YOU BE THE JUDGE

Jag är inte mycket för att kasta mig in i kvällstidningsdebatter. Stå på barrikaderna och gasta. Det händer inte ofta. Aldrig faktiskt.
Men jag måste slänga in mina 2 cents när det gäller den så kallade "Stureplansprofilen" (tydligen är han inte alls någon sådan, om de ens existerar, men det räcker naturligtvis att man nån gång vistats i området för att vara en "profil" - the kvällstidningsway).
Han blev släppt. För andra gången. För att det liksom inte gick att avgöra om det verkligen handlade om våldtäkt eller inte. Och det fattar man ju. Att det är supersvårt. Jag behöver ju till exempel bara se till mig själv och mina tjejkompisar. Hur vi alltid resonerar när vi pratar om sex. Då finns det ju vissa grejer man verkligen drömmer om. Nummer ett, brukar vi alltid enas om, är att bli drogade out of our minds. Att helt tappa koncepten och tid och rum. Och när man ligger och våldsspyr i nån främmande snubbes badrum då vill man så jävla gärna bli påsatt. Helst av nån polare till den här asschyssta killen som tagit med en hem också. Ju fler desto bättre. Och gärna att de liksom är sådär skönt våldsamma och klöser och liksom har sönder en.
Det är drömmen. Och så länge alla tjejer verkligen vill ställa upp på det här kommer det ju så klart fortsätta vara såhär svårt att avgöra. Vad som är våldtäkt. Och vad som är en lite härligt full tjej som bara vill ha kul. Med en hjälpsam kille. Och hans kompisar.

Undrar om man, vid en tredje anmälan, kommer börja ana ett mönster runt just den här killen. Något man inte kommer få veta. För det är klart att det aldrig kommer någon tredje (eller fjärde, femte) anmälan. Varför skulle någon mer tjej känna det lönt att gå igenom hela den karusellen när man vet redan innan hur det slutar.