0739877452

Allvarligt talat. Jag tycker att åtminstone någon borde ta chansen. Han är ju värsta kapet! Och han praktiskt taget ber om det...

I KEEP TELLING MYSELF

Jag tycker inte om Pink. Jag tycker inte om Pink. Jag tycker inte om Pink. Jag tycker inte om Pink...

ON THE ROAD AGAIN

Nu ligger vi och trycker på motorvägen nånstans efter Södertälje. Och jag har med mig en liten surprise till pappa i baksätet.
Jag vill inte säga för mycket. Men själva överraskningen är...sisådär 26 år. Lång och smal och tatuerad. Och fantastiskt trevlig.

Dessutom är den singel. Den där överraskningen, and it's a crying shame. Jag tänker såhär...att om om nån vill dejta en svinbra kille är det bara att slå honom en signal. 0739877452.

Herregud. Vad är storasystrar till för? Jag hjälper till på alla sätt jag kan.

YOU CAN RUN TO ME

Allvarligt talat ungar. Det är sovdags. Och jag säger godnatt på bästa sätt. Med lite Reba.
Och imorgon är en annan dag. Tänk på det.

WHITE PICKET FENCES

Imorgon åker vi till Skaresta. Tänkte att jag skulle plocka svamp. Om inte Kerstin och Petra fullkomligt dammsugit skogen ren på kantareller.
Men pappa sa visst nåt om att vi skulle få hjälpa till att måla huset när vi kom ner. Och det lät ju kul...på ett sådär skönt semestertrevligt sätt.

Vill minnas att vi målade förra sommaren också. Var det inte då vi lärde oss att det finns olika nyanser av vitt?

FOR ONE

Jag tror att jag har sett alla avsnitt av Anthony Bourdain: No reservations som finns tillgängliga. Eftersom jag i princip bara tittar på Discovery Travel & Living. Fortfarande.
Han är så skönt dryg den här snubben. Och han har ett helt okej jobb. Att få resa världen runt till små och stora platser för att testa maten. Och spriten. Han är inget hälsofreak direkt... och så har han en rätt creepy grisfetish. Annars är han cool som tusan.

GÖRAN

Jag har aldrig gjort nån hemlighet av att jag fullkomligt avskyr svensk film. Man kan oftast inte se svensk film utan skämskudde. Jag försöker komma på någon som jag faktskt tycker om...tänker på Tomten är far till alla barnen. Men det är nog mindre på grund av att det skulle vara en bra film och mer för att jag kan relatera till den.
Men den här kommer jag att bli tvungen att se. Jag har en liten Peter Magnusson-crush. Och så är det roligt att vara en liten nagel i ögat på mina filmfantaster till bloggvänner. Matrix schmatrix....bah!

RUDE

Toppnyheten på aftonbladet.se just nu är den som rapporterar om att svenska soldater blivit beskjutna i Afghanistan. Det har SKJUTITS mot SVENSKA soldater alltså.

Och visst blir man förbannad. Det är fräckt så in i helvete.
De där afghanerna alltså...om de kunde hålla sig till att bara skjuta på varandra istället. Så vi slapp läsa om såna här hemskheter i tidningen.

LEADING THE BLIND

Så gott som varje gång jag skriver ett inlägg nu för tiden måste jag gå tillbaka efter publicering och redigera. För att jag missat små ord. För att jag missat mellanslag osv. Ibland ids jag inte ens ändra, ibland upptäcker jag det säkert inte ens och det svider lite, eller ganska mycket, för någon som jag...
Och det är ju för att jag ser dåligt. Ganska risigt nu antar jag, om jag nu inte med en gång kan uppfatta om jag gjort mellanrum mellan mina ord eller inte.

Så det här med att skaffa en minidator var kanske ingen toppenidé. Istället borde jag väl satsat på ett sånt där enormt förstoringsglas. Ni vet, på hjul...som gamla och halvblinda ställer framför tv'n.

Eller glasögon.

EVERYBODY NEEDS A GROUPIE

Det är inte alla bilder på afp.com som man blir glad av. Som den här. Man kan som ana en historia och den är inte enbart solsken och leenden.

Jag får samma tomma känsla, samma sting av hopplöshet och sorg i själen av den här bilden som jag får varje gång jag hör den där sms-guld-reklamen på radio. Den som manar desperata människor att sälja sitt guld för snabba cash.

Men det är kanske bara jag.

A DIRTY LITTLE YOUNG GIRL'S DREAM

Det här är Miss Li från förra årets allsång. Hon fick Anders Lundin att gråta som ett litet barn med det här framträdandet.
Ikväll lovade han att inte gråta, när hon sjöng Dancing the whole way home. Men det gjorde han ändå. Det tycker jag är väldigt fint.

DONE DEAL

Måste säga att SVT gjorde ett smart drag ikväll när de samlade ett helt gäng samhällsutsatta minoritetsgrupper i ett och samma allsångsprogram.
Homosexuella (After Dark och Babsan sjöng gay-kampsång om att komma ut), utvecklingsstörda (Glada Hudikteatern sjöng Elvis) och pudelrockare (HEAT sjöng melodifestivalrock och skakade sitt hår och sina tighta jeansrövar).

Det var inte alls dumt. Att ha dom avklarade på ett bräde liksom.

VAD GÖR DU NU FÖR TIDEN...

Johanna Sohlberg!

Jag använder mig inte direkt av facebook längre, men budskapet har nått fram. Jag saknar dig också! Och inte bara jag, som du säkert förstår.

Men du vet var jag finns, och... och det jag egentligen ville säga var...

If you change your mind,

I'm the first in line

Honey I'm still free

Take a chance on me

If you need me, let me know,

gonna be around

If you've got no place to go,

if you're feeling down

If you're all alone

when the pretty birds have flown

Honey I'm still free

Take a chance on me

Gonna do my very best and it ain't no lie

If you put me to the test, if you let me try

Take a chance on me

Take a chance on me

HOLDING IT IN

Igår bloggade jag en Faith Hill-video. Hon är ju ljuv och härlig på alla sätt och vis. Tyckte man. Tills man fick se det här.
En bra grej att komma ihåg när man är stjärna och nominerad till olika priser är ju att ha något sorts gameface. Bli förbannad först när man är off camera, så att säga.

Jag har bloggat den här förut, men jag tror det var på förra stället.

GULDFISK

Så kommer jag till den punkten, även denna dag, då jag inser att klockan är halv sex och jag har ingen middagsplan. Jag har absolut ingen framförhållning what so ever.
På konsum måste de tro att jag har alzheimer. Eftersom jag är ständigt återkommande och köper typ tre saker åt gången. Alternativt att jag inte har något bättre för mig. Och det är väl kanske lite närmare sanningen.

Men hey! Ikväll är det ju allsång på skansen. Med Miss Li och Timo. Så då har jag ju åtminstone inte levt den här dagen helt i onödan.

/Malin 73 år

ARMAGEDDON

I Colorado har en polisman stängts av från sin tjänst efter att ha riktat sitt tjänstevapen mot en McDonaldsanställd när hans beställning dröjde. Det är faktiskt inte okej. Ett par minuters väntetid på en hamburgare är faktiskt inte skäl nog för att dra sitt vapen. Det har jag alltid sagt.

Och i Sverige klagas det på Ernst Kirchsteiger. Man tv-bloggar om att TV4 strypt hans skaparglädje genom att binda honom för hårt till manus.
"Det händer så gott som aldrig att karlen får ett infall framför kameran och börjar handla på impuls. Allting är vattentätt, genomtänkt, tillrättalagt. Ernst är där för att motivera och ledsaga, snarare än för att inspireras och därmed inspirera."

Det är det jag säger. Var i helvete är den här världen på väg?

UNION STATION

Det är bra värdelöst att ha semester. Och sitta hemma och läsa bloggar om vad andra gör på sin semester. Att det regnar och att jag är själv hemma med barnen är kanske inget drömläge, men det är ingen vidare ursäkt heller.
Jag borde ta mig i kragen. Eller åtminstone verkligen sminka mig.

I WOULD LIKE TO THANK...

Jag har en besöksräknare här nedan. Med tillhörande inloggningsuppgifter på easycounter där jag kan hålla reda på, om jag vill, hur många ni är. Dock har jag hållit mig därifrån under ganska lång tid. För att jag inte känner mig som någon vidare bloggare längre och jag har full förståelse om man söker sig härifrån. Bort från mitt lökiga videobloggande.

Men så kunde jag inte låta bli. Att göra en liten check av läget. Och hey! Ni har ju faktiskt inte försvunnit utan istället blivit fler! Det är fantastiskt roligt och jag är fantastiskt glad att jag inte vet något vidare närmare vilka ni är. För då skulle jag genast drabbas av tangentsbordskramp och börja censurera mig och det skulle faktiskt inte vara roligt för någon.

Men ni får en blomma för jag är glad att ni läser! Det borde vara skäl nog att öka standarden.

THE BOSS OF ME

Elvira och tvillingarna har flyttat ut i princip hela hennes rum till baksidan. Och byggt som ett nytt hem under silvergranen.
Ett tecken på att jag inte varit helt med i matchen en stund. De har en fantastisk radar för sånt där, att veta exakt när de ska fråga om saker. Eller är jag alltid disträ?
Jag vill minnas att hon frågade om de fick ta med dockvagnarna ut. Och att jag sa ja. På den vägen är det
Men riktigt jobbigt blir det ju bara om det börjar regna. Och det gör det ju sällan...

IN YOUR KITCHEN

Den här låten har blivit de amerikanska försmådda hemmafruarnas kampsång.En av många. Det har bildats forum på forum runt den. Där kvinnor går ihop, stöttar varandra och delar hjärtskärande livsöden med varandra. Om sina män. Om att inte bli uppskattade. Om hur det är att sakta vittra sönder inifrån.
Jag har läst en del. Jag har läst ganska mycket. Men jag kan inte låta bli att tänka att det måste finnas ett bättre sätt. Än att stå i köket och grina för att han inte ser dig längre. För att han inte kommer hem.
Det måste finnas ett bättre sätt.

FIRE WATER BURN

Det går inte att undvika att läsa om den här branden i Rinkeby. Det är fruktansvärt på alla sätt och vis. Och i enlighet med kvällstidningsstandard sitter en man på bild, med sina två söner och är väldigt, väldigt ledsen. Han har förlorat sin fru och sina fem döttrar. Gud har tagit familjen ifrån honom, säger han.
Så scrollar man lite neråt och det är först då jag blir riktigt irriterad. För det är som givet att det ska bildas mobb när en sån här grej har inträffat. I ett indvandrartätt område som just Rinkeby. Jag klickar inte ens upp de här artiklarna, det räcker med att läsa länkarna. Folk går ihop, mot räddningstjänsten och hävdar att det tog för lång tid för dom att komma på plats. Att det på så vis är deras fel att de här oskyldiga människorna har dött i rökmassorna. Jag tycker att det är ett fruktansvärt motbjudande beteende.
Jag menar, det här är kanske inget peachy och på alla sätt politiskt korrekt samhälle vi lever i, men är det någon som på riktigt tror att räddningstjänsten skulle maska, alltså på riktigt söla till en utryckning bara för att den råkar vara i Rinkeby?
De får ett larm. "Hey, grabbar vi har en lägenhetsbrand. Men det är visst i Rinkeby, då tar vi en fika först va? Och sen tar vi vägen via macken. Jag måste tjacka cigg."

Är det någon som på riktigt tror på det?
Men om det är så. Ja i så fall... I stand corrected. Men då vet jag inte om jag vill vara med längre.

PROBABLY

Jag har aldrig riktigt kunnat bestämma mig angående Leann Rimes. Om jag gillar eller inte. Vissa låtar, absolut! Nothin' better to do har ju stundom varit lite av ett signum.
Men jag tittar på hennes videos och kan inte låta bli att tänka tillbaka till hennes debut när hon var typ elva. Och sjöng Blue så det skar sig. Och i bakgrunden stod hennes pappa/"manager" och smekte sin sedelklämma. Innan föräldrarna skilde sig och slogs om hennes pengar. Det är ju bara tragiskt.
Fram till nutid. Då hon anklagas för att ha stalkat Eddie Cibrian och hans familj. Men kan man nästan inte se med blotta ögat att hon skulle kunna ha lite såna tendenser? Eller är det bara de där ögonbrynen som gör det?

Det här är ju sorgligt hur som helst.

STÄMNING

I'm just a girl, standing in front of my parents, asking them NOT to do that

Tydligen finns det bröllopsfotografer som begär en del rätt märkliga grejer. Hey! Kul grej - kan inte mamma och pappa hångla lite i bakgrunden?

MEET THE PARENTS

Jag fortsätter servera er det mest obekväma från afp.com. Träffa sina in-laws för första gången kan vara nog så jobbigt. Utan O-förmildrande omständigheter som dessa...

On our first trip to my boyfriend’s hometown to meet his parents, I developed a killer migraine. The headache was so bad, I couldn’t keep any medicine down due to severe nausea and vomiting.

After a few hours of watching me suffer with the headache, my boyfriend (now husband’s) father came up with what he thought was a wonderful solution: giving me migraine meds via a suppository. That’s right: my future father-in-law (who is a doctor, by the way) was offering to insert medicine in my butt. Awkward.

Miraculously, upon hearing his offer of help, I decided my migraine was cured.

OK BABY

När man loggar in på spotify så får man ju lite albumtips på öppningssidan. Artists you may like, och what not.
Nyss när jag loggade in så låg den här singeln med Simon Norrsveden där. Jag stör mig lite på hans gnälliga röst och första gångerna jag hörde Stockholmssången var jag faktiskt inte säker på om det var en tjej eller kille som sjöng.
Men såhär ser han alltså ut. Och låten är söt.

BUCKLEY

Jag tycker att man bör gå och se Ice Age 3. På originalspråk. Jag tänker inte alls gå in på det orimliga i att blanda in dinosaurier i istiden. Den största behållningen var ändå en vessla. Med eyepatch och skön australian accent.

-When did you lose your mind?
-Three months ago. I woke up one morning married to a pineapple. An ugly pineapple. Oh, but I LOVED her!!

-What is that sound?
-It's the wind. It's talking to us.
-What's it say?
-Idon't know, I don't speak wind.

Herregud så roligt! Mmm...jag antar att det här är ett case av...you just had to be there.

SISTA!

Alltså den här låten. Jag lärde mig att tycka om den på Kreta tack vare norska Camilla, men då framförd av norska Idol-emot Erlend Bratland.
Men Anouk...kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Tack vare Nobody's wife...Som jag fick önskad och framförd med rar motivering i P3 Pop härom året. Tillägnad min Helena. Eftersom det var vår paradlåt i gymnasiet.

Men det gick ju sådär med den saken.

ALLTSÅ DEN HÄR MAGNUS CARLSON

DUBBELT UPP

Nu ska jag snöa in på Elin Sigvardsson en stund. Jag har haft Elin i huvudet sen vi satt på Sinus (Köpingsviks eget Thailiandsstrandsinspirerade ställe - och man hade kanske kunnat tro att man var i Thailand om det inte hade regnat, stormat och varit sådär 17 grader, men man fick plädar - nåväl) en eftermiddag. Och när solen försvann då bytte man genast ut reggeaspellistan mot en dito som hade kunnat vara min. Min glömda spellista. Med sånt som jag lyssnade på förr i tiden. Och däribland en massa Elin Ruth.
Och när jag nu youtubar henne, då hamnar den här låten överst. Som jag har haft i mitt bibliotek sen tidernas begynnelse men aldrig vetat varken vem som sjunger eller vad låten heter.
Nu vet jag... och såhär kan man också göra musikvideo...



Men jag hittar den här också. Hur kan man inte älska den här kombon? Magnus Carlson...mmmm. Alltså den av de två som inte är gay, har hårimplantat och har sjungit i Barbados.

Och skulle man vilja lyssna på Elin Sigvardssons finaste (som tyvärr inte finns på yt) då spotifyar man helt enkelt if I.

MY OWN

I veckan såg jag äntligen Walk the line. Jag köpte filmen för hundra år sen men den ligger fortfarande inplastad i hyllan. Så jag fick se den i TV3's till förbannelse reklamupphuggna regi istället.
Men jag tyckte mycket om den. Och det hade väl varit skamligt annars. I like Johnny.

DIREKT LIVSFARLIGT

Men herregud Milla - SÅ höga vågor som det var varje dag där och då, det blir det ju knappast i det här landet. Ingen röd flagga direkt. Men annars, japp ganska likt! ;)

1.111

Vi var väl kanske inte helt nyktra när vi passerade den här reklamskylten och tyckte att den var rolig. Fast den är ju det. På ett början-av-90-talet-humor-sätt. Och jag vill inte vara fördomsfull på nåt vis. Men det är väl kanske ungefär där de ligger, skojighetsmässigt. Ölänningarna. De har aldrig begärt för mycket av omvärlden, inte sant?
Här tänker jag mig att det är en reklamare, och i min fantasi håller han till i Kalmar, som fått en beställning på en lite festlig markisreklam. Han har gjort ett fem-minutersjobb. Slitit fram "Skapa reklam, Stencil 1A" och kopierat den. Skrockat lite självbelåtet och sagt för sig själv att det här räcker gott åt Öländska Markis & Persienn. De fattar inte bättre i alla fall.
Och sen tog han en lång jävla starkölslunch. För att fira ett job well done.

THE BEACH

Om jag inte var en sån förbannad idiot hade jag kunnat blogga lite fler bilder. Men kameran ligger i min handväska. Som är kvar i Skaresta. Tillsammans med min plånbok.
Men när vi hade sol, då var det såhär trevligt på playa del Köpingsvik. Det är en fantastisk strand. Så pass att jag till och med badade en gång. Och skaffade mig en rätt påfallande ansiktsbränna.

JELLY

Jag har fortfarande aldrig, i mitt snart 30-åriga liv, aldrig haft en mask i min hand. Aldrig vidrört en, och om jag får som jag vill så kommer det adrig att hända heller.
Men maneter. Maneter tycker jag om.

JUST WAIT & SEE

Det finns ju få saker som är så vackra och doftar så gott som kantareller. Eller jo, det gör det ju visserligen. Jag kan räkna upp dussintals saker på rak arm. Men det är för jäkla trevligt med svamp. Det är ju för tusan både superhärligt och jättemysigt! Även om det känns som att jag vill gå och duscha med svinto efter att ha rensat den här högen, jag har nog uppskattningsvis 30-40 fästingar. Men det får det vara värt.
Det var trevligt i skogen i Skaresta i morse också. Mycket trevligt ända fram till det där med snoken på stubben. Pappa hävdade att han inte hade tänkt säga nåt till mig men när jag gick rakt mot den var han liksom tvungen. Och sen var det kört.
Kommer osökt att tänka på ett barndomstrauma. När jag och mina kusiner var nere i Färjestaden och badade vid bryggorna. Och alla stod på bryggan utom jag som var ute och simmade. Och bakom mig simmade en snok. Danne bestämde att de inte skulle säga nåt eftersom jag troligtvis skulle dö då. Det var väl kanske sant och visst men det var fan inte bättre att jag fick upptäcka den själv.
Det är sådana tillfällen som får mig att tro lite, litegrann på gud. För det var väl nothing short of ett mirakel att jag inte drunknade där och då.
Och aldrig har jag badat där igen.


Vi är hemma nu förresten.

IT'S A CONSPIRACY

Jag hade tänkt soffan. Somna tidigt. Eller åtminstone hålla mig inom hemmets fyra väggar.
Men styvmor is on fire tonight, och inte alls trött efter körningen. Så det blir utgång i alla fall.

Men ingen bör oroa sig. Harry's i Borgholm i juli. Seriöst. Hur många freaks kan det finnas där? Egentligen.

OFF

Jösses vad mina vänner bloggar. Semesterbloggar. Jag är oerhört imponerad.
Har lite bekymmer med bredbandet. Man måste som sitta prick stilla med datorn lite upphöjd och liksom hålla andan under den tiden man vill vara online. Det hela är väldigt tröttsamt så jag ligger lite lågt med bloggandet.
Men imorgon kväll åker vi nog upp till Skaresta. Där mottagningen är, om möjligt, ännu sämre. Jag har en känsla av att mobilgudarna inte tycker det att det är meningen att jag ska vara i kontakt med omvärlden när jag är ledig.

TAKE ME OUT

Annars fanns det mest såna här. Pallvis. Och folk med märkliga dialekter köade för att få prova sig fram till rätt storlek. Detta djävulens skodon.

Jag läste Malin Wollins krönika igår och hennes banbrytande teori var att de människor som klagade mest på och drev hårdast med svennebanan var de som i själva verket var mest bananiga av alla, men valde att leva i stenhård förnekelse av detta.

No frickin' shit.

Men den dagen ni skulle se mig sätta mina fötter i ett par såna där, då har ni min fulla tillåtelse att skjuta mig på fläcken. Put me out of my misery, så att säga.

BARA TOPPARNA

Det första man måste göra när man kommer in till Borgholm med barn är att gå till Bubbeltian. En sån där skräpaffär som säljer vilken skit som helst. Men barnen tycker att det är roligt och hittar alltid en massa jox. Som, om man har tur, håller hela vägen hem till Köpingsvik.
Men även jag hittade nåt roligt idag. Eller ja, mest otäckt egentligen. Jag vet inte hur tydligt det syns på bilden men det skulle vara en trimmer för bikinilinjen. Men det som låg däri var något som mest påminde om en sån där gammal rakkniv. Och två såna där kammar som sitter på vanliga hårtrimmare. För olika hårlängd. Jag fattade inte riktigt grejen, och instruktionerna var på ryska. Eller nåt.
Men jag tänker...att om man behöver en sån där fleracentimeterskam till bikinlinjen...då har man ganska grova bekymmer.

Och nej. Jag köpte den inte. Även om 50 spänn är värsta klippet när det handlar om ett sådant kvalitetsverktyg.

GRANNY

Farmor öppnar gärna sina monologer såhär;
"Ni vet han, kamelgubben i Alböke. Han med skägget."
Och vi känner ju inte till den här gubben, men det säger vi inte. Istället lyssnar vi på när farmor berättar om den skäggige gubben, vars kameler fått sex föl i år och han ska sälja allihop till Saudiarabiska shejker för stora pengar. Eftersom de har inavlat sönder sina kameler i arabvärlden och nu måste skaffa sig nya fräscha. Från Alböke.

