FINA FLICKOR

Jag ska skriva om Dalarna ordentligt. Typ i morgon, när jag är mindre jetlaggad efter den här långresan.

Jag har ont i magen av allt skrattande. Vi har haft kul, I tell ya.

Idag lämnar jag er med en bild, inte så mycket för min skull som för Johans.

Det här är min man. Och Calaisa. Förbandet. Svenska Dixie Chicks, det kan jag ge dem.

Och Johan. Mannen har närvarat vid ett gäng barnfödslar. Han har gift sig med en enastående kvinna. Men kolla på honom. Det här kan vara hans livs största ögonblick.

Och nej. Det är inte jag som tagit bilden. Det gjorde Joels nyfunne vän. En överförfriskad raggare från Skövde. Jag var långt därifrån. På rad 2. Och tittade på Carlene Carter. Ni vet, själva acten som vi var där för.

NU KÖR VI

Värmer med Little Love Letters. Jag ser faktiskt lite sol. Joel har varit och handlat mysfrukost. Väskan är packad med alla möjliga variationer. Vi hittar inte riktigt.
Nu kör vi.

RÄTTVIK, HELT RÄTT

Barnen är bortlämnade och i morgon bitti drar vi till Dalarna. Road trip med The Janssons. Jag känner att det här kan bli hur bra som helst.
Carlene Carter. Det är rätt stort. Inte Dolly-i-Globen-stort. Men hyfsat. Hon är ett stycke countrymusik-historia i sig. Med June Carter-Cash som mamma och Johnny Cash som styvfarsa. Det är coolt om nåt. Och hon har levt ett klockrent countrylåtsliv med ett par ungar i tonåren, varit gift typ fem gånger, drogat ner sig litegrann, framgång, motgång, lirat lite över hela kartan.
Och naturligvis kommer jag hat-hata alla där i morgon. Som bara lyssnat på Every Little Thing. Som den där jävla Lilla V-dj'n envisas med att spela när hon känner sig lite crazy. Som inte hajar grejen. Ja, det kommer jag.
Undantaget de tre Klevbergarna jag åker med. Kärlek i flodhästen.

PRISET

Kvällens bästa, allt hardcore sexsnack till trots, var Mias dessert. I poolen. Grymt.

Mer kommer inte avslöjas om den här kvällen, som på nåt sätt går till historien.

Nu ser vi fram emot själva bröllopet.

PÅ DJUPET

I poolen blev hon, motsatt hur det ser ut på bilden, lite djup och filosofisk. Så som man kan bli efter en trea vin och en back breezer.

"Hur föreställde ni er att allt skulle bli, då på högstadiet? Har ni hamnat där ni trodde?"

Hur känns den frågan mitt i natten på fyllan? Jo, lite som en käftsmäll. Men helt ärligt så kan jag inte minnas att jag funderade så värst mycket på framtiden. Man var liksom helt upptagen med att fokusera på de viktiga frågorna där och då i nuet. Främst; a) bli av med med oskulden b) lära sig att röka c) hantera alkohol

Och jag tänker att ha lyckats med två av de tre vid 26 års ålder, det är fan inte illa.

(En av de tre förmågorna har jag bruden att tacka för).

BRUDEN

Den här kvinnan ska stå brud om en vecka. Igår fick hon släppa lite på gamla hämningar. Det var skoj. Jäkligt skoj var det även om det aldrig blev nån strip. Lite nakna män, det var vad som saknades, annars var vi helt nöjda.

Men som blivande fru Ljungblom summerade innan hon ramlade hem i natten; "Ni fick väl inte höra nåt som ni inte redan visste. Eller?"

Och nej, då. Vi blev inte chockade. Inte ett dugg.

Sheraton? Ibis? Plaza? Birka? Grand? Scandic?

Säg nu för guds skull var ni ska vara! Lovar att vi gissade rätt nån av de 711 gångerna igår.

TJEJSNACK

Till alla som oroar sig över kvällen, och då framförallt bruden; vi kommer inte göra några "dumma" saker. Det blir bara tjejgrejer. Räkor. Vindruvor. Snittar och vin. Ni vet. Sånt som bara tjejer uppskattar. Och så ska vi fnittra. That's it.
Och snacka om sex. Ja jävlar vad vi ska snacka om alla snubbar som kommit i närheten av oss med sina manliga organ. Där får vi hoppas att Carro har en del att komma med... eftersom vi andra haft samma man i typ hundra år.

VÅTT

Alltså. Det här regnet ställer ju till det för vissa av dagens utomhusaktiviteter när det gäller Kimpans möhippa. Men för bikinigyttjebrottningen är det ju helt perfekt!

HOOKED

Kanske kan man tycka, angående mina länkar här vid sidan om, att den som läser alla tre Schulman-bloggarna får alldeles för mycket information om just den klanen.
Och det är helt korrekt.

LAPDANCE

Du! Som jag pratade med angående striptease och bodypaint av brud på möhippan, jag kan för mitt liv inte hitta ditt nummer och det börjar liksom dra ihop sig nu! Ring mig snarast! 0735125021.
Det kommer bli hur bra som helst, den blivande bruden kommer smälla av. Ett stycke outfit är inhandlad. Ätbar tuxedo-string. Briljant!

BITCH TOUR

Jag rodnar av skam. På riktigt. Nej, det räcker inte. Det är hälla syra-i-ögonen-läge. Jag önskar att jag hade den där grejen de kör med i Men In Black. Som de flashar med, så glömmer man vad som just hänt. Varför gör jag såhär mot mig själv?
Jag var inne på aftonbladet.se och samlade nyttig och korrekt information för min bildnings skull. Och hittade heta nyheter om Linda & Fadde. (Det känns som att jag besudlar, verkligen smutsar ner min vita fina blogg bara genom att omnämna den duon här). De är på barturné. Som man kan följa i dokusåpaform på en viss sajt. Jag föjde (den Obs! externa) länken i all min naivitet. Och det jag fick bevittna, å gud, varför skriver jag om det här, var så fantastiskt motbjudande så jag vet inte om jag nånsin skådat dess like.
De här trasiga, trasiga människorna. Varför gör de såhär? Ja, jo, jag vet, the obvious, pengar naturligtvis. Men det kan ju inte bara vara jag som mår fysiskt dåligt av att se det här? Förfallet. Spillrorna av två föredettingar. Minns nån när Fadde Darwich var någon? När han var liksom en väldigt mycket förmer snubbe där i dörren på sin lilla klubb.
Nu sitter han i baksätet på en bil som Brinkenstierna kör. Till Harrys i Eskilstuna. Och hans on/off-flickvän som ser ut som om någon kört över henne i ansiktet filmar med en hemvideokamera. Hans ögon är helt döda, där finns inte en enda livsgnista, när han säger att, ja, det ska bli kul att vakta i Eskilstuna. "Så att ingen hoppar på dig".
Jag skulle fan själv vilja hoppa på Linda Rosing. Och försöka slå in lite god damned sense i hennes huvud.
Men vem, mer än jag, tror att det är försent?

MUPP

Den här bloggen är helt fin och så men vissa saker stör mig. Som att det ser ut som om jag inte gör mellanslag mellan mina meningar. Det gör jag. Men mest irriterad blir jag när inläggen försvinner från listan på sidan. Man måste klicka på själva månaden, "juli" för att de ska komma upp. Det är ett tips. Ni vill ju inte missa nåt. Liksom.

4

Doll. Jag är glad för din skull. Och övertygad. Om du hade, skulle de vara stora. Kanske till och med störst. Och det skulle nog vara glitter på dom. Harmoni är underskattat.

Den andra brudkvartetten jag är del av samlas på fredag för en lightversion av en möhippa. Jag ser fram emot detta. Det gör jag. Vissa saker återstår att ordna. Främst då var jag ska göra av mannen och barnen då vi flickor ska hippa här i huset.

NEED FOR SPEED

Johan åker bakom mig på fyrhjulingen. Han är rädd.
- Mulle, du kör på tre hjul! skriker han.
- Jag vet, skriker jag tillbaka. Och skrattar helt rått.

GOD MORGON

Kom ner till köket vid halv tio. Pappa står och steker äggröra och bacon. Påhejad av min man. Sen äter vi lantfrukost. Skaresta-style. Med whiskey i kaffet. Till alla utom mig, jag är fortfarande omogen. Så Kerstin langade fram breezer. Till teet. Ett par dagar av det här, det är vad man klarar.
Nu väntar en lång lista av gårdsprojekt.
Just another lovely day
hey hey

Och Janssons;
Vi har ingen mottagning här, men det är klart ni får bada. Anytime.
Varmbad is the shit, eller hur?

