GO MENTAL

Vi närmar oss Kalmar och Ölandsbron. För en stund sen dodgade vi en trafiolycka med en hårsmån. Bilar låg på taket i vägkanten och räddnibgsfordon av alla olika slag fullkomligt strömmade till platsen. Vi fick tillstånd att snigla oss förbi och sen stängdes E22an av helt. Jag hoppas att ingen skadades allvarligt.

Visar sig att gubben framför kanske inte är någon gubbe alls utan en helt vanlig, men skitsur typ 35-åring.
Det visar sig även att han stör sig, inte bara på mitt lilla barn, utan också på min sms-signal. Först tyckte jag att det hela var lite festligt och tänkte låta saken bero. Men så såg han helt fullkomligt galen ut när han vände sig om så jag stängde av ljudet.
In this day and age vet man ju inte vem som packar heat och är på randen av att göra en Michael Douglas i Falling Down.

Jag betackar mig ett liknande scenario. Jag vill ju bara komma fram till min familj på Ålfiskaregatan i Köpingsvik.

HEJ!

Tydligen kan jag bara blogga på resande fot nu för tiden. Just idag och nu är vi på väg till Öland. Vi sitter på bussen, Elvira, mamma och jag. Mamma och jag kom på den här briljanta ide'n igår kväll. Att vi ska bo nio pers i farmors trea i Köpingsvik en vecka. Det kan ju bara bli succé! Förutsatt att solen skiner från klarblå himmel varje dag. Och det är klart den kommer göra. Det är ju Sverige vi snackar om.

Sitter en gubbe framför oss. Han suckar svinhögt med jämna mellanrum. Extra högt och extra ofta varje gång Elvira fipplar med sitt brickbord. Eller när hon lever sig in extra mycket i sitt nintendospelande. Jag bryr mig inte så mycket om gubben. Det är ju inte direkt klosterbussen för tystnad och eftertänksamhet vi valt. Då borde biljetterna varit billigare.

Dessutom är det bara tre timmar kvar.

FRID

Nu har vi vinkat farväl till Mattis, Bella, Petra, Gojje, Olivia och Gabriel. Pappa, jag och Freddan ska hämta Emilia på tågstationen i Flen nu. Sen blir det grönsakshandling av rang.
Andra planer för kvällen är att åka och meta samt ett viltsafari. Plus övriga gårdssysslor.

Som jag tycker om att vara här.

JUST NU

Vet inte hur mycket ni vill veta, men det här är läget idag: vi har styrt om våra middagsplaner eftersom Ändebol (med Ä och inget annat) hade stängt just idag av alla dagar. Vi har plockat mer kantareller. Vi har bokat tågbiljett till Emilia som kommer imorgon. Vi har övertalat Bella och Mattis att stanna en dag till. Spelat en hel del kubb och Uno. Vunnit. I alla fall i kubb.
Nu lagar vi middag och är glada för varje stund regnet håller sig borta.

ONSDAG

Godmorgon! Idag vaknade vi till 6-nyheterna i radio Sörmland. Vi sover med radion på för att jag inre ska höra ljuden av alla vilda djur som frustar och morrar runt stugknuten.
Allt är bra med oss här i alla fall. Igår var det soligt och vackert, men det fanns även utrymme för ett oväder av rang. Regn av bibliska mått och ett åskväder som fick oss att jubla och stå på farstutrappan med öppna munnar. Där fick jag också uppleva mitt första blixtnedslag på någorlunda nära håll. Blixten tog en tall på andra sidan hagen och jävlar i min själ vad det lät och vad rädda vi blev! Det var skoj.
Vi har också fått njuta ett helt dygn av Bästa Carros sällskap. Det var ännu roligare och inte läskigt alls.
Nu tittar jag ut ur vårt stugfönster på en klarblå himmel och solen lyser på daggvått gräs. Vi ska åka till Flen och handla idag. Och till Endebols lilla handelsträdgård och köpa grönsaker till middag. Bra dag.

REGN HOS MIG

05:40 har jag gett upp insomningsförsöken. Det blev tråkigt därinne och Fredrik vill inte vakna och hålla mig sällskap hur mycket jag än suckar och hostar och har mig. Så nu sitter jag ute på verandan med mitt täcke. Det regnar, vilket är bra för svampen i skogen men mindre roligt för semesterfirarna. Fåglarna sjunger ändå i träden och på avstånd hörs suset från en och annan bil som far förbi på katrineholmsvägen. Och så hästarna som frustar i stallet på andra sidan hagen. Det börjar väl bli frukostdags för dom rackarna.
Om nån halvtimme är det meningen att Kerstin och Petra ska ge sig av till Skåne över dan med nån häst från Kerstins jobb. Kanske sitter jag kvar här och vinkar av dom.
Men dock inte med en trevlig kopp te i handen. Jag försökte men fick inte fart på kokplattan. Vet inte vem av oss det är fel på.

Tänk om jag alltid hade sömnproblem. Vad mycket bloggar jag skulle få!
Håhåjaja.

ÖRN

När jag bloggar på mobilen får ni ha överseende med stavfel och dylikt. Tangenterna är små. Och jag har syn som en mycket mycket gammal människa.
Annars är allt bra.

ENDAST MALIN ÄR VAKEN

Klockan är fem och jag ligger vaken i vår lilla stuga.
Känner mig lite lurad eftersom det är semester och då ska man ju som bekant få sova på mornarna. Men sömnen vill inte komma till mig hur jag än försöker.
Blir lite rädd att jag nu istället kommer vara trött och tråkig senare idag när Bästa Carro kommer över från Norrköping för att hänga med oss. Men det är inte mycket jag kan göra åt saken.
Vi fick ett fint mottagande när vi kom igår. En välkomstwhisky och sen direkt ut på hjortsafari. Pappa ville visa oss hjortflocken som korsar fälten här ute varje kväll klockan tio. Och mycket riktigt; när vi klev ut i hagen så stod de redan där och betade i Håkans vete. Ett sällskap av sju stucken. Det var fint. Sen tog vi en öl på vårt nya smultronställe, under en vacker ek i kanten av skogen med magnifik utsikt över skarestafälten. Sen var det tillbaka hem för unospel tills alla gick i däck vid tolvsnåret. Ja, alla utom jag då som fortfarande ligger vaken. Kanske ska jag gå upp och börja ställa oordning i vårt lilla stugkök?

Det var det hela.

ON THE ROAD AGAIN

Nu är vi ute på nästa roadtrip! Bella, Mattis,
Freddan och jag drar till Skaresta. Just nu väntar vi på
Fredrik i Fruängen. Det är spännande. Mest för mig och Mattis som
aldrig varit här förut. Lite som safari faktiskt.

Snart kommer vi Skaresta. Spar nån stänkare åt oss!

SPELLING BEE

En kavalklad! Fy tusan, det vill
man ju inte råka ut för!

HC

En liten kavalklad av High Chaparral-bilder!

 Nyanlända och redo att inta badstranden. I alla fall grodan i mitten.

Bellas lillebror Christopher var med, och mest cowboyleksugen av alla skulle det visa sig.

 Söta cowboysare på beachen.

 Vid ett otäckt tillfälle tog Mattis av sig hatten och visade hur han i Västerås bränt sin skalp så till den milda grad att det börjat läcka var och sårvätska ur huvudet. Det är sällan ett bra tecken.

 En kall cola på Cheyenne Saloon.

 Nästa  morgon, kittad och redo som vilda västerns sötaste cowgirl!

 Bella var skithet cowgirl, jag själv mer som en blek Pochahontas.

 Duell vid vattenhålet.

 Cowboy-visdom. Som för övrigt gäller män överlag.

 En tallrik tequila i Old Mexico.

 <3

 Christopher håller fortet i Mexico. Efter att ha blivit jagad av precis alla barn i hela nöjesparken.

 Mattis visar hur man skyddar sin älskade från onda indianer.

 Sen tog vi båten tillbaka till stan.

Och en tur på rånartåget förstås!

- PAUS -

En rapport från Nordeuropas sämsta bloggare! Vi har mellanlandat i Färjestaden. Igår firade vi in semstern på riktigt med grillfest tillsammans med Viksundsgänget. Nu återhämtar vi oss en smula, jag, Mattis och Bella, för ikväll blir det avfärd mot Skaresta. I en hel vecka ska vi stänga in oss i den lilla röda stugan i hagen. Bara jag och Fredrik.
Mina älskade ungar får samtidigt uppleva sina livs första husvagnsemester tillsammans med pappa och Petra i Dalsland. Jag tänker att vi alla har det precis så somrigt och härligt som man ska.

Glad semester på er!

CUZ I'M A...

Och i bilen spelar vi uppvärmningsmusik som den här, "jag-skäms-inte-över-min-white-trashiness-låten" med Gretchen. Sippar på en kopp vuxen-oboy.
Det börjar lukta Vilda Västern.

GIDDYUP!

I trebilskaravan åker vi nu söderut med destination
Värnamo och ingenstansorten Hillerstorp.
Big Bengt - nu kommer vi!

Måste för övrigt kolla upp om Big Bengt
fortfarande är i livet.
Fler hattrapporter kommer!

MIDDAGSKONVERSATION IGÅR

Jag: Jag kommer att sakna dig när vi är borta.
Fredrik: Ja, det kommer du. Och jag kommer sakna dig.
Elvira: Men mamma, du har ju mig!
Jag: Ja, det har jag.
Elvira: Men det är klart...vi kan ju inte hångla och så. Det är väl olagligt?
Jag: Ja, det är det faktiskt.
Elvira: Ja, jag vet. Det är olagligt för tjejer att hångla med varandra. Eller kanske inte olagligt, men i alla fall jätteäckligt!
Fredrik: Njae....

THROW ME A LINE GODDAMMIT.

Den uppmärksamme kanske har lagt märke till de nya små kryssboxarna under mina inlägg. Mina läsare är ju, hur ska jag säga...ungefär lika bra på att kommentera som jag är på att uppdatera nu för tiden. Och kanske är de få inlägg jag lyckas hosta upp inte heller värda att kommentera, vad vet jag.
Men nu finns små rutor. För jag tänker att kanske orkar någon i alla fall göra ett litet musklick? Visa att ni finns? Att jag inte ska hala bloggflagg för gott?

Kryssa att det är sköj, eller kryssa att det suger. Gör bara nåt.

2,600

Så många gånger har jag haft nånting att säga er via den här bloggen. Jomantackar!

Idag kan jag till exempel berätta att mina killar har åkt in till stora stan för att gå på bio. Transformers 3. I 3D. De var glada och uppspelta när de åkte hemifrån efter frukost.
Men Virus och jag hänger inte läpp för det. Vi har tvättstuga och däremellan packar vi lite. Imorgon bitti drar vi ju iväg mot kobåjsarland. Yiihaa!!

Här är några bilder från förra året, för att komma i stämning!

UTAN STRUMPOR & SKOR

Nu ska jag ta med mig Elvira ner till stranden.
Ungefär som pojkarna och flickorna i den här videon.
Fast ändå inte.

JO...

Typ såhär alltså.

Pft!

ABS

Idag har jag varit en duktig flicka. Morgonen och förmiddagen gick i städningens tecken. Sen skulle Elvira på kalas mellan 12 och 14. Den tiden spenderade jag på gymmet. Alldeles i min ensamhet och det var jätteskönt.

I veckan såg Fredrik och jag knivdödarfilmen Machete. I den sprang Michelle Rodriguez runt i nån liten läderbralla bärandes på tunga vapen. Jag frågade Freddan om det skulle vara okej om jag skaffade mig en Michelle Rodriguez-kropp. Och det tyckte han väl. Även om han sen la till att den övriga kroppen var okej men om jag också skaffade mig ett par Michelle Rodriguez-tuttar skulle han gå i sjön.

Men jag tror inte att han behöver oroa sig för varken det ena eller det andra.

LAWNCHAIR & SIXPACK

I november kommer Toby Keith tillbaka till Stockholm och Circus. Jag är inte dead set on going. Men rekommenderar gärna den här låten som är halvbra med en helfestlig video. Om livet in the trailerhood.

CHURCH

He he he, hell yeah!

UNTIL THE MAP TURNS BLUE

All we need this time of year
is a pair of shades and ice cold beer.

Amen.

AND IT STARTS NOW!

Men nu ska jag berätta nåt för er. För en liten stund sen gick jag på semester. Det är inte helt, helt hundra-procentigt eftersom jag ska jobba torsdag och fredag nästa vecka. Men jag väljer att bortse från det och omfamna semesterkänslan helt och hållet. Såna grejer ska man aldrig spara på. If tomorrow never comes, liksom.

Om en stund kommer mina barn. Freddans är redan här. Idag firar den yngste här i huset som fyller sex.
Och på måndag morgon, när Fredrik går till jobbet, då åker jag och barnen till det djupaste av Smålands skogar för en ny runda i vilda västern-parken High Chaparall. Vi åker tillsammans med mamma, Göran, Nettan, Hasse, Lucas, Mattis, Bella och Ludde. Det ska bli hur skoj som helst. Jag kan redan nu höra ljudet av klingande sporrar och vädra the sweet smell of knallpulver.

Men först och främst kamrater; skål för semestern!

I FRID

Bilder från förra fredagen.

 Världens finaste. Och de var så duktiga. Även om Gustav tyckte att musiken var alldeles fantastiskt sorglig och att det var lite jobbigt att se alla vuxna så ledsna. Men nu vet de hur det går till.

 Det är fint det där lilla kapellet. Alldeles lagom stort.

Prästen talade så bra om både det vackra och det svåra i livet. En stund satt jag där med mina tårar och tyckte att hans ord var mig så bekanta. Visade sig sen att Cina och Nettan vidarebefordrat till honom delar av den text jag skrev här i bloggen efter att mormor gått bort. Det gjorde mig väldigt glad.

 Alla de vackra blomsterarrangemangen tog vi med hem. Först hem till Cina och Tommy där vi alla samlades för lite mat och fika.

 Hjärtat från mamma och alla mostrarna.

 Där fick barnen också hoppa i poolen för att skölja av sig en del av allt det ledsna.

 Vi beundrade alla blommorna och enades om att det var nog med sorg i den här släkten nu. Det är dags för trevligheter istället sa vi och uppmanar nu till bröllop och bebisar!

 Cina och Tommys störtsköna tomt.

 En skål för mormor.

 Sen på kvällen åkte vi upp till Färentuna kyrka.

 Där familjegraven väntar på momor och den sista vilan. Så länge ställde vi ut alla blommorna där.

 Och den sista hälsningen från de fyra döttrarna.

Det var en lång dag, men jag tror att Elvira fick svar på de flesta av alla sina frågor kring allt det här svåra.

Och jag hoppas att det dröjer väldigt länge innan vi behöver göra det igen.

SOMEWHERE

Det var så fint allting igår. Precis så som vi tror att mormor skulle vilja ha haft det.

Jag kommer att visa och skriva om det, men låter oss få lite distans.

Idag gör jag lördag tillsammans med min man, hans barn, min mamma och våra två rara sommarpuckon från förorten.

Välkomna!