NÖTTER

Aldrig är jag så elak som när jag läser arbetsansökningar på jobbet. Vår lilla chef printar ut alla ansökningar, lägger dem i en plastficka och sen kan vem som helst sätta sig och läsa dessa. Jag tror att meningen är att vi ska göra det för att liksom lämna vår åsikt, men jag är inte säker. Läser gör vi alla fall. Och får oss ett gott, om än rått, skratt.
Igår satt Bodil och jag och hade högläsning för varandra. Cynismen var frätande och den lilla ödmjukhet vi när någonstans inom oss var som bortblåst när vi läste vad alla de här nötterna skrev för att få sig själva att framstå i bättre dager.
Och det roliga är att alla skriver precis samma sak. Det är som om det fanns en mall för jobbsökning och den hade samtliga kalkerat av och mailat iväg. Eller är landet fullt av såna här vansinnigt fina människor? Som alla har "fötterna på jorden", "skinn på näsan", "ser inga svårigheter bara möjligheter", "älskar utmaningar", "älskar att arbeta med människor", "ser människan utifrån dess möjligheter inte begränsingar". Alla är de glada och drivande och samarbetsvilliga och väldigt mogna 19-åringar och lättsamma och strukturerade och gud vet allt.
Roligast är det att läsa i bunten med ansökningar som sorterats bort redan i första gallringen. De som till exempel börjar såhår; "Jag är egentligen skådespelare men..." eller "Jag har kört taxi i 15 år men jag ÄLSKAR handikappade barn." Freak.
Min favorit igår var en brud som försökte dra en fint. Ett långt fint personligt brev där hon skrev; "Jag är högskoleutbildad, arbetat som assistent, är engagerad, drivande, gravid, framåt, samarbetsvillig och väldigt intresserad av att arbeta hos Er." Ha! Slänga in ett "gravid" sådär i förbifarten och tänka att det ska gå igenom obemärkt. Den missen gör vi nog inte om igen.