HEY STRANGER

Vet inte riktigt vad det säger om vårt förhållande att Johan och jag sitter i varsitt rum, i samma hus, och chattar på Facebook. Bra eller dåligt? Troligtvis det senare. Mer pinsamt patetiska än coola kids liksom.
Men det är lite mysigt sådär. Man kan ju låtsas att han är nån spännande främling när man skriver lite förföriska grejer. Men det vill ju till att man ska snacka mer ligga än vem fan som ska ta ut hundarna.

YOU TALKIN TO ME?

Checklista inför ert möte på XXXXXXX

Ert mål, liksom vårt mål är ett lyckat möte. Låt oss därför tillsammans skapa de bästa förutsättningarna för att nå detta mål!
Vi håller nu på att gå igenom planeringen inför kommande veckas möten. För att Er vistelse på XXXXXXX skall uppfylla Era förväntningar är det väldigt viktigt att vi får följande information från Er snarast.






□ Tider för kaffe, lunch och middag
Då vi har två sittningar under lunchen, kl. 12.00 och 12.45 är det viktigt att ni meddelar oss snarst vilken tid ni önskar.

□ Möblering i lokalen

□ Deltagarförteckning

□ Ansvarig person på plats samt telefonnummer till denne

□ Teknisk utrustning

□ Önskemål om specialkost/allergier
Observera att vi debiterar för ej föranmälda matrestriktioner.

□ Fullständig fakturaadress och ev. referens.
Vid fel angiven fakturaadress debiterar vi en administrativ avgift på 150 kr

Bästa hälsningar xxxxx xxxxxxxx



Det enda jag har gjort är bokat en liten julmiddag. Sjukt kravfyllt ställe det här. Genast blir jag helt sugen på att avboka. Men då är det hämtpizza i valfri samlingslokal som gäller istället. Och det känns ju sådär.
Den här Linda med sina bästa hälsningar fick ett syradoftande mail till svar från Mvh Malin Dubois.
Usch, vem dog och gjorde mig ansvarig för den här tillställningen...

Y'ALL SHOULD COME

Nu har gjort den där utlovade Facebook-grejen om vår julfest den 28:e december.

Men jag vet att den kan finnas en och annan, hur konstigt den än låter, som inte har Facebook. Och som jag inte träffar sådär till vardags (Bodil - jag tänker faktiskt främst på dig och Jörgen, men ni är väl uppe i lapphelvetet då...) så då är detta riktat till er;

Söndagen den 28:e har Johan och jag en liten julfest, sådär i efterskott och i förskott vad gäller det nya året. Vi drar igång vid tretiden och håller på så länge vi absolut kan.

Vi kommer köra med Secret Santa och grejer, så för att få info om detta och annat, ring eller maila. Jag finns där jag brukar.

HÄXORNA PÅ KLEVBERGSVÄGEN

Och så har jag fått träffa min kära, kära Milla idag. Äntligen. Hon var vackrare än nånsin och det kändes så fint och bra. Gissa om det kommer kännas ännu bättre på lördag när vi ska värma upp inför stundande advent med säsongsbetonade drycker.

Vad jag menar är att vi ska mysbaka med barnen, laga en fin middag, kanske att avnjuta densamma med ett glas vin. Det beror så helt på hur vi känner oss.

Vi är just ett par snygga häxor.

Och åhh, oooh, just det. Fick låna ett gäng splitternya skivor som Millas frånvarande äkta man handlat hem från det stora landet i väst. Taylor Swift. Sugarland. Rascal Flatts. Jeez, musik så som den ska låta.

Just nu sjunger Rascals I'll be home for christmas acapella i mina öron. Där jag sitter bland doftljus och hyacinter i min lilla hörna. Det är här jag hämtar min kraft. Inför nya klipp- och klistrardagar på arbetet.

OM ATT LIGGA I

Närå, mensåatt. Det har varit business as usual på jobbet. Skönt att hålla sig produktiv. Inte ligga på latsidan. Prestera, prestera, prestera. Det är lite så vi tänker. På firman.

Jag menar, herregud. Fredrik och jag stod ju och limmade en hel halv eftermiddag. På en adventskalender. Inte på varandra. Goes without saying.

VÄRLDSKLASS

Jag tittar på reklamfilm. Och rent motsatt vad som är meningen, antar jag, kommer jag enbart fram till vilka skivor jag absolut inte vill köpa.
Charlotte Perelli kräks julsånger med nån jävla studentkör.
Amy Diamond sjunger om pubertetsjulen.
Och den största slemhögen av dom alla. Christer Sjögren ritualmördar 60-talslåtar.
Inte under hot skulle jag vilja lyssna på den här musiken.

Jag har gjort min egen julskiva, där odödliga klassiker trängs med nytillkomna.

12 Days Of Christmas - Jeff Foxworthy
Bells will Be Ringing - Eagles
Believe - Josh Groban
Christmas In Hollis - Run DMC
Suck On My Cock (Jingle Bell Rock Parody) - Dennis Leary
Merry Christmas From The Family - Montgomery Gentry
Let it snow - Boys II Men feat. Brian Mcknight
Do you hear what I hear - Whitney Houston
O Holy Night - Martina McBride
Christmas Rock - Toby Keith
Last Christmas - Carrie Underwood
All I Want For Christmas Is You - My Chemical Romance
Santa Clause Is Coming to Town (live) - Bruce Springsteen
White Christmas - Frank Sinatra
I Did It All For You - Rascal Flatts & SheDaisy
All I Want For Christmas Is You - Mariah Carey
I'll Be Home For Christmas - Lonestar
Let It Snow, Let It Snow, Let It Snow - Martina McBride
I'll Be Home With Bells On - Dolly & Kenny

Inga fel här. Nu behöver jag bara hitta Lars Christmas-skivan så kan vi börja snacka stämning på allvar. Det måste vara typ tio år nu som Mattias och jag inte har kunnat fira jul utan Lars Vegas Trio.

God jul Steve. Du dyrkar ju tv.

ÄCKLIGT

Och vad gäller sagoböcker är jag glad att barnen på min läsvila fortfarande gillar Alfons- och bokstavsböckerna tillräckligt mycket för att inte ha hittat fram till "Kärleksboken". För den börjar bra och helt oskyldigt men det är ju bara en tidsfråga innan men kommer fram till sidan om att tjejer kan vara kära i tjejer...

Eller bilderna som visar hur det går till när man är riktigt jäkla kär...

Jag är SÅ inte redo för de här samtalen. Mina egna barn är totalt ointresserade. Gustav tycker bara att allt sånt här snack är superäckligt. Och efter att ha sett de här bilderna är jag böjd att hålla med.

SNÖ

Såhär muntert såg det ut när jag drog Elvira i pulka över tundran mot jobbet i morse. Men jag gnäller inte på snön. Inte ett jäkla dugg. Jag passar på och gillar läget. För man vet ju att när det väl blir julafton, då är 4 plusgrader och helt tvärgrönt ute.
Vit jul, är ett begrepp jag minns från ett par tillfällen i barndomen. Annars läser man mest om det i sagoböcker.

OLIKA

Det är ju såhär med världen att alla människor arbetar med olika saker. Det finns somliga som arbetar för världsfred. Andra jobbar stenhårt för att få fram botemedel mot hemska sjukdomar så som exempelvis cancer.

Själv har jag gjort två riktigt fräcka julstjärnor av helt vanligt papper idag.

STAKEN ÄR MOSSAD

Idag har jag gått all in med advenstpyntet. Det är stakar och blommor och ljus och hela kitet. Det är frickin' julmys. I kvadrat.
Och på andra sidan gångvägen kan jag se att Milla oxå satt igång med sina fina ljusgrunkor i fönstren. Det är så vi gör. Vi tittar på varandras hus. Skriver till varandra här i bloggen och ibland via sms. Men vi ses fan aldrig.
Så det är tur, som sagt, att vi håller på traditionerna och ses vid de större högtiderna i alla fall. Nästa söndag. Jag säger bara det.

400!

Idag har jag varit hemma hos mamma och fyndat lite. Sekretären fick jag av farmor för hundra år sen. Den har liksom bara förvarats hos mamma medan jag väntat på att få använding för den. Det har jag nu. Särskilt ihop med guldstolen som varit min morfars farmors eller nåt liknande. Om det kniper tar jag med den till Antikrundan...
Men här sitter jag nu, på guldstol, och bloggar. Känns stabilt som fan. Och ganska lämpligt nu, när jag lägger upp mitt 400:e inlägg i den här bloggen. Cause for a celebration. Skål igen!

HIT, MEN INTE LÄNGRE

En söndagsskål på det. Nykterhet är för mesar.

ADVENT

Hyacintallergi, ja... men nästa söndag Milla, då gömmer jag hyacinterna under en sån där bombmatta i badkaret. För då, jävlar i min lilla låda, ska ni komma hit och käka lussebullar och dricka glögg. Okej? Inga konstigheter.
Och du vet, sen när glöggen är slut då går vi på helgens slattar. Sen kommer vi på att vi ska äta middag ihop. Och sen helt plötsligt är klockan elva, ungarna sover på helt konstiga ställen och då hoppar vi i nån pool och pratar om vår svåra söndagsångest.
Advent. Så som den firas på nedre Klevbergs.

TRAGIK

Alltså, jag vet att jag bryr mer om musik än vad som kanske är hälsosamt. Och kanske borde jag skaffa en annan hobby. Sticka eller badminton.
Men nu lyssnar jag på digilistan. Som är listan över vad som laddats ner mest under veckan. Och blir helt ledsen när den otäcka Idol-Robin Bengtsson finns med där. Med sin tolkning av Sittin' on the dock of the bay. Och det är ju tvärtragiskt. För om man vill höra den låten då skulle man väl ladda ner den med Otis. Eller?
Men så tröstar jag mig med, den lilla hemska tröst det nu innebär, att de som laddar ner Sittin' on the dock of the bay med Idol-Robin, de vet nog inte vem Otis Redding är. De tänker nog i sina väteperoxiderade huvuden, Shit, vilken asball ny låt han gör. Asläckra spraytan-koppärrs-Idol-Robin.

JULPRAKT

De julblommor jag beställde av Emilia ska levereras idag. Jag hade visst handlat hyacinter och amaryllisar för femhundra spänn.
Blommor som jag måste ställa typ längst upp på diskbänken eller hyllor tre-fyra meter upp. För att inte monsterhunden ska käka upp dom när vi går utanför dörren.

Hyacinter förresten. Är de inte lite giftiga?

IT'S A BOY!

Det var ju ingen tvekan om att det låg en bebis i den här magen. En liten pojke som ska komma om två veckor. Mikaela var så söt och så glad i sin vuxna lägenhet. Pappa Kastro jobbade så honom fick jag fortfarande inte träffa. Men det lär väl inte dröja så länge innan vi är tillbaka för att lukta på bebis... Om jag är sugen själv? 30/40.

SVITERNA AV...

Viker in hovarna för natten. Det blev ingen partyhatt idag. Jag är TRÖTT. Har åkt alldeles för mycket bil med Göran och det är helt utmattande för man måste visa vägen och hålla koll på hastighetsgränser och andra vägskyltar. Men hey, vem visste att jag hittade från Visättra till Slagsta.
Imorgon ska jag skriva mer om vad jag gjort idag. Ungefär precis när resten av familjen är i simhallen. Om nu Gustav får följa med, han verkar lite risig.
Sov gott partygrisar och andra helt vanliga människor.

SAKNAR

En lite tråkig följd av det här med att blogga väldigt intensivt och noggrannt, det är att det är väldigt sällan nån ringer eller sms:ar mig. För att kolla läget. Undra vad vi gör. När det heöt går att läsa här. Det är synd. Kanske borde jag spara de mest intressanta sakerna till de som hör av sig...
Fast det händer ju sällan nåt intressant så det skulle väl bara bli jävligt pinsamt tyst...

PLANEN

Jag håller mig, även idag, till 12-stegsprogrammet. Borta från boozen. Gör helt vuxna grejer. Har städat, tjackat disktrasor, såna saker.
Om en stund ska jag och Elvira ut på en liten lördagsturné. Först hälsa på min morfar som har fått flytta från KS till Ekgården. Där ska vi hänga ett tag och käka mandariner och kolla om det är nån bingo på gång. Efter det ska vi köra ut till nån av förorterna och hälsa på jättegravida Mikaela och lämna vagn och en del andra prylar. Kanske har vi tur och får äntligen träffa själva pappan oxå.
En grej som jag tyvärr inte hinner med är föräldrafika + lek på Gustavs Skeppsbrott och Skattjakts-klass-kalas. Bummer. Det är sånt jag skickar Johan på.

GOD MORGON

God morgon. Idag är jag pigg. Idag är jag stark. Det syns ju lång väg.

AT THE END OF THE DAY...

Klockan är halv tolv, den här dagen som började med kräks på raggsockorna. Joel Bad sover i soffhörnet. Så jag och bloggen tittar på varandra. Jag frågar om det är läge att tända ett par doftljus. Sätta på lite nattvacker musik. Och vi nickar i samtycke.
God natt allihop. Var ni än är. Imorgon blir det nya äventyr. Då lämnar jag över bakisfacklan till någon av er.

LITEN SPARV

Vet inte om ni har märkt det, men det är jag och bloggen ikväll.
Skulle slänga upp en liten filmsnutt från konserten igår. Men mitt filmande är som en enda lång lektion i hur man inte ska göra när man filmar. På konsert. Eftersom jag antingen sjunger, mycket dumt eftersom jag är väldigt mycket närmare kameran än dom jag egentligen vill höra sen efteråt, eller dansar, också dumt eftersom man då blir sjösjuk av att titta.
Helst hade jag velat lägga upp Under the rain som är min absoluta Abalone-favvo. Men jag sjunger genom hela klippet. 'n let me tell ya - it ain't pretty.
Nummer två på listan var sköna covern av Man of constant sorrow. Men då jazzar vi som fan, en enda stor skakfest är det att bevittna. Det går inte.

Så det blir en klassiker. Som de körde på Allsång på Skansen i somras. Dolly Parton. Och det är ju som det gamla ordspråket lyder. You can't go wrong with Dolly.
Och nevermind de två lallande idioterna i bakgrunden.

WHATEVER

Katastrof. Skitprogram. Död åt alla röstande småflickor. Världens äldsta 16-åring har precis åkt ur Idol och därmed har tävlingen tappat typ all trovärdighet. Synd.
En gravöl på det? Nej, just det. Har ju avlagt nykterhetslöfte. I alla fall fram till lördag.

LAST MAN STANDING

Den där förbannde Robin har dödat två klassiker ikväll. Han ger mig rysningar. På det dåliga sättet.
Det är sånt jag bryr mig om ikväll. Idol. Är det inte sorgligt så säg. Runt omkring mig har jag sovande man, barn och djur. Var det inte jag som var tröttast idag??

BTW 2

Oroliga anhöriga, vänner och random bloggläsare över hela landet har hört av sig och undrat om det här med jobbets julbord har fått nån lösning. Er vill jag meddela att ni can rest assured, there will be a xmas-table för the förskola. Det 375:e telefonsamtalet gav äntligen napp, jag var färdig att telefonhångla upp den här kvinnan som efter ett par krångliga turer med sin datamaskin till sist kunde ge mig ett positivt besked. Det handlar om ett slott. Ett förortsslott och en julmeny. Phew...
Det fina med den här hetsjakten kan ju vara att den där rädslan jag närt i snart 30 år, när det gäller att ringa telefonsamtal till främmande människor, den är i princip som borta nu. Inga konstigheter ((R) Baren-Håkan).

BAREN-HÅKAN

Tack Johanna. Det värmer. Och det är lustigt, för jag hade tänkt lägga till just det där efter "inga konstigheter". Att det är ett uttryck som är myntat av den här mannen.

