Den här gamla trotjänaren ska flytta. Johan har velat kasta den i flera år men jag kan inte slänga ett så här stort stycke sentimental historia. Båda mina ungar har legat i den här, även om jag vet hur hopplöst jävla omodern den är nu. Nu för tiden ska barnvagnar vara stora som valnötter och fula som stryk.
Men så kommer vi till min styvsyster Mikaela som ska sin första bebis när som helst. En pojke, praise the lord. Och hon vill ha min barnvagn anno kritaperioden. Hon hade redan köpt en annan men förkastade den genast för chansen att få ratta runt en kärra med tvärhögt sentimentalt värde. Fint av henne, eller hur. Den lilla skitungen.
För det var ju typ i förrgår jag kom hem från skolan. Till mammas lägenhet på Fårhagsplan. Och på hallgolvet satt det en liten tovig människa med för långa kalasbyxor och dalmål i munnen. Och nu får hon en egen. En liten dala-kurd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar