2

Nu gör vi februari, kamrater. Låt oss göra den till något annat än kall och jävlig och meningslös, så som den brukar vara.
Vi gör den varm och kärleksfull. Jag funderar även på att göra den till månaden för bloggens återtåg. Nonsensinlägg på nonsensinlägg.

Eller så lägger jag ner. Jag har inte bestämt mig än.

BONUS

Igår hade mormor kalkonmiddag för hela släkten. Det var trevligt och gott även om vi var en smula slitna. Inte lika mycket som Mattias och Emmelie dock, som gick och lade sig tio på förmiddagen när jag och Fredrik gick upp och ut och shoppade.
Anyways. Jag fick låna med mig barnen. Det är en av alla nya grejer man gör post separation. Man måste "låna" sina barn om det infaller grejer under tid som inte är ens egen med. Vi har dock inget problem med att vara tillmötesgående på den punkten.
Roligt var också att jag även fick låna med mig Olivia och Emilia. Jag har saknat dom och det var härligt att få lyssna på Olivias tonårstugg och Emilias tokskratt för en kväll.
Jag hoppas på mer sånt i framtiden. För oavsett hur det är med läget i världen så är de två fantastiskt bra tjejer och jag tycker mycket om dom.

FOLLOWERS

Jag har fått en massa nya följare på twitter den senaste tiden. Trots att jag inte twittrar. Det är lustigt. Ingen av dom är svenskar. Det är ännu mer lustigt.
Jag funderar på att börja twittra som fan för dom. Eftersom jag är så usel på att blogga menar jag.
Shit vad dom ska undra vad det är jag skriver.

Det är lite såna här grejer jag funderar på en söndagkväll som denna mellan två filmer när Fredrik lagar lasagne, jag har nyfärgat hår och ingen ännu har öppnat rödvinet.

THE BOMB

I lördags var vi lite i hatten.

Och det är allt jag har att säga om det.

HEADSHOT

Det är ju skönt måste jag erkänna, om än både märkligt och tragiskt, att min bror och jag båda är sprungna ur en handelsträdgård men totalt värdelösa med växter.

Alltså, jag vattnade den men den dog ändå! Så sa han upprepade gånger. Mattias. Och exakt! Det är exakt det som alltid händer mig.

CHECK

Rapport från nordeuropas sämsta bloggare:

Vi har fått en lägenhet. En riktigt bra lägenhet.

Det hela är oerhört glädjande.

SKEPP O'HOJ!

I februari ska vi åka en smula utomlands.

Det tycker jag ska bli trevligt.

VAFALLS?

Aftonbladet publicerar idag banbrytande forskningsresultat som visar på att killar mognar senare än tjejer.
Va? VA?!!
Hur har man kommit fram till detta? Hur vågar man ge sig ut på så hal is och så nya områden. Och framförallt; hur mycket forskningsanslag har detta fått?

"Pojkar blir män vid 27 års ålder. Fullvuxna vid 29." Så skriver man. " Även om de fortsätter dricka sig tokfulla och moona då och då."
Va? VA?!

LONG TIME

Man kan heller inte beskylla mig för att ha varit något galalejon sedan i somras och sedan min separation. Jag har nästan inte varit ute alls och jag har träffat väldigt få människor utanför den omedelbara familjen.
Och det är inget konstigt i det. Alla markerar vi förändringar i livet, och det här har varit en stor sådan, på olika sätt. Utan att säga att något av dom är fel.
Men hur fantastisk bra jag än har det på hemmaplan, och det har jag, så kommer man till en punkt där man börjar sakna sina vänner. Och jag vill ju gärna tro, och får faktiskt en del indikationer på det, att ni saknar mig en smula med. Ni kanske undrar hur jag ser ut post divorce. Vad jag har på fötterna, om jag fortfarande färgar håret och dricker min jäger tillsammans med redbull. Såna grejer.

Vi är några stycken som ska träffas den 29:e. För att samtala en del om livet och om vad det har fört med sig för oss alla under det senaste halvåret. Dricka limade corona och fuldansa lite.
Jag tänker, att kanske ses vi då.

Låt oss bestämma att jag bär nejlikan i knapphålet.

FÖRFALLET

Jag minns att jag tänkte en smula för mig själv, när det stod klart att jag och Fredrik skulle komma att flytta ihop, att åh, det här är ju lite jobbigt. Nu måste man vara snygg jämt! Aldrig osminkad, aldrig ha på mig mina skönaste fulaste mjukisbrallor, notorisk med rakhyveln every frickin' day.

I retrospekt tänker jag att jag är så himla gullig när jag tänker sådär roligt.

SPÅNGA STN

Vi åkte till IKEA idag. Igen. Och handlade så mycket (igen) att vi inte fick plats i bilen hem. Vi fick åka pendeltåg hem vilket gjorde mig lagom nöjd. På en treårings vis.

Fredrik visar här på bilden, att var sak har sin plats.

VART ÄR VI PÅ VÄG

På Spåret är för övrigt ett fantastiskt trevligt och allmänbildade program. Jag minns exempelvis, tror jag, en eller två frågor som jag kunde svara på.
Perfekt underhållning för en mysig fredagkväll i soffan.


När man inte får sällskap till titta på Let's Dance.

OM ATT RÄDDA VÄRLDEN

Jag har nu sett de båda Transformersfilmerna.

Det var... duktigt av mig.

GREAT RELIEF

Nu tar vi och gör helg kamrater, inte sant?

Jag tänker fredagsmys. Sugrör i vinflaska. Sovmorgon. Hela kitet.

Det är vi värda.

JAHA!

"Den här gången är det viktigt att självironin kommer fram. Det vill säga att tjejerna har roligt själva."

Andreas Carlsson, fd. Idoljurymedlem och numera demonproducent i Made In Sweden hjälper till att hålla isär begreppen.
Det tackar vi för.

GREETINGS

Idag har jag även hunnit följa med Gustav till skolsköterskan för att få sin andra grisspruta. Det gick bra. Gustav tycker att det är "skönt att att få sprutor, jag vill ha fler," så egentligen var väl min närvaro helt överflödig. Men jag tycker att det är lite mysigt att besöka min gamla skola och det här väntrummet där jag själv suttit och varit pirrig i min forntid.

Skolsköterskan nu för tiden heter Lena och är en gammal arbetskamrat från kortis. Hon ville att jag skulle hälsa till alla bekanta, vilket jag gissar betyder just kortisfolk. Så om det är någon av er som fortfarande läser; Syster Lena A. hälsar!

OM ATT TA DEN FÖR LAGET

Det finns vissa tillfällen då man är mer stolt över sin älskade än andra.

Som när han knäcker extra som korvgubbe.

IF YOU SEE HER

Lite skön falsettsång tillägnad bästa Carro.
Jag tänker mig att en dejt skulle sitta fint.

LESS IS MORE?

Igår skickade jag tydligen upp inlägg oftare än man hann uppdarera sidan. Det var inte alls min mening.
Idag är jag tillbaka på jobbet som är sådant att mina bloggmöjligheter är mycket små.

Så jag säger god morgon kamrater, var ni än är. Och låter det vara bra så.

VARMLUFT

Helt fräckt tänker jag påstå att en av de bästa julklapparna den här julen var den här kaminen som mamma fick av Mattias, mig och Fredrik. Jag skulle tippa att utan den hade vi allihop i det här hushållet dött ihjälfrysningsdöden.

Och Mattias, det ger jag dig, Nintendo Wii't kommer in som god tvåa. Det är trevligt för alla inblandade när barn har god underhållning.

CUP A FEEL

Okej. Nog om mina tillkortakommanden i köket. Jag har ju löst det på ett ganska bra sätt om jag får säga det själv.

Men jag kan i alla fall baka.

Även om mina muffins, just på den här bilden, ser ut lite som...en hög med skit.

PASS

Testade nyss att dricka kaffe igen. Japp. Smakar fortfarande skit. Fruktansvärt vedervärdigt, och jag börjar så smått inse att jag har nått den punkten i livet då jag kan konstatera att jag aldrig kommer att tycka om den här drycken.
För i övrigt har jag ju faktiskt hunnit bli vuxen. Jag kan dricka, och tycker till och med om, rödvin, jag betalar räkningar och kan till och med vidröra det faktum att jag kommer att fylla trettio i år. Så pass väl att inte ens Micke verkar vilja håna mig för det längre (hey - hörde jag någon säga 45?).
Alla de här grejerna sitter. Jag är vuxen. Och jag kommer aldrig att dricka kaffe.

FREEZE

Jag har varit nere i källaren och hängt tvätt. Det är tio grader därnere. Känns som att det är större chans att kläderna fryser än torkar.
Men jag får nog snart tillbaka känseln i händerna. Då ska vi baka har jag lovat. Sen får vi väl se om det är någon som vågar äta det som Slem-Fia* har gjort.


* alltså Elvira, inte jag.

TENNESSEE LINE

Ytterligare ett klipp från CMA-galan. Jag har, sedan han kläcktes, inte varit glad alls i Chris Daughtry och hans band med samma namn. Jag tycker helt ärligt att han framstår som en dryg jävel, men å andra sidan är jag överlag oförlåtande mot Idoldeltagare. Med vissa undtantag (Carrie Underwood, Kellie Pickler, Kelly Clarkson och, ja...Amanda Jenssen, so help me god). Och jag har över huvud taget inte brytt mig om att undersöka gruppen något djuoare än de spår man fått nerkörda i halsen via radio.
Men! Det ska erkännas att den här låten tyckte jag om, painted on brows till trots. Det är en fin bit. Naturligtvis är det till stor del Vince Gill's förtjänst. Übermysiga Vince Gill som varit en rar farbror sen han var typ trettio men nu börjar han bli en på riktigt med farfarglasögon och allt. Sammetsröst har han också. Som i den här 90-talsduetten med Reba.

YADA YADA

Elvira beställde äggröra till lunch, vilket jag tyckte föll inom mina matkunskapsramar, men ändå får jag höra; "Vad är det för KRYDDOR här i!?"och "Varför smakar den inte som morfars äggröra?"
Jag tänker ganska mycket på matlagning nu för tiden, även om det utifrån sett kanske inte verkar så. Man kan med lätthet konstatera att det här med att flytta ihop med två matlagningsproffs har varit, om än fantastiskt skönt, så oerhört förödande för min egen köksinsats. Jag får göra en och annan sallad när jag blir ombedd, duka och ibland diska, men mat har jag bara lagat två gånger sen vi flyttade hit i oktober.
Egentligen är det ju löjligt. Jag har faktiskt fått en hel familj att överleva och ha hälsan under tio års tid, nästan uteslutande på min egen matlagning. Det har gått alldeles utmärkt, men att dela kök med Fredrik och min mamma som är så ruskigt duktiga har i stort sett dödat mitt matlagningssjälvförtroende.

Nu när jag ser mitt eget ilandsproblem i svart på vitt känner jag att jag kan göra en av två saker. Fortsätta gnälla om det. Eller gilla läget.

STATING THE OBVIOUS

Och apropå inavel, om vi ska dra alla arter över samma kam. Har ni tänkt på hur vansinnigt många som heter Eriksson i Färentuna?

I'm just sayin'.

FÖRSTA STENEN

Tror ni att regeringen nånsin kommer att erkänna att den lät sig pushas och vilseledas av en vargfientlig jägarlobby till att godkänna den här omtvistade jakten? Det känns inte så troligt.
Jag har inte vidrört ämnet förut då jag inte känt mig tillräckligt insatt, men jag har tillräckligt mycket sunt förnuft för att veta vad som är rätt och fel. Och när det som godkänts som en avskjutning av sjuka och inavlade djur förvandlas till en masslakt av fullt friska diton, då är jag ganska säker på att det är något galet som skett.
Troligtvis finns det inget annat djur i vårt land som väcker så starka känslor som just detta. De som hatar och fruktar vargen gör det på ett brinnande vis och det är fruktansvärt tragisk om det är just en sådan klick människor som lyckats driva igenom det här förslaget till blodig verklighet.
Det finns, i sanning, alla olika sorters jägare och tydligt är att många är de som drömt om en vargtrofé. Jag är glad och stolt att min egen pappa tackade nej till att delta i vargjakt då det, för honom, var alltför likt att gå ut och skjuta en schäfer. En av sitt livs största naturupplevelser fick han när han klev ut genom sin ytterdörr för att få se just en varg som stod på hans altan med en räv i munnen.
Vargen är ett respektingivande djur, och den gör viss skada, det kan ingen säga någonting annat om. Men om det är efter just de kriterierna vi går kan jag räkna upp fler arter vi borde skjuta av.

YUCK

Jag har druckit tranbärsjuice. Vill bara ha det noterat.

REMINDER

Vad jag däremot har tid med är att påminna (finare ord för tjata) er om att vara med i min nya bloggtävling. Jag sitter vid min inkorg och väntar.

ANY KIND OFSUFFLÉ

Det går ju som synes att vara vansinnigt bloggproduktiv under en dag när man är hemma och inte har något direkt bättre för sig. Dvs man sätter på sig skygglappar för all sorts hushållsarbete som kan behöva utföras.
Jag är hemma idag också. Men idag har jag lovat att mata fåglarna, baka och eventuellt till och med påbörja middagen (!!) så risken finns att jag inte hinner blogga alls.

MINNIE

Fast å andra sidan; om jag inte gillade barn vore jag väl ytterst olämplig i mitt yrkesval. Även om det naturligtvis inte vore första gången man stött på fel person på plats, det vill säga människor som är helt olämpliga i sitt yrke. I det här fallet, någon som inte tycker om, eller rent av föraktar, barn på en förskola. Det gör ingen glad.
Minns en skrämmande kommentar från en kollega, dock på annan förskola bör tilläggas, för ett antal år sedan; "Jag önskar att jag fick jobba med hundar istället. Dom ger i alla fall nånting tillbaka."

Dags att gå vidare då kanske.

BABY BLUES

Igår tittade vi på Familjen Annorlunda på TV4 där man får följa familjer med extremt och löjligt många barn. Och jag vet ju att här handlar om gränslösa familjer som mer eller mindre tappat greppet och i högsta grad sina preventivmedel.
Men ändå blir jag lite sådär drömsk och det börjar genast pratas om att det ska sättas småbarnsfilter på TV'n för min del och det är definitivt inte bra för mig att se såna här grejer osv.
Jag kan inte hjälpa att jag är något helt vansinnigt småbarnskär. Jag skulle vilja ha småbarn jämt! Men det borgar ju för en del bekymmer då ingen ännu uppfunnit den här frys-dina-barn-i-tiden-grejen. Dom växer liksom. Och därför har jag sansat mig till endast två.

Men å andra sidan har jag ju tid på mig. Herregud, jag är ju inte ens trettio än.
På flera månader...

AUDIENCE PARTICIPATION

Jag tar det ett steg till. Tänker att bland alla er som läser måste det finnas en massa sköna skämmiga barndomsstories, och det var längesen jag hade en tävling,
Ni kan väl maila mig (brainandpackage@yahoo.se) ert bästa, värsta eller mest pinsamma barndomsminne. Kom igen - det blir svinkul och det är ingen idé att skämmas längre i alla fall - vi är alla vuxna här.

Den, eller de, bästa berättelserna publicerar jag i bloggen (anonymt om man så vill) och belönar med fint pris.

Bara gört. Så lovar jag att skramla ihop en samling till från min egen pinsamma uppväxt. Låt oss bjuda varandra på det här.

HANDS CLEAN

När man bor i sitt barndomshem är man på något vis särskilt nära sin historia. Sitt arv och sin uppväxt. Det är ju saker som man alltid bär med sig, men när man bor som jag gör blir man ständigt påmind om saker som man annars kanske inte skulle tänka på, eller ens minnas.

Som att jag varje dag passerar det hus där en av mina barndomskompisar bodde. Eller kompis och kompis. När man bodde avsides som vi gjorde var man liksom utlämnad åt det lilla utbud som fanns. Denna råkade vara fyra år åldre och inte särskilt vänligt sinnad, men jag var inte så noga och ville väl mest bara ha någon att leka med. Jag tänkte inte så mycket på att hon mest fick mig att göra skitsaker åt henne och stötta hennes dyrkan av Lotta Engberg.
Jag minns ett tillfälle som sticker ut då det var första gången då min mamma å det grövsta förbjöd mig att leka mer med den grannunge som vi för enkelhetens skull kan kalla för Jenny.
Jag tippar att jag var nånstans runt fem år och jag var hemma hos Jenny och lekte. När det blev dags för mig att gå hem och äta samtyckte inte Jenny. Jag skulle stanna kvar och detta löste hon genom att helt sonika binda fast mig vid den stora eken i hennes trädgård. Alltså på riktigt binda, som man egentligen bara ser på film, med flera varv rep runt mig och trädet tills jag satt fast ordentligt. Sen gick hon in till sig. Och där fick jag stå och grina. Fram till det, så vitt jag minns, någon från min familj kom och letade efter mig.
Jag tänker på mig själv i nutid och hur jag i princip hade slagit ihjäl den som gjort något liknande med min unge.

Men jag fick en hämnd, även om den dröjde många år, inte var särskilt raffinerad och sänkte mig till i stort sett samma risiga nivå.
Jag måste i alla fall ha varit över tio när jag tröttnade på att Jenny drog runt i byn och stajlade i en grå skinnjacka som hon tyckte var särdeles snygg och oss andra ovärdig. Jag drog ner henne i det djupaste lerdiket vi hade i byn och tvättade hennes jacka med en piassavakvast.
Då var det Jennys morsas tur att bli förbannad.

Äh. Som att ni inte har grejer i bagaget som ni inte är så stolta över.

SJÄLVHJÄLP

Även jag uppdaterar mig via nyhetsportalen denna dag och funderar en del över det här med lagen om sekretess. Det kommer sig av att jag läser nyheten om den kvinna som ringt SOS Alarm och talat om att hon är svårt skadad till följd av misshandel och våldtäkt. När samtalet bryts och kvinnan inte hör av sig igen vill polisen, genom SOS Alarm få tag i henne. Detta visar sig dock omöjligt då larmtjänst hänvisar till lagen om sekretess när man vägrar lämna ut kvinnans telefonnummer.
Jag vet inte, men det känns som att detta är en av, säkert många fler, lagar som kommit runt och bitit sig själv i den berömda röven.

KVINNOR OCH KARRIÄREN

Igår fyllde jag i min tidrapport för december och blev en smula glad och stolt när där inte fanns en enda vab-dag.
Det fick jag igen för idag. Tre dagar av det nya arbetsåret hann jag jobba innan vab-stilleståndet slog till första gången. Elvira är sjuk, och det är egentligen inga konstigheter med det - sjuka barn är hemma, men jag sitter alltid med en klump av dåligt samvete i bröstet när jag är hemma från jobbet. In i det sista mäter jag alltid graden av min unges sjukdom mot väsentligheten av att vara fulltalig personatyrka på avdelningen.
Just i natt blev det Elvira - Älgen 1-0. Prinsessan ligger i ett soffhörn och suger på chokladpuffar. Och jag sitter här och känner mig en smula värdelös.

TILL PÅSKA

"Men det var inte sant, men det var inte sant för däremellan kommer fastan..."

REBEL REBEL

I maj 2009 gick min morfar bort, bara två månader innan han skulle ha fyllt 75 år. Han var en varm, snäll och omtänksam man och jag kan bara hoppas att en del av hans drag går igen i mig själv.

Det sovrum som vi har idag var min morfars och ingen annan har haft det sen han flyttade därifrån. Och eftersom vi håller på att göra om en smula har jag gått igenom en del av morfars gamla saker. Det rör sig mest om foton och papper och bland dess hittade jag ett skojigt och åldersstiget dokument.

Det är en dom, utfärdad av Svea Hovrätt den 2 maj 1957. "Saken" som det står gäller "våld mot tjänsteman m.m. "

Åklagare: landsfiskalen i Färentuna distrikt Uno Berggren

Tilltalad: trädgårdsarbetaren Axel Börje Larsson, Färjestaden, Svartsjö

Åklagaren har yrkat ansvar å Larsson jämlikt 11 kap. 10 och 11 §§ samt 10 kap. 4 och 1 §§ strafflagen för fylleri, förargelseväckande beteende, våldsamt motstånd och våld mot tjänsteman samt därvid anfört: Den 22 juni 1956 uppträdde Larsson berusad av starka drycker på Skå festplats inom Färingsö kommun och inledde sig i slagsmål med andra personer. Då han av ordningsvakter och senare av polismän skulle avföras från platsen satte han sig till motvärn genom att sparka och slå omkring sig samt söka slita sig loss. Därunder sparkade han ordningsvakten Emil Öberg i underlivet och tilldelade, då han skulle föras in i en bil, poliskonstapeln Erik Söderberg ett slag i ansiktet, varav svullnad och ömhet uppstått.

Larsson har erkänt att han kvällen den 22 juni 1956 var berusad av starka drycker, men förklarat att han på grund av berusningen saknade minne av vad som förekommit under kvällen.

Genom Larssons erkännande och utsagorna av hörda vittnen finner häradsrätten utrett, att Larsson begått åtalade gärningarna.

Domslut: Häradsrätten dömer Larsson jämlikt 10 kap. 1 och 4 §§ samt 11 kap. 10 och 11 §§ ävensom 4 kap. 1 och 2 §§ strafflagen för våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, fylleri och förargelseväckande beteende att hållas i fängelse en månad. Larsson skall till statsarkivet återgälda kostnaden för vittnes- och målsägandeförhör i målet med trettionio kronor 48 öre.

Det var som fan. Där fanns ytterligare en dom där han åkt dit för att ha lånat ut sin motorcykel till förare utan kärkort och denne blev haffad av polis på vägen mellan Kungsbryggan och Svartsjö.

Jag tänker två saker; 1) att min morfar var värsta rebellen innan han blev handelsträdgårdsman och fyrabarnsfar. Och 2) hur stor otur ska man ha för att träffa på en polis mellan Kunsgbryggan och Svartsjö?!

STATUS QUO

Jag har inte kommit någonstans än. Wii erbjuder alldeles fantastisk barn- och pappaunderhållning och jag fastnade framför det mest trasiga Kanal 5 har att erbjuda; Unga Mödrar.

ICE ICE BABY

Den här dagen alltså. Den har inte riktigt tagit nåt grepp om mig än. Den har ännu inte talat till mig, så att säga.
Så jag sitter här och funderar vad jag ska göra med den. Om jag ska göra nåt med den. Eller bara spola förbi.
Jag har pratat om att jag vill gå ut på isen. Jag tycker om isen. Men Fredrik börjar direkt snacka om isdöden och fruktansvärda drunkningsolyckor och det borgar kanske inte för någon vidare munter ispromenad.
Klart är i alla fall att det bara är sju minusgrader i Bullerbyn, det vill säga värsta tövädret så ut ska vi ta oss. Även om det blir i tryggheten på torra land,

M.I.A.

Till er som saknar nyheter i Fredriks blogg hälsar han från köket att han ska skriva snart. Mycket snart. So... sit tight,

DANSA?

Vi tittade på Let's Dance igår, inga konstigheter med det.
Det var ett synnerligen färglöst och oengagerande gäng man skrapat ihop och parat med proffsdansarna tycker jag. Kanske har man på TV4 inte råd att betala några vidare feta gager längre, så som man enligt ryktet lovat Anna Anka för att ställa upp, utan tvingas återanvända förra årets uttjänta TV4-namn som Idol-Rabbih som nu ska bli Let's Dance-Rabbih. Personligen tror jag att han återigen rycker fortare än kvickt och snart är bortglömd-Rabbih.
Svårast av dem alla var Agneta Sjödin, återanvänd programledare, som under hela grejen hade ett uttryck över hela sin person som tydligt talade om att "jag är egentligen alldeles för bra det här, jag är alldeles för värdig och jag kanske sabbar mina BFF-chanser med Deepak Chopra".
Näst svårast var Marcus Birro. Han var bara sig själv.
Claudia Galli hade blivit r********d av den stylist som fått henne att tro att hon inte behövde ha bh och Gudrun Schymans partner var det läskigaste jag sett sedan Saw III.

Idag kan man läsa i Aftonbladet, var annars, om hur jurymedlemmen Tony Irving rasar över Stefan Sauks snuskgubbefasoner på dansgolvet. "När Sauk står och juckar mot lilla Malins rumpa och har blicken fixerad på hennes bröst, då är det alldeles för sexuellt för mig," säger han och verkar helt bortse från det faktum att han själv skulle gå hem och...smeka sig själv till reprisen av Mattias Andréassons (en av dom där mörka i EMD) dans.
Jag säger, visa mig den 54-åriga gamla skådis som vid givet tillfälle i dans skulle låta bli att jucka mot sin 23-åriga partners rumpa.

PASCHA II

Jag sitter på min vanliga barstol i köket och betraktar, på tryggt jag-behöver-inte-hjälpa-till-avstånd hur middagen tillagas. Sippar på ett glas rött och slösurfar.

Gott så.

ANTIKRUNDAN

Vi flyttade ut en del antika möbler från vårt sovrum och under en byrå som stått på samma plats sedan Gustav Vasas tid hittade vi denna. Det var sannerligen inte igår sådana satt på burkarna.

ROCKIN'

Vi har även köpt en svartblommig säng.

Helt vansinnigt snygg är den.

KEEP YOU

För er som missade, eller helt enkelt struntade i, CMA-galan, bjuder på något av det vackraste man kunde höra där.
Jennifer Nattles i Sugarland kan sjunga. Med hela kroppen. Och leva sig in i sången en smula.

SCREW YOU

Igår köpte vi en synnerligen stor byrå. I samma serie som sängborden vi köpte i förrgår. Och nu tänker jag lite på hur många skruvar och moment det ingick i sängborden. Det var inte svårt, det vill jag inte påstå. Men jag känner mig aningen intimiderad av många skruvar.
Nu ligger det två svinstora paket däruppe och ropar på mig. Tusentals plugg och skruv ropar på mig.

Och jag funderar på om jag ska svara. Eller kolla på Let's Dance och låtsas som ingenting.

STATUS BULLERBYN

Efter studiedag + planeringsdag känner jag mig så vansinnigt välplanerad så det är inte klokt. Om jag har koll på läget? Det är bara förnamnet, om man så säger.

Nu väntar jag på sällskap. Det är ganska mörkt och tyst i Bullerbyn. Njursten och spotify är mina vänner.

CHAMPION

Rättvisan har segrat! Jag är inte komplett dum i huvudet;

JAG VANN!

HARD HAT AREA

Och apropå att vara oallmänningsbildad! Den roligaste nyheten det här året läste jag när vi var i Skaresta, vilket gör att det är lite i senaste laget att blogga om det nu.
Men jag vill bara kontrollera att ni alla hörde talas om Håkan. Baren-Håkan. Färjan-Håkan. Inga-konstigheter-Håkan. Kanal-5-sponsrar-mig-med-en-bar-i-Thailand-Håkan. Han! Håkan hade fått en kokosnöt i huvudet. Han hade lurat döden skrev man om i Expressen, genom att inte avlida till följd av denna nöt.

Fantastiskt bloggmaterial. Sitting duck, så att säga. Lite för enkelt. Hoppas att han har kryat på sig nu, Håkan. Fått ta av plåstret. Och bytt kvällstidningsminen mot sitt soliga leende.