Slå upp iq, eller naturligtvis bristen av, i en ordbok så hittar du honom där. Med sin galna blick. Veckans avsnitt av "Färjan" kan vara något av det mest beklämmande jag nånsin bevittnat i "underhållningsväg". När ovanstående båtbartender oroade sig över eventuella rabatter på Åländsk pizzeria. Och duckade för humlor. Och fick fetnobb när han försökte ragga på inhemsk barkvinna. Det var skämskudde fram all the way. Det hela taktfullt (på Kanal 5´s vis) varvat med minnesbilder och maydayrop från Estonia. Nä men... de kan sin grej på femman.

BTW

Och till alla som hört mig prata om min kamera som jag hade bort nånstans i natt. Det gäller även den trevliga mannen på Nalen som jag fick springa runt och leta och lova att ringa tillbaka om han hittade den.
Den låg bredvid sängen. Som om inget hänt.

ABALONE

Vi hade en fantastisk kväll igår, Mattias och jag. Som ledde fram till en helt avskyvärd dag idag. Tänkte leda er igenom det hela i kronologisk ordning utifrån de bilder jag har vaskat fram idag.

Vi möttes i Brommaplan. Hej jag heter Malin och jag har inte rökt sen i juni typ. Men efter en minut med lillebror kör man med helljus on the highway to hell.

Simsalabim! sa Mattis och trollade fram en kung ur jackfickan. Inga konstigheter. Sen åkte vi in till stan och fick middag och ett par öl på Gallways.Och till efterrätt fick vi varsin mojito. I raketfart eftersom vi var lite sena till själva spelningen.

Och satan i gatan vilken fantastiskt underbar konsert. Det var runda sittbord med linnedukar och tända ljus och hundra stackars personer i den tysta publiken. Vi tog ett ståbord längst bak och bara njöt av melankolisk softgrass signerad Abalone Dots. Det var helt ljuvligt och de här flickorna är värda så mycket mer än de fick av publiken på plats igår.

Såhär såg vi ut i ett av de fina ögonblicken. Vi sjöng ju och dansade som inga andra där inne. Jävligt stiff crowd. Typ 50% musikkritiker. Och de röda kinderna har ingenting att göra med...

...att vårt bord såg ut såhär nån gång på mitten.

Världens lyckligaste lillebror med Abalone-flickorna. De tog inte kort i skivsigneringen så det lär ju ha varit en rätt skön syn när jag kutade Regeringsgatan ner till närmsta bankomat och tillbaka medans brorsan kallpratade med chixen. På min skiva står det; "Tack för att ni skrek högst!" Och såhär i efterhand kan man ju fråga sig om det är bra eller dåligt...

Guldkväll. Som alltså ledde fram till den här morgonen när klockan ringde vid sex. Tänkte att jag skulle döda den dödande huvudvärken och svalde två alvedon. Vilket troligtvis var ett stort misstag för jag fick ha dom i magen i ca 48 sekunder. När jag hängde över toan och skakade och typ kräktes ur näsan och tårarna rann då tänkte jag att om jag klarar mig igenom den här arbetsdagen, om jag bara klarar mig till klockan tre utan att dö, då finns det inga gränser för mina övernaturliga superkrafter. Så det var bara att samla ihop sitt trasiga jag and try to look alive. Jag är inte stolt över den här dagen, det är jag inte, men jag gjorde det.

19 NOV

Igår hade jag jobbat exakt ett år på förskolan. Fick en nybakad anniversary-bulle av Fredrik. Det var rart. Kanske inte ur GI-synpunkt, men ur snällhets-dito.

PENSIONÄR-VARNINGS-MALIN

Lite snabbt innan jag ska iväg till gruvan...
Igår somnade jag klockan sju hos Elvira. Vaknade nio och stapplade över till soffan. Somnade direkt. Vaknade halv tolv och bytte till min egen säng. Där jag sov till sex. Jag kan ju bara innerligt hoppas att det betyder att jag kommer vara lite, lite piggare ikväll. För jag ska ut med lillebror idag, wo-hoo! Vi ska se Abalone Dots på Nalen. Och dricka en del öl förmodar jag. Ska bli skoj.

Johan säger att om han hade en blogg skulle han ha skrivit om hur det såg ut när Quila drog omkull mig i en glashal backe när vi var ute igår kväll. Tur för alla, tänker jag, att han inte har nån. Blogg.

Zzzzzzzzz.......

Jag är så sjukt trött att jag borde komma med varningstext. Som om jag blivit injicerad med höstmörker. Vad gör man? Somnade stenhårt när jag nattade Elvira för en och en halv timme sedan. Vaknade med ett ryck. Undrandes var jag är. Vilken dag det är. Och varför.

Ett annat bekymmer jag har är det här med jobbets julmiddag. Som inte är riktigt bokad än. Det kan vara så att den lilla komittén jag är med i är ute liiiite i senaste laget med detta. Idag har jag ringt samtliga ställen på bokajulbord.nu. Eller vad det nu hette. De flesta bara skrattar åt mig. På Kaknäs svarade en snorkig man att javisst, här finns plats. Om ditt sällskap är på max två personer. På Stora Gungan sa en lite trevligare man att de haft fullbokat sen i juni. Jag gratulerade honom till en så fantastiskt blomstrande verksamhet. Och ringde vidare.
Det är heller inte så att vi är kinkiga. Jag har prövat mig ner till minsta alternativa malaysiska smakmeny och dragiga skärgårdsbåt. Det är fullt.

Så nu undrar jag om folk blir väldigt upprörda om det blir typ Konsumcatering och middag på jobbet...jag är villig att kasta in 13 tomteluvor och en hembränd julskiva. För den goda stämningens skull.

ETT PAKET

Lite taggad av den här Crime medicine-reklamen hade jag beställt lite schyssta läkemedel från ett helt okej norskt företag. Det var inget konstigt. Nåt asbra naturläkemedel som skulle göra på nåt magiskt vis att kroppen inte gjorde fett av stärkelse eller vad fan det var.
Olivia hade tagit in paketet som kom med posten, lagt det på köksbordet och sen dragit igen.
Så gissa vem som tuggat i sig en burk med en 60-dagarskur av av norskt mirakelmedel. Den här hunden alltså, jag svär...en vacker dag. Hoppades lite att hon skulle dö av tabletterna. Så Johan slipper stoppa henne i en påse bakom avgasröret. Men hon hade spytt upp skiten på hans byxor. Och den leende norske doktors-farbrorn på fakturan skrev att tabletterna är heeeelt ofarliga och 100% naturliga. Bönextrakt.
Så jag antar att hunden kommer överleva. Lite smalare - lite lyckligare.

COMEBACK?

Alltså, jag kan ha fel. Men var inte själva grejen med den här killen att ingen kom på de spelningar som utannonserades? Och därför fick han ta sitt pick och pack och pröva lyckan i tondövhetslandet Tyskland.

Och nu gör han "hemlig" spelning. För alla som har MySpace. Bra deal. Hans mamma kommer säkert i alla fall.

MYS-MOOSE

Det är rätt trevligt att vara en älg ändå. Vi är bra. Det är vi.

FEJKA

Johan badar men inte jag. Har just sett Mr. Compton suga blod i det tionde avsnittet och nu har jag Katie Melua i öronen. Tvära kast här i soffan.
Funderar på det där med Kapitel1 som jag läste om idag. Ett sorts Idol för författare. Som att man vore författare bara för att man skriver. Någon skrev i en bok jag hade på gymnasiet, vet inte varför jag minns detta, att man blir förälder bara för att man har barn lika lite som man blir pianist bara för att man råkar äga ett piano. Vet inte hur mycket det stämmer. Förälder är man väl ändå, men man kan ju välja på att vara en bra sådan eller en jävligt crappy dito.

Men tillbaka till skrivandet. Kommer ihåg en annan grej från högstadiet, minns inte vilken årskurs, men det var nog i början. (Carro?) I svenskan med Gunnel Jonsson fick vi besök av en författare (det var här den där funderingen på huruvida man kan kallas författare bara för att man skriver skulle komma in, för jag minns inte alls vad denna man åstadkommit vad gäller det litterära) som skulle ha skrivarskola med oss. Och han kom att hata mig för att jag inte ville följa hans mall, tiostegsprogrammet, till den perfekta berättelsen. Innan man fick skriva sin novell skulle man visa honom sin "kurva". Med en plan över hur historien skulle komma att se ut. Man började på botten sen steg kurvan uppåt i takt med att berättelsen fortskred tills den nådde sin topp och mättades sedan ut för att landa på utgångsstrecket igen. Ingen fick börja skriva utan historiekarta.
Jag kunde inte skriva så då och kan det inte nu heller. Jag är oftast helt blank i huvudet och kan blir förvånad själv hur mina små stories utvecklar sig. Det är nästan lika spännande som att läsa. Billigt nöje.
Och därför funderar jag vidare på det där med Kapitel 1. Det finns så vansinnigt mycket folk som kan skriva. Jag behöver inte utge mig för att vara en av dom.

Och den där novellen på högstadiet. Jag visade honom en fejkkurva. Och sen skrev jag om en pundare (kanske mest för att denna författarman såg ut som en), jag kommer inte ihåg den exakta utvecklingen av storyn, men han blev uppraggad och nersupen av en alldeles för posh brud. Och istället för att tona ner berättelsen till ett ingentingslut lät jag snubben ta livet av sig i köket och pang där var novellen slut. Right smack in your face. Det är på sådana små subtila vis jag rebellat mig igenom livet.

OSANNOLIKT

Jag skrattar mig harmynt bakom skämskudden till Färjan. Det är ju inte sant vilka människor det finns. Var kommer de ifrån? Hur kan de fylla båt efter båt?
Arvingarnas fanclub. Och Baren-Håkan.

Det är inte utan. Att man blir lite sugen på en kryssning.

SUGIG

Men nu gör ny vecka. Kan väl enas om att måndag är en jävla skitdag och har en känsla (som började med att jag kände för att ta livet av mig när klockan ringde för ett par timmar sen) att den här dagen inte har nånting trevligt alls att erbjuda mig.

Men kom igen - prove me wrong.

IGÅR

Hittade den här pilen på ett träd i skogen igår. Funderade en stund på var den skulle kunna leda mig. Men utredde inte saken vidare.

Det är lite rart med de stora barnen. Först är de såhär, Fan, helt töntigt å va i skogen, å sjukt pinsamma skor jag måste ha på mig och det e ju bara helt kallt å blött här ju.

Sen bygger de värsta kojan "till Elvira" och så ska alla sitta där i och käka sin korv. Hur jävla mullemysigt som helst.

För, jag menar, inte är han väl pinsam, den här pappan? Värsta superhjälten ju. His special power? Engångsgrillen.

BITE ME

Å jag är ju helt förälskad i en vampyr, vid namn Bill. Och jag vet att bara Jamina förstår mig nu, men jag är så tvärsåld på True Blood. Jag köper till och med Alex Skarsgård i rollen som svingammal övervampyr i pagefrisyr. Jag har sett alla avsnitt som finns tillgängliga och önskar litegrann att jag vore amerikan just idag, inte för den blivande finfina presidenten de har, utan för att man där får se avsnitt tio ikväll. Jag vill se meeeeer av Bill Compton. Och helt ärligt, jag skulle SÅ låta honom bita.

PLÖTSLIGT HÄNDER DET

Yeeey! Milla, jag har tur som tokig att jag har dig. Mitt första och enda fan!
Tittar på förträffliga Sannigens ögonblick. Och det kan jag säga, att inga pengar i världen skulle få mig att sätta mig i den där stolen och kräkas sviniga hemligheter. Med det alls inte sagt att jag bär på några. Men hellre skulle jag skrapa trisslotter för cash.

KORV

Gustav är på väg till Globen med morfar för att kolla monstertruckar. Johan har varit i simhallen med två små flickor och nu ringde han på hemvägen. Elvira och Emilia hade fått välja på att käka på McDonalds eller grilla korv i skogen. De valde skogen. Så det är bara att dra på sig muppbrallorna. Det är, i sanning, en samling skogsmullar man närt vid sin barm.

APROPÅ FORNTIDEN

En vän fick mig, genom att berätta att de fortfarande existerar på blygsamt vis, att tänka på Clawfinger. Och hur jag inte hört Biggest and the best sen jag, Mattias och pappa kollade Gnagets hockeymatcher i Globen för hundra år sen. Those were the days.
Så jag var tvungen att trolla hem den. Nu när jag är ensam hemma med bara de små pälsvännerna. Och vi får fönsterrutorna att skallra.

Nobody is perfect, but I'm pretty fucking close...

Vad säger ni, en promenad på det?

SPOILED ROTTEN

Nu har jag snart rensat klart bland mina mobilbilder. Det här är Elviras lunch i fredags, en av hennes sjukdagar den här veckan. Hon äter bara pasta och skinksås just nu. Framför Playhouse Disney. Med tända ljus och saft i vinglas. Det är prinsessan det. Inga konstigheter.

HAVE YOU SEEN...

Kolla vad som kommer snart. Nåt som lär vara världens näst roligaste film. Lätt. Om man ska tro somliga källor, Ahh... och så längtar man bara lite lätt tillbaka.

ALWAYS REMEMBER - YOU'RE UNIQUE, JUST LIKE EVERYBODY ELSE

Skeden tog den här bilden av mig när vi var på Lilla V för ett par helger sen. För att skicka till sin syrra. Som har en exakt likadan på exakt samma ställe. Jag fick tillbaka en bild på hennes. Och jag tänker, vad är oddsen liksom? Det är så jävla skönt att vara unik.

ÄVEN DE GAMLA GREKERNA

Vi tog en tur till the ye old stenbrott med jobbet. Och jag var tvungen att dokumentera detta bevis på att våra fornnordiska förfäder inte var annat än ett simpelt gäng klottrare, de också. Här fanns även textat; "QUEEN" och "NAZARETH". Och jag ryser lite vid tanken på dessa stenhårda forntidsrebeller.

HOT WHEELS

Den här gamla trotjänaren ska flytta. Johan har velat kasta den i flera år men jag kan inte slänga ett så här stort stycke sentimental historia. Båda mina ungar har legat i den här, även om jag vet hur hopplöst jävla omodern den är nu. Nu för tiden ska barnvagnar vara stora som valnötter och fula som stryk.

Men så kommer vi till min styvsyster Mikaela som ska sin första bebis när som helst. En pojke, praise the lord. Och hon vill ha min barnvagn anno kritaperioden. Hon hade redan köpt en annan men förkastade den genast för chansen att få ratta runt en kärra med tvärhögt sentimentalt värde. Fint av henne, eller hur. Den lilla skitungen.

För det var ju typ i förrgår jag kom hem från skolan. Till mammas lägenhet på Fårhagsplan. Och på hallgolvet satt det en liten tovig människa med för långa kalasbyxor och dalmål i munnen. Och nu får hon en egen. En liten dala-kurd.

FLY MIG EN FANCY HEADER, NÅGON. JAG TROR DET SKULLE HJÄLPA

Inte mycket som händer på den här sidan inte. Precis som med resten av tillvaron just för stunden.
Har snurrat runt bland andra, för mig helt okända, människors bloggar i ett par timmar. Läst och läst. Och de är alla kvinnor. Och någon har cancer men vimlar ändå. Någon är någon annans älskarinna och har paljettklänningar och trollar med ord och bokstäver och någon annan har ett fantatsiskt jobb och ett hem to die for. Och de skriver så det hörs och de skriver så det känns och jag blir helt bitter och tänker. The fuck am I doing this for?

Jag lägger dom bland mina favoriter. Men jag länkar inte i bloggen. För jag är ego, och ni som är kvar, ni kan väl stanna ändå. För hur det än är så brukar det bli bättre.