Och Elvira, mitt vegiriga lilla barn, frågar var farmors ben är. Det som hon inte längre har.
"Äsch, det -" säger farmor, "det slängde dom i en särskild soptunna med gamla blindtarmar och grejer och sen eldade dom upp det."

Hon har aldrig varit mycket för förskönande omskrivningar, min farmor.

ÅLFISKAREGATAN

Jag vaknar på Öland. Första gången på två år. Första gången på mycket längre än så hemma hos farmor, eftersom vi bott i stuga på campingen de sista gångerna vi varit här.
Men det här är mysigare. Och farmor är farmor, även med bara ett ben. Hon glider runt här i sin rulle och pratar lika mycket, om allt och inget, som hon alltid gjort. Tydligen anlände vi igår i Ölands värsta åskväder sen 60-talet. Bara en sån sak.


Nu sitter jag i sängen och lyssnar på Jackson Browne och är fortsatt både tacksam och irriterad över att bredbandet funkar så bra när mobilen inte gör det alls. Men det är tydligen inte bara jag och 3 som har problem. Inte ens telias kunder har täckning någonstans nedanför klinten. Enligt farmor.
Jag har inte sovit tillräckligt, men alla andra är i köket, så jag känner pressen. Och det regnar inte än, men hey, klockan är bara åtta. Det hinner nog ordna sig med den saken.

BANANSK VÄDERRAPPORT

Vi hann så långt som till Mönsterås innan det började hällregna, åska och blev sisådär tio grader kallare.
Jajamän! Vi är nära nu.

TANKA

Lunchbreak, Tindered.

ROADBUDDY

Vi har det ganska bra bak i bilen. De varvar "Är vi framme snart?" med "Göran är det här en motorväg? Men gasa då!"
Jag har druckit en äcklig smultronloka och en god breezer (min mamma packar för on the road som ingen annan) och nu är jag kissnödig. Men det vågar jag ju inte säga än, inte innan barnen klagar över samma grej, då blir det väl ett jäkla liv.

Snart åker vi igenom Bästa Carros Norrköping. Låt oss vinka lite.

ÄR VI FRAMME SNART?

Jag tror att Görans exakta ord var; Men för i helvbete Mulle! Far åt helvete, satan å fan, det här GÅR INTE!
Men det gick. Benutrymme och fri sikt bakåt känns ändå som överskattade grejer.
Nu är vi på väg. Och jag tänker inte räkna hur många gånger barnen frågar om vi är framme snart, eftersom vi inte ens är på färjan än och frågan har redan ställts. Ett par gånger.

PALE

Kollar in vädret. För det är ju sånt man ska göra nu när man har semester. Aftonbladet.se (med direktkontakt till vädergudarna) säger att det räcker inte med paraply framöver, man bör evakuerara sin källare. Med tanke på översvämning.

Skönt då. Riskerar med andra ord inte att se ut som den här snubben på måndag.

BRING YOUR OWN

Läser DETTA inlägg och tänker att jag har inga problem med att ta med egen spade. As I am heading south anyway, så att säga.

3'S MOBILA BREDBAND SKA I ALLA FALL FÅ VISA VAD DET GÅR FÖR

Så. Nu är jag klar. Ja, minus allt det jag har tvättat som fortfarande inte är torrt.
Men det ser väl inte så farligt ut? För en vecka? Eller en livstid på flykt...

Göran kommer att få frispel i morgon bitti. Finns ingen chans i helvete att allt det här får plats i deras bil.
Vi åker till Köpingssvik, alldeles norr om Borgholm på Öland, i morgon. Vi ska bo hos farmor. Farmor har bara ett ben nu för tiden. Men det ska nog gå bra ändå.

MAKE UP YOUR MIND FOR ME

Om jag skulle skriva en lista över saker jag inte kan, eller är rent värdelös på, (jag säger om - det är klart det inte finns någon sån lista, det vore ju helt befängt) då skulle "packa" stå med på den listan. Inte i toppen kanske, men det skulle finnas med.
För jag fullständigt suger på att packa. Jag packar helt urskillningslöst, det vill säga jag packar allt jag äger. I klädväg alltså. Jag kan leta fram grejer jag inte haft på mig på hundra år bara för att man vet ju aldrig. Man kan ju omöjligt veta här och nu vad jag vill ha på mig där och då.
Tyvärr agerar jag liknande när det gäller barnen. Men kan ju inte så noga veta vad det är för väder osv.

Men nu när hela köket är belamrat med grejer, då inser jag att jag inte har väskor till det här. Finns inga väskor som räcker till. Jag behöver ett släp.

Och just det. Jag har semester nu. Whoop-dee-frickin-doo.

DAGENS DAGENS

Afp.com har inte bara bilder utan även märkliga små historier som jag har väldigt roligt åt. Det är redneck rakt igenom.

Awkward family story: Funeral faux pas

At my great-Uncle’s funeral, my uncle (my great-uncle’s nephew) was talking to his cousin ( the daughter of the deceased) outside of the church. His cousin was holding a small wooden box and after a few minutes, my uncle noticed it looked like she was having a hard time holding it, so he said, “Well, I’ll let you go inside and dump your load” to which she replied, “It’s dad.” Awkward.

THE PLAN

Få saker är ju så roliga som när pappa ringer. Eller när man tror att det är bara pappa men så fort man svarar inser man att det är både han och Kerstin som har mig på speakerphone i bilen. Och de pratar nåt helt fantastiskt mycket i munnen på varandra, den ene lite salongs, den andra förkyld, men budskapet är kärleksfullt och tills sist, glasklart.
De har en plan för nästa vecka, och jag gillar den. Som jag gillar den. Även om den, för mig, innebär ganska många nätter hemifrån och jag är inte jättebra på att vara borta länge (high five, Mattis) men det kommer att bli trevligt.

De ska avlösa varandra hos oss på Öland. Vi har kommit på, säger min pappa, att äktenskapet räcker längre om man semestrar på varsitt håll. Men fan vet.

VACA!!

Det känns som att jag är sist ut i hela världen, men i morgon! I morgon får jag skriva mitt Jippi-hoo-jag-har-gått-på-semester-inlägg.
Visst väntar ni på det? Visst är ni alla superglada över att jag äntligen ska få semster?! Lediga dagar att göra supermysiga och jätteharliga saker på. Eller bara vara. Är det inte ett av svennebanans favorituttryck?

Semester. Det är fan skiten. Och redan på lördag drar vi iväg ut på äventyr. Jag och kidsen. Vi ska besöka ett par av våra favoritplatser. Och jag tänker ta er med.

GO NUTS

Det finns en mängd såna här filmer på youtube, och jag tror att jag har sett de flesta, men den här är min absoluta favorit.
Hur skön är den här snubben??

WHAT ABOUT GRANDMA?

These kids with their fancy kneeshelfs

Det finns bara en sak att göra för att glömma dagens sorger och bördor och gå och lägga sig med ett leende på läpparna. Awkwardfamilyphotos. Satisfaction guaranteed.

MOST OF ALL

Själv är bäste terapeut, som man brukar säga. Och jag ordinerar mig lite av det här. Katie Melua. Och ett glas vin.

TRAUMA

De flesta vet, och jag i synnerhet, att jag är totalt och fullständigt orationell när det gäller ormar. Jag vet det. Men den insikten hjälper inte ett jäkla dugg när jag stöter på en. Den finns över huvudtaget inte.
Jag bjuder nu på en liten utelämnande och otäck inblick i en fobikers huvud.

Jag var uppe i spåret och travade på i godan ro. Och faktum var att jag hade så mycket annat i huvudet att jag inte ens tänkte ormtanken, som jag annars brukar rabbla som ett mantra när jag går däruppe.
Så kliver jag ut på den öppna delen, där jag sett orm förut och sen dess tänkt att oddsen för att se en igen är ju slim to none. Så har jag tänkt. Tills jag, i exakt rätt - eller ja, fel- ögonblick tittar ner och får syn på en jävel som ligger som en kringla exakt bredvid min fot.
Jag känner till de ormarter vi har i det här landet, men det har ingen som helst betydelse. Alla ormar jag ser är dödsormar. Och min hjärna är uppdelad i två bitar. Den smarta och rationella halvan, eller ja, den lilla lilla smarta biten registrerar att det i det här fallet handlar om en kopparorm. Men den lilla biten har liksom inget att sätta emot de andra 97.5 procenten av min hjärna som fullkomligt skriker OND BRÅD DÖD!!
Det första som händer är att jag tappar känseln i benen från knäna och neråt. Fullständigt. Men ändå lyckas jag springa, men på ett väldigt märkligt sätt antar jag, eftersom jag måste lyfta fötterna högt, högt upp i luften för att ha så lite kontakt med marken som möjligt. I min värld kan nämligen alla ormar hoppa.
Sen kommer tårarna. För att jag blir så vansinnigt livrädd. Det finns ju inget annat i hela världen jag är så rädd för. Och jag hyperventilerar och efter att ha spring-skuttat till jag är på tryggt avstånd måste jag stanna och vika mig dubbel eftersom jag tror att jag ska kräkas. Och vänta på att pulsen ska gå ner och skakningarna avta.

Jag fattar att jag framstår som skitlöjlig. En kopparorm liksom. Men när jag ser den där ormjäveln, då ser jag inte bara den utan hela dödsscenariot. Min egen död. Hur den flyger upp, hugger mig med sina dödsgaddar i benet. Och jag faller till marken och när jag ligger där och sakta men säkert avlider i fruktansvärda plågor då fortsätter den att hugga mig. Den tuggar på min hals och biter även kanske en del i mina ögon. Och det är det absolut sista jag får vara med om i livet. Sen är det över.

Det här är ju ett handikapp, det inser jag. Kanske att jag skulle behöva lite terapi. Om jag inte visste att den terapin innebar att jag skulle behöva konfronteras med...dödsormar.

BAH!

Det är inte särskilt creddigt av mig att blogga om allsången. Men jag känner så starkt i denna stund att jag måste.
För det är såhär. Jag har ingenting emot Marcus Birro. Jag reser mig över det här med att hata, jag tycker att han kan få vara. Leva sitt svårmodiga jävla poetliv. Även om jag haft stort nöje av some certain bloggpåhopp på honom. (Och jag vet att han googlar sitt namn på regelbunden basis, just för att vaska fram sådana - och jag välkomnar honom).
Han får vara mörk och dyster och måla hela sin värld svart, det är varje människas val. Men varför, varför ställa honom på allsångens scen? Vad skulle det tjäna till?
Aldrig har man sett en sådan jättepublik se så unisont livrädd ut. Inte ens när Carola stod där på scen och kastade blomkrukor.

Men den där lille ryssen som tog hem eurovisionssegern till Norge. Satan vad söt han är! På samma sätt som ett litet marsvin som man vill klappa på. Och kittla lite under hakan.

PHEW!

Det ska sägas om den här arbetsveckan, som inte ens kommit halvvägs, att det är tur att jag som en av mina personliga egenskaper brukar säga att jag är oerhört stresstålig - att jag rent av arbetar som bäst under stress.

Gode tid. Det är ingen lek det här. Stängningsvecka...

WHEREVER YOU ARE

VH1. Vilken guldgruva! Eller är det bara jag som är sen?

NEW SCHOOL

Idag på eftermiddagen var jag på min morfars urnsättning på den plats där han ska vila, Sånga kyrkas kyrkogård.
Det hela var mycket fint, även om pastorsexpeditionen lyckats fucka upp även denna tillställning i likhet med varenda möte och överenskommelse rörande den här begravningen.
Vi hade fått en tid - kyrkogårdsvaktästaren hade fått en annan. Där skulle finnas en präst - där fanns ingen präst. Men det gjorde ingenting. Vi fick göra på vårt vis.
Det var mamma, Göran, mina tre mostrar och jag. Vaktmästaren frågade om han skulle bära urnan till graven men det erbjöd sig Göran direkt att göra. Vi fick hämta den inne i kyrkan som var alldeles tom. Längst fram stod den bland tända ljus och det hela var mycket vackert och stämningsfullt.
Men inte ens i en stund som denna kan jag låta bli att tänka. Sånga kyrka är den kyrka i världen som har allra största sentimentala värde för mig. Mina föräldrar är gifta där, den ene av dom två gånger faktiskt. Mina mostrar är gifta där, med sina respektive och inte med varandra. Mattias, mina systrar, jag, Gustav och mina kusiner är döpta där. Jag tycker väldigt mycket om att vara där. Och varje gång jag går in, så även idag alltså, tänker jag att någon gång vill jag ha ett riktigt bröllop. Och då ska det ske just på denna plats.

Men nog om det. Så vi hämtade urnan. Vaktmästaren hade även frågat om vi ville ha klockringning när vi gick över kyrkogården och sänkte ner urnan i graven. Vi tackade ja, och jag såg för min inre syn hur den här lille mannen skulle flänga upp i något dammigt klocktorn. Han skulle bli svettig och andfådd och väl däruppe skulle han hänga i de där repen och få klockorna att ringa, en sista gång för min morfar. Det kändes fint och rättfärdigt. Tills den lille mannen plockade upp en fjärrkontroll han hade i fickan, tryckte på en knapp och fick klockorna att ringa. That's how you do it. In the 21st century.

BUT I DON'T SHOW IT

Man kan komma på att man glömt nåt som är ganska nytt också.

TELL ME WHY I DON'T LIKE...

Eftersom mina barn är de enda vi har på jobbet imorgon - är det okej om jag jobbar hemifrån?
Bara undrar...

Nej, just det...koppel och piska var det ja.

APART

Ett annat bra sätt att bli påmind om låtar som man har glömt att man minns är att titta på VH1. Jag hade glömt bort INXS överhuvudtaget.
Här har jag dessutom, för den spanske läsaren, slängt in lite undertexter.



cuz we all have wings
but some of us don't know why

PEACE & QUIET

Johan och Mattias, förresten. De gick till Konsum för typ två timmar sen. Frågade snällt om jag ville ha nåt.
Tur att jag inte ville det.

För om jag ska tippa på något av långpromenad eller Nästgården så sätter jag mina pengar på det alternativet där det finns öl.

WYWO

Hartland sover fortfarande. Jag tycker nog att det är en större bedrift att sova till klockan 17:30 än att vara vaken till 5:30.
Men det är jag det. Som i och för sig sett till att sköta alla dagens uppgifter ifrån soffan. Mina "uppgifter" denna dag har hittills varit viktiga saker som att... sms:a. Se på film. Skriva nåt mail. Slökolla på Discovery.

Det är en sån dag. När man är lite, lite trasig.

ÄR EN ANNAN DAG

Bästa Carro gjorde en skön helomvändning och gör oss sällskap imorgon kväll istället. Kan inte tycka annat än att det är en sjukt bra idé. Särskilt nu när jag packat klart till barnen och dött fredagsdöden i soffan.
Man kan inte vara på topp jämt.

SLIGHT CHANGE OF PLANS

Idag var kvällen då jag skulle städa lite till och sen lägga mig i tid (eftersom jag är vuxen nu) för att vara i hyfsad form i morgon.
Men planerna ändras alltid lite eftersom. Nu har jag precis landat i Färjestaden, efter en oerhört ansträngande dag på jobbet, för att fira mormors 67-årsdag. Solen skiner och jag har fått min första cider på altanen. Om en stund ansluter de "trettio" närmaste för att grilla lite.
Sen ska jag hem. Packa åt mina barn som ska till High Chapparall i morgon bitti. PLUS att Bästa Carro dyker över på cyikel vid niosnåret. Jag har saknat Carro... något oerhört.

Det här kommer inte att bli en tidig kväll. Det här kommer att bli en kväll när jag gör det som jag typ är bäst på...jag tar det som det kommer. Milla har lärt mig.
Och i morgon... i morgon ska vi festa. Oh yes vi ska. Då ses vi.

SUPPORTEN

Och nu får jag skäll, i telefon. för att jag inte är på fest. Det var tråkigt, att jag är en besvikelse genom att bara inte dyka upp. Men hur skulle jag veta?
Samtidigt riktigt hör jag hur det rasslar till som en riktigt jackpot i vuxenpoäng när jag säger tack, men nej tack. Jag jobbar imorgon. Ska upp supertidigt.

AAARRRGGGHHH!!!! De d'r vuxenpo'ngen som jag jagade en g[ng i tiden. Jag beh;ver dom inte l'ngre!
Jag vill g;ra avdrag!

Den uppm'rksamme l'saren kanske l'gger m'rke till att mina [, ' och ; inte funkar l'ngre. Men det 'r lugnt. Den b;rjar ju bli gammal nu, den h'r datorn.

PM

Jag tänkte dra av en del internt mellan oss kollegor lite snabbt. Bloggen är ett fantastiskt bra verktyg för att nå ut till alla samtidigt.

Elin - Så rätt du har! Scarlett Johansson - Last Goodbye, vilken pärla! I love! (jepp Milla - spotifya). Vi tycker, i sanning, om samma saker. Det är fint det. Jag tänker mig en del musiknördning i helgen.

Jamina - Sådär säger du bara för att du ska få dra med min man ut i skogen ;) I själva verket är jag en usel värdinna. Risken för att saker och ting spårar är väl aldrig så stor som hemma hos mig. Kanske är det däri charmen ligger??

Fredrik - Jag känner ingen som är direkt farlig. I princip. Så du är nog i stort sett safe på lördag. Sen tycker jag nödvändigtvis inte heller att man ska döma, ser ner på, eller vara rädd för människor bara för att de råkar ha en del grejer på sig i straffregistret. Visst är vi väl större människor än så?

Johanna - Jag hoppas att du firade med rosé. Och att ciderprovningen satt som en smäck. Sen vet du vad vi säger, och vad jag både hört sjungas och sett i skrift; no regrets.

Milla (är ingen kollega utan snarare en livskamrat) - Det var, såvitt jag vet, ingen som sov idag. Vi har sådana dagar oxå. Och jag hoppas vid gud (tar in det tunga artilleriet i såna här hjärtefrågor) att du fixat barnvakt nu. Jag är i det närmaste beredd att ställa upp själv annars. Alternativt ringa någon jourhavande. Jag behöver dig.

PASTY WHITE GUY

SÖKES!!

Blekfet, medelålders man med skepparkransskägg.

Du ska vara snorfull. Iklädd liten jäkla trekanstbikini

och ligga och mumla osammanhängande i en gummibåt

på lördag.

Allt för att Jamina ska komma hit och festa.

I'M YOUR COUNTRY

Den knäcker så till den milda grad att jag önskar att nån begåvad människa kunde sätta ihop mina youtubeklipp till en skiva och det skulle vara det tightaste blandband jag nånsin gjort. Där jag aldrig skulle behöva ångra ett spår och vara tvungen att skippa varje gång jag lyssnar igenom den.
Förutsatt att den här finns med. The Storm. Mitt ledmotiv. Mitt ursprung.

BÄSTA

Jag är något helt sjukt och bortom rimlighet trött idag. Därför tänker jag inte blogga annat än musik. Helt och hållet för min egen skull. Jobba vidare på min bloggspellista. Den knäcker.

GLÖMDE EN

Nåt galet jävla fint. Samma film.

OVER ME

Jag såg filmen Reign over me för några dagar sen. Söt och rar och sorglig på många vis, men framför allt med fantastisk filmmusik!
Båda låtarna är hämtade därifrån.
En annan grej de har gemensamt är att man nästan måste blunda när man lyssnar på de här snubbarna. Annars blir det mest bara komiskt och oseriöst.
What's up with the eyepatch, liksom....

THE CHASE - BETTER THAN THE CATCH

Seriöst. Åska är ju för jäkla mysigt. Det blixtrar och dundrar här och jag gillar det stenhårt.
Jag är en sjuk ovädersjunkie. Jag fullkomligt älskar oväder. Det är en passion jag fått från min pappa.
Om jag bodde i nån amerikansk sydstat då skulle jag troligtvis vara en sån där mupp som jagar tornados över slätterna i märkliga fordon med mängder av antenner och andra lustiga huvudbonader.

Nej, förresten. Det skulle jag inte alls. De är ju helt jäkla tappade de där stormjägarna.
Men jag tycker om oväder. Det vidhåller jag.

I REALLY DON'T MIND

Ni är alla välkomna att lyssna och kolla in detta totalmärkliga mästerverk som är Thick as a brick av och med Jethro Tull. Men faktum är att denna video är helt och hållet tillägnad Helena. Världens finaste Helena som ikväll dricker vin för första gången sen bebis. Det är skäl nog att fira med ett sånt här gammalt ljuvligt Söderströmsminne. Gode tid Helena...när gör vi det igen?

and you shake your head - and say it's a shame

* STJÄRNA FÖR LIVSHISTORIA

Nu ska jag försöka vara en smula allvarlig och se hur bra det går.

När jag var två år opererades jag för ett medfött fel som rörde njurar och urinvägar. En operation, utan vilken jag inte skulle ha kunnat leva till att bli äldre än uppskattningsvis trettio år. Jag var sjuk under en längre tid innan man fastslog var felet låg och man var ändå inte helt hundra på hur detta skulle åtgärdas.
Men hör och häpnas. Det var slutligen en finsk kirurg som fick komma till undsättning. Han råkade bedriva forskning om just detta och var på jakt efter små sjuka flickor att få testa sina kirurgiska trolleritrick på. Så han fick kvista över och operera mig på S:t Görans barnsjukhus 1982. Det var en förhållandevis stor operation, även om ärret som då löpte från höft till höft inte gör det idag. Men det finns där.
Mina föräldrar kommer i sentimentala stunder ofta att tala om detta. I synnerhet min pappa, eftersom han spenderade mest tid på sjukhus med mig då mamma var höggravid. Helst vill man ju inte ens komma nära tanken på att ha ett sjukt barn. Om det gäller värre saker än förkylning eller på sin höjd öroninflammation.

Så jag tänker istället lite på min fruktansvärda åldersnoja. Och hur knäppt det egentligen är. För nu är jag nästan trettio (och jag väljer att skriva bokstäver istället för siffror med flit, det ser bättre ut...) och jag mår fantastiskt bra och det ska väl jag enbart vara väldigt glad för.

Och det här med att jag skulle ha något speciellt emot vårt grannland i öst. Och dess invånare. Det har jag, i sanning, inget fog alls för. Tvärtom.

ALLA SOM VILL SE EN BILD PÅ GUIDOS SOM HÅNGLAR RÄCKER UPP EN HAND

Jodå. Tänkte väl det.

GÖRT.

