har det då är jag inte sämre än att jag kan erkänna det.
Dessutom! En grej som jag inte hajjat när det gäller Skåne-Calaisorna, utan först inser när jag läser på skivan, är att den är ju inspelad med asigt stora Nashvillemusiker. Steve Nathan, Biff Watson, Brent Mason, Marcus Hummon, dessa är inga skinkmackor direkt. Samtliga spelar på samtliga av Reba's 90- och 2000-tals skivor. Blir det större än så? I think not.
Och hey! Mia bakade tårtor i P4 i morse. Det är också stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar