ÖRHÄNGEN

Life in a northern town med Sugarland & Little Big Town
och
I'm with the band med bara Little Big Town.
Allt jag säger.

PSYCHON

Idag ringde de runt till föräldrar, och lämnade ut brev, från Gustavs fritids. Det påstods att det kört runt nån snubbe på Ekerösidan i en bil och försökt plocka med sig ensamma barn. Så inga barn fick gå själva hem från fritids idag och de rådde oss förläldrar att hålla den statusen även nästa vecka.
Jag har färskt i minne senaste ryktetsspridningen från fritids, där en rökdetektor känt av döda flugor i ventilationen, men när det nådde oss på dagis då hette det att hela sexårs brunnit ner. Men såna här grejer, hur falska och överdrivna men än vill tro att de är, kan man ändå inte riktigt blunda för.
Alltså. Vissa människor. Fly mig nånting skarpladdat. Så min unge kan få knalla runt i sin lilla by precis som han vill.

YOUR TOWN TOO

Bloggar för allra första (och kanske oxå sista) gången inifrån förrådet. Don't ask.
Det är valborgsmässoafton idag och det är ju nåt som mina ungar har snappat. Så vi är tvungna att gå till den där hemska brasan. Tillsammans med resten av Stenhamra. Happy days.
Nån klok man, kan ha varit George Strait, sjöng Don't cheat in your hometown. Och det är kanske vist och sant. Men ännu värre, i alla fall vid såna här tillfällen, är att vara dagisfröken in your own hometown.

SPY?

Grejer som man inte gärna vill deala med dagen innan fyra dagars ledighet:
Kaskadkräks & lösbajs

"Du ser lite blek ut, Malin." Kul. Jävligt.

Jag tror att magsjukebaciller dör dödens död av alkohol. Det har min pappa sagt i alla fall.

OSYNKAT

Jag häpnar över och fascineras av människor som börjar med läppförstoring och hur de helt tappar omdömet sen.

Tittar med ena ögat på Äntligen Hemma och den där hemska inredarkvinnan, vad heter hon? Lulu? (But of course). Hur orkar man ens med ett par såna där bautaläppar? Det känns som ett heltidsjobb bara att släpa runt dom. "Lulu kom försent till mötet. Men hennes läppar kom i tid".

(Obs! Kvinnan på bilden har absolut ingenting med Martin Timell att göra).

I RUTAN "MYCKET GOD"

Jag fick senaste Madrugada-skivan av raringen Fredrik idag. Jag hade min tidiga dag och skulle lyssna igenom den i en solstol när jag kom hem. Slocknade innan spår fem. Den första halvan kändes inte riktigt lika stabil som förra skivan. Som oxå var någon sorts best of, om jag fattat rätt, och det är ju svårt att toppa. Vet oxå att jag inte kommer få höra något bättre med den gruppen än Majesty. Hur vore det ens möjligt.

Hej hopp. Jag hade lönesamtal med the big boss lady idag. Utan någon större press från mitt håll dock, eftersom jag redan har fått årets lön. Men det är ju kul att gå igenom sina styrkor och svagheter sådär för skojs skull. Hon verkar nöjd med mig och mitt jobb. Inte i den utsträckningen att hon utropade, To hell med 2008 års lön! och kastade in ett par tusen till i potten för min del. Men jag får behålla jobbet i alla fall.

SAKER JAG TYCKER ÄR ROLIGT I

Humor. Syns på bilden: en haklapp. Och den är, helt tydligt, blå på båda sidor. Kortis har tjackat andra sortering.

AXPLOCK

Hehe. Vem satt och tryckte i väntrummet om inte Doktor Iglesias (nej, det heter han inte, men hade det inte varit underbart) mest flitiga besökare. Pernilla.
Dock hade vi dragit nitlott idag båda två. Hon skulle till midjeväske-Rolf. Faktum är att den här undersköne latinon inte fanns i lokalerna över huvud taget. Ett stort ekande tomrum var allt han lämnat efter sig. Kanske har Rolle och Roffe, doktorsfarbröderna, börjat ana oråd. Hmmm... har de börjat fundera. Varför får vi inte längre några besök av blodtryckshöga äldre damer. Och heller inte av några halsflussiga småbarnsmammor. Vart har kvinnorna tagit vägen? Så kliar de lite förstrött i sina respektive skägg och kliver ut i korridoren. Inifrån "den där nyas" rum hör de plötsligt obekanta ljud. Fnitter och flirtiga skratt. De stormar dörren och där inne håller han hov. Alfonso. Med skjortan sådär latinoledigt uppknäppt i halsen snurrar han stetoskopet i ena handen och drar den andra genom sitt mörka hår. Han bländar Rolle och Roffe med sitt förföriska leende och på britsen sitter fyra sköterskor på rad med rosiga kinder.
De hade inget annat val. Doktorsfarbröderna stoppade Alfonso i en koffert och kastade honom utför stupet uppe i stenbrottet.

Så där satt vi, Pernilla och jag, och ingen av oss skulle få träffa McDreamy. Men det gick bra ändå. Rolle var schysst. Han tittade på Gustavs fjällande händer och röd-köttiga fingertoppar. Tyckte först att han såg brännskadad ut. Det har ju successivt blivit värre under helgen. Jag har aldrig påstått att jag är världens bästa mamma, men alla drar ju sin gräns nånstans. Min går en bra bit innan det där med att regelbundet elda i mina barns handflator.
Så då bestämde han sig lite löst för scharlakansfeber. Och det hade ju två kloka mormorsugglor, mamma och Inger, redan gissat. Medans jag glatt kan erkänna att det är ett sjukdomstillstånd jag inte hade någon koll alls på. Men så har jag ju också ett tag kvar till jag får min läkarexamen.

Saker jag kan diagnostisera:
Feber
Magsjuka
Your basic förkylning
Baksmälla
Ep-kramp
Andningsstillestånd
Vissa fall av graviditet (om det inte är mina egna)
Helt solklara yttre blödningar

THE DOCTORS IN

Om mina barn inte hunnit slå ihjäl varandra innan dess så ska jag ta med Gustav till doktorn om en timme. För att jag är hönsig. Jag vet inte. Nån ska få titta på honom i alla fall.
Tyvärr inte nya hunkiga latinodoktorn. Sån tur har jag inte. Men jag tänker på hur mys-tv-serie-klyschigt det är att det plötsligt dyker upp en ung het dr latin lover på en stagnerad vårdcentral i en sömnig håla som denna.
Undrar om han får mycket action...

Rolle Larsson blev min lyckas lott idag. Ingen gillar honom. Jag har ännu inte sidat. Återkommer i ämnet efter 10.40.

GOD NATT

Glad jag är. För er som, trots att den här bloggen varit nere för räkning, stannat kvar. Och för er som är nya.
Med lite konstgjord andning och helt äkta inspration kanske jag kan få den lite på fötter.

Glad är jag också. För Kärlekens tunga med drygot Jocke Berg. Jag saknar dig med Uffe. Och Elden med Winnerbäck. Det är dagens nyförvärv. Inga nyheter. Men de har varit en smula saknade.

BARNVAKT

De säger att var söndag idag. En dag som försvann helt på kortis. Men jag älskar när jag är så där löjligt mammaeffektiv. Kom hem nån gång efter nio och när jag har varit hemma i tio minuter har jag stekt pannkakor till Gustavs matsäck, städat ett kök, plockat fram kläder till alla, duschat och ordnat nån sorts middag.
Men det är ingenting. Dagens hjälte är Olivia. Shit vilken klippa hon är, våran tonåring. De andra hemstickade handbollsmammorna får tycka att hon är hur läskig som helst. Ooooh, hon blonderar håret och hon har bergis stringtrosor och 500 msn-kontakter. Ja okej. Men hon ställer upp och barnvaktar som ingen annan. Johan har varit borta och jourat i princip hela dagen och jag har jobbat 8:30-20:30. Jag har jobbat tolv timmar med att ta hand om två små speciella barn. Olivia har gjort samma sak. Det är inte hennes ungar, hon har inte skaffat dom. Det kunde hon ha skrikit och slängt igen sin dörr och spelat dödsmetall därinne. Men det gör hon inte. Hon har handlat med dom och lagat mat och tagit med Gustav på första fotbollsträningen ("Jag tog kort åt dig om du ville se när han spelar.") och tusen andra saker som jag inte ens vet om. Och de har säkert varit hur painiga som helst. För det är dom. Men de sover när jag kommer hem och Olivia står där och ler. Och säger, äh det var ingen fara när jag säger tack, tack, tack och förlåt, förlåt, förlåt att det blev så lång tid.
Tacksam. Tacksam är jag.

Och kortis. Kortis är fortfarande kortis. Det tar vi en annan dag.

GÖM-FYLLA

Så. Mattis kom. Och Skeden. Zeb. Hartland. Och den där lille rackarn... vad heter han. Henke! Skeden har klätt på Mattis idag. I midjekort Ramones-tisha. Och utanpå-stövlar. Så fin så.
Och Gustav har en halvny kompis här som ska hämtas av mor klockan sju. De sju små fulla dvärgarna har lovat att gömma sig i bastun då.
Vi får väl se.

HEPP!

En annan grej jag inte tänker så mycket på: att jag ska jobba 12 timmar på det korta hemmet i morgon. Ah, manana. Som dom säger.

Fox. Tack.

STATUS

Men shit va hon bloggar nu då, tänker ni kanske. Vad har hänt liksom?
Jag läser om "olycklig kär i ingen speciell". Fredrik Virtanens blogg i bokform. Som jag läste när jag skrev det allra första inlägget i den här bloggen. Visar sig. Att han är god inspiration den där gamla rockräven. Och jag finner mig själv undrandes. Om Virren skulle vara glad om han visste att jag lyssnar på Madrugada. Som jag fått av en helt annan Fredrik.

Anyways. Jag sitter ute med min dator. Sätter ihop bland-cd's och findricker lite vin. Madrugada. Magic Numbers. The Commodores. Sarah Mc. Massor av finingar. Ännu har jag inte lyckats med den ultimata blandningen. Tycker det ser schysst ut i brännlistan. Men sen när jag spelar. Måste jag skippa en del i alla fall. Men det är kära bekymmer man har.

Snart kommer Mattis och Skeden. De kommer vara i fin form. Jag slog i min häl på cykeltrampan. Det blöder nåt fantastiskt. En liten rännil ner i en pöl på altangolvet. Men jag sippar på mitt glas dreams, lyssnar på Whiskey lullaby med Brad Paisley och Allison Krauss, och bryr mig mycket lite om det.

SAMFÄLLIGHET, SCHMAMFÄLLIGHET

En grej som verkligen kan ta ner en på jorden efter en sån där själavårdande stund i skogen, det är att helt oanandes kliva utanför sin grind i sitt lilla område. I sin vänstra ögonvrå anar man en rörelse, vänder huvudet och vilar ögonen på ett gäng grannar beväpnade med krattor och skyfflar. Samtidigt som man känner sig bevakad från höger. Man vill inte titta dit, men det går inte att undvika nu, det är försent. Sakta vrider jag mig ner åt höger, samtidigt som en otäck tanke börjar ta form nånstans i bakhuvudet, det var något om den 26e som jag skulle komma ihåg, och där nere i gränden står dom. En till samling sop- och krattbärande människor.
De är alla mina grannar och de vill mig illa. Det är städdag idag. Och jag och min familj är desertörer.
Det var solglajjer på och så gick jag iväg mot bussen. Don't look back, Malin, sa jag till mig själv. You can never look back.

EN SKOG FÖR SITT INRE

Nu ska jag försöka att inte vara bitterfitta en liten liten stund. Jag framstår kanske inte alla dagar och alla stunder som en fågelsång-loving-kinda-brud. Men det är nu lördag morgon och jag har för en stund sen haft en, i det närmaste, religiös upplevelse i skogen. Nej, "Religiös" gav mig mig nu någon sorts oskön Agneta Sjödin-vibb. Men ni fattar. Det var en fin och fridfull stund.
För det är ju det här med solen och våren. Man blir ju som sjuk i huvudet. På ett helt bra sätt.
Jag vaknade tidigt i morse. På inga sätt tyngd av post-alkoholintag. (Inte för att jag brukar göra det alla andra dagar och därför behöver understryka det, men det var fredag igår och hey, fredag är fredag. Men Johan har jouren och jag är sympatisk).
Så, anyways. Jag vaknade tidigt och det var sol sol sol utanför mitt fönster. Inte från en fläckfri, poetisk, Montana-blue himmel som vi haft ett par dagar, men ändå. Sol när man vaknar. Finns inga piller som slår det.
Frukost och tecknat till barnen. Tvättade håret och gjorde en trashig men väldoftande frilla. Så tog jag mina hundar och gled iväg. Det är, i sanning, en sömnig liten håla vi bor i. Men det har sin charm såna här lördagmornar när man kan gå ut utan att se, höra eller på annat vis störas av en enda levande själ. Det är skönt ibland. (Eller så kan man leka att man är den där snubben i 28 Dagar Senare som vaknar upp ur koman och bara hey, vart tog alla vägen?! Fast utan mördarzombies).
Så vi gick i skogen, jag och mina djur. Och fan vad det var fridfullt. När det enda man har att lyssna på är en P1-konsert av fågelsång, solen skiner genom träden, det är helt stilla, förutom kanske nån random duva som lyfter från en gren och takes off med tunga vingslag och det doftar som nästan-sommar då är det liksom läge att sätta sig på en sten. En solig jäkla sten och blunda ett slag. Det är som att snabbladda sig. Och i min bok är det bättre. Bättre än terapi. Bättre än droger. Bättre än jesus och alla hans kompisar. Och precis vad jag behövde.

Så möter jag en tant. Med två lösa golden. Jag som i regel hatar andra hundägare är så uppfylld av mitt moment att jag bara ler. Och vi hälsar så glatt. Så som bara främlingar i skogen gör. När de är i renaste kontakt. Med sin inre Agneta Sjödin.

WHINY BITCH

TV4 är ju en hyfsat stor kanal med dito produktioner. Och det är kul. När förhållandevis lilla Kanal 5 ska härmas. För det blir så jäkla pajigt.

Jag har sett tio minuter av deras tappning av Bonde söker fru. Där tre stackars tappade män från Norrland söker vilken-som-helst-brud-söderifrån. (Man kan ju inte låta bli att dra paralleller till bönderna. De beskrev sin drömkvinna. De talade om klädsamma drag som humor, utbildning, mognad, fötterna-på-jorden, självständighet osv. De här norrlänningarna, de har som inga preferenser. Det spelar ingen roll. De behöver en kvinna NU. Spelar roll om hon har tre armar, en förkärlek för medeltidstortyr och rakar sig med en förskärare varje morgon. Heartbreaking.)

Bonde söker fru är ett skitprogram. Men det är en riktig produktion. Med programledare - istället för otäck speakerröst. Med fantastiskt vackert foto. Och det låter skitprettigt att skriva så, men Sverige är aldrig så vackert som genom BSF-fotografernas kameror. OCH med sjukt bra och klockrent innovativ musik. P3-musik...if I may say so. Den som har lagt musiken på det här Norrlands-hallicks-programmet har inte gjort nåt annat än rippat en Absolute 80's. Och bara det... så oklassigt.

FAST HAN ÄR BRA SNYGG ÄNDÅ, BROLLE

När jag ändå håller på och stjäl (om än helt ärligt och uppenbart) från 1000apor måste jag dra den här grejen. Om Porseryd-Brolle-grejen. Om ett pajigt sms som tog så hårt mitt i skitnödiga Sverige. För det är det roligaste jag läst på mycket länge.

DET VAR I LÖRDAGS KVÄLL – mitt under direktsändningen av Körslaget – som TV4:s exekutiva producent Pelle Porseryd drev med deltagaren Brolle i en sms-konversation med Alex Schulman. Sms:en lades ut på Schulmans humorsajt 1000apor.se – och skapade tittarstorm. Så här såg det ut:
Från Alex Schulman:
”Hoppas tönten Brolle åker. Det gör han, va?”
Pelle Porseryd:”Vi riggar ju alltid sånt här så absolut om du vill”.
När sms:en blev offentliga orsakade de vrede hos många människor, som nu misstänker fusk. Det är alltså inte det svenska folket som bestämmer utgången av programmet. Det är Pelle Porseryd.
Vi kan nu avslöja att Pelle Porseryd har riggat grejer förut. 1000apor ger er här hela listan på de skandal-sms som Pelle Porseryd skickat till Alex Schulman genom åren. Det är en skakande läsning om en maktfullkomlig, intrigerande madman som styr och ställer i Sverige och världen.

SMS FRÅN PELLE PORSERYD TILL ALEX SCHULMAN:
"Jag tror vi sätter Perelli som vinnare. Frågor på det?"
Under Melodifestivalens finalkväll, klockan 21.12.

"Nä, nu tycker jag att vi byter regering i det här jävla landet. Jag riggar och fixar, hörs sen."
Valdagens morgon, den 16 september 2006.

"Nu river vi murjäveln."
Under ett besök i Berlin den 9 november 1989.

"Vi kör på Peking den här gången."
Dagen innan den olympiska kongressen 1996, när man tillkännagav vilket land som skulle få OS 2008.

"Nu droppar vi två små rackare över Japan, tycker jag."
Dagen efter Pearl Harbour, den 5 augusti 1945.

"Nu korsfäster vi den jäveln! Han snackar bara en massa skit."
År 33 eKr, på besök i Rom.

"Nä nu får det fan ta och bli lite varmt på den här skitplaneten"
År 10 000.

"Varde ljus"
Begynnelsen.

1000apor har halvhjärtat sökt Pelle Porseryd för en kommentar.


Okej. Det om det. Tänker att jag ska snart börja blogga om mer nyhetsvärdiga grejer. Alltså saker om mitt helt egna liv. Det är såhär jag bygger upp lite spänning och förväntan bara.

"DE HAR FÅTT NOG!"

" LAZEE OCH ADAM TENSTA rynkar på näsorna åt våld och mobbing. Båda uppträder på torsdagens välgörenhetsgala till förmån för FRIENDS."

"FLER STÄLLER UPP Isabella "Blondinbella" Löwengrip är kvällens konferencier och både Tobbe Trollkarl och Jessica Folcker kommer att uppträda."

Alltså. Shit vad skönt. För precis när man börjat känna att, nej, nu har det faktiskt gått för långt med allt det här våldet. Då är man inte ensam. För här ovan (saxat från nyhetsportalen aftonbladet.se) reagerar ju hela Sveriges absoluta kändiselit mot det här med våldet.

Och visst är ni väl flera med mig som tror att NU, nu blir det bra på riktigt. Det är nu våldet får ett slut.

Jag menar, titta bara hur Adam Tensta rynkar stenhårt på näsan. Han är helt förargad, killen. Och Miss Piggy som konferencier och allt. How could they go wrong.