VÄRLDENS RIKASTE ANKA

Det tjatas om att spelas TP här till kvällen. Jag bävar. Jag fasar! Jag tycker nämligen att det är lite läskigt. Jag vill inte att det ska komma fram att jag är en smula...oallmänningsbildad.

Men han fyller mig med vin och prup, så blir det nog bra med den saken.

HATT

Mitt tips för den här kvällen är att ni kollar in CMA Awards i SVT2.

Där kan man se Taylor Swift kamma hem inte mindre än 4 priser.

Plus att man kan få se Brad Paisley vara... Brad Paisley.

BEDTIME

Jag kan i ärlighetens namn inte ta någon som helst credit för det här.

Men bra blev det.

HYLSNYCKEL

Vi håller på och samlar styrka, kraft och mod här, mamma och jag. Snart ska vi ge oss på bygget av våningssängen. Den ligger än så länge kvar i den fantastiskt stora kartongen som vi rivit upp och rotat en smula i utan att finna på någon sorts byggnadsinstruktion. Men den borde väl finnas där någonstans. Visst?

Jag har aldrig varit in charge of att bygga ihop något alls direkt i mitt liv. Förutom dockmöblerna Elvira fick i julklapp. Det är i sanning nya tider det här.

Men det kommer att sväras idag. Som det kommer att sväras.

FRÄS

Hur var det nu egentligen med snor i otäckt stora mängder. Fanns det, eller fanns det inte med på listan över saker män tycker är särdeles attraktiva hos kvinnor?

Jag har glömt.

GISSA VAD JAG ÄR

Det är en oerhört seg dag idag i väntan på att få åka iväg och fira Mattias. Jag har tagit mig tid att läsa ikapp mig på lite nyheter. Och det säger jag, att det är tur att Stjärnorna på slottet återigen sänds i SVT. Det är i sanning tur.

Jag har aldrig sett programmet. Men vad skulle annars kvällstidningarna skriva om?

Så, berätta. Hur har ni sidat. Är ni för, eller emot, Björn Ranelid?

HEAVY METAL

Bly-ray, tänker jag. Det måste vara en riktigt tung blu-ray-spelare.

SIGNED; SEALED

Idag på förmiddagen kom ett bud från DHL med barnens nya säng som jag beställt.
Naturligtvis dök han upp precis när jag stod i duschen. Det tyckte han var roligt, den gode Conny. Lite som inledningen i en... vuxenfilm.

Han fick inte komma in.

RUDOLF

Okej. Jag har absolut snutit sönder min näsa. Det både känns och ser för jävligt ut. Rött och svullet och trasigt och man kan liksom inte direkt avgöra om jag är förkyld eller bara gravt alkoholiserad. Och det är ju trevligt.

Jag gillar att vara lite sådär mystisk.

CELEBRATION!

Idag fyller världens finaste lillebror år!

GRATTIS MATTIS!

NYÅRSBILDER

Här är några av de sista bilderna som togs under 2009

Fantastiskt stiliga män i slips. Två av mina absoluta favoriter faktiskt.

Och här är den tredje.

Elvira och Totte delar på chokladmoussiga vispar.

Kerstin rejsar över fältet på Nevada.

En sneakpeak på hur det såg ut innan Fredrik drogs iväg på miniskidor efter Ida och Larry. Filmer och fler bilder kommer snart i hans egen blogg.

Pappa smörar lite för isdrottningen Nevada.

Kerstins föräldrars nya och fantastiskt rara lilla hund Sickan var på besök.

Som ett litet lamm var hon. Ett lite gnälligt lamm.

Kallt var det i alla fall. Så kallt att till och med de hårdaste hårda var tvungna att ha mössa.

Men som Leffe sa när jag stod och speglade mig;Vad håller du på med? I Skaresta kan man ju se ut hur fan som helst.

True that.

BLESS YOU

Jag är sjuk. Det är inget vidare roligt.
Egentligen har jag fått sängarrest.

Bortsett från hostan och snoret låter det ganska trevligt.