Egentligen är det fusk att vara ute i såhär god tid före julafton, det är inte alls likt oss, men nu är det som det är. Det är idag det händer. Det är idag vi handlar. Nu kör vi. Vi shoppar tills vi faller ner i svettfrossbrytningar. Tills vi kräks i köer, längre än ögat kan skåda. Tills vi kläms ihjäl i trängseln eller kvävs av nån glossig julkasse.
Fan vad kul det ska bli!
Och min allra yngsta syster fyller 16 år idag. Det är också fint. Grattis Marlene!
fredag 21 december 2007
onsdag 19 december 2007
PLAYBOY-PUPPY
Men vad rart det är med hundbebis. Hon vill bara sova på någon hela tiden. I natt låg hon som en liten ullig scarf runt halsen på mig. Helt ljuvligt. Och tänderna är bara lite vassa.
Hon heter Kendra, för övrigt. Efter Hugh Hefner's yngsta flickvän.
En annan grej. Det börjar dra ihop sig mot jul känner jag. Dags att börja fundera på vad man ska köpa för julklappar. Vi tänkte satsa på shopping på fredag. Vilket känns rimligt eftersom vi åker ner till Skaresta på lördag. Och däremellan ska vi fira lillasyster Marlenes 16-årsdag på fredag kväll. Snärjigt? Inte värre än vanligt.
I morgon kommer Bodil och Jörgen ut på middag. Vi ska ha Tallinnkväll. En sån där när man tittar på bilder och kontoutdrag och återupplever allt det roliga. Bodil hade kollat över företagsekonomin efter resan och var helt förbluffad. Den sista kvällen när vi hade bokat hela övervåningen på Fridays då hade allt betalats med samma kort. Middag för 19 personer och en hel del rundor med drinkar. Inklusive ett par flarror vin och mojito-brickor. Det kostade 8000 EEK, plus 1000 i dricks. Översatt i svenska blev det 4200. Löjligt.
Carro - vi pratar om att åka tillbaka till nån öststat igen i maj. Jag bokar med dig.
Hon heter Kendra, för övrigt. Efter Hugh Hefner's yngsta flickvän.
En annan grej. Det börjar dra ihop sig mot jul känner jag. Dags att börja fundera på vad man ska köpa för julklappar. Vi tänkte satsa på shopping på fredag. Vilket känns rimligt eftersom vi åker ner till Skaresta på lördag. Och däremellan ska vi fira lillasyster Marlenes 16-årsdag på fredag kväll. Snärjigt? Inte värre än vanligt.
I morgon kommer Bodil och Jörgen ut på middag. Vi ska ha Tallinnkväll. En sån där när man tittar på bilder och kontoutdrag och återupplever allt det roliga. Bodil hade kollat över företagsekonomin efter resan och var helt förbluffad. Den sista kvällen när vi hade bokat hela övervåningen på Fridays då hade allt betalats med samma kort. Middag för 19 personer och en hel del rundor med drinkar. Inklusive ett par flarror vin och mojito-brickor. Det kostade 8000 EEK, plus 1000 i dricks. Översatt i svenska blev det 4200. Löjligt.
Carro - vi pratar om att åka tillbaka till nån öststat igen i maj. Jag bokar med dig.
måndag 17 december 2007
THE SCAFFOLDING CREW FROM SWEDEN
Jo. Jag överlevde ju naturligtvis. Och det är lustigt att det går fortare att flyga till Tallinn än att ta bussen till Solna Centrum.
På fredagmorgonen var vi lite nervösa där på Arlanda och hälsade spänt på en lång radda främlingar. Igår kväll, på samma plats, var vi utmattade och kramades hårt och länge med samma människor. Som inte längre var främlingar. Och under tiden där emellan har vi haft så sjukt kul.
Vi var nitton stycken. Fyra tjejer och femton killar. Vi bodde på ett spa, ett alldeles fantasiskt spa säkerligen, en plats för renlevnad. Men det har konsumerats kopiösa mängder alkohol. Lobbybaren tömdes redan första kvällen. Tappkranarna var tömda. Groggvirket var slut. Personalen var... inte helt nöjda med oss.
Saker som det finns för mycket av i Tallinn är till exempel:
Strippklubbar
Alkobutiker
Rysk maffia
Man kunde inte ta många steg utan att konfronteras med allt ovanstående. Därför höll vi oss inom en radie av 50 meter av Kalev Spa. Där fanns Rimi med tidernas största alkoholavdelning. (När lobbybaren var tom fick vi ha rumsfester istället). Och där fanns Fridays. Där vi åt och drack drinkar största delen av helgen. Löjligt kanske att åka till Estland och sen hänga på en amerikansk krog, men den inhemska matkulturen var obefintlig. I spapaketet ingick frukost och middag men det var knappt ätbart. Dessutom var säkerheten på de estniska klubbarna sådär. Jackorna blev tömda (på exemplevis pass och mobil - smart kille att lämna ifrån sig sånt) i garderoben och man kunde när som helst få upp en ryss i fejjan som avkrävde din legitimation och dina pengar. Så vi hade det ganska bra på Fridays alltså.
Shoppingen var sådär. Vi har köpt skor (mina är för stora, men väldigt snygga), en del sprit och parfym. Men det får man väl vara nöjd med.
Den som känner mig och mina tvångstankar angående att alltid vara ute i extremt god tid kan föreställa sig min stressnivå på Arlanda i fredags. Vi skulle vara incheckade och klara klockan 07:40. Killen som hade alla biljetterna tog en taxi från Gamla Stan klockan sju. Sen dog datorerna när vi skulle checka in bagaget. Sen hade Callum ett brittiskt pass och sen fick Johan och Bodil strippa rätt ordentligt i security checken och ja... gaten var rätt stängd och pssagerarna ombord rätt räknade när vi till slut kom upp. Och när de öppnat upp igen, vi kommit in och satt oss då saknades i alla fall Jörgen, the boss.
- Men va fan! skrek Bodil, han var ju här!
- Ja, men han gick tillbaka för att röka, förklarade nån av de här stencoola ställningsbyggarna. Förstå att det liksom aldrig fanns utrymme för mig att hinna bli det minsta flygrädd över huvud taget. Sådär var det hela resan... när femton fulla snubbar skulle hålla reda på pass, biljetter, boarding cards och pengar... mina nerver har inte varit på semester.
Och just det, apropå matkulturen. Roligast av allt var igår förmiddag när Christoffer och Linn, kidsen i gänget, skulle ut och äta frukost. Kanonbakis men ändå lite kultursugna valde de "Estnisk frukost". Och fick in stuvat kött. Potatis. Och ett glas vodka.
På fredagmorgonen var vi lite nervösa där på Arlanda och hälsade spänt på en lång radda främlingar. Igår kväll, på samma plats, var vi utmattade och kramades hårt och länge med samma människor. Som inte längre var främlingar. Och under tiden där emellan har vi haft så sjukt kul.
Vi var nitton stycken. Fyra tjejer och femton killar. Vi bodde på ett spa, ett alldeles fantasiskt spa säkerligen, en plats för renlevnad. Men det har konsumerats kopiösa mängder alkohol. Lobbybaren tömdes redan första kvällen. Tappkranarna var tömda. Groggvirket var slut. Personalen var... inte helt nöjda med oss.
Saker som det finns för mycket av i Tallinn är till exempel:
Strippklubbar
Alkobutiker
Rysk maffia
Man kunde inte ta många steg utan att konfronteras med allt ovanstående. Därför höll vi oss inom en radie av 50 meter av Kalev Spa. Där fanns Rimi med tidernas största alkoholavdelning. (När lobbybaren var tom fick vi ha rumsfester istället). Och där fanns Fridays. Där vi åt och drack drinkar största delen av helgen. Löjligt kanske att åka till Estland och sen hänga på en amerikansk krog, men den inhemska matkulturen var obefintlig. I spapaketet ingick frukost och middag men det var knappt ätbart. Dessutom var säkerheten på de estniska klubbarna sådär. Jackorna blev tömda (på exemplevis pass och mobil - smart kille att lämna ifrån sig sånt) i garderoben och man kunde när som helst få upp en ryss i fejjan som avkrävde din legitimation och dina pengar. Så vi hade det ganska bra på Fridays alltså.
Shoppingen var sådär. Vi har köpt skor (mina är för stora, men väldigt snygga), en del sprit och parfym. Men det får man väl vara nöjd med.
Den som känner mig och mina tvångstankar angående att alltid vara ute i extremt god tid kan föreställa sig min stressnivå på Arlanda i fredags. Vi skulle vara incheckade och klara klockan 07:40. Killen som hade alla biljetterna tog en taxi från Gamla Stan klockan sju. Sen dog datorerna när vi skulle checka in bagaget. Sen hade Callum ett brittiskt pass och sen fick Johan och Bodil strippa rätt ordentligt i security checken och ja... gaten var rätt stängd och pssagerarna ombord rätt räknade när vi till slut kom upp. Och när de öppnat upp igen, vi kommit in och satt oss då saknades i alla fall Jörgen, the boss.
- Men va fan! skrek Bodil, han var ju här!
- Ja, men han gick tillbaka för att röka, förklarade nån av de här stencoola ställningsbyggarna. Förstå att det liksom aldrig fanns utrymme för mig att hinna bli det minsta flygrädd över huvud taget. Sådär var det hela resan... när femton fulla snubbar skulle hålla reda på pass, biljetter, boarding cards och pengar... mina nerver har inte varit på semester.
Och just det, apropå matkulturen. Roligast av allt var igår förmiddag när Christoffer och Linn, kidsen i gänget, skulle ut och äta frukost. Kanonbakis men ändå lite kultursugna valde de "Estnisk frukost". Och fick in stuvat kött. Potatis. Och ett glas vodka.
torsdag 13 december 2007
ABSOLUT PÄRON
Jannes groggar och trevligt sällskap hjälpte lite litegrann. Enligt min reseplan borde jag dock sovit för längesen. Istället sitter jag här och har lite kämpigt med att hitta rätt tangenter.
Vi kommer säkert att ha det så bra så.
Men om, jag säger OM, jag inte överlever och det här för alltid ska vara mitt sista inlägg i den här stackars bloggen, då ska ni veta att jag tycker väldigt mycket om er allihop. SÅ talar en äkta grogghagga!
Tack och god natt!!
Vi kommer säkert att ha det så bra så.
Men om, jag säger OM, jag inte överlever och det här för alltid ska vara mitt sista inlägg i den här stackars bloggen, då ska ni veta att jag tycker väldigt mycket om er allihop. SÅ talar en äkta grogghagga!
Tack och god natt!!
PÅ DOJJAN
Carro, jag noterar - Sprit före, under och efter.
Annars kör jag med lite olika terapier för att komma över det här med flygnojjan. Som nätshopping med expressleverans. Jag köpte skor. Ska se om jag får upp en bild...
Japp, jättefina pumps. Bara det att jag TROR att jag har mycket större fötter än vad jag i själva verket har. Jag har bevisligen inte 40 i alla fall för det går i en halv fot till i de där. Och jag vet just inte om de gör sig så bra med raggsockor... Men fina var de... till nya mörka jeans.
Kvällens terapisession blir flyggrogg hos The Janssons, fina fina Janssons. Och innan dess ska jag kolla in min lilla rosa pälskappe-tomte i luciatåget på dagis. Innan de far iväg hem med farmor och farfar. Mycket ska hända på denna dag. On this day! Mycket stämningsfull jullåt med the one and only, Reba. För övrigt.
onsdag 12 december 2007
JAG ÄR INTE RÄDD
Jag ska nu öppna mitt hjärta och tala om att en viss flygrädsla börjar utkristallisera sig i min annars så sansade person. Den allmänna uppfattningen verkar vara att jag aldrig har flugit förut, men det är alltså inte korrekt. Det har jag gjort. Faktiskt även helikopter vid tre olika tillfällen. (Jag minns väl den sista gången - jag och Mattias tjatade och tjatade och nötte till sist ner mammas försvar. Så vi fick vår rundtur. Detta var på Öland och när piloten drog ut över Östersjön tänkte jag mest bara på Hajen. Filmen alltså, där den ohyggligt stora låtsasfisken käkar upp hela helikoptern när de nödställda ungdomarna äntligen tror att räddningen är nära. Att välja helikopterrundflyg på en kringresande marknad känns för övrigt litegrann som att testa skottsäkerhet i Afghanistan, jag vet inte riktigt hur vi tänkte där...)
Men nu är det väl sisådär femton år sen jag senast var luftburen. Och vi ska inte flyga långt, det ska vi i sanning inte. Men människor har förolyckats på mycket kortare sträckor. Och jag tänker att vi kanske borde flyga sådär som kungligheter gör. Att man delar upp sig på olika plan för att inte sopa ut hela tronföljden på ett bräde. Vi borde då ta varsin flight för att våra barn inte ska bli helt föräldralösa. Men om jag skriver i bloggen att jag tror att vi ska störta och dö... då vore det ju ett lustigt sammanträffande om vi verkligen skulle göra det. Men OM det händer, kan vi en gång för alla konstatera att jag är synsk då?
Jag vet inte varifrån jag fått det här dramatiska tänket. Det borde inte höra ihop med min mamma och hur hon gav mig och Mattias nytagna kort på sig själv innan hon flög till London med jobbet för ett antal år sen. För att vi skulle minnas hur hon såg ut innan hon störtade till sin död.
Finns det inte de som säger att det är farligare att åka bil än att flyga? Då borde detta inte vara nånting för mig. Som är van att åka med Johan.
Men nu är det väl sisådär femton år sen jag senast var luftburen. Och vi ska inte flyga långt, det ska vi i sanning inte. Men människor har förolyckats på mycket kortare sträckor. Och jag tänker att vi kanske borde flyga sådär som kungligheter gör. Att man delar upp sig på olika plan för att inte sopa ut hela tronföljden på ett bräde. Vi borde då ta varsin flight för att våra barn inte ska bli helt föräldralösa. Men om jag skriver i bloggen att jag tror att vi ska störta och dö... då vore det ju ett lustigt sammanträffande om vi verkligen skulle göra det. Men OM det händer, kan vi en gång för alla konstatera att jag är synsk då?
Jag vet inte varifrån jag fått det här dramatiska tänket. Det borde inte höra ihop med min mamma och hur hon gav mig och Mattias nytagna kort på sig själv innan hon flög till London med jobbet för ett antal år sen. För att vi skulle minnas hur hon såg ut innan hon störtade till sin död.
Finns det inte de som säger att det är farligare att åka bil än att flyga? Då borde detta inte vara nånting för mig. Som är van att åka med Johan.
måndag 10 december 2007
AXELRYCKNING
Det var inte bara Dolly Parton som var ett stort biljettsläpp idag. Även om hon naturligtvis var det största. Efter att ha jiddrat med Janne på telefon med kreditkortsnummer hit och dit gjorde jag ett försök med att ringa till Ticnet. I en halvtimme blev man ombedd att "ringa senare" då det var lite körigt just nu. Sen när jag till slut kom fram kunde man "Trycka 1 för Dolly Parton-biljetter". Sweet, tänkte jag, värsta gräddfilen. Tills jag fick höra; "Din uppskattade väntetid är fem. Tio. Sju. Minuter." Sen började de spela julsånger med Carola i örat på mig.
På 57 minuter hinner man ju fylla stadion flera gånger om så jag fick göra mig en profil på ticnet.se i alla fall. Slutet gott.
Men, vart jag vill komma är att under detta ringde Janne igen och frågade om jag hört talas om Countrygalan på Skansen i sommar. I had not. Men efter lite googlande fick jag i klartext reda på att man kan slänga ner fem nötter i en hattask och kalla det hela för en "Countrygala". Jag tycker att det är falsk markandsföring. Och motbjudande.
Carola Scüzs? Jag tror, men jag kan också ha fel, att hon var med i Fame Factory nån gång i tidernas begynnelse.
Tommy Körberg "goes country", utlovar programmet. Vad i helvete menas med det? Det skrämmer mig.
Mats Rådberg - "Sveriges countrykung".
Lotta Engberg. 4 bugg - helt i klass med Jolene.
Jag skulle kunna ha en countrygala, bättre värd sitt namn, hemma hos mig. Man skulle gå miste om Tommy Cash. Johnnys lillebrorsa. Men så har man aldrig nånsin hört talas om honom heller.
På 57 minuter hinner man ju fylla stadion flera gånger om så jag fick göra mig en profil på ticnet.se i alla fall. Slutet gott.
Men, vart jag vill komma är att under detta ringde Janne igen och frågade om jag hört talas om Countrygalan på Skansen i sommar. I had not. Men efter lite googlande fick jag i klartext reda på att man kan slänga ner fem nötter i en hattask och kalla det hela för en "Countrygala". Jag tycker att det är falsk markandsföring. Och motbjudande.
Carola Scüzs? Jag tror, men jag kan också ha fel, att hon var med i Fame Factory nån gång i tidernas begynnelse.
Tommy Körberg "goes country", utlovar programmet. Vad i helvete menas med det? Det skrämmer mig.
Mats Rådberg - "Sveriges countrykung".
Lotta Engberg. 4 bugg - helt i klass med Jolene.
Jag skulle kunna ha en countrygala, bättre värd sitt namn, hemma hos mig. Man skulle gå miste om Tommy Cash. Johnnys lillebrorsa. Men så har man aldrig nånsin hört talas om honom heller.
A DOLLY DAY!
Fredagen den 13:e juni kommer ju inte att vara någon otursdag i alla fall. För vi ska se Dolly (igen!) på Stadion. Carro - jag sejfade och köpte fyra biljetter. Blink-blink.
Det är milt pinsamt att vabba när man har tre dagar kvar på sitt vik. För någon annan som är borta. Men idag hade jag inte så stora valmöjligheter. Och det ska sägas, att Kung Karl Gustav, precis som vanligt, gör mesta möjliga av sin sjukdomstid där han ligger i soffan och domderar. Och helt klart är att plocka upp från golvet i sitt rum, det är stört omöjligt när man är sjuk.
I morgon är Johan hemma. Det blir bra det.
söndag 9 december 2007
STRÅLANDE JUL
Jaha, barn. Idag är det andra advent. Och visst var det precis om det vi skulle få höra ikväll när adventsfirarklubben återigen samlades. Idag hade vi dessutom en exklusiv gäst med oss i form av Syster Caroline.
Stämningen var hög när Janne Jansson tog plats i läderfåtöljen och vände blad i den stora heliga boken för att läsa högt för oss andra om betydelsen av andra advent. Med rykande tekoppar och tindrande ögon satt vi där i en ring och kände värmen och gemenskapen omfamna oss som en mjuk pläd under en stormnatt.
Och Janne, i sin ulligaste cardigan och med glasögonen på nästippen, han läste med förtrollande inlevelse, endast med jämna mellanrum avbruten när något av de små ljuvliga barnen ville ställa en insiktsfull fråga. Till vilken någon av oss vuxna alltid hade ett upplysnade och vägledande svar.
Det här, mina vänner, är advent på Klevbergsvägen. Så som den aldrig är någon annanstans.
Ett litet, litet PS, bara till Milla: Johan somnade som ett barn i Gustavs säng så jag fick gå ut med hunden själv i alla fall. Och om jag kunde komma ihåg det där roliga ordet som Micke använde så skulle jag använda det nu för att tala om att det inte blev nåt sånt heller.
Jag längtar redan till nästa söndag, för som det verkar så blir de ju bara bättre och bättre. Tredje advent, det var ju då som Gud uppfann jägern. Utan att bry sig särskilt mycket om att somliga faktiskt kräks av det.
God natt mina människor!
Malin - mycket upplyst bibelkvinna
Stämningen var hög när Janne Jansson tog plats i läderfåtöljen och vände blad i den stora heliga boken för att läsa högt för oss andra om betydelsen av andra advent. Med rykande tekoppar och tindrande ögon satt vi där i en ring och kände värmen och gemenskapen omfamna oss som en mjuk pläd under en stormnatt.
Och Janne, i sin ulligaste cardigan och med glasögonen på nästippen, han läste med förtrollande inlevelse, endast med jämna mellanrum avbruten när något av de små ljuvliga barnen ville ställa en insiktsfull fråga. Till vilken någon av oss vuxna alltid hade ett upplysnade och vägledande svar.
Det här, mina vänner, är advent på Klevbergsvägen. Så som den aldrig är någon annanstans.
Ett litet, litet PS, bara till Milla: Johan somnade som ett barn i Gustavs säng så jag fick gå ut med hunden själv i alla fall. Och om jag kunde komma ihåg det där roliga ordet som Micke använde så skulle jag använda det nu för att tala om att det inte blev nåt sånt heller.
Jag längtar redan till nästa söndag, för som det verkar så blir de ju bara bättre och bättre. Tredje advent, det var ju då som Gud uppfann jägern. Utan att bry sig särskilt mycket om att somliga faktiskt kräks av det.
God natt mina människor!
Malin - mycket upplyst bibelkvinna
måndag 3 december 2007
VI SKA FÅ EN BEBIS
Ja, just det pappa, det var en grej till som jag glömde säga. Vi har skaffat en liten kompis till Quila. Är det inte underbart?
söndag 2 december 2007
VECKAN I KORTHET
Jag är ju världens sämsta bloggare nu för tiden, så vå gör såhär istället; summerar den fantastiska veckan som gått i ett gäng små notiser. Nu kör vi.
Jag skulle kunna göra en stor grej av att Johan kovänt och blivit Facebookare. Jag bara konstaterar att så är fallet och njuter lite i smyg. Han vill bara ha chicks som vänner dock. Han har fem stycken än så länge. Om man räknar mig och det är väl inte mer än rätt då vi är i guds mening bästa vänner, han och jag.
Ett tecken på det? I veckan kom han hux flux hem med en ny bil. Som jag väntat på detta! Det är naturligtvis en buss fortfarande, eftersom vi har en truckload med ungar, men den är splitterny och SVART, Inte ollonlila nånstans. Flodhästen har varit en trotjänare, men nu är den ett minne blott. Halleluja.
På tunnelbanan mellan Brommaplan och Vällingby hamnade jag och barnen bredvid Kristina Lugn. Hon tyckte att mina barn pratade för mycket. Elvira tyckte tillbaka att hon såg konstig ut. Vilket hon sa. Högt. Och pekade. Tre gånger. Det är så härligt med barn, hur de är så himla ärliga jämt.
Och när vi är inne på det här med kollektivtrafik. Jag jobbade på kortidshemmet igår. Ren välgörenhet. Och när jag skulle åka hem regnade det. Det var inget vanligt regn. Det var sådär så man började fundera på att snickra ihop en ark och samla in djur av olika slag. Sånt regn.
Busschauffören, ungefär den svartaste man jag nånsin sett, var ändå rar. När jag skulle gå av erbjöd han mig sitt paraply. "Här!" sa han. "Ta det, snälla, det regnar jättemycket." Och Malin, helt svensk och livrädd för all sorts spontan vänlighet säger, "Tack, men nej tack. Jag är redan ganska blöt."
Från och med idag är det jul. Varje dag från och med idag till själva julafton är jul. Det här är bästa tiden på året. För en juloholic. Och en av de bästa grejerna med det är adventssöndagarna med The Janssons. Det låter lite som om vi tänder ljus och läser tillsammans ur julevangeliet. Och det låter jag er tro.
Nu hörrni, nu tänder vi några doftljus, kokar en kopp te så kryper vi upp i soffan och gör slut på den här veckan. Nånting säger mig att nästa kommer bli ännu bättre. Är det verkligen möjligt?
Jag skulle kunna göra en stor grej av att Johan kovänt och blivit Facebookare. Jag bara konstaterar att så är fallet och njuter lite i smyg. Han vill bara ha chicks som vänner dock. Han har fem stycken än så länge. Om man räknar mig och det är väl inte mer än rätt då vi är i guds mening bästa vänner, han och jag.
Ett tecken på det? I veckan kom han hux flux hem med en ny bil. Som jag väntat på detta! Det är naturligtvis en buss fortfarande, eftersom vi har en truckload med ungar, men den är splitterny och SVART, Inte ollonlila nånstans. Flodhästen har varit en trotjänare, men nu är den ett minne blott. Halleluja.
På tunnelbanan mellan Brommaplan och Vällingby hamnade jag och barnen bredvid Kristina Lugn. Hon tyckte att mina barn pratade för mycket. Elvira tyckte tillbaka att hon såg konstig ut. Vilket hon sa. Högt. Och pekade. Tre gånger. Det är så härligt med barn, hur de är så himla ärliga jämt.
Och när vi är inne på det här med kollektivtrafik. Jag jobbade på kortidshemmet igår. Ren välgörenhet. Och när jag skulle åka hem regnade det. Det var inget vanligt regn. Det var sådär så man började fundera på att snickra ihop en ark och samla in djur av olika slag. Sånt regn.
Busschauffören, ungefär den svartaste man jag nånsin sett, var ändå rar. När jag skulle gå av erbjöd han mig sitt paraply. "Här!" sa han. "Ta det, snälla, det regnar jättemycket." Och Malin, helt svensk och livrädd för all sorts spontan vänlighet säger, "Tack, men nej tack. Jag är redan ganska blöt."
Från och med idag är det jul. Varje dag från och med idag till själva julafton är jul. Det här är bästa tiden på året. För en juloholic. Och en av de bästa grejerna med det är adventssöndagarna med The Janssons. Det låter lite som om vi tänder ljus och läser tillsammans ur julevangeliet. Och det låter jag er tro.
Nu hörrni, nu tänder vi några doftljus, kokar en kopp te så kryper vi upp i soffan och gör slut på den här veckan. Nånting säger mig att nästa kommer bli ännu bättre. Är det verkligen möjligt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)