TILL YOU DROP

Vi hann en sväng upp till centrum också. Mattis behövde en vit skjorta och Gustav behövde strumpor.
På bilderna ser ni Elvira i två plagg hon kanske inte behövde men fick ändå.
The joy of shopping!

ALL IN THE

Jag älskar alla styvdelar i min familj. Styvmamma, styvpappa, styvsyskon och styvwhatever. Vi är rika på så vis.

Men det är så ballt att ibland, som idag, kan vi vara bara själva ursprungsgänget. Mamma, pappa, Mattis och jag. Och så mina barn förstås.
Vi har haft en jättetrevlig kväll hemma hos Mattis. Pappa köpte vin, mamma lagade biffstroganoff och vi fick umgås. Galet nice!

Pappa bor ju så långt bort men idag fick han pröva på nåt han inte gjort på länge. Läsa läxor. Med Elvira. Det var läsläxa och jag hävdade att det skulle ta två minuter. Det gjorde det inte.
Pappa är kung på följdfrågor och Elvira höll på att bli tokig på honom. Men ingen kommer att kunna redovisa ett så väl genomarbetat läsebokskapitel som hon imorgon.

RUNDA SLÄNGAR

Hörde nyss nåt inslag på lokalnyheterna. En tavla som någon fattig stackare betalat ett tandläkarbesök med way back when skulle nu säljas på auktion. För runt fyra miljoner kronor.
Förstår inte nyhetsvärdet. Det är väl ungefär vad det kostar att gå till tandläkaren än idag?

KÄRLEK

En av dagens bästa stunder.
När Fredrik hjälper mig att stretcha min trasiga rygg.

Han är så rar.

KVÄLL

Och paj blev det till slut. Ett av mina favvorecept, serverad med ruccola, skivad rödlök och fefferoni.
Jag är fortfarande inte alls förtjust i att laga mat åt Fredrik. Eftersom han är så mycket bättre på det och jag får enorm prestationsångest varje gång. Men idag blev det bra. Till och med jag tyckte att det var gott.

Nu är Freddan på samrådsmöte på jobbet. Viran och jag har lämnat Gustav på innebandyträning och snart är det dags att hämta honom igen. Han tycker inte om att gå själv och jag har inget emot en kvällspromenad.

Det var det.

MIDDAG

Idag är det jag som lagar maten. Det blir tacopaj. För de vuxna.
Elvira fixar mat till sig och Gustav. Plätt-torn med färska bär.

PLINT

Är med Elvira och prövar på handboll. Inte jag alltså, utan hon. Mitt lilla barn.
Dåligt tajmat med hennes livs första riktiga huvudvärk tyvärr, men hon är envis och kämpar på.

SÖNDAGSÅNGEST?

Sådärja.

BADGER

Nu vill jag rekommendera tv-programmet SOS Vilda Djur i SVT. Klockan 19 på söndagar. Alldeles nyss satt jag här med tårar i ögonen när ett litet rådjurskid avlivades.
Så sorgligt är det förstås inte hela tiden. Mest är det solskenshístorier där vilda djur räddas på olika vis, vårdas tillbaka till god hälsa och släpps åter ut i det vilda.
En av viltvårdarna i programmet är Ewa Kirkegaard i Skå som pappa och Kerstin arbetar med, men tyvärr har inget filmats nere hos dom i Sörmland. Som utterjakten i Katrineholm exempelvis. Som slutade med att pappa blev biten och sedermera vaccinerad på akuten, DET hade varit bra tv!

Men programmet är bra ändå.

BEEN UP TO

Vilken helg vi har haft. Samtidigt som det, som vanligt, känns som att den har gått raketfort har vi ändå hunnit göra en massa saker.
Barnen har haft varsin uppskattad kalaskväll. Gustavs grabbkväll igår var betydligt lugnare än tjejernas kvällen innan. Det märktes knappt att de var här. Förutom den stunden då det tydligen spelades in någon sorts youtube-filmer bakom stängd dörr.
Igår hann vi med att åka iväg och restaurangluncha och shoppa lite vin och glögg också. Sen poppade pappa, Kerstin och hundarna förbi på en öl. De var på väg till Anders och Kristinas julpyssel som vi tyvärr missade pga barnkalas.

Idag har jag redan rapporterat ganska duktigt om våra förehavanden. Vi har promenerat, handlat, bakat upp tre pepparkaksdegar tillsammans med Milla, Ludde och Lucas.
Sen blev det ju promenad med destination vattentornet, enligt Elviras önskemål, och grillning.

Nu sitter vi fyra nyduschade myskorvar i soffan. Barnen väntar på Robert Gustafsson-serien innan läggdags. Efter det väntar en flaska Chateauneuf-du-Pape av helt ny och oprövad sort, samt lite charkisar för mig och Freddan. Helt okej söndagkväll!

GRILLA

Skön bild från ikväll. Efter en promenad till vattentornet gick vi hem och grillade korv.
Lite kyligt och dragigt var det att äta middag utomhus, men mysigt. Och mysfaktorn är det enda som räknas this time of year.

FLÄTA

Elvira frågade just efter numret till BRIS. Hon vill ringa dit och be dom komma hít och gripa mig.
För att jag borstar hennes hår för hårt.

Så länge det är på den nivån så.

GINGER

Det här funkar också!

CARAVAN

Och att skapa julstämning kan ju innebära så många olika saker. Som till exempel att dricka en ouzo och grilla korv på årets stormigaste dag. While listening to O Helga Natt med Carola.

Vi har alla våra knep.

SYDVÄST

Glad första advent på er!
Nevermind the regn and the storm.
Man får göra vad man kan för julstämningen.
Det gör vi.

SILVER

Ikväll har Elvira haft sitt försenade födelsedagskalas. Sex sjuåriga tjejer har bakat pizzor och levt rövare här under kvällen - hej och hå! Men kul har dom haft.
Imorrn är det sju tioåriga killars tur att göra detsamma. Fast mindre tjejsnack kanske.

PAPPA RINGDE

Han: Fan, hoppas Moa tar hem hela skiten.
Jag: Vi tittar inte på Idol ikväll. Vi ser På Spåret.
Han: Har ni börjat nalla på pensionsförsäkringen också?

Vadå? Vi tycker om På Spåret. Det är både underhållande och allmänbildande. Som Fredrik uttryckte det. Men då är vi väl gamla då.

PARTAJ

Idag har jag handlat och städat och fixat. Den kommande helgen går i kalasandets tecken. I alla fall för barnen. De ska ha varsitt försenat födelsedagskalas, Elvira imorgon kväll och Gustav på lördag. Det ska bli skoj och nu ska jag röja vidare!

MEN IBLAND SÅ

Jag gillar Blake Shelton. Det konstaterade jag nyligen. Austin, och så vidare.
Nu lyssnar jag lite på den här låten. Hans näst senaste singel.
Och jag vet inte jag. Den här texten alltså. Med allt vad den innebär.
Om jag får bryta ner den i sina beståndsdelar.
Jag tycker nog egentligen inte att man ska vara så jäkla nosy. Särskilt inte gentemot någon, som i det här fallet, som man nyss träffat och blivit intresserad av. Och börja bry sig så värst mycket om vad den här personen sysslar med när ingen ser på. Vi behöver nog egentligen bara se till oss själva. Det är ju, i sanningens namn, en jäkla massa skit man håller på med då.

Ska man se till just de frågeställningarna den gode Blake har  í den här låten så hade åtminstone jag i stort svarat ja på allihop. Inga konstigheter.
Men mest stör jag mig inledningsvis. "My oh my, you're so good looking. Hold yourself together like a pair of bookends."
Det rör sig naturligtvis om ett nödrim, det förstår jag också. Men det är ändå irriterande. Att en kvinna som anses värdig bör hålla ihop sig som ett par bokstöd. Utan risken att gå sönder lite ibland, eller på något vis falla utanför ramarna. Charmigt. Spännande.

Men han kan inte vara helt säker på den här bruden. För han har ju trots allt inte avsmakat all hennes matlagning. Och han vet inte om hon slänger sina kläder på golvet. Eller dricker a little something on the rocks. Better safe than sorry, liksom.

Nej, Blake Shelton. Den här sortens manschauvinism får inga poäng av mig.

Malin - the feminazi. Det var otippat, inte sant?

BRA?

Definitivt inga naugty tomteunderkläder men idag fick jag tv-shop-bh:arna på posten. Och jag lovade ju (i alla fall Kimpan) att komma med ett offentligt uttalande. Om de höll måttet, så att säga.

