SLUTET GOTT

Mina vänner. Nu gör vi ett nytt år.

Låt oss alla kalla det 2010.

Och vet ni vad jag tror. Jag tror att 2010 är vårt år.

Allas vårt år.

Goda nya äventyr.

God ny kärlek.

Vidare gott liv.

Och ett sannerligen gott nytt år.

Det är vad jag önskar oss alla.

PACKAD & KLAR

Vad säger ni? Ska vi ta och göra Skaresta nu?

Det är fanimej på tiden.

LIKE YOU DO

Jag fick Rebas nya skiva i julklapp. Keep on loving you. Många fina bitar.
Som den här.

PEEL

Det är inte det att jag inte vill hjälpa till. Jag erbjuder gladeligen min hjälp. Men då tittar han bara i fjärran, mumlar något om att han kanske säger till när det är dags att göra sallad och byter sedan raskt ämne.

Så då sitter jag kvar här.

ON PUBLIC DEMAND

Jag fick den här i julklapp. Någon i min omedelbara närhet är oerhört uppmärksam och snappar upp små subtila saker jag häver ur mig i tid och otid. Som typ, ÅHHHH, Robbie live at the Albert - den är så himmmmmmla bra men jag har bara sett den typ EN gång hemma hos Milla och jag skulle verkligen vilja ha den!
Sådana subtila saker.

Så jag fick den (tillsammans med Inglorious bastards/erds-filmerna som Fredrik har recenserat här) och jag har nu avnjutit den i min ensamhet under eftermiddagen.
Det är, i sanning, en samling fina bitar han sjunger, Robbie. Det är vackert så det förslår. Även om det inte riktigt är samma sak att se den utan grina, kramas och dricka ansenliga mängder alkohol tillsammans med Milla under tiden.

Men det blir kanske tillfälle?

PASCHA

Jag har min egen lilla Askungen här i huset jag.

Inga konstigheter.

GO NUTS!

Apropå olämpliga julkort. Vi skickade inga år. Vilket brukar betyda att man straffat ut sig inför följande år. Det vill säga, man får inga själv heller.

Men nu har jag funnit på lite inspiration. Håll utkik i era brevlådor när det börjar lacka 2010. Det känns som vårt år.

STATUS BULLERBYN

Vi är mellandagslediga och här råder sällan skådad mjukisbyxfiesta. Vi glider runt och är jävligt mysiga. För att kompensera vädret som inte är det minsta mysigt alls. Vad är grejen med plusgrader? Frickin' värdelöst är vad det är.

För övrigt har det nu gått flera dagar sen julafton och julen är för mig över på alla sätt och vis. Jag känner en tomhet inombords när jag tittar på julgranen som tappat sin initiala glans och värdighet, och när jag öppnar kylen och råkar slänga ett öga på någon gammal sillburk mår jag bara illa. Jag vill städa bort julen nu och börja med våren. Och jag börjar med bloggen. Tulpaner. Fan vad vårigt det är med tulpaner.

STEREO

Jag var nere i källaren tidigare idag och letade efter TP. Spelet visade sig vara spårlöst försvunnet men jag hittade den här istället. En vinylsingel featuring min mamma. Och 79 andra blockflöjtsspelare. Nu har vi tyvärr ingen skivspelare, men man kan ju tänka sig hur vackert det låter när 80 ungar spelar flöjt i kyrkan. Så vackert så man vill ha det hela förevigat på skiva.

De spelar en fin bit som heter "Förlåt mig gud". Kommentarer känns överflödiga där.

Året är 1970 och min mamma står här i den främre raden iklädd blå byxdress. Hon var snygg redan som 9-åring.

JULAFTON I BILDER

Gustav fick låna en läcker Burberryslips av en vänlig själ. Det var fint. Och den fick sitta nästan hela dagen. Mot att han fick tjuvöppna ett par julklappar.
Mattias var tvungen att mata sina facebook-fiskar. Annars skulle de dö. Precis som jesus gjorde.