Nu på lördag, den 11, tycker jag att den som känner för det ska komma och partaja på Klevberget. Jag har varit lite dålig på att utannonsera detta evenemang, jag har litat till word of mouth, men nu är det dags att go public.
Alla är välkomna, vi kör från eftermiddagen. Det är en tillställning i sin enkelhet och jag planerar att vara en ganska dålig, men fantastiskt trevlig värdinna. Den som vill grilla får grilla, den som vill bada får bada. men jag tycker nog att alla bör dricka. Om man inte har en bra ursäkt not to, så som Tina. Då bjuder jag på saft.

Jag litar på att vi ses där. Eller ja... här.

AND I'M THIRSTY ANYWAY

ON ME

No danger on the roof!
Idag vaknade jag i tid. Och det är ju som en dröm att kliva upp efter fem timmars kvalitativ sömn. Plus att det regnar.
Men det kunde varit värre.

Jag kunde haft semester.

PONDERING

PLUS att spotify shufflar fram Weather with you med Crowded House, det är instant joy rakt av. Och jag ska bara se ett avsnitt av Flip that house på Discovery. Och duscha. Och sen hänga tvätten.
Sova... det kan jag göra när jag blir gammal. Vad är dessutom oddsen för att man skulle försova sig två dagar i rad? Slim to none, right?

Men jag öppnar i morgon. Vi har inte direkt några barn. Men det det blir väl ett jävla liv... om inte kaffet är klart när medarbetarna trillar in runt kontorstid.

COURTESY OF AFP.COM

Satan i helvete vad jag hatar att komma på att jag har tvätt att hänga vid den här tiden på dygnet. Det suger. Då är det typ bara det här som kan få mig att skratta mig igenom eländet.

"Seemed like a perfectly good place to set up camp before he arrived"

APROPÅ VÄRLDENS LÄSKIGASTE TOMTE

Here’s Santa taking some time out from his busy schedule to freak out some nice people

awkwardfamilyphotos.com - jag döööör!

PULS

I morse försov jag mig. Det var i sig ingen katatstrof, men för mig personligen var det helt fruktansvärt. Eftersom jag har en helt vansinnigt hård inställning till tid och aldrig, aldrig försover mig.
Jag är alltid väldigt mycket för tidig till alla avtalde tider. Jag kommer som regel hellre tjugo minuter för tidigt än en minut försent. Och de som umgicks med mig under gymnasiet vet att jag av någon anledning levde med en klockradio som gick 45 minuter före det verkliga livet, så att säga. Jag minns inte riktigt syftet med detta, mer än att det på något vis var min frist. Min tidsbuffert.
Det var Johan som fick mig att sluta med det där. Och ställa tillbaka klockan till verkligheten för att det tydligen var ett sjukligt beteende.

Därför var min första, och helt rationella tanke, i morse när jag vaknade 16 minuter innan jag skulle vara på jobbet, att alltihop var hans fel. Eftersom han tvingar mig att leva i verkligheten.

Men vi hann.

OF AN ERA

Okej. Det ska jag villigt erkänna, att jag aldrig gjort någon hemlighet av att jag gillat Schulmans. Jag har skrivit om Alex Schulman flera gånger, refererat till roliga grejer på 1000apor eller hyllat honom som skribent. Jag har läst hans blogg; Att vara Alex Schulman sedan tidernas begynnelse, på stureplan.se, på aftonbladet och till sist i det egna apforumet.
Kanske är jag en av få som ansett honom vara begåvad. Man kan tycka vad man vill om hans person, och det är för övrigt ett ämne som i mina ögon mjölkats torrt, men han kan skriva. Han har i sin blogg genom tiderna varit allt. Hysteriskt rolig, klockrent analyserande, sorglig, djup, dumdryg och stundom rent motbjudande. Jag har gillat allt.

Fram till igår. Då tog mitt följande av Alex Schulmans liv slut. I samma stund som han fick sin dotter och sällade sig till de andra idioterna genom att starta en pappablogg.
Att vara Charlie Schulmans pappa, är ingen blogg jag kommer att läsa. Jag kommer att sky den.
Det är stort att få barn, det är den största sanningen. Men jag håller stenhårt fast vid mitt förakt av människor som väljer att definiera sig genom sina barn. Som förtränger innan och förtrycker efter. Det måste i slutändan bli ett väldigt trångt sätt att leva.

Så tack och hej.

VAD JAG BRYR MIG OM NU

Jag har ju egentligen gjort mig en regel om att inte blogga mer än ett youtube-klipp om dagen. Men screw the rules. För det är väldigt, väldigt fint och sorgligt när Sanna Nielsen (!) tolkar världens bästa Håkan.
Ibland gör kärlek ont så in i helvete. Då blir det såhär vackert.

HASTJOBB

Det här är en väldigt vacker låt av och med Miss Li. Men videon...ser ut som sånt man höll på med på högstadiet när man hade typ fotoklass.
Jag vill inte slå mig för bröstet på nåt vis, men jagskulle kunna göra en bättre video.
Men låten är fortfarande bra.

MISSING!

Jag skrev nyss ett tvättrelaterat inlägg, och här kommer ett till.

Vad ni ser på bilden ovan är alla de udda strumpor som liksom samlas i botten av den rena tvätthögen. Samtliga dessa strumpor saknar sin partner. Och de är sjukt många.

Så många att jag vågar mig på att påstå att så många strumpor inte kan försvinna på naturlig väg.

Vad som nu är "naturligt" när det gäller det här med grejer som försvinner i tvätten. Ett stort jävla mysterium är vad det är.

PHEW!

När jag först läste att Alan Jackson skulle spela i Eskilstuna, hur sjukt detta än låter, så blev jag eld och lågor. Jag ville boka biljetter på stört. Jag ville dit. Jag skulle dit.
Men sen så kom ju den lilla, men viktiga, detaljen, om datumet upp. Konserten råkar infalla samma dag som min dotter fyller fem år. Och jag har överlagt med mig själv, det ska jag inte ljuga om, jag har övervägt detta faktum. Men när ett brinnande musikintresse står mot det här med att vara en, om än inte perfekt men dock, hyfsad förälder då är det inte så svårt. Jag är inte helt tappad.
Så jag ska vara hemma och ha kalas istället för att åka till Eskilstuna och se en countrylegend. Jag fejsade läget.

Så fick jag, för ett par dagar sen, syn på en rubrik på aftonbladet.se. Det stod; Jill Johnsson förband till världsstjärna. Typ. Det var lika delar avsmak och nyfikenhet som fick mig att klicka upp artikeln. Och jodå. Där satt hon och log på bild i gröngräset och var jävligt lycklig över att få öppna för Alan Jackson i Eskilstuna.

Tänk om jag köpt en biljett?! Tänk om... gode tid. Ibland är det som om det finns en gud i alla fall.

DAGENS

say I'm like the desert, just way hotter

WASH & GO

Nu ska jag berätta något för er. Som jag nyss lärde mig.
Om man har ett par jeans, och dessa är ljusblå, så ljust ljust blå att man nästan inte tycker att de har någon färg alls - då kan man i alla fall inte tvätta dessa med vit tvätt. För den vita tvätten kommer att få en del ljusblåa fläckar.
Detta har jag nu lärt mig. Och det är ju naturligtvis fruktansvärt pinsamt och jag skulle kunna hålla tyst och låtsas som ingenting. Behålla min stolthet, så att säga.

Men jag väljer att komma ut med min oerhörda dumhet, och jag gör det in regards av en diskussion vi hade på jobbet i fredags. Om varför män, så gott som alltid, slipper tvätta. Vår teori, och den var inte helt obekräftad av männens representant, var den att första gången en man använder en tvättmaskin råkar han (läs, "ser han till att") göra ett sånt kapitalt misstag att man för all framtid förbjuder honom att gå i närheten av en tvättinrättning igen. Och så har han löst det problemet.

Idag gjorde jag ett sånt misstag. Skillnaden är att ingen klappar mig på huvudet och säger App, app, Malin. Det här var ju inte så jävla bra. Nu tar jag över här och så vill jag aldrig mer se dig här inne i tvättstugan. Förstått??

Utan jag får snällt fortsätta försöka. Träna. För att få till det.
Och det säger jag... skam den som ger sig!

REJECTS

Alltså jag älskar ju Milla, Hon är en av mina käraste. Och ibland är hon ju för jäkla klockren. Som nu när vi sitter ute och shufflar från min spotify och jag blir helt lycklig när Gives you hell med All American Rejects kommer. Vi börjar prata om själva bandnamnet och vad Reject betyder.
Typ avslag, säger vi, jag och Janne.
Och Milla, min underbara, hon säger; "Reject - var det inte det det stod på bandspelaren när man var liten?"

Är det inte ljuvligt? För vi förstår ju vad hon menar. Att hon liksom blandar ihop "eject" med "rec" och får det till reject.

Det är så skönt. Att det inte bara är jag som har lite otur när jag tänker ibland.

HEPP!

Vi fick överraskningsbesök på baksidan idag oxå.

Johanna och Emmelie. Det kan bara bli bra.

EVIGHET

Om man tänker bort Carola, och bara blundar. Då är det här sjukt vackert.

VÄNDNINGAR

Typ 30 sekunder efter att jag skrivit förra inlägget började det regna. På riktigt.

Då åkte vi hem igen. Efter tio minuter på stranden.

Och jag blev så himla ledsen att jag var tvungen att trösta mig med en bright i bilen när Milla och jag åkte på ö-sightseeing.

Nu sitter vi, återigen, på världens bästa baksida. Och tänka sig... att solen skiner igen!

IN THE MIDDLE OF NOWHERE

De har tagit mig till en strand. Och här finns i stort sett inte en levande själ. Ingen jag har någon som helst relation till i alla fall.

Så jag skulle i princip kunna bada.

Men nej. Inte idag. Inte på min likdag.

THE LIVING DEAD

Och så låter vi bli att tala nåt mer om att jag har mått väldigt dåligt idag. Och att alldeles för många människor har varit inne och tittat, tjatat, skrattat och hånat i mitt (Gustavs) sovrum.
En tablettcoctail och en dusch har nu gjort underverk och jag är så, SÅ redo för stranden.

Ja, det är inte klokt vad jag vill till stranden.

LILL-LEFFE

Alltså det här är en väldigt bloggmammig grej att skriva, och jag skyr ju allt sånt som pesten, men nu gäller det inte min egen unge utan min lilla rara styvson Lucas. Jag fullkomligt älskar när han går runt och säger; Hurrödu, ditt gamla ålbete! Och tror att han säger åbäke, som kanske inte är helt stabilt uttryck det heller, men det är tydligen ett ord som Milla använder en hel del.

Jag ska oxå börja kalla folk till höger och vänster för gammalt ålbete.

HOPPLA!

Och titta vilka som kom förbi på moppe!

Mattias och Skeden!

De små raringarna - vilken trevlig kväll!

KLEVBERGSNEWS

Rosa dator. Gör sig sådär till en man.

Men det stenhårda ölhävandet väger upp saken.

Eller hur?

LIVE & DIRECT

Såhär ser det ut. Precis just nu.

Och ja, Millas är rosa. Hon ska alltid vara flashigast.

ÄNDÅ SÅ NÄRA

En trevlig plats att vistas på en fredagkväll som denna är Millas baksida. För här är vinet kallt och barnen är snälla i poolen. Johan och Janne är på gröna konsum så i bästa fall får vi middag oxå.

Men allra bäst... är att Milla oxå fått en ny fin liten dator med mobilt bredband. Och att vi, i likhet med hur vi betedde oss i Grekland, kan sitta bredvid varandra med varsin dator, varsitt glas och vara liksom i vår egen lilla värld. Men ändå tillsammans. Det är fin vänskap, inte sant?

SENSATION

De somnade till sist, allihop. Av utmattning eller syrebrist, man kan aldrig riktigt veta.
Och jag smög över till Janssons och tjuvbadade i deras pool. Jag sitter ute nu och för första gången på väldigt länge fryser jag.

Vilken märklig känsla.

ÖVER HELA KARTAN

Mitt allt - Florence Valentin

Last request - Paolo Nutini

When love takes over - David Guetta/Kelly Rowland

Heavy Cross - Gossip

Toca's miracle - Fragma

No stress -Laurent Wolf/Eric Carter

Walking on the milky way - OMD

When all is said and done - ABBA

Tumbling down - Steve Harley & Cockney Rebel

Doo be doo - Freshlyground

Acroyali/Standing in motion - Yanni live at the Acropolis

Oh Romeo - Mindy McCready

Back to the 80's - Aqua

I'm on fire - Bruce Springsteen & The E Street band

Simple man - Shinedown (liveversionen på 9:14)

Addicted - Saving Abel

Addicted - Marit Larsen

Falling into you - Kasey Chambers

Shame on you - Indigo Girls

Midnight train to Georgia - Indigo Girls

En famn för mig - Melissa Horn

Som jag hade dig förut - Melissa Horn/Lars Winnerbäck

Långa nätter - Melissa Horn

Det här är min spellista just nu. Detta är även att Spotify:a lite sommar.

SILENCE IS GOLDEN TAMEJFAN

Mina små rara styvsöner ska sova här i natt. Ludde och Lucas alltså. Och att få fyra barn att somna i samma andningsnödsvarma rum, det är inte helt lätt. (Och naturligtvis har jag erbjudit olika rum åt dom - men nej då!) Och när man har fyra barn i samma rum då kan man räkna med att minst ett av dom grinar at any given moment. Man kan även vara i stort sett helt säker på att den som gråter (och skriker och sparkar på sin storebror/lillasyster) tillhör mig. Rent biologiskt.

Ett glas vin på det, Malin?
Ehhh, ja tack.

HÅLTAGNING

Jag köpte örhängen idag. För att sätta i mina gamla hål där jag inte haft några på väldigt, väldigt länge.
Och det var ingen direkt behaglig upplevelse. Att pressa igenom nålen. Ungefär som att bli av med oskulden på nytt. Fast vassare. Och tre gånger.
Eller ja... två och en halv gång. Det sista fixade jag inte. Det fanns visst en gräns för vilken sorts smärta jag kan utsätta mig själv för.

Den som ändå hade en arbetskamrat som gillade det där med smärta och att dela ut den till sina vänner. Som kunde ha hjälpt mig imorgon. Och faktiskt gillat det.

Hej Jamina.

UNMARRIED

Och som av en ren händelse har jag oxå första säsongen av Gary Unmarried i min ägo. Ryktet säger att det ska vara roligt - jag har ingen aning. Men eftersom vädret ändå är så risigt kan man ju häcka inomhus och kolla på tv, inte sant?

Mattias - vänta dig inte tillbaka minnet innan advent - jag är inte snabb. A certain someone som fortfarande inte fått tillbaka sin Taken-box kan intyga detta.

DEN SOM VÄNTAR...

Jomenvisst. Ikväll börjar jag på andra säsongen av True Blood.

Jag har tre avsnitt att avnjuta. Har väntat ganska länge på de där vassa tänderna nu.

Kanske är jag lite hålögd i morgon. Men hey, what else is new.