STUGAN

Landet är grejen. Skönt som fan. Men internet är som resten av tempot i Flen. Trögt.
Vi har röjt lite skog, ätit en fantastiskt god middag, druckit nubbe och gått en promenad runt den trolska skogen. Vi mår bra här.
De vuxna dricker irish nu. Barnen terroriserar Simon och jag knäckte pappas lösen på datorn. Om Johan inte somnat där nere vid köksbordet ska vi pumpa snart. Luftmadrasser alltså. Att sova på.
Försöka sova. Pappa kände sig tvungen att berätta om allt det övernaturliga som försiggår här. Kanske ska jag inte ens skriva om det, det är väl att jinxa alltihop. Snälla spöken. Inga konstigheter med det.

VI DRAR

Vi åker till Skaresta ett par dagar nu. Regnet öser ner. Yiihaa! Här kommer sommaren.

BETRAKTELSER PART II

Vi bodde i våra vanliga stugor, högst upp på campingen med utsikt över husvagnsträsket. Vi är bättre än dom. Mycket bättre. Vi bor i campingens Beverly Hills och från min stugveranda betraktar jag olika scenarion som utspelas framför mig. Jag både roas och förfäras. Allt är precis som vanligt. Det här är mina lösryckta betraktelser.

Här vistas samma människor som i fjol. Och året innan det. Det handlar, i de flesta fall, om stora människor och mycket små hundar. Dessa råttliknande små djur. Vad är meningen? Och hur många omkommer i trampolyckor varje år?
Japp. Det är exakt samma människor. Campingen utgör tillfälligt hem för de grövsta dialekterna och de värsta tatueringarna. Det där vidriga bandet runt överarmen är en tatueringsfavorit som var och varannan campare stoltserar med.
Jag lyssnar på en mamma på strandrestaurangen. Hennes barn heter Viktor och Arvid. Fast det kan hon inte säga. Ur hennes mun låter det [Viktoååå] och [Aoååvid]. Tänk att döpa sina ungar till något man över huvud taget inte kan uttala. Märkligt.

En äkta husvagnspappa, han sköter grillen (engångs i gräset) samtidigt som han dricker öl, röker, pratar i mobilen och passar två skrikande och nakna småbarn. Allt detta gör han, utan att röra en besvärad min. Mamman, hon pratar också ständigt i mobilen (kanske med någon som valde ett mer lyckat semesteralternativ?) men hon skriker desto mer. Den klassiska husvagnsmamman skriker nåt enormt på sina ungar. Utan att skämmas det minsta.

Minns ni hur vi hade problem att få in packningen när vi skulle åka ner? Vi har bara varit på campingen ett par timmar och Tommy har redan köpt två gigantiska uppblåsbara vattendjur till mina barn. De tycker mycket om Tommy.

På fullaste allvar här jag någon i min campingnärhet spela Balsam Boys - Här kommer sommaren. De skojar inte ens. Här kommer sommaren.
Hilmen är mörkgrå. Det är uppskattningsvis 15 grader. Regnet hänger i luften. Halvstorm. Här kommer sommaren.

På vår egen veranda eller grannens (mamma och Göran) dricker jag ett par vitt vin och russchian under veckan och betraktar förödelsen omkring mig. Jag studerar dessa människor kan man säga. Mitt lilla block och jag, vi campar i studiesyfte.
Framför oss bor en familj i husvagn. De kom ett par dagar efter oss. De provocerar mig. Framför allt mamman.
Jag tänker att de är frireligiösa. Jag är övertygad. Mamman har långa jeanskjolar. Knäppta strax under bysten. Instoppat däri har hon tröjor med hög knäppt krage (utan att se ut ett dugg som Chloé Sevigny i Big Love). Glasögon. Galet hår av obestämbar brun nyans.
Pappan har vita skjortor, stort skägg och ännu större mage. De har en son, han är uppskattningsvis 9-10 år och även han ständigt klädd i skjorta, höga byxor och ett skärp på mitten som ett hårt åtdraget presentsnöre. Förutom de långa stunder de låter honom stå naken vid bordet utanför husvagnen, anno 1970.
De stör mig, även om det troligtvis är så att det är vi som stör dem. Hon stirrar med sin döda blick på oss. Hon sitter vid sitt campingbord i sin jävla krage och blänger rakt in i vår stuga när jag kommer från duschen och ska byta om. Jag bara måste provocera tillbaka och jag gör det på det enda sätt jag kommer på just där och då. Genom att klä av mig. Det är oerhört barnsligt naturligtvis men lite kul är det att sporta sina (bh-förseglade, of course) tuttar framför kristus-tanten. Ögonen åker upp litegrann. Jag tror att hon vill titta bort. Men hon gör det inte.
Sen står jag i dörren och har en orgie i produkter hon aldrig kommit i närheten av. Hårspray, krämer. Och smink.
Jag känner mig så mycket bättre med mig själv efter detta.

(När vi vaknar nästa dag har frikyrkofamiljen försvunnit med sin husvagn. Jag kan inte låta bli att ta åt mig lite av äran. Tillsammans med de 20 unga göteborgskillarna som festat dygnet runt i sina stugor bakom oss sen de kom.)

I nästa avsnitt av "Familjen Dubois på Öland" ska vi snacka kungligheter. Det blir grejer det!

BETRAKTELSER

Javisst. Vi är ju hemma igen. Och jag kan ärligt säga, och det här är inget jag skulle ljuga om, att vi var inte osams en enda gång under Ölandsveckan. Inte ett ögonblick av äktenskaplig irritation uppstod.
Detta kan vara något sorts rekord.
Men jag ska ta det här i rätt ordning. Jag kunde ju inte blogga under semestern men däremot hade jag mitt lilla block med mig. Däri har skrivits en del från och till. Detta kommer ni nu att få ta del av.

Betraktelser från resan

14 juli någonstans i Smålands skogar
Road kill count: grävling: 3, oidentifierbart: mängder

När vi stannade på Ekerö för att vänta på färjan frågade Elvira om vi var framme. På den vägen är det. Det är en lång resa.
Johan vill mest lyssna på Winnerbäck och gapa och skrika på folk med husvagn eller släp som inte kör ut i vägrenen. Eller snigelförare (läs laglydiga) i fel fil. Mycket arg blir han på dem.
Och än en gång har vi glömt att Gustav blir åksjuk. Men det finns apotek i Borgholm. Kanske slipper han det på hemvägen. (Det gjorde han inte - senare anteckning).
Vi kör förbi en skylt som pekar till ett "Tegelbruksmuseum". Jag undrar varför. Varför, frågar jag mig. Och vem? Vem i helvete svänger av från motorvägen för att åka dit? Vad kan de ha där att visa upp, mer än det uppenbara? Tegel. Och bruk. Jag kan på rak arm räkna upp minst tusen saker jag hellre skulle göra än att åka dit, vissa av dem innebärande fysisk smärta.

På en annan skylt står det "Bergtäkt". Är det en plats eller en sak? Ett begrepp? Mycket märkliga saker står det på skyltarna längs vägen.
För övrigt. Heter det "vägren" eller "väggren"? Det är något jag plötsligt undrar över. Hjärnsläpp. Jag skulle kunna fråga Johan. Han sitter bredvid. Men jag orkar inte. Båda orden är lika dumma i vilket fall.
Ha! Samma sak varje gång vi kommer till skylten och svängen mot Vimmerby.
- Jag ska väl inte svänga?
- Nej, du ska rakt fram.
- Rakt fram?
- Rakt fram.
Jag kan inte köra. Men vägen kan jag. I sömnen.

Finns vissa killar som ser så förbannat töntiga ut när de kör. När de gasar på motorvägen har de liksom båda amarna helt sträckta med händerna korrekt på ratten och pressar sin käppraka kropp bak mot ryggstödet. I sina V70. Löjligt.
Johan ser jävligt cool ut när han kör. Relaxed och mjuk i kroppen. Fast med en helt hård blick och aldrig med avsaknad av arga kommentarer till tröga bilister.
Jag somnade till lite och när jag vaknade hade han dragit upp Winnerbäckvolymen och ena foten uppe på instrumentbrädan. Det är lite för relaxed.

Jag tycker om att köra upp på Ölandsbron. Det är en skön känsla. Det betyder att man är nära målet och det är djupt rotat i mig från när jag var liten. Ölandsborn betyder att den livstidslånga resan snart är slut.
Elvira frågar för femhundrade gången om vi är framme snart och nu kan vi ärligt svara att ja, snart är vi framme.

Äventyret fortsätter.
Men nu ska vi visst kolla på film.

EN VECKA GÅR SÅ FORT

Var snälla nu och håll tummarna för oss. Lite för fint väder men mest för att vi inte ska slå ihjäl varandra i den lilla lilla stugan vid havet.
Jag återkommer inom kort. Några erfarenheter rikare. Några nerver fattigare.
xoxo.

MILLAS

Jag smygbloggar från Millas dator. Känns läbbigt.
Ja - vi har packat, och även om kära grannarna tyckte att det gick städat till så var det inte helt friktionsfritt.
Nu är vi på poolparty. Man behöver inte bada (18 grader) bara hålla sig i närheten av själva vattnet för att få de goda drinkarna säger Janne. Han är bra.
Nästa inlägg, troligtvis mitt sista innan vi drar, kommer med största sannolikhet vara skrivet sådär litegrann på fyllan.

