måndag 14 juli 2008

AND ALSO... YOUR SHOES

Det här är till Milla. Som troligtvis tycker att hon är den enda i hela väääärlden som inte har semester är. Kan jag kanske få försöka muntra upp dig med lite ljuva minnen?





Minns du...





...vår första kväll när vi faktiskt gick iväg en bit för att äta middag. Efter ett tips från den läbbige norrmannen med jättemustaschen. Och vi beställde nån sorts meny med ouzo som efterrätt. Och vi ville byta ut vinflaskan mot två öl och den hysteriskt spacklade servitrisen var tvungen att fråga chefen om lov. Och när jag till slut hade tvingat i mig den där mjölkiga ouzon fick jag mitt livs första raki och fick panik. Eftersom jag fortfarande var okultiverad och lite spriträdd (kom ihåg, det här var första kvällen så jag kastade rakin i rabatten. Det har jag ångrat en del sen dess. Jag skulle låtit dig ta den istället.

...när vi vandrade tillbaka nerför backen, samma första kväll, och för första gången fick se vår vän i vit skjorta stå på trottoaren utanför Restaurang Raki (otippat...) och ropa "Varför inte?" Vilket fick oss att titta på varandra och säga exakt samma sak. Vadå gå hem och sova. Men vi förklarade att vi bara ville ha en drink och när vi valt vår klassiker ur drinklistan behövde jag bara säga; "Well you're not gonna believe this..." Innan Andreas kutade iväg och blandade våra sex on the beach.

...fisken? Vinet? Och den lilla skylten som fick oss att grina.

...när en viss bartender la ner hela sin själ i en sexy pizza till oss. Och hur sårad han blev när vi inte kunde äta den. För att det var kräksdagen.

...alla de gångerna du var nära att drunkna. För att vi hade våra allra roligaste stunder i poolen. Som när Mario pratade i telefon och ropade "Camilla says hello!" Och jag fick hålla mig hårt i poolkanten för att inte hamna på 2.70.

...när den gamla mannen i vår supermarket så snällt bjöd oss på mentos den första morgonen vi var nere och handlade frukost. Innan vi lärde oss att borsta tänderna innan vi gick ut.

...förspelet? Och hur fantastiskt vackert det var att Ståle hade både Brad Paisley och Rascal i sin mobil.

...den där morgonen, jag vet inte vilken i ordningen, då jag glömt min ipod i baren. Och lite sådär lagom orolig frågar Cles efter min "baby", men den satt ju så klart i stereon där jag lämnat den ett halvt dygn tidigare. Plus att jag hittade alla mina hårklämmor på bardisken. Och Cles tittar på dig och säger; "And also...your shoes," och pekar på marken under våra barstolar.

...när vi flög över Slovakien, Bulgarien och Rumänien? Nej, för då sov du.

...när alla bordat planet för hemflygningen och kaptenen säger att vi ska få vänta minst tre timmar för att få lyfta. Och vi båda tänker exakt samma tanke. Hur vi bättre skulle spenderat de tre timmarna. På varsin solsäng med isiga Amstel där Cles frågar var tionde minut; "Girls! Everything ok?"

...hur jag inte kunnat ropa hittepå-ordet "Mansparfym!" något högre på flygplanet hem. Har Johan och Janne kommit på att de fick samma parfym förresten? Den var inte så god. Men det är väl vad man kan förvänta sig när man slår på stort och tjackar sin man väldoft för en hel hundring...



Lite, lite bättre? Snart åker vi till Mariestad. Det blir nog kul det oxå.








SÖNDAG

Nä. Men det var lugnt igår.

fredag 11 juli 2008

MONKEY SEE, MONKEY DO

Tittar på provtagningsremissen och ser att the good doctor prickat för leverprover. Oh lord. Plötsligt är jag mindre stolt och mer nervös över den där stenlevern jag byggde upp på Kreta (där vi räknade dygnet i dryckesintag snarare än tid - första ölen vid lunch, sista shoten i gryningen).
Men det är ju flera veckor sen nu. Och jag har ju tagit det lugnt sen dess... Skulle det, mot alla odds, uppstå några problem, frågor eller betänkligheter då hänvisar jag berörda instans till min livscoach. Camilla Jansson.

torsdag 10 juli 2008

SMART

Hur långt hann fem pojkar i E-Types ex-bil innan de blev stoppade av snuten? Exakt härifrån och till allén mellan Svartsjö och Kungsgården (han skulle visa bilen för mamma). Då hade de haft farbror blå i häcken en stund. Zeb var den lycklige som fick blåsa i polismannens trumpet. Grönt så klart. Vad tror dom? Att man kör på fyllan i en så fin bil? Pft.

Milla - tack min ängel! Är ju så klart sugen på att cruisa lite i DIN nya bil. Men ni arbetare åker ju så okristligt tidigt om mornarna. Bergis innan Lucas ens varit här och väckt oss!

TRYCK

Fördelen är att jag kommer få träffa Stenhamra hälsocentrals svar på Dr. McDreamy en hel del framöver. Nackdelen den att det är trist att anledningen är nåt så fruktansvärt osexigt och gammeltantigt som taskig puls och blodtryck.
I morgon - provtagning. För att se om jag har samma bekymmer som min bror. Och det har ju varit helt lätt att komma fram till vad det är...

För det kan väl knappast vara så att jag hade så hög puls... bara för att han är så snygg den där Adolfo? Nej. Jag tänkte väl det.

SKÖNHET



Man måste ju älska att Mattias och Skeden köpt en bil tillsammans för 160.000. Trots att ingen av dom har körkort. "Men det är ju asbra," sa pappa, "de vill ju i alla fall bara sitta i baksätet och dricka bira. Fatta hur många som vill köra runt dom i den där bilen!"

Och faktiskt. Det skulle till och med jag vilja. Den låter som en dröm. Och vet ni vems den är? Ända tills han hittar rätt papper och skickar dom till Mattias är det E-Types bil. Tungt.

onsdag 9 juli 2008

LITEN


Här är bebisen. Som bara piper och piper. För Buffy hajjar inte riktigt det här med föräldraskapet. Hon lyfter ur kissen ur den bäddade lådan, lämnar den på golvet och sen går hon ner och snackar med morfar i godan ro. Äter en massa mat och bryr sig inte ett enda dugg om den lilla som piper sina små lungor ur sig däruppe i garderoben.
Det är det här med gamla föräldrar. De har inte alls samma tålamod som de yngre.

tisdag 8 juli 2008

KISSE!

Vi såg inte så mycket av katterna där hemma hos mamma. De flyr alltid fältet så fort de hör mina små rara barn närma sig. De sprang in och ut några gånger men jag fick aldrig chansen att klämma Buffy på magen.
Men nu när vi kommit hem och jag hade landat i soffan ringde mamma. Och berättade att jag blivit mormor. En liten gul kattunge hade min gamla svarta tiger klämt ur sig. Det är ju helt ljuvligt, med den bittra baksidan att Buffy är en ganska gammal förstföderska och hajjar kanske inte riktigt vad det handlar om. Hon hade lämnat sin bebis uppe i sovrummet och knallat ner för att kolla på tv med mamma istället för att...ja, jag vet inte... embraca motherhoodet. Kanske löser det sig som av sig självt. Kanske kommer det fler bebisar. Kanske blir det bara sorgligt.

Linda - jag fixar både och!

FÖR JAG HAR BARA...

Finns det nåt tråkigare än att läsa bloggar där folk gnäller om sina krassa hälsotillstånd? So I won't. Sköt upp det där med att gå till doktorn en dag till (hur mycket jag än gillar dr. Almedas bumullspinne i halsen... risken finns ju alltid att man råkar ut för Roffes bomullspinne istället) och ska försöka bota ontet med ännu fler receptfria medel. Och krusbärscider. Det brukar mormor hävda. Att det funkar alltså. Mormor gick för övrigt i pension häromdagen. 66 år gammal lämnar hon psyket. Personalstyrkan, det vill säga. Grattis till det.
Det här med regnet ställer till det en del för Joels renovering. Och hans humör till följd av det. Han spanar i fjärran som en annan indian och säger saker som, Men du, ljusnar det inte lite där borta? Och sen börjar det regna utav helvete igen och då kommer han instampandes och svär och har sig. Lite som en fars är det.
Så i eftermiddag tar jag med mig ungarna och drar hem till mamma och Göran för lite mysmiddag. Ska kolla in hur min spränggravida katt och hennes dito syster ser ut. Dricka vin. Och kanske att jag tar med mig ett yatzy! För jag kom på att det lirade vi ju också där på Ölandsverandorna. Fast min mamma avskyr allt vad spel heter. Det var nog snarare mina rara mostrar som ställde upp där på Öland. I deras ögon är jag kanske fortfarande sådär fyra år och grinar så fort jag inte får som jag vill. Pft. Det gör jag ju nästan aldrig längre.

måndag 7 juli 2008

FROSTBITE

En vecka in i juli; ihållande hällregn och en temperatur kring tio grader. Stockholm - Välkommen hit! Ta med hela familjen!

Vädret suger stenhårt. Jag har feber och svinont i halsen. Johan håller på med nån sorts renovering och alla är på ett jävla humör. Fan, om det inte börjar likna semester i alla fall!
Försöker få fram lite av den där Ölandsstugekänslan genom att dricka vitt vin och Russchian som vi alltid gjorde på våra små uteplatser. Det funkar rätt bra. Vi frös oftast skitmycket då också.