Micke försökte få barnen att le mot sin mammas kamera.

Barnen tänker mest på klapparna under granen.

Ägghalvor. Mycket viktigt. Tydligen.

Vi har världens sexigaste tomte här i Bullerbyn.

Elvira "jag får alltid flest julklappar" Dubois

När man har fått nog med nubbe så har man.

Rolig grej. Mamma lovade bort Göran som tomte till grannarnas barnbarn. Han var sådär nöjd med det. Men vi andra fick två flaskor vin för besväret.

Det sedvanliga julbålet. Leksaksförpackningsplast brinner bra. Och ger svart, oerhört stickande, rök.

Kvällens sista bild. Äppeljuicen är slut.

Mamman vill gå och sova.

SO COULD ANYONE

Vi har pratat en del om vilken man tycker är den bästa jullåten genom tiderna. White christmas och Oh holy night osv.
Det här är min favorit. Det är fantastiskt hur något så vackert an komma ur någon så...mindre vacker.

WAR IS OVER

GOD JUL!

Jag hoppas att ni alla har det bra.

Och att ni får hårda paket.

KLASSISK STÄMNINGSHÖJARE

NIGHT DIVINE

Det är dubbel rapportering från samma hus. Men jag vill också meddela att alla julklappar är inslagna. Det är skönt att vara klar med det innan barnen somnar för en gång skull. Mina barn är uthålliga som få, och särskilt en kväll som denna lär det ju vara svårt att somna.

Mattias kom precis. Han hade med sig en tidig julklapp till hushållet. Ett Nintendo Wii. Han tycker visst att alla bör ha ett. Tack säger vi.

Nu jobbar vi vidare med stämningen. Med hjälp av Eric Cartman,

HÄR I VÅRT HUS

Här tummas det en smula på traditionen om att klä granen kvällen före julafton.

Det hela är oerhört stämningsfullt och snart är vi alla samlade igen.

Jag är själv inte med och klär. Överlåter det åt mormor och barnen.

Jag målar tånaglarna och dricker Farnese. Ett fantastiskt gott rödvin.

Tänker fortfarande inte på julklappar.

500 MILES

Baby, please come home

3 DECIMETER

Elvira sitter säkert på nypimpad trappa.

Det här börjar likna värsta pysselbloggen.
Yikes!

1.400

Apropå att kunna ha det sämre. Vi har varit ute i ett par timmar. Skottat, grävt fram den Ernstiga trappen (som snöade igen direkt), åkt i backen och promenerat runt skogen.
Nu har vi borstat av oss och gått in. Jag sitter i soffan och dricker varm choklad med rom och vispgrädde och har tryckt ner fötterna i ett fotbad. Jag är fantastiskt nöjd med tillvaron.

Och när jag har det såhär himla bra, då tänker jag nästan inte alls på att jag inte har köpt några julklappar än. Knappt alls tänker jag på det. Eller att jag inte köpt en present till min syster som fyller 18 imorgon. Det är jag också duktig på att blockera.

Åh vad trevligt jag har det här i soffan. Stressfritt, så att säga.

DJUPA TANKAR

Allvarligt talat. Det här med glitterglöggen. Det vill säga glöggen som är full av silverglitter. Hur bra kan den vara? För njurarna. Om man redan har problem menar jag.

Men hur coolt vore det inte att kissa glitter.

BABYBOY

Alltså. Jag går in i det här utan någon egentlig storfavorit.

Men visst är de söta.

Zekes.

NOTE TO SELF

Tydligen ska jag också lägga upp dagens läxa.

Bryt inte av den granrisgren som du håller dig i.

Man kan visst trilla.

DAGSRAPPORT

Vi har haft en fantastisk dag här i Bullerbyn. Vi började med seriös pulkaåkning i förmiddags. Jag, mamma och barnen hade galet kul i backen utanför dörren. Vi blev både ömma och trötta. Gustav hotade vid upprepade tillfällen att lägga upp min stjärtlappsåkning på youtube. Don't hold your breath. Där fanns ingen kamera. Som tur är.