Det gör det ju så klart inte. Om "måttet" är detsamma som att hålla allt reklamen lovar. Nu innebär kanske just mina behag ett eldprov utan dess like, men oavsett så kan jag inte se hur detta skulle vara nåt annat än en vanlig sport-bh. Men den skillnaden att en sport-bh är avsevärt mycket billigare och samtidigt oerhört mycket bättre på att hålla saker och ting (dvs sladdriga rattar) på plats.
Ytterligare en skillnad är att denna variant har vadderade ilägg som glider runt lite hur som helst i kuporna. Klädsamt? Ich don't think so.

På plussidan får jag ge den dess bekvämlighet. Det känns inte ens att man har den på sig. Skönt, men det innebär tyvärr också att man hela tiden måste rätta till saker och ting (dvs sina sladdriga rattar återigen) då de, i all den här bekvämligheten tenderar att flyta ihop till en oformlig massa på bröstkorgen.

Jag ger den här produkten en 2:a på en femgradig skala. För att jag är snäll av naturen.
Och Freddan som tyckte den här bh:n var motbjudande redan på bild i all sin osexighet behöver således inte vara orolig över att se mig i den allt för ofta.

Tv-shop - you have failed me. Once again.

BABY IT'S COLD OUTSIDE

Jag har just (nät)handlat mina första julklappar. Vilket måste vara tidighetsrekord för att vara jag. Alltid ute i sista stund.
Det jag har handlat är klappar till julklappsspelet, en tradition införd förra julen. Alla som vill vara med deltar med två paket var, och sen tävlar man med hjälp av tärningar om presenterna i potten. Grymt kul är det och jag är nöjd med de grejer jag köpt. Så pass att jag kanske kommer kämpa lite för dom själv.

TACK FÖR IDAG

Nu ska jag och Freddan äta strutsfilé, dricka ett glas rött och titta på Mad Men.
Så det får vara bra för idag.

STOCKHOLM VAKNAR LÅNGSAMT

Två spår till ifrån dagens blandband. Helt glömt de här låtarna, men nu plockar jag upp och använder dom en stund.

E

Jag fick också hem den nya Bon Prix-katalogen idag.
Kanske är det jag som ska vara tomte i år?

REDO

Tillbaka till julfixandet. Det här är lite av vad jag gjorde idag. En ny gardin. En gammal stjärna. En adventsljusstake jag är osäker på och laddning saffransbullar. Nya, men enligt gammalt recept.

Sådärja. Bring it on!

84 000

Idag slutade jag tidigt, och eftersom det snackas så fantastiskt mycket om att det är första advent på söndag, så var min plan att rusa hem och jula till vårt hem en smula. Och eftersom allt jag gör, om än bara i tanken, har ett soundtrack så hade jag också idag en plan. Jag ville göra årets första julpyntande till Jewels julmusik. Jag har en skiva som Carro bränt till mig och jag trodde att jag visste precis var den fanns. Det visste jag inte. Så jag blev lite galen och tokletade en stund, men så gav jag upp och kastade in första bästa brända skiva i cd-spelaren. Bara det är en sak i sig. Jag lyssnar i stort sett uteslutande på Spotify nu för tiden.

Den här skivan har jag satt ihop själv. Den var bara märkt med ett litet svart hjärta och jag visste inte alls vad som skulle komma.
Men så börjar den rulla. Och det fina med hembrända cd-mixar är att genom att lyssna på dom kan man förflytta sig tillbaka till den tid, den stund och den sinnesstämning man befann sig i, då när man komponerade.
Det var fint.

Ett av spåren drabbade mig hårdare än alla de andra tillsammans. Givetvis den featured här ovan. The Magic Numbers med Undecided.
Jag hittade TMN sent i livet och då genom Fredrik Virtanens bok. Jag har bloggat om detta förut. Det var ju även genom honom som jag hittade hit, till blogger och valde att flytta hit. (Det första trevande inlägget ifrån maj 2007 kan man läsa HÄR).
Men det har inget med saken att göra. För jag har ett sånt fantastiskt minne från den här låten som ramlar över mig varenda gång jag hör den. Och nu var det så länge sen sist.
Minnet är från den 15 juni 2007 (ibland är det oerhört bra med blogg - den minns så korrekt). Carro och jag hade varit på Debaser Medis och sett Shawn Colvin. Ni kan läsa om det HÄR. En perfekt konsert på en helt underbar försommarkväll.
Och jag ser så klart för mig hur jag hoppar in i den här taxin när jag ska åka hem. Utanför fönstret är luften ljum och Stockholm ter sig varmt och vänligt och som en skön plats att leva. Så som jag, som en flicka från landet, aldrig annars upplever det. Och jag är så uppfylld av en grym konsterupplevelse och av en kanonkväll med Bästa Carro. Livet. Är. Så. Jävla. Snyggt. Helt enkelt.

Då shufflas Undecided fram. Och kommer för alltid vara ett ögonblick i livet som jag ser tillbaka på som ett hundra procent perfekt.

Det var egentligen bara det jag ville säga med den här videon.

"ÄR DET JESUS?! VAD FUL HAN ÄR!"

Idag for vi på dop i Sånga kyrka, Elvira, Carro och jag. Det var Ann och Matte som skulle döpa sin lilla nummer tre, Oliver.
Carro är ju Gustavs gudmor och ska ju således stå för hans kyrkliga och kristna uppfostran, men när vi satte oss i bänken blev det uppenbart att även Elvira behövde en rejäl dos av densamma. Så Carro tog sig an även henne. Lärde henne hur man bläddrar i psalmboken och så vidare. Det är en tuff uppgift och mycket återstår att lära men jag ser det som en god början.

På bilden ser man att Carro beskriver nåt särskilt svårt moment för mitt lilla barn.

MAGIC

Så grymt bra av Aftonbladet. De både vet att dödshalkan är osynlig OCH var den är.
Hur går det ens ihop?

MAD ABOUT THE

A certain someone kunde inte hålla beställarfingrarna borta ifrån Discshop så nu har vi den hemma. Säsong fyra. Och jag saknar Don Draper. För att slicka män i kostym med perfekt frisyr och totalskev kvinnosyn är SÅ min stil.

Men vad jag vill ha sagt är att den påbörjade säsong tre av True Blood hänger en smula löst.

GILLT

I brevlådan fanns inte bara brev från Rikspolisstyrelsen, utan även senaste numret av tidningen Mama.
Det är min tredje prenumeration på den här tidningen. Min inställning till den är lite svajig men varje gång jag blir gravid signar jag upp mig. Så även denna gång.
Dock finns det inte längre någon bebis men det bryr sig inte Bonniers om och tidningen kom ändå. Det kändes lite sådär.
Men på omslaget sitter ändå Anitha Schulman som jag gillar. Och citatet intill hennes bild skänker ju trots allt lite hopp till en pessimist om att det skulle kunna gå bättre nästa gång.

Eller, gud förbjudet, nästnästa.

PARAGRAF

I dagarna firar tre arbetsår på förskolan. När man blir anställd inom barnomsorgen (bland annat) är man skyldig att redovisa ett utdrag ur belastningsregistret. För att exempelvis sålla bort rent olämpliga individer med tvivelaktigt förflutet.
På något sätt har jag fallit mellan stolarna i det här ärendet. Det blev liksom aldrig av att jag kom med nåt utdrag och sen har tiden liksom bara rullat på.
När det här kom på tal (i och med att samma sak efterfrågas på nya jobbet) försökte jag framstå som lite farlig och mystisk. Gentemot Fredrik, naturligtvis, inte arbetsledningen. Jag lät påskina att det var min mening att undvika frågan om det här registerutdraget. Att det var för allas bästa och framförallt för min fortsatta anställnings skull, att detta dokument förblev höljt i dunkel. Att skydda det som fanns däri.

Men allt detta var ju givetvis bara en charad. Mitt rapsheet är som min själ, vit som snö. Inget mörkt förflutet, inga domar, inga dumheter.
Jag visar här med en bild. En lite märklig bild då jag tvingas utelämna mitt personnummer, vem vet vad det finns för galningar därute, men den som är intresserad kan i alla fall se att jag är godkänd.

Och sen sov alla lugnt.

SAG

Såg den här bilden på fejjan och fick samtidigt en glimt av framtiden.
Vi kommer ju inte att ha tråkigt i alla fall. Jag och Fredde.

PYNTA

Kom ihåg att hämta ut mitt paket på Konsum idag. Det här är lite av vad som fanns i det.
Lite juliga burkar och ett kakfat i våningar som jag varit på jakt efter. Inte för att jag bakar några kakor direkt, men det är väldigt fint!

Annars var det handdukar och bordsdukar i paketet. Bland annat duken på bilderna här. Tycker att den är fantastiskt fin. Clean på ett skönt svartvitt sätt.

DET KORTA

Idag skrev jag som status på fb att när andra skyr Carema (så som det starkt kritiserade vårdföretaget) då tar jag anställning där.
Det var inte meningen att skrämma någon som kanske uppskattar min närvaro på förskolan. Jag ska inte sluta där. Vad jag däremot har gjort är att jag skaffat mig ett litet extraknäck som helgvikarie på mitt förra jobb, korttidshemmet i Nockeby.

Jag är mycket nöjd med detta. Både att få jobba med de här barnen igen och att få lite extra klirr i kassan.
På lördag gör jag mitt första pass. Ska bli intressant att se hur rostig jag blivit under de tre år jag varit därifrån.

DET VAR MÅNDAG FÖR ETT ÖGONBLICK

Efter en dag av ingen bloggning alls tänker jag att jag i alla fall kan önska godnatt. Och bjuda på några smulor av min dag.

Jag har jobbat. På samlingen petade vi på en sannerligen död men synnerligen färsk torsk. All in the name of fisktemaveckan.

Kompade ut lite tidigare för att ta Elvira till tandläkaren. Hon skulle laga sitt första hål. Jag peppade henne stenhårt till att ta bedövning. Eftersom jag själv aldrig skulle lägga mig i stolen utan att vara halvt bortdomnad redan innan.
Väl i tandläkarens våld yrkade densamma flera gånger på att "låta tanden få sova" vilket är tandläkarpedagogiska för att köra i sprutan. Men Elvira sa ifrån. Nej, sa hon. Det kommer bara göra mer ont och ta längre tid.
Så klok och orädd. Så inte mitt barn.

Väl hemma i byn igen glömde jag att hämta ut ett paket med dukar och annan inredning som jag beställt. Så det får bli imorrn. Lagade makaronpudding som vi åt med ett glas rött till. Det funkade det också.
Barnen fick naturligtvis inte vin utan päronsaft.

Nu är klockan lite lagom. Vi har precis sett det sista avsnittet av Mad Men. Det känns lite tomt, men ändå tryggt att veta att säsong fyra finns att beställa när saknaden blir för svår.

Nu dags att bli lite mer ägd i Wordfeud innan jag somnar. Och imorgon väntar nygamla äventyr.

SÄGER INGENTING

Även idag blev det en duktig promenad. Denna gång för att Elvira skulle dela ut inbjudningar till sin försenade födelsedagstjejmiddag.
I en lekpark mellan Morell- och Renettvägen står den här hästen. Precis som Elvira sitter nu, så satt jag en gång i tiden när jag hade min dagmamma alldeles intill parken. Då lekte jag med Mari. En av oss satt på hästen och den andra på sulkyn och så sjöng vi "Du är så söt min kära lilla ponny".

Jag talade om det här för Fredrik när vi gick förbi. Hur svindlande gammal den där trähästen måste vara. Vilket i förlängningen säger detsamma om mig.

COCTAIL

Igår gick vi på en långpromenad runt vår by. På hemvägen genade vi över skolgården och i Gustavs klassrumsfönster tog jag denna bild.
Ser ut litegrann som om de skulle lära tioåringarna den ädla konsten av flaskbombsbygge därinne om dagarna.

Men så kan det väl ändå inte vara.

CHEERS Y'ALL

Ikväll är det grillfest med amerikanskt tema som gäller. Vi ska bege oss över till Klevberget och herr Janssons residens. Det ska bli jättetrevligt.
Ska snart börja putsa på mitt yttre. Damma av hatten. Och leta rätt på Freddans läderchaps.

'CAUSE HE CAN BACK IT UP

Det är lördag den tolfte i elfte och det är dagen visa och den tillägnar jag Fredrik. Min älskade flygmupp.

THIS BIG

Jag har inte sett Robinson på flera år. Programmet lockar mig inte alls. Dock ser jag ju i den dagliga pressen att programmet fortfarande lyckas skapa rubriker. Som sig bör.
Och som jag gillar när man använder sig av samtida begrepp för att Svenne ska förstå situationens allvar. Förr i tiden var saker och ting knytnävsstora. Och då fattade man. Hur stort det var.
Idag är samma saker tydligen "Iphonestora". Först då kan vi verkligen inse en blodpropps omfattning.

OCH IDOL

Barnen är hemma. Det är fredagsmys och soffan är full av kärlek och popcorn. Vilken underbar känsla det ger i mammabröstet.

Gott så.

HÄR KOMMER LITE KVALITETSMUSIK TILL ER ANDRA

Idag när jag var på gymmet körde jag Spotify på shuffle och rätt som det var när jag stod där och svettades så trillade hela 90-talet över mig. Eller ja, åtminstone den senare delen av det.
I och med den här låten.



Man kan börja ifrågasätta vad den här låten har att göra i mina listor över huvud taget. Men det gjorde jag inte i den stunden. Istället tänkte jag på 1996 och 1997. Det var så de kändes. Och det var det vi gjorde och där vi var.
Allt innan livet började på riktigt.

Det är häftig vad musik kan göra med en ibland.

VIDEO

Music Video Of The Year - You And Tequila - Kenny Chesney & Grace Potter.



Sköncoole Kenny har raggat upp nåt litet kjoltyg. Tillsammans dricker de sig galna på tequila och gör dåligheter med varandra. Men se det lönar sig!
Underbart ljuv musik blir det och foto vackert som en dag. Och så en CMA-statyett på det. Cudos!

Och i och med detta har jag bloggat just den här videon tre gånger. Jag blir glad när min känsla stämmer överens med juryns. I stort är jag nöjd med hela det här fältet. Förutom det där med Taylor Swift då. Men kollar man uteslutande på fansens röstning så vann Paisley över henne med 37 mot 36%. Det är en klen tröst, men ändå en tröst.

Nu är jag klar!
Alla hästjazzhatare kan krypa fram från under sina stenar igen.

DUBBEL

En annan multipelvinnare blev snubben jag skrev om igår. Jason Aldean. Han tog hem Album Of The Year för My Kinda Party och Musical Event Of The Year för duetten tillsammans med Kelly Clarkson. Don't You Wanna Stay. Som jag av en ren händelse bloggade igår.
Jag tänker att ni minns, så jag bjuder bara på en liten bild.

DUO

Vocal Duo Of The Year - Sugarland.
Bland de nominerade i den här kategorin (The Civil Wars, Thompson Square, Montgomery Gentry, Steel Magnolia & Sugarland) fanns det verkligen bara en grupp värdig att vinna. Och de vann.
Och finns det några jag skulle ge en arm för att få se live (Reba borträknad) så är det de här två. Jag brukar lite titt som tätt slänga upp deras videos för att på mitt tafatta sätt försöka visa på Jennifer Nettles magiska storhet. Jag tvivlar på att den går fram. Men kort och gott kan jag sammanfatta det till att jag skulle gifta mig med henne om bara given the chance.



Eller alltså, given the chance OCH förutsatt att jag var lite mer gay. Och inte redan lyckligt trolovad med Fredrik.

GROUP

Vocal Group Of The Year - Lady Antebellum.
Jag gillar det här gänget. Trots att deras musik plockas upp och spelas ihjäl på Rix och Mix. Mina haton. Men de kommer undan, för att de gör låtar som Hello World. Och för att sångerskan Hillary Scott's mamma är Linda Davis. Och Linda Davis gjorde duetter med Reba på 90-talet, det har vi gått igenom förut.
Så det är klart att de är värda sitt pris!



Det här är vad som snurrar hos radio-dj:arna just nu. Det är fin låt. Utan att sticka ut på något vis.
Tänkte lämna det så, men vad tusan. Jag slänger upp den allra bästa också!



Gode tid, vad jag tycker om den här låten!

TRIPPEL

Kvällens allra största vinnare var ändå ett gäng som jag skrivit en del om lately. The Band Perry. Sammanlagt gick de hem med tre priser. Det vill säga varsitt till de tre syskonen Perry. Och det är ju bra, annars hade de kanske börjat kivas och dra varann i håret och grejer. De små liven

Nåväl. New Artist Of The Year, Song Of The Year och Single Of The Year plockade dom. Båda låtpriserna till If I Die Young. Där det ena går till artisten och det andra till låtskrivaren.



Så det är ju bara att lägga upp den igen och säga stort grattis till Perrysarna. Och glöm inte att borsta tänderna.

MALE

Male Vocalist Of The Year - Blake Shelton. För andra gången.

Och vad irriterande det är när de riktiga videosarna inte går att bädda in. Varken den här nya singeln, eller min och Bästa Carros gamla favvo-Blake-låt - Austin. Men de finns i sin helhet på youtube för den som är intresserad.

Men det är en fantastiskt fin låt.

FEMALE

Female Vocalist Of The Year - Miranda Lambert.
För ett par dagar sedan skrev jag "Everybody dies famous in a small town" som status på facebook. Det är förvisso sant, men sant är också att det är en låt av just Miranda Lambert.



Men jag lägger inte upp den låten. Inte heller Baggage Claim som är den allra senaste singeln, utan väljer Kerosene som var hennes allra första. Ett par år gammal är den. Lika gammal som min kärlek till henne.

ENTERTAINER

Den som inte delar min musiksmak kan vända i dörren och komma tillbaka till den här bloggen en annan dag. För nu kommer jag ägna ett gäng inlägg åt dom som kammade hem priser i natt. Alla vinnare, rakt av.

Härligt, eller hur!

Och först ut är det största och tyngsta priset. Entertainer Of The Year. Taylor Swift var nominerad som ensam kvinna i den här kategorin, upp emot fyra män, och tog hem segern. En feministisk seger i sig. Jag är inte jätteförtjust i Taylor Swift och hade förstås hellre sett Brad Paisley knalla hem med den bucklan.



Men här är hon i alla fall.

COUNTRY MUSIC'S BIGGEST NIGHT

Ikväll går The CMA (Country Music Association) Awards av stapeln i Nashville. Alla som är att räkna med inom countrymusiken är där för att antingen ta emot eller dela ut pris, eller uppträda. Eller all of the above plus att även vara programledare, som i Brad Paisley och Carrie Underwood's fall.

Som jag önskar att jag fick ta del av det här eventet! Om så bara på tv. Jag läser igenom nomineringarna och är ändå väldigt nöjd med hur mycket av den musiken som är uppe och slåss om priser, som jag har delat med mig av här i bloggen under musikterminen. Jag är bra.
(Den som vill kan läsa själv HÄR)

The Band Perry, tex, och Brad Paisley. Zac Brown Band, Kenny Chesney, Sugarland och Lady Antebellum.
Spännande! Och jag lär ju ge er en del vinnare imorgon.



Så länge ger jag er Jason Aldean och Kelly Clarkson från förra årets gala. Då var låten splitterny.
I år är den nominerad till både Single Of The Year och Musical Event Of The Year. Skivan den är tagen ifrån är nominerad till Album Of The Year och Jason Aldean själv är nominerad till Entertainer Of The Year (tyngsta priset) och Male Vocalist.
Ett bra år kan man säga.

Och Kelly Clarkson. Jag gillar henne, hon har gjort finfin musik tillsammans med min husgud Reba. Men när jag ser henne kommer jag liksom osökt att tänka på Monica Lewinsky.

EN

Men jag kommer kanske inte att sörja sådär jättelänge. För när säsong tre av Mad Men tar slut, då tar säsong tre av True Blood vid.

Och det funkar det också.

DD

När tvättstugan är klar och barnen är nattade är det soffläge och Mad Men som gäller. Jag kommer att bli lite ledsen när vi är klara med den här serien.

Eller ganska mycket ledsen faktiskt.

I'M YOUR'S

Titeln på föregående inlägg fick mig osökt att tänka på den här underbart fina låten med Madrugada och Ane Brun.
I och med detta kvalar den med lätthet in som dagens visa.

Bra så.

LIFT ME

Idag gjorde jag nåt som jag inte gjort...sen sist? Inte på bra länge i alla fall.
Jag handlade från Tv-Shop. Det är ju nån sorts varning på det, men jag gjorde det i alla fall.
Nu gissar ni alla att det handlar om något sorts träningsredskap, men icke. Det vore ju tragiskt gjort av mig i så fall, då jag sålde iväg med senaste inköp därifrån (orbitrek:en) till Tina bara häromdagen.

Nej, inget träningsredskap, men det handlar fortfarande om att trolla med kroppen, och i det här fallet med tuttarna.

En Genie Bra (eller snarare tre) har jag köpt. Som ni kan se på bilden här ovan så är en genie bra vad alla kvinnor önskar sig.
Ni kan tänka er hur reklamen låter;
Har DU också tröttnat på bh-band som skär in i huden?
Har DU också tröttnat på krångliga spännen?
Har DU också tröttnat på sömmar som syns genom kläderna?
Har DU också tröttnat på kupor som inte håller måttet? Osv, osv.

Det är ju klart att jag måste ge den en chans, särskilt när jag ser hur jäkla glada alla de här brudarna i olika storlekar är. Superlyckliga i sina genie bras. Som håller in och håller upp och formar där sig formas bör och inte syns alls där de inte alls bör synas.
Fantastiskt, inte sant?
Jag sätter allt detta i relation till mina egna astronomiska mått och inser att denna mirakelprodukt troligtvis inte kommer möta mina förväntningar. Men när det gäller bröstlyft är jag villig att pröva allt utom kniven. Mest för att det blir så dålig stämning här hemma när jag tar upp just det ämnet.

Men jag lovar att rapportera om genie bh:ns genialitet (eller brist av densamma) så fort jag får den i min ägo.

BERTIL 7

Hörrni, vad festligt det är! Har ni sett reklamen där Leif Loket Olsson gör reklam för Bingolottos 20-årsjubileum som går av stapeln den 17 november? Det säljs biljetter för fullt till detta spektakel där alla gamla programledare ska vara med och det ska tävlas i gamla högvinstgivande Bingolottofeatures.

Jag och Fredrik har aldrig spelat men vi känner några som är riktiga Bingolottorävar. Mattis och Bella. De älskar't, och jag tänker att det här är ju ett för bra tillfälle för att missa. Kanske kan vi ses den 17:e och spela?

Göra en helkväll av det, så att säga.

DAGENS VISA(OR)

Okej ungar. Jag skickar er i säng med en liten bit av mitt evangelium. Brooks & Dunn, den vackraste falsetten i vilda västern brukar vi ju säga, Bästa Carro och jag. Plus att de ser för jäkla roliga ut. Men det är en satan-i-gatan fin bit. Om sånt som vi inte vet något om.


Och så det här gänget igen. Som redan har varit uppe way past their bedtime.
Sjungandes en alldeles orimlig begäran. Men önska kostar ingenting, ingenting.

HAPPY DAYS

Fredagen var en långass jäkla promenad. Lördag och söndag var jag på gymmet. Det betyder att det idag är vilodag. Ett lyckligt sammanträffande gör att det även är rödvinsmåndag.

Vilodag och rödvinsmåndag - the way God intended. 

JAG GER DIG MITT ANSIKTSHÅR

För snart en vecka sedan skrev jag det HÄR inlägget. Om Fredrik och hur han beter sig när han somnar. Jag var mycket nöjd med min text. Den är både träffsäker och välskriven tyckte jag.
Fredrik...ja, han var väl inte jättelycklig. Nog kunde han väl erkänna att min text låg oerhört nära sanningen, men att basunera ut det för världen på så sätt som jag gjorde - nja, det var ett hårt slag.
Än värre blev det när vi träffade min pappa på Gustavs kalas och pappa inleder med att säga till Fredrik,
"Hörru du Freddan! Jag vill snacka med dig. Jag hör ryktas om att du behandlar min dotter jääääävligt illa om kvällarna. Sånt där vill jag inte veta av, det ska du ha klart för dig!"

Ja, ni kan tänka er. Det blev ett jäkla liv helt enkelt.

Sen dess har han legat lågt, min käre man. Bidat sin tid, skulle man kunna säga. För inte trodde jag väl att jag skulle gå ostraffad ur den här striden. Att mitt inlägg skulle få gå obemärkt förbi. Jag känner honom bättre än så.

Så idag. Idag kom tillbakakakan jag väntat på. I sin egen blogg ger han sig på min ansiktsbehåring. Jag tar slaget som en man, kryper tillbaka in i grottan för att bida tid i min egen tur. Och kanske, kanske är det så, att ett bloggkrig, om än av kärleksfull karaktär, i och med detta har startat. Eller så är det helt enkelt bara ett sätt för våra bloggläsare (och övriga medmänniskor) att få se sidor av oss som vi själva inte stoltserar med. Det är ju för all del sånt man har sin partner till.

Och den som vill läsa om polisongmobbningen kan göra det HÄR.

HIPP HIPP!

Idag är det den 6 november 2011 och det är en stor dag. På denna dag, för tio år sedan, föddes min son. Min älskade lilla stora Gustav. Tre minuter efter midnatt kom han äntligen ut, efter 72 timmars kämpande. De där dygnen mellan fredagen den andra november och natten till den sjätte är på en och samma gång både det värsta och det bästa jag har gjort i mitt liv.

2001-11-06

 Splitterny Gustav Karl Axel Dubois. Och en lika ny mamma.

 Min chubby baby

 Hemma hos mormor. Såna här tjockgosiga bebisar kan ju faktiskt vara det bästa som finns.

Och jag ser ut som om jag har klätt ut mig... men det var nog bara en storts period.

Gustav har alltid älskat att hänga med morfar. Här är de i Hästhagen, Skå, tillsammans med Bamse.

GRATTIS PÅ 10-ÅRSDAGEN

ÄLSKADE UNGE!! <3