ABALONE

Vi hade en fantastisk kväll igår, Mattias och jag. Som ledde fram till en helt avskyvärd dag idag. Tänkte leda er igenom det hela i kronologisk ordning utifrån de bilder jag har vaskat fram idag.

Vi möttes i Brommaplan. Hej jag heter Malin och jag har inte rökt sen i juni typ. Men efter en minut med lillebror kör man med helljus on the highway to hell.

Simsalabim! sa Mattis och trollade fram en kung ur jackfickan. Inga konstigheter. Sen åkte vi in till stan och fick middag och ett par öl på Gallways.Och till efterrätt fick vi varsin mojito. I raketfart eftersom vi var lite sena till själva spelningen.

Och satan i gatan vilken fantastiskt underbar konsert. Det var runda sittbord med linnedukar och tända ljus och hundra stackars personer i den tysta publiken. Vi tog ett ståbord längst bak och bara njöt av melankolisk softgrass signerad Abalone Dots. Det var helt ljuvligt och de här flickorna är värda så mycket mer än de fick av publiken på plats igår.

Såhär såg vi ut i ett av de fina ögonblicken. Vi sjöng ju och dansade som inga andra där inne. Jävligt stiff crowd. Typ 50% musikkritiker. Och de röda kinderna har ingenting att göra med...

...att vårt bord såg ut såhär nån gång på mitten.

Världens lyckligaste lillebror med Abalone-flickorna. De tog inte kort i skivsigneringen så det lär ju ha varit en rätt skön syn när jag kutade Regeringsgatan ner till närmsta bankomat och tillbaka medans brorsan kallpratade med chixen. På min skiva står det; "Tack för att ni skrek högst!" Och såhär i efterhand kan man ju fråga sig om det är bra eller dåligt...

Guldkväll. Som alltså ledde fram till den här morgonen när klockan ringde vid sex. Tänkte att jag skulle döda den dödande huvudvärken och svalde två alvedon. Vilket troligtvis var ett stort misstag för jag fick ha dom i magen i ca 48 sekunder. När jag hängde över toan och skakade och typ kräktes ur näsan och tårarna rann då tänkte jag att om jag klarar mig igenom den här arbetsdagen, om jag bara klarar mig till klockan tre utan att dö, då finns det inga gränser för mina övernaturliga superkrafter. Så det var bara att samla ihop sitt trasiga jag and try to look alive. Jag är inte stolt över den här dagen, det är jag inte, men jag gjorde det.