OSAMS

Jag är så glad att det finns ett par fina människor som är här på bloggen och tittar flera gånger om dagen och väntar på nya inlägg. Som blir besvikna när det fortfarande är den gamla rubriken som ligger kvar överst. Som till slut, om jag är extra seg på att skriva nytt, börjar känna agg mot den. Rubriken.
Någon frågade Fredrik Virtanen nån gång om han inte tyckte att det var jobbigt när han skrivit nåt extra utlämnande och personligt i sin blogg. Hans lösning var att snabbt som tusan skriva ett par inlägg till direkt efteråt så att det pinsamma hamnade långt ner. Där ingen tänkte så mycket på det.
Jag vet inte jag. Jag tror ni läser allt pinsamt jag skriver.

Vi åker till Öland nu. Ja, eller i morgon bitti, så det kommer dröja en vecka innan jag skriver igen. Jag är utan nät på campingen. Det ska gå bra.
Men min pappa är ju tokrolig. Vi lämnade hunden till honom idag. Han skakade lite på huvudet och flinade lite sådär allsvetande.
- Ni är inte kloka, sa han. Kommer ni inte ihåg vad ni sa förra året när jag hälsde på er? Aldrig mer, sa ni. Kommer ni ihåg det?
Och nej, pappa. Det är väl alldels helt jävla uppenbart att vi inte kommer ihåg det. Eftersom vi åker om ett halvt dygn.

Sen finns det ett ämne som vi undviker, jag och Johan. Vi smyger runt det och pratar om allt annat utom just det. Det är det här med packningen. Att den är så oerhört mycket större än volymen på själva bilen vi ska färdas i. Jag gissar att inte ens om vi skulle lämna ett par av barnen hemma så skulle vi inte få in alla de här grejerna vi absolut inte kan vara utan en vecka.
Han är och tankar nu, Johan. När han kommer hem ska vi packa in skiten. Och jag sätter min pension på att vi kommer bli fruktansvärt osams när vi gör det. Inga konstigheter.

BILDER

Av hänsyn till en del vänner jag (fortfarande) har hade jag tänkt låta bli att lägga ut bilder från sommarfesten. Men det har tjatats på mig. Bönats och bett har det till och med gjorts.
Så jag gör väl det då. Kom ihåg att ni bad om det. Och den som uttrycker något sorts missnöje över att vara onykter på bild i min blogg, den kommer jag naturligtvis att lägga ut tonvis med fyllebilder på.

Lite bar-improvisation! Att jag hade lite lime i en låda var ju ingenting mot kassen med is som Janne Jansson hade tryckt ner i ryggsäcken. Respekt.

Mina tänder är större än dina!!

Mina ögon är rödare än dina! Förbandet körde en smäktande ballad.

Efter bar-improvisationen blev Milla lite trött och lutade sig tillbaka en stund i gräset.

Vet inte riktigt vem den här transan var, men bra klädsmak har han!

Butter

Trötter

SUPER MOM

Vi sparkar igång vårt gamla 90-tals-Nintendo (eller härstammar det till och med från gamla härliga 80-talet?). Jag spelar Super Mario 3 för Gustav. Och det här är nåt jag kan. Med förbundna ögon. Det här är barnsliga Ölandssomrar och sedermera sena fyllekvällar med Carro för mig. Super Mario och jag - we go way back.
Och lilla Gustav, han häpnar. Han är grym på tv-spel själv och han dyrkar sin tv-spelande far, men att jag spelar, det är ändå lite coolare. Han sitter helt nära och studsar upp och ner bredvid mig. Han tjuter och skrattar och är så lycklig över att jag är så sjukt jäkla klockren.
- Du äger, mamma! hojtar han. Du ÄGER! Och Elvira kommer springande.
- Vadå? Säger hon. Är mamma fett bra, eller?
Och jag spelar vidare. Jag plockar trollflöjter och spelar sand-, vatten- och luftbanor som vore det ingenting.
- Vem äger? ropar Gustav. Vem äger?! Och så highfivar han mig.
Det är skönt att bonda med sin grabb. Med Elvira är det så lätt. Jag behöver bara öppna garderoben eller sminka mig eller nåt, men med en kille krävs det att man är verkligt bra på nån sån där riktigt hjärndöd aktivitet. Som tv-spel.
Och jag, jag ÄGER.

KLYFTIG

Aha! Inspirerad av Schulman har jag gjort IQ-testet på Illustrerad Vetenskaps sida.

(http://www.illvet.se/htm/IQTest/sv/index.html)

Och fått vad jag alltid vetat om bekräftat.

Totalresultat: 112

Resultatkategori: Övernormal

Jag ligger så fint där i kurvan. Smartare än 78% av er andra. Det känns bra. Även om jag fick panik ett par gånger under testet.

Nu vet jag att minst två av mina läsare kommer göra det här testet. Och ni kommer att ha högre poäng än mig båda två. Och ni är män. Men det är helt okej. Jag är skitnöjd ändå.

GALONBRALLOR

Jo, men sa jag att jag har semester? Visst. Helt och skönt ledig är jag nu, precis som min man. Men allvarligt. Det regnar. För-i-helvete vad det regnar. Jag har helt tappat hoppet om någon annan sorts väderlek. Det är kört för i år.
Janne sms:ar från Öland att våra campingstugor i Köpingsvik "Flyter som korkar". Jag vet ju att han driver med mig (som hämnd för mitt meddelande att vi låst och larmat korttidshemmet utan att ställa matsalsstolarna helt korrekt och lägga fjärrkontrollerna i räta linjerna - sånt kan driva en hobbyautist till vansinne) men ändå blir jag orolig. Jag har fortfarande sommaren för tre år sedan färsk i minnet. Då campingen förvandlades till träsk, då vallgravar fick grävas runt tältmänniskorna och vi var trygga endast för att våra stugor står på pålar (smart) men det var i alla fall inte kul.
På lördag ska vi åka. Eftersom jag också har ett sjukligt kontrollbehov är köksbordet fullt av klädhögar som ingen får röra. Jag måste packa, och räkna - långbyxor vs shorts och kjolar, planera, tvätta och sortera. Fast jag tycker att det är lite, lite kul. Men fan. Om det regnar alltså.

En sak som är väldigt, väldigt rolig är att vi ska åka på roadtrip med The Janssons. No kids included. Till fucking Rättvik ska vi den 30:e Juli och se Carlene Carter på Dalhalla. Och vara helt vuxna och bo på hotell. Sweet.
Undrar vad man gör där på Dalhalla-konserten om det regnar. Kanske säljer de såna där sexiga ponchos? Eller ska man ta med sig sina galonbrallor?
Fast det är väl som det gamla ordspråket lyder; Det finns inga dåliga väder - bara för låga promillehalter.

SAKER JAG INTE KOMMER GÖRA PÅ FYRA VECKOR

• Gå upp klockan fem när alla andra ligger och sover
• Stå ute på Klevbergsvägen och huttra halv sex på morgonen (om jag inte är på väg hem då)
• Vänta på 20:12-bussen i Nockeby (då kommer jag garanterat inte vara på väg hem)
• Gömma medicin i mat
• Låta bli att svara i telefon in i det längsta och hoppas att någon annan (Janne) svarar
• Vara överdrivet och konstlat trevlig i telefon
• Få skäll av föräldrar i telefon
• Sondmata
• Ha krystade frukost/lunch/middagskonversationer med människor jag inte har så mycket gemensamt med
• Ha roliga frukost/lunch/middagskonversationer med människor jag gillar
• Torka slem med handdukar
• Köra rullstol i uppförsbacke
• Vänta på färdtjänst
• Byta blöjor (med undantag för Lucas, han är som familj)
• Vipsa (Nutr: Ätit o druckit bra, Elim: Kissat, Akt: legat på golvet, Välbef: Gott, osv)
• Tänka ut dagen innan vilka kläder som ska användas dagen efter
• Använda grejer som ståskal, korsetter, ortoser, diverse skenor och annat jox
• Jobba helt enkelt

Och som det verkar kommer jag heller inte;

• Få se solen
• Ha två helt vita dagar i sträck

SKOGEN

Jag träffar en fin kvinna i skogen. Hon är helt vänlig och brukar kolla min tandstatus mellan varven.
Hon har med sig sin dotter och hon frågar;
- Maja, kommer du ihåg Malin från dagis?
Det gör inte Maja, och det är ingen konstigt med det för hon var typ två år när det begav sig.
Men mamman i fråga minns. För det fanns ingen på dagis som lekte som jag. Med barnen alltså.
- Vi brukade säga det till varandra, att ingen lekte med barnen som du.
- Vill du veta vad som hände sen, säger jag. Jo. Jag fick egna barn.

BRÖLLOP

Aldrig går tid så vansinnigt långsamt som när man räknar ner dagarna till semester.
Idag tyckte jag att den liksom börjat gå baklänges. Jag tittade på klockan och tyckte att det typ borde gått tre-fyra dagar eller nåt men den var inte mer än kvart i elva ungefär.
Det är drygt.
Men! Jag har inte bara jobbat idag - jag har faktiskt gjort lite nytta också. Jag har lyckats med det omöjliga i att samla ihop de fyra brudiga musketörerna till en möhippa light för Kimbratt. Jag känner mig mycket nöjd med detta. Plus att jag ska få gå på mitt första vuxenbröllop. Det är tufft. Jag var väl ungefär vuxen när mina föräldrar gifte sig med sina respektive men de är ju som sagt mina föräldrar och i förhållande till dom är jag ju barn. Hur höggravid jag än var.
Nåväl, Kimpans bröllop den 4:e augusti ska bli skoj. Det är fint med folk som gifter sig. På riktigt.

SPOTLESS

Jag har ett par vänner som jag tycker mycket om, vi kan kalla dem Micke och Pernilla. De är fina människor med ett stort gemensamt intresse. Eller, de har naturligtvis flera, men jag tänker på ett i synnerhet och det är städning. De har en passion för städning och utrotning av allehanda baciller och bakterier över huvud taget. Det är en fläckfri tillvaro de lever i där uppe på den fina sidan av Klevberget.
Nu ska familjen få lycklig tillökning. I form av liten hundvalp, och jag kan inte låta bli att se fram emot detta med lite spänning. För att se hur valpen, och allt det vad en valp innebär och för med sig och ur sig, ska påverka dem.
Jag vet vad vår valp gjorde med oss och våran tillvaro, och då är vi ändå knappt måttligt roade av städning.

Man får inte spruta ajax powerspray direkt på själva hunden. Just saying...

DISGUST

Gah! Jag har just bevittnat något frukatnsvärt obehagligt. Jag sväljer fortfarande hårt.
Det finns ett allsångsinslag, jag har detta på dvd, som jag och Carro kan titta på over and over. (Även om det var ganska längesen nu).
Det är ett fullkomligt magiskt framträdande. Det är storslaget och vi blir helt varma och halvt galna varje gång vi ser det. För att det är äkta och på riktigt och fram för allt för att det är Ricky Martin. På allsångsscenen.
Men ikväll, åh det tar emot att ens gå in på det här men jag måste få det ur mig, klev en otäck liten liten man ut på samma scen. Och. Trodde. Att. Han. Var. Ricky. Martin.
För vad fan är dealen med Skånska Måns? Idol-Måns. Han skrämmer mig och får mig att känna mig väldigt obekväm. Obehaglig, är väl snarare ordet jag söker.
Han stirrar stint och knycker konstig med sin lilla skånska nacke. Så gjorde han någon epileptiskt inspirerad dans. Och försökte göra Ricky Martinska rörelser med sitt lilla skånska underliv. Varför har ingen talat om för Måns att skälet till att Ricky Martin inte bara kommer undan, utan gör succé med tighta brallor är för att Ricky Martin har nåt att stoppa i dem. Utöver själva rytmkänslan.
Nä, jag mår fysiskt illa och vill inte riktigt bevittna eländet.
Men Måns Zelmerlöv kommer undan. Han var inte värst. Nej. Det (jag väljer att skriva "det" istället för "den" med flit, för "det" känns inte mänskligt) som får mig att vilja springa iväg och våldtäktsduscha, dvs då man sitter där på golvet och hulkar och frustar och skakar och tvagar sin kropp så att huden blöder plus att jag också vill tvätta ögonen med syra för att få bort den inbrända bilden, (ni måste älska den här meningen - I do) är Per Gessle. Vad?! What?! Har han alltid sett ut sådär?
Igår såg jag en film (Smokin' Aces - en underbar våldsfest) där en av yrkesmördarna satte fast en död snubbes huvud i en låda, hällde i gummimassa och gjorde en mask. Kan det vara det han har gjort? Gessle. För så såg det ut.
Jag har skrivit hatigt om honom förut, han står inte högt i kurs, men aldrig har han väl varit så vidrigt motbjudande att se på som ikväll? (Och allt detta kan jag kräkas ur mig för att jag själv ser så fantastiskt bra ut - nej. Men ingen jävel behöver se mitt fejs på tv).

Kanske bara en våldtäktsdusch till innan Tori & Dean - Inn Love. De är korkade. Men åtminstone snygga.

REBA DUETS

Jag vill meddela att 18:e september är ett datum som hägrar. Då släpps Rebas 25:e studioalbum. Och det är ingen vanlig gammal skiva utan en endast bestående av duetter. Därav titeln; Reba Duets.
Jag ser så mycket fram emot mot detta. Som mot vilken julafton eller födelsedag som helst, för allra närmast hjärtat bland alla gökar i countrydjungeln finns Reba. Strax intill finner man ett par av dem hon raggat upp för lite duetting på skivan. De är, i följande ordning:

Trisha Yearwood
Faith Hill
Kenny Chesney
Ronnie Dunn (bästa falsetten ever, right Carro?)
Carole King
Vince Gill
LeAnn Rimes
Rascal Flatts
Don Henley
Kelly Clarkson
Justin Timberlake

I låtlistan är Justin Timberlake nummer ett men jag stoppar in honom där i botten helt med flit för han känns som den felande länken. Vad gör han i den där mixen liksom? Fiskar efter redneck sexyback?
Jag är inget Kelly Clarkson-fan direkt heller, men de har gjort en massa annat jox ihop förut. Första singeln från skivan är Clarksons gamla Because of you. Videon kan ni se här:
http://www.youtube.com/watch?v=5qGsYsi284U

(just här saknar jag gamla bloggen där man kunde lägga upp filmerna... man kan tydligen inte få allt)

Mycket ser jag fram emot detta. Gissar att det här inte är det sista ni får läsa om saken.

DÖDEN I EN DAMMSUGARE

Jag dammsög upp en geting nyss när jag städade, och nu plågas jag av dåligt samvete. Jag kunde lätt ha tryckt ihjäl den med en tidning eller nåt, det hade varit okej, men jag sög upp den lilla jäveln i slangen och nu kan jag inte sluta tänka på vilken hemsk död man måste möta inuti en dammsugare.
Sen inbillar jag mig lite också att den ska komma krypande tillbaka ur dammsugarmunstycket. Tillknöcklad, lite lätt skadad och hur förbannad som helst. Helt redo att hämnas.

Jag dammsög även upp en fluga och en gul spindel under städattacken. Detta är inget jag störs av. Vad säger det om mig?

POST PARTY

Alltså, minnesluckor. Detta ljuvliga fenomen. Sällan känner jag mig så fjortis som när jag vaknar upp (12:07) och undrar över saker som hur vi kom hem? Johan säger att det var jag som ringde taxin. Bra gjort av mig. Saknar klädesplagg som är mina och har någon annans i handväskan. Låter värre än vad det var, jag bara bytte lite med Daniel. Daniel är en rolig man.
Men allra mest undrar jag varför mitt ena knä är helt fucked up. Jag kan liksom inte räta ut benet för att det gör så sjukt ont. Jag kan svära, åtminstone till typ 97.5%, på att jag inte har ramlat eller liknande. Men jag vill minnas en del brottning i gräset. Hur våldsamt var det egentligen, Milla? Det var svårt att avgöra utifrån bilderna. På en del var det dock ganska lätt att avgöra typ vad jag hade för underkläder osv. Dessa bilder existerar inte längre.
Annars. Sommarfesten är en höjdpunkt. Jag är så glad att vi får vara delaktiga och att konceptet fortfarande håller. Vi hade superkul och spelningen var den absolut bästa jag varit med om. Så det så.
Jag är också glad att The Janssons var bjudna OCH kunde komma i år. Jag kan gladeligen meddela att Camilla och jag nu gjort bondande grejer som att skogskissa ihop, rulla runt på gräset, våndas över bordsplacering (och hamnat tillsammans!) och blivit exakt lika upprörda båda två över att det faktiskt förekom lekar i år. Jag hade dyrt och heligt lovat att det inte skulle göra det. Så vi var tvungna att gå upp och sjunga. Queen. Eller sjunga och sjunga, det handlade mest om att stå bakom Janne som faktiskt kan. Sjunga. Han gjorde ett mycket bra jobb som allsångsledare. Som en blandning mellan Anders Lundin och en nån mycket coolare som faktiskt kan sjunga. In all fairness så borde vi ha vunnit. (Dock hade vi vid vårt bord en fantastiskt irriterande kvinna som skrek hela tiden. Vem var detta? Jag undrar verkligen...)

Kul var det. Mindre så idag. Vi har inte gjort mycket av nytta idag och skönt har det varit. Jag tror att Johan och jag har våra bästa dagar när vi är bakis. Vi är så rara mot varandra och gör mysiga saker. Han är verkligen världsbäst på att ta hand om mig vid såna här tillfällen.
Han ligger i poolen nu och snart ska vi sova. I morgon hämtar vi barnen. Jag saknar mina små änglar.

Jag ska slänga upp lite bilder tomorrow as well.
Sleep tight.