Efter det urartade det hela sig i sedvanligt snöbollskrig. Det hann fortgå ovanligt länge innan det fick avbrytas på grund av tårar.

Sen kom vi på att korvgrillning i snölandskap är trevligt. Vi hade ingen tändvätska, men eftersom min mamma visar sig vara värsta pyromanen gick det bra ändå.
Det var sedan meningen att vi alla skulle åka iväg och fira styvkusin Mirs födelsedag, men på grund av olika anledningar kom inte alla iväg. Mamma, Göran och Elvira åkte iväg och vi andra tre blev kvar hemma. Hoppas att Mikaela och Kastro har överseende med detta.

Efter lite städning drog vi ut på promenad. Ner till sjön och runt skogen. När vi kom tillbaka hem var vi inte tillräckligt frusna för att gå in så vi bestämde oss för att Ernsta vår entrétrapp. Vi drog till skogen och hämtade hem en massa granris och fyllde en pulka med vinteräpplen från en obebodd tomt. Det är jättefint därute nu. Det gick inte att ta några vidare bilder så ni får helt enkelt komma hit och titta istället. Ni är alla välkomna!

Nu har jag bakat en chokladtryffeltårta och ska snart börja med middagen. Japp. Idag är det jag som lagar maten. Bummer. Men det händer... once in every blue moon.

Och ikväll mina vänner. Då tittar vi på final i Dansbandskampen. Inte sant?

DROVE ALL NIGHT

Milla min kära!
Jag fick vänta 35 minuter på en buss i Svartsjö. 20 minuter i Svanhagen. Sen fick jag vänta en och en halv timme i Stenhamra. På lämplig buss och sambo. Och jag är fortfarande inte intresserad av något körkort.

Vi är välpromenerade den här veckan. Så att säga.

LET IT SNOW

Dagens ord måste vara snökanon. Det är vad vi har drabbats av idag säger de på nyheterna.
Jag visste inte ens att det fanns något som hette så. Snökanon.

Det såg lite mörkt ut för oss ett tag när det gällde det här med att ta oss hem. Men det löste sig.
Jag tycker att det är fantastiskt trevligt med extremt väder och hoppas på fler snökanoner.

LESSONS IN LIFE

Nu ska ni få ett tips av mig. En viktig läxa att lära i livet skulle man kunna säga. Och jag vill att ni lyssnar noga och tar det från mig. Som lärt mig den svåra vägen.

Ponera nu att ni, som jag, bodde i ett helt fint men oerhört lantligt hus. Beläget en lång, lång sträcka ifrån bussens slutstation. Ponera även att ni inte hade något körkort. I likhet med undertecknad. Tänk er nu att det är en av vinterns första riktiga dagar med mycket snö, stark vind och bitande kyla. Detta till trots vill du utnyttja din tidiga dag som råkar infalla just denna frostiga onsdag. Du slutar tidigt du tänker att hey, det må vara kallt och vara en lång promenad men tänk så skönt att få komma hem i dagsljus!
Så vi ponerar att du tar bussen hem denna vinterdag. Du prickar in en av de få som går i endera riktining - du är på väg hem.

En viktig sak att komma i håg att ta med sig från jobbet en sådan dag?

Dörrnyckel.

NIX

Även om mina två kärestor nedan var rörande överens i sin bedöming angående tomtedräkten så använde jag den inte. Naturligtvis inte.
Tomtedräkt är för muppar. Och mycket små barn.

ELVA NÄTTER FÖRE JUL

Min mamma, en kvinna i sina bästa år som visar tydliga tecken på att ha humorn i behåll, tycker att jag ska ha den här kalasfina tomtedräkten på mig i luciatåget. Hon är helfestlig, inte sant.

Men jag säger såhär, ge mig en tillräckligt god anledning så gör jag det.

Annars är det den här stilen som gäller. Endast glitter och absolut inga andra lussiga tillbehör.

En sprudlande glad tärna. Det är your's truly det.

FÅLAR FEM

Imorgon är det den dagen på året då jag seriöst tänker över mitt yrkesval. Då det jag har valt, om än för stunden, faktiskt ger mig ångest.
För det finns ingenting roligt med att, som vuxen, behöva klä ut sig och gå med i dagisbarnens luciatåg. Dagisbarn sjunger inget vidare. Då är det visst upp till oss att kompensera det med våra spruckna frökenröster. Grr...

Men jag är i alla fall den av oss i personalen som kommer att ha flest familjemedlemmar i publiken. Både mamma, pappa, bror osv.

Fast jag vet inte. De kanske kommer lite för Elviras skull också.

SJÄLVASTE TOMTEFAR

Dagen till ära bjuder jag på min pappas favoritjullåt. Och ni får ha överssende med pisspoor ljudkvalitet.

SANTA

På Gustavshill har de mycket fina saker. Blommor och pynt och annat jox. De visar även på hur man kan dekorera lite fiffigt själv.

Den här tomten satt i riset utanför entrén. Jag tyckte mest att den var lite otäck. Som att en liten farbror krupit in under säckväven, dött och ruttnat bort, Allt som återstod var hans klädtrasor och brillorna på sned.

Men det är väl bara jag det.

I'LL BE DARNED

Jag kan bli tvungen att revidera mina åsikter. Ta tillbaka saker jag sagt. Och det är det absolut värsta jag vet. Näst efter pedofiler, kapris och ipred.
För jag hörde nyss EMD's svenska version av Halleluja. Och det var vackert. Jag fick nästan rysningar. Det lät som att de kunde sjunga. Har jag rätt? Eller börjar jag bli full?

HIPP-HIPP!

Så jag har vilat idag. Gjort minsta möjliga och samlat mina krafter till ikväll då vi ska iväg och fira fina moster Nettan som fyller 45. Jag har pysslat en ljuskrans till henne som hon ska få tillsammans med en lika hemsnickrad julgrupp och flaska vin. Jag är oerhört nöjd!

Hoppas att hon inte hinner läsa det här innan vi kommer fram.

PILGRIM

Vi hade en trevlig kväll med jobbet igår. På japansk restaurang i gamla stan. Även om jag inte var det trevligaste sällskapet då jag käkar knockoutpiller igen för mina risiga och smärtsamma njurar.

Så jag var nykter. Spiknykter. Men ändå vaknar jag upp, fortfarande svintrött och med dundrande huvudvärk.



Sobriety sucks.

I HÅR

Det här härliga anslaget står att läsa nere i Svartsjö. Det låter som en mysig kväll på Ölsta Folkets Hus.

Men vet bara inte om man ska ta med sin ljuskrona. Eller en fintandad kam.

LIKE GLUE

Fredagar är alltid köriga på kontoret.

CRYING SHAME

Det är sannerligen synd att det är arbetsrelaterat julbord en dag när man helst av allt vill åka hem och dö en smula i sin säng.

GÖTT

Idag ska jag förhoppningsvis se till att återstående av mina nära och kära ska få lite hett eftertraktat svinisvaccin i sig.

Man vill ju inte få grissjuka i kollektivet.

POPPIN'

Idag har jag fått nya piller. Starkare och över längre tid.

Allt för att hålla njurdöden stången.

GWR

Idag var jag med Elvira på biblioteket (jag har hunnit med mycket idag) och jag roade mig en smula med att läsa i Guinness rekordbok. Och fann en del märkliga rekord. Som der här. Om killen vars dröm äntligen gått i uppfyllelse. Efter sexton år. Drömmen om att skriva ut räkneorden 1 till 1 miljon. På skrivmaskin. Grattis världen!

Och det här rekordet. Jag har liksom fått för mig att rekordsättande ska vara lite festligt sådär. Ni vet, människor samlas, man hurrar och peppar nån mupp som ska käka så många kex som möjligt på en minut osv. Men det här. Hur peppande man det här gänget? Nu jävlar klättar vi upp på berget och sätter rekord grabbar!!

Jävligt märkligt.

Och den här killen. Som stoltserar med sin nya hand. Som han fått påsydd. Från en döing. Alltså jag vet inte. Om jag skulle varit så nöjd med resultatet. Eller är det bara färgmatchningen som är off? Solkysst vs lik. Liksom.

BLOSSA

I en tid då man sedan länge avskaffat barnaga och filar på likabehandlingsplaner för att motverka trakasserier av alla de slag är det för mig obegripligt att man fortfarande tvingar små pojkar att vara stjärngossar i luciatåget i skolan.
Ända sedan Gustav drog nitlotten som sådan har han haft ångest inför den här dagen som var idag. Visa mig den åttaåriga grabb som med stolthet tar på sig vit klänning, pappersstrut på huvudet och en blompinne i hand. Och ställer sig på scen. Jag tycker inte att det är schysst. Det var inte direkt med fjäderlätta steg och solsken i blick han knallade in i klassrummet för att byta om nu ikväll. Helst av allt ville jag ta med honom därifrån, säga, Vi skiter i det här Gustav - du är inte förtjänt av den här förnedringen. Men det gjorde jag ju inte. För att ibland anstränger jag mig, biter mig i tungan rent av för att vara som en rätt och riktig förälder.

Så han fick gå med i tåget. Och jag tänker att det är väl lite av en välsignelse för de här stackars stjärngossarna att de alltid får stå längst bak. Bakom söta bulliga tomtar och gapande tärnor så att det enda man ser är topparna av deras strutar och inte deras blossande kinder och skamsna blickar.

Det var ett fint luciatåg. De sjöng vackert allesammans, ingen lika högt som Elvira i publiken men ändå, och vi kom som i lite stämning trots allt. Och jag älskar min son, vad han än tar på sig - det handlar inte om det. Jag vill bara att han ska vara trygg, stark och säker i det han tar sig för, och jag vill tro att det är ingen i dumstrut.

ÖVERBORD

Min son är rar. Och från landet. Sist vi var hos Mattias i Vällingby var han ju fascinerad över sopnedkastet. Han trodde att det var en tvättmaskin osv. Höghus är för honom främmande.

Idag när vi var uppe i centrum och handlade var han mycket bekymrad. Han tänkte en hel del på det där med den låsta porten. Hur ska vi då komma in i Mattis' hytt? frågade han vid flera tillfällen.

Hytt - lägenhet - vad är egentligen skillnaden däremellan för en liten pojke från landet?

MJAU

Är det bara jag som tycker att det räcker med rapporteringen om Tiger Woods' utomäktenskapliga affärer nu? Vi har fattat. Killen gillar att ligga. Med andra än sin fru. Först var det en. Sen tre. Nu har man tappat räkningen.
Tiger Woods har haft 18.000 älskarinnor. Hälften av dom är tydligen porrstjärnor. Är det någon som bryr sig längre? Den allmänna uppfattningen är väl ändå att som äkta fru drar man gränsen vid en. Porrstjärna.

Det här känns svårt att slingra sig ur. Även om man är vida känd klubbsvingande man, döpt efter stort kattdjur.

SNÖVIT PT II

Snövit åkte ut. Tydligen tog hon för stor plats. Hon var i vägen.

På något vis både hoppas jag och fruktar att samma sak ska hända mig.

STORA SKOGEN

Men hur det än är så är jag trots allt steget före papperskossan för jag har ju faktiskt valt ut en bok som vidrör den känslomässiga dialogen mellan barn och vuxen. Detta gjorde jag naturligtvis i GOD tid. Det vill säga direkt efter det förra personalmötet när vi fick den här läxan. Naturligtvis. Jag kommer inte dragandes med nåt hastverk inte.

Min bok handlar om en trollfamilj. En aning dysfunktionell sådan. Vi har en ensamstående trollmamma, en alkoholiserad trollpappa och en liten trollpojke som saknar en kärnfamilj.

Den är känslomässig på så många plan den här boken så det är inte klokt. Jag är mycket nöjd med mitt val.

Och det kommer jag att vara. Ända tills föreskolepsykolog och specialpedagog trycker på stora EEEEEEEEEEE!!-knappen och totalt underkänner mig, undrar vart fan jag har haft huvudet de senaste träffarna och vänder sig till Snövit för lite substans istället.

Men fram till dess - inga bekymmer.

LIVEBLOGG!

Jag har slutat för dagen. Kan man tro. Men i själva verket har jag bara en timmes glapp innan personalmötet drar igång. Vi ska fortsätta prata om vägledande samspel i förskolan. Man ska redovisa vilken barnbok man plockat med sig som på ett tydligt sätt visar på den känslomässiga dialogen mellan barn och vuxen.

Men det är om en timme det. Än så länge är det bara jag och Snövit i personalrummet. Snövit är den stora kossan som vi gjorde av papier mache. Som går att mjölka genom en diskhandske som hänger ner ur hennes tunna till mage. Den Snövit.

Jag tänker lite, att om man ska vara krass så har nog Snövit, som är gjord av hönsnät och tidningspapper, mer att tillföra till det här mötet ikväll än vad jag har.

FEVERISH

Jag pratade nyss i telefon med min pappa. Jag trodde att han var på jobbet, men icke. Han hade tvingats åka hem i morse och nu låg han nedbäddad i sängen. Han var febrig och risig på alla möjliga sätt. Svinis, konstaterade jag snabbt. Så som jag gör.
Och plötsligt börjar jag ångra att jag tog den där jävla sprutan. Jag vill också insjukna hastigt. Tvingas åka hem och lägga mig i sängen. Det låter bara trevligt i mina öron just nu.

ALL FINE BY ME

Julmusik finns som bekant i mängder. Somligt är riktigt bra, och annat (som det man får avnjuta i Görans bil) är mindre dito.
Jag bjuder här på min favorit från förra året. Aldrig är julmusiken så vacker som när den kommer med glädjens budskap.
Något till er alla att värma er med i det råkalla mörkret som vi kallar vinter här i vårt avlånga land.

LIVEBLOGG!

Live & direct från sovrummet. Det här gör jag exakt just precis nu. Så kallad multitasking med datorn i knät parad med ny musik på tv:n.

Och nu är jag klar med det.

AJ

Vet ni vad som händer när två hyfsat frekventa bloggare flyttar ihop?

Jo. Den ena får skrivkramp.

JAG ÄR SÅLD

EMD (Danny och "De andra två som ser likadana ut") visar här upp ett skivomslag där det, i bild, syns att dess intäkter går direkt till välgörenhet. Det här är tre bilder som säger, "Hey, kolla in oss. Vi är tre goa sköna killar som bryr oss. Vi sjunger om julen, direkt från våra hjärtan till Stadsmissionen. Spring och köp - vi har svårmod i blick."

INTE HELT LÄTT

Att få fyra barn att vara stilla samtidigt. Men det är mysigt. Och de orkade baka en hel stund.

JINGLE

Mina barn sitter med tindrande ögon och värmer med lite glögg. De väntar spänt på att Milla, Ludde och Lucas ska komma. Det är julbaksdagen idag. Det här blir bra.

EN AV MÅNGA

Bra grej med att bo i Bullerbyn?

Trädgårdsmästare.

THE LADA OF DEATH, OF DEATH I TELL YA

Mattias och jag är ju uppvuxna här i Bullerbyn. Det har varit fint och bra på alla sätt och vis. På vägen hit ner passerar man den här ladan. Dess övre del har en lustig form, den är liksom rund och vi har alltid kallat den för circusladan. Det låter ju glatt och festligt och vi aldrig fruktat den på minsta vis.

Sen flyttade Fredrik hit och redan första gången vi åkte förbi utropade han något i stil med, Åh fy fan, vilken dödslada! Och sen dess heter den så. Dödsladan. Han är rädd för den och det smittar liksom. Jag tycker kanske inte längre att den är så festlig utan mer skräckfilmsläskig.
Och framför dess dubbeldörrar (med dödsgallret, som han säger, ovanför) står en spann (inte en hink, nej en spann är det) med blod. En spann med blodet från barnen som slaktas därinne.

Han har livlig fantasi. Det lilla livet.

XMASPYSSEL

Ännu en körig dag på kontoret...

FRÄS

Den som av någon anledning googlar "svinis" måste ju komma direkt till min blogg. Men det faktum att jag skriver ordet ofta är ingenting mot hur ofta jag använder det i tal. Varje gång någon i min närhet hostar eller snorar lite drar jag mig reflexmässigt undan en aning och säger det för mig själv. Jag liksom väser. Svinis.

Hosta och snor är ganska frekvent förekommande in my line of work.

WHEN WET

Jag tar tillbaka det där om att jag inte hade ont i armen efter sprutan. Men förlorad nattsömn känns fortfarande en smula bättre än att åka på svinis.

Jag är ensam hemma i Bullerbyn. Förbereder mig för en promenad till Svartsjö. Får rapporterat att det är halt ute. Bra att veta.
Lyssnar på Birds of St. Marks med Jackson Browne och Kärlek är ett brev skickat tusen gånger med Håkan. För att det är fina bitar. För att jag har en fin känsla i kroppen. Som inte ens svinis biter på.

Är det inte fint, så säg.

PRIVATE NOTE

Milla! Vi kommunicerar ju som allra bäst via bloggen. Hur känns lördag? Funkar det för dig och mina favoritstyvsöner?

Och tar du taxi till Bullerbyn?
Det dricks ju rödvin nu för tiden.

SPONGE

Idag, praise the Lord, har jag fått mitt influensavaccin. Ni förstår vad det betyder va?
Jo, att jag är injicerad med svinis. Att svinis nu rider min kropp.
Jag behöver få min panna baddad. Det är vad jag behöver.

Men den där förlamande smärtan som min vänsterarm ska drabbas av, den väntar jag fortfarande på.

HARU LEG?

När man går in på aftonbladet.se och ser att den översta bilden är taget ur något sorts sportsammanhang då kan man vara säker på att inget av värde har hänt i världen. Om toppnyheten handlar om ishockey - hur intressant kan det då vara att läsa de underfallande artiklarna. Oftast bryr jag mig inte ens om att ta reda på det men nu ikväll scrollade jag lite trots allt.
Och då kan jag läsa mig till att Fadde rasar. Dörrvakts-Fadde rasar på äkta kvällstidningsmanér. Han är upprörd över att Arla på sina mjölkpaket liknar dörrvakter med dinosaurien stegosaurus. Att de båda är (var) korkade med stor kropp och liten hjärna.

Själv tycker jag att det här är fantastiskt roligt men hänförs av två saker. A) att Aftonbladet över huvud taget tycker att detta är värt att skriva om. Och B) att Fadde faktiskt kan läsa.

MED LUVA

Idag var jag på skämsvaruhuset ÖB och bunkrade lite schampo och prylar till storhushållet. Jag har inte varit där på länge och blev lite överraskad av vad som fanns i deras välsorterade sortiment.Billig var den jäveln också.

DAGENS LÖP

I rest my case.

PANNLAMPA

God morgon Sverige! Nu gör vi tisdag - en fantastisk dag.
Jag tycker att vi börjar med en rask promenad i beckmörker. Det har väl ingen dött av.