tisdag 12 januari 2010

HANDS CLEAN

När man bor i sitt barndomshem är man på något vis särskilt nära sin historia. Sitt arv och sin uppväxt. Det är ju saker som man alltid bär med sig, men när man bor som jag gör blir man ständigt påmind om saker som man annars kanske inte skulle tänka på, eller ens minnas.

Som att jag varje dag passerar det hus där en av mina barndomskompisar bodde. Eller kompis och kompis. När man bodde avsides som vi gjorde var man liksom utlämnad åt det lilla utbud som fanns. Denna råkade vara fyra år åldre och inte särskilt vänligt sinnad, men jag var inte så noga och ville väl mest bara ha någon att leka med. Jag tänkte inte så mycket på att hon mest fick mig att göra skitsaker åt henne och stötta hennes dyrkan av Lotta Engberg.
Jag minns ett tillfälle som sticker ut då det var första gången då min mamma å det grövsta förbjöd mig att leka mer med den grannunge som vi för enkelhetens skull kan kalla för Jenny.
Jag tippar att jag var nånstans runt fem år och jag var hemma hos Jenny och lekte. När det blev dags för mig att gå hem och äta samtyckte inte Jenny. Jag skulle stanna kvar och detta löste hon genom att helt sonika binda fast mig vid den stora eken i hennes trädgård. Alltså på riktigt binda, som man egentligen bara ser på film, med flera varv rep runt mig och trädet tills jag satt fast ordentligt. Sen gick hon in till sig. Och där fick jag stå och grina. Fram till det, så vitt jag minns, någon från min familj kom och letade efter mig.
Jag tänker på mig själv i nutid och hur jag i princip hade slagit ihjäl den som gjort något liknande med min unge.

Men jag fick en hämnd, även om den dröjde många år, inte var särskilt raffinerad och sänkte mig till i stort sett samma risiga nivå.
Jag måste i alla fall ha varit över tio när jag tröttnade på att Jenny drog runt i byn och stajlade i en grå skinnjacka som hon tyckte var särdeles snygg och oss andra ovärdig. Jag drog ner henne i det djupaste lerdiket vi hade i byn och tvättade hennes jacka med en piassavakvast.
Då var det Jennys morsas tur att bli förbannad.

Äh. Som att ni inte har grejer i bagaget som ni inte är så stolta över.

Inga kommentarer: