DRIVE SOUTH

Det är även den sortens torsdag när jag räknar ner de sista timmarna tills jag får hem mina barn igen. Även om vi imorgon, efter jobb och skola, inte alls åker hem utan direkt till Skaresta. Det är ljuvlig Skarestahelg som väntar, förhoppningsvis i sol och plusgrader. Men sånt ska man inte ta för givet.
Ett annat stort plus är att Milla och grabbarna följer med oss dit ner för första gången, det blir kanon!

I nuet dricker vi fantastiskt gott rödvin och väntar på att Freddan ska tända grillen.

K-HEM

Tjolahopp! Det är torsdag mina vänner. Just idag flyttar min pappa och Göran iväg min syster Marlene till första egna boendet i Vällingby. Vilket betyder att det nu står 2-2 mellan Stenhamra och Vällingby i syskonstatus. Matchen står och väger, så att säga.

Mattis, det här håller inte. Det är dags att komma hem till landet nu.

PINO

Idag hade jag den stoar glädjen av att få bonuslåna mina barn en stund efter skolan och jobbet. Vi joinade mormor, köpte glass och skyndade hem för lite soffmys.
Vi började prata om helgen och det kom upp att det är den 1 april på fredag. Gustav hoppade upp; "Vadå? Är det ny månad på fredag?" Vi sa att ja, så är det och han sjönk lättad ner i soffan.

"Vilken tur," sa han. "För imorgon är det min tur att dra lappen i almanackan i skolan. Och om drar den dagen det blir ny månad måste man slicka på den där lappen och det är skitäckligt och pinsamt!"

Det tyckte jag  var rart. Hur man kan glädjas åt de små sakerna i livet.

Nu - föräldramöte.

HIT ME

Idag är det internationella Britney Spears-dagen! Hur firar ni?

Själv kollar jag in lite gamla klassiker och tänker nu bege mig ut in honor of.
Iklädd ett par Uggs, risigt hår, svagt psyke och en oplanerad graviditet. Men! Med mitt anseende
räddat av tighta och välproducerade popmelodier.
Heja Britney!

VESPA

Speaking of which. Igår hyrde vi den här filmen. The American. Med The George Clooney. Jag har haft en förkärlek för den gode George sen han spelade Dr. Ross i Cityakuten och låg runt i gröna scrubs. Fantastiskt trevlig serie.
Den här filmen var, hur ska jag säga... en smula låg. Han säger inte mycket, herr Clooney. Nåt ord var sjunde minut. Men däremot spenderar han filmens första helminut i Dalarna i Sverige där han bland annat under denna korta sekvens hinner skjuta ihjäl Madickens pappa (Björn Granath).
Sen får man mest se honom fila på ett vapenbeställningsjobb och befrienda en präst och en prostituerad. Fortfarande utan att använda särskilt många av sina ord, och det är ju starkt.

Ni som brukar bli upprörda när jag avslöjar hur saker och ting slutar (Johanna) kan andas ut. Jag har inte en susning då jag somnade nånstans på mitten. Och det känns i retrospekt som en helt korrekt prioritering.

WINDEX

Hemma och gästspelar lite mellan jobb och...mer jobb. Vi har avdelningsplanering i eftermiddag. För att planera inför föräldramötet som vi har imorgon kväll. Ingen rast och ingen ro.

Så jag har ägnat min tidiga eftermiddag åt städning här hemma. Här kan man städa och städa utan att det märks nåt vidare. Det blir aldrig tråkigt, så att säga. Men det är lika bra att hålla igång tänker jag. För det är när man sätter sig ner och börjar känna efter som den ohyggliga tröttheten rullar över en. Och det tänkte jag spara till ikväll när vi ska se på film. Som jag brukar.

KÄRLEK

Fast jag började inte grina där. Det gjorde jag när mamma berättade att hon vaknat upp härom natten och känt sig en smula döende, väckt Göran och sagt; "Om jag dör ska Malin ha Dolly-biljetterna!"
Och Göran han hade svarat, utan att tveka, "Okej. Var ligger dom nånstans?"

Det är ju supertragiskt och jättefint på en och samma gång.

CMT

Fredrik skrev i sin blogg om hur jag och mamma satt i soffan och grinade till känslosamma musikvideos i fredags. Och han överdrev inte. Vi bölade verkligen.
Bland annat till den här 90-talshitten av hockeyfrillelegenden Travis Tritt.
Rullstolsburen Vietnamveteran träffar drömkvinna - skapar företag tillsammans - drömkvinna blir gravid - drömkvinna råkar ut för hemsk olycka - drömkvinna dör - liten bebis överlever. Klassisk countrystory.



Faktiskt är det så. För den här fina biten med Tim McGraw (som vi grinade till sen) är helt inne på samma tema.

STATUS

Nu har vi betalat räkningar, hubby och jag. Och det är väl sällan superfestligt. Men vi väljer att gå vidare med livet.
Hur gör vi då, kanske ni undrar. Jag vet inte hur andra gör men vi slänger oss i soffan med en flaska vin och en hyrfilm. Och sen en top notch-middag på det. För idag har vi vår första barnlediga kväll på evigheter. Och den enda mötes- och sällskapsfria kvällen den här veckan. Så vi ger oss själva den äran.

Gymmet finns ju kvar liksom.

THE DARKNESS

Nu släcker vi lamporna gott folk. En timme in the name of vår miljö.
Det fixar vi.

STATUS

Idag har jag kollat in Gustavs innebandyderby. Man måste beundra det här laget och deras aldrig sinande kämparanda trots att de aldrig fått uppleva känslan av en seger. Idag torskade de med 10-0 och man kunde ha önskat att de i alla fall skulle fått spräcka nollan.
Men det är sekundärt, jag är bara glad att ha fått spendera lite bonustid med barnen i anslutning till matchen, tanka upp lite extra på pussar och kramar.

Nu befinner vi oss hos mamma och Göran i Färjestaden. Fredrik har satt en gigantisk köttgryta på långkok och åkt iväg med Göran för att hämta hem Mattis, Bella och Ludde. Ikväll är vi samlade!

Nu hejar vi på Gnaget!

EVERY OTHER

Sura, sura torsdagskvällar när man nattar underbara barn för sista gången på en vecka.
Bara att hoppas att veckan utan dom går lika fort som den med. Så att jag snart har dom hos mig igen.

Idag hämtade Gustav själv Elvira och tog henne med upp till mig på jobbet. Och han hade tappat en tand på lunchen. Intill den han tappade nyss, så att han har en jättestor mongoglugg. Och vi har haft torsdagsmys med våffelfest. Och de har nyss somnat i sina sängar. Och imorgon åker de till pappa.

Och jag saknar dom redan.

<3

MEOW

Igår kväll låg jag i sängen och betraktade adhd-katten när han höll på och for runt högt och lågt över hela övervåningen. Vi började prata om hur han varit på väg att trilla ner för trappen flera gånger men ändå alltid klarat sig. "För katter landar ju alltid på fötterna," se den ena av oss. Och "Katter har ju nio lov," sa den andra.
Det slog mig hur snedfördelat detta är. Varför har just katten tilldelats båda de här fördelarna i livet? Borde inte rimligtvis det här med att ha nio liv tilldelats något djur som inte alltid landar på fötterna?! Kanske hunden, eller för all del leguanen, borde få det här försprånget med nio liv då dessa arter inte verkar ha någon tendens att landa på fötterna då de släpps från höga höjder.

Eller är det bara jag som arbetar med barn och har fastnat för hårt i rättvisetänket.

AND WE'LL GO DANCING TONIGHT

Nog om det.
Den 24 maj spelar Emmylou Harris på Circus i Stockholm. Det är stort och jag skulle väldigt gärna vilja se henne. En av countryns grand old ladies. Som sjöng tillsammans med Dolly och Linda Ronstadt back in the days. Och som gör den bästa och mest hjärtskärande versionen av Love Hurts ever recorded.

Jag har sett Emmylou Harris spela en gång förut. På Vattenfestivalen, jag tror att det kan ha varit 1995, precis i begynnelsen av min livslånga romans med countrymusiken. Jag hade ingen större susning om vem hon var innan spelningen, men efter den var jag hooked. Jag gick direkt från konserten till Åhlens City och köpte det nysläppta albumet Wrecking Ball, som jag nyss hört spelas, från början till slut, live. Skivan kom att bli the soundtrack of my life under många perioder under de följande åren, och jag lyssnar fortfarande på den då och då. Tidlös musik. Det är vad den är.

$

Jag kan även läsa att WHO 2009 sänkte sitt rekommenderade gränsvärde i byggnader till 100 Bq/m3, då nyare forskning visat hur skadligt radonet är. Däremot kommer man i Sverige inte att sänka gränsvärdet till de av WHO rekommenderade värdena då det inte anses "samhällsekonomiskt" att göra så.
Haha. Sverige alltså.

CHECK

Jaha. Lungcancer.
Inte värre än så alltså.

THE SHINING

Just nu funderar jag lite på det här med radon. Inget man gör varje dag kanske.
Jag skrev förut om den lilla radontanten som var här i november och hängde upp mätdosor i vårt hem för att kolla upp radonhalten. Och hur jag, bättre sent än aldrig, skickade tillbaka dosorna till tanten i början av mars.
Idag fick vi hem resultatet av den här mätningen. Nu är jag på inga vis någon expert på radon eller strålning över huvud taget, men jag kan redovisa vad jag med enkelhet kan utläsa av resultatrapporten jag fått.

Här finns bland annat gräns- och riktvärden för radongashalter angivna. Dessa är:
200 Bq/m3 (Becquerel per kubikmeter) - Årsmedelvärdets gränsvärde för vilken byggnadslov erhållits efter 1981.
200 Bq/m3 - Riktvärde för utrymmen där människor stadigvarande vistas.
400 Bq/m3 - Nivågränsvärde för arbetsplatser.
Här går även att läsa; "Om radongashalten (årsmedelvärdet) i bostäder och lokaler där personer stadigvaramde vistas överstiger 200 Bq/m3 bör det bedömas som olägenhet för människors hälsa." och "Enligt boverkets byggregler 94 får radongashaltens årsmedelvärde i ny byggnad inte överskrida 200 Bq/m3 i rum där personer vistas mer än tillfälligt."

Ni kan säkert gissa vart jag är på väg med det här. Vad låg då vårt årsmedelvärde på?
Vi landade på ett medel av 300 Bq/m3 i hela huset. Vardagsrummet hade ett medel på 390 Bq/m3 (+/- 50) och sovrummet låg på 220 diton (+/- 50). Med tanke på informationen ovan känns det inte helt stabilt. Eller? Är jag kinkig?

Längst ner i protokollet kan jag läsa:
"Om man bor i egnahem och radongashalten årsmedelvärde överskrider 200 Bq/m3 kan man få bidrag för att sänka radongashalten. Bidraget söks hos länsstyrelsen innan sanering kan påbörjas. För kostnad man haft innan ansökan beviljas inga bidrag."

Nu ska jag googla det här med radon och se hur det kan påverka vår hälsa. Om man vaknar upp självlysande en  morgon, eller vad som nu händer.

WHY WAIT?

Det måste vara vårsolen.

KALLA KRIGET

Idag var jag med Elvira på hälskokontroll hos skolsköterskan. Hon blev vaccinerad, kollade längd, vikt, syn och hörsel som bilden visar ovan.
Både min mamma och jag har gjort samma undersökningar på samma skolsköterskemottagning under vår tid i Stenhamraskolan. Elvira är alltså tredje generation som infinner sig, och det är väl rätt fantastiskt i sig...

...men än mer spännande är väl att inredningen fortfarande är densamma.

Men Elvira blev i alla fall godkänd i sin besiktning.

MELODY

Det är härligt att vara så rysligt gammal som 30 och ändå fortfarande ha möjligheten att bocka av grejer från sin Saker-jag-aldrig-gjort-förut-lista. Det har jag precis gjort.

 Jag har, för första gången i mitt liv, byggt ihop en cykel. En rosa cykel som i begynnelsen bestod av den här konstiga klumpen och tusen små delar till.

 Men som till sist blev såhär fin och helt rätt och riktig! Efter rätt hårt slit och även del hårslit då framgaffeln under en period satt bakvänd och inget stämde alls.

Vill tillägga att jag även har spänt en handbromsvajer. Jag vet inte riktigt vad det innebär, eller ens med bestämdhet vad jag gjorde, men jag vill ändå gärna att det ska framgå.

Men viktigast av allt, och mest belönande, är att Elvira blev såhär himla glad över sin splitternya hoj!

FIX

Fredrik har en tendens att, ofta ganska omotiverat, slänga in bilder på lättklädda kvinnor i sin blogg. Som HÄR till exempel där han skriver om söndagen som den stora tvätt- och städdagen, illustrerat med en bild av en smutsig och nästan naken ung kvinna.
Det här kan man tycka vad man vill om, men faktum är att Fredrik tillskriver sin ökade läsarkrets all den här nakenheten han bjuder på.
Är det möjligt, tänker jag. Är bloggläsarna så små och enkla människor?

Kommer det att rassla till i min räknare nu?

AND I CAN NOT GET ENOUGH

Efter timmar av ihärdigt söndagsvårstädande av huset är jag mycket nöjd med mig själv. Elvira och jag gick iväg till Konsum för införskaffa pricken över i:et i ett vårfint hem; ett stort lass med tulpaner. Elvira valde lila och jag papegoj.
Nu är här rent och fint i varenda litet rum, och jag spår att det kommer hålla i flera timmar minst.

Som ett litet PS noterar jag att den fruktansvärda Spring För Livet-låten från melodifestivalen ligger på femte plats på Digilistan. Alltså den femte mest nedladdade låten i Sverige under veckan som gått. Det gör mig en smula beklämd. Min egen sexåring skulle kunna skriva djupare text än så.
Men sen tänker jag på att solen skiner från en klarblå himmel och jag går vidare med livet. Det går aldrig att vinna över Svenne.

ROB & AL

Nu, mina vänner, ska jag utfärda en varning å allmänhetens vägnar. Det gör jag inte ofta, men det är ju såhär att livet är kort och tid är dyrbar, och jag tycker inte att någon ska ägna ett par timmar av sin åt TV4's söndagsfilm. Righteous Kill kan lätt vara något av det sämsta jäkla skit jag någonsin har sett (Göta Kanal 3 är som vanligt utom tävlan) i hela mitt liv.

Det är bara ett tips. Gör något bättre av söndagkvällen.

LONLEY WORLD

Ahhh.
Så ska det låta.

THIS IS ENTERTAINMENT

Tittar på inledningen av Körslaget i TV4. Fan. Don't stop believing som är en sån jävla bra låt.
Annars.

JUST

Idag tar vi vårt decimerade fotbollslag och åker iväg för att göra hufvudstaden osäker. Det blir nog sköj!

Jag vill även, för ordningens skull, få noterat i protokollet att jag idag har riktiga kläder på mig och fejjan full av sminkprodukter. Så.

FÄSCÖN

Egentligen borde jag visa med en bild, men det visar sig att jag har lite självrespekt kvar. Istället ska jag berätta om dagens, eller rättare sagt kvällens, outfit.
Det finns de som klär upp sig om fredagkvällarna, ger sig ut på byn, hoppas på att få ligga eller vad det är nu är man siktar på.
Själv har jag radhus, man och fyra barn i olika åldrar utfördelade på våra två plan. Jag har trots allt tagit en dusch och det här är vad jag nu har på mig,
Svarta haremsbyxor - HM
Gul tunika (nattlinne??) med papegoja eller nån annan jävla fågel på - KappAhl
Tokrosa chenillesockor - City Gross
Jättestor morgonrock i fleece - Freddes

Jag är så sjukt het. Uppkrupen i soffhörnet när barnen tittar på film och går bananas över fredagsmyset. Det är fantastiskt skönt!

Och det där med liggandet. Det är jag inte så orolig över.

COUSCOUS

Mamma och jag tog en sväng till gymmet efter jobbet, men det var seeeeegt idag! Så vi körde en timme sen gick vi till Konsum istället och handlade lite grejer till en god middagssallad.

En fantastiskt god laxsallad blev det. Avnjuten med en kall öl till. Precis vad man är värd efter hårt gymmande.

WINDOWS

Det finns en mängd olika saker som är trevliga att hitta i sin brevlåda. Det kan vara paket, avier om pakethämtning, födelsedagskort, utbetalningskort, inbjudningskort, trevliga små brev från fina vänner. Allt sånt är uppskattat. Nåt som inte är lika uppskattat är dagens brevlådeskörd. Hua!

Det är lite ruskigt när breven klumpar sig såhär.

Och framför allt tungt för brevbäraren.

NEEDLES & PINS

Min tatuering på ryggen har kliat som en mf:er, men nu finns där bara en enda skorpa kvar som jag tippar kommer trilla bort any day now.
Tänker på det här med gaddning. Det här var min tionde, men jag har aldrig förut gjort någon som tagit mer än typ 40 minuter att färdigställa. Den här blommiga skallen tog nästan fem timmar. Och det kan jag säga, att de första tre timmarna var inga problem alls. All linjedragning var absolut hanterbar. Men sen, när det skulle fyllas färg i redan trasig hud, då blev det en del bitande i kinden och naglar i underarmarna. När Fredrik ville vara rar och hålla min hand i det här läget, och jag svarade genom att slå bort hans hand och inte ens titta på honom, kände jag hur hela grejen påminner lite om en förlossning. Man glömmer bort mellan gångerna hur ont det gör. Tills man väl befinner sig mitt i det. DÅ minns man. Någonstans i skedet vill man bara dö för det känns som en rimlig utväg och ren befrielse.

Men när det är över då är man så sjukt stolt och nöjd.

AIN'T NOTHING

Riktigt rövgäng i Halv åtta hos mig den här veckan. Trist.
Nu ska jag titta på Familjen Annorlunda och glädjas åt att vi i alla fall inte har tio barn. Än.

OH THRILLING!

Dagen idag. Jag har jobbat, tränat, lagat middag for one och nu dött en smula i soffhörnet. Fryser som en tok (trots att vi nu har supersköna 17 grader här inne) och har pulat in lifesavern vetekudden under kläderna. Tänker att Fredrik ska hinna hem innan den kallnar.

That's it.

AFTERMATH

Vi hade en kanonkväll hos Janne igår. Trevligt sällskap, god mat och dryck och lite melodifestival. Den samlade åsikten var att vad som helst fick hända bara inte Danny vann med sin skitlåt, och det gick ju vägen.

Vi kom hem någon gång runt tre, men jag var oerhört klok och drack en massa vatten (också) under kvällen och är pigg som en lärka idag. En lärka som visserligen sov till 12:30... Men nu har vi ätit god frukost och ska bege oss över till gymmet om en stund. Herregud vilka friskusar!

HET SOM EN KAKELUGN

Ibland kan den bästa stunden med en festkväll vara den man har innan. När man fortfarande är hemma och fixar. Målar nagalarna, fixar håret, dricker lite vin och spelar sina favopartylåtar. Det är förväntan i luften och bästa känslan i kroppen.
Det här är den stunden. Och Spotify shufflar fram den här partyklassikern. Mayhem. Jag har bloggat den förut. Lite retsamt tillägnat den min bror som varken tycker om låten eller att jag envisas med att spela den vid festliga tillfällen.
Så idag tillägnar jag låten mig själv. Och alla andra som just nu bygger på lördagskänslan.

BURKES

På Facebook, ute i kanten där man kan läsa diverse annonser, gör man reklam för en ny tv-serie. Harry's Law heter den och ska börja sändas i Kanal 9. Jag har aldrig hört talas om denna serie, men i annonsen skriver man; "Harry's Law är den nya följetongen från USA som du inte får missa!"

Jag fastnar vid ordet och tänker för mig själv. Är det inte väldigt längesen man hörde någon referera till en serie som "följetong"? Det är ett fantastiskt roligt ord tycker jag.

Vilka följetonger följer ni?

SAT

Det är lördag och Fredrik har just åkt iväg för att återlämna sina barn. Detta är stort på så vis att det betyder att vi ikväll är barnfria en lördag. Något liknande har inte hänt sedan Gustav Vasas tid och vi gläds en smula. Dessutom ska vi få gå på fest utan att behöva ordna den själva. Det är Janne Jansson som ska fira sin aktningsvärda ålder och det ska bli sköj!

Och nu, när jag har ett par timmar för mig själv så ska jag vrida upp musiken så in i heleve högt och städa först mitt lilla hus och sen mig själv.

På återskrivande.

WRITE MUCH?

Vet inte om någon noterat detta, men jag är fantastiskt obra på att blogga just nu. Det bara händer inte. Jag har haft hektisk och kärleksmysig barnvecka - jag skyller på det.
Ska se om det kommer upp nåt framöver som är värt att rapportera om. Det är inte omöjligt.

RINSE

I lördags, under tatueringstillställningen blev jag helt förälskad i Bellas hår. Eller snarare i doften av hennes hår. Som en blond dröm gled hon runt här och spred den ljuvligaste väldoft med sitt nytvättade hår.
Vet inte hur många gånger jag begravde min näsa däri (stackars oskyldiga flicka...) och lovordade hennes hårprodukter. Men vad jag vet är att igår kom min mamma förbi och med sig hade hon en liten påse. "Det här är till dig. Från Bella," talade hon om. Underbara Bella! I påsen fanns en uppsättning av det shampoo och balsam hon använder. Till mig.

Kärlek.

SCOOP

Apropå vårt pundarkök. Imorgon ska vi få det här charmiga hålet igenfyllt av ett nytt fint skåp. Hålet har tjänat lite som vår återvinningscentral för att dölja den här extrema fulheten. De förra briljanta hemmasnickrande hyresgästerna hade diskmaskin och lämnade köksskåpet att dö en långsam men effektiv fuktskadedöd i förrådet, så nu blir det nytt!

Frågan är nu bara var vi ska bygga vårt berg av papp- och plastpåsar när den här guldplatsen plötsligt försvinner.

CRAFT

Gustav hade med sig det här trollet hem idag. Från träslöjden. Och när jag luktade på trätrollet då var även jag tillbaka där. I slöjden. Filandes på min mjölkhållare. Livrädd för svarven. Lagom rädd för Nisse Schneider, vår slöjdlärare. Sjungandes Mr. Big's hit To Be With You.
Så luktar trollet.

TJING!

Idag har vi varit på studiedag hela dagen och lärt oss viktiga saker. Barnen frågade vad vi lärt oss. Hur man ska arbeta på vårt jobb, svarade vi och de tyckte att det var konstigt att vi inte redan visste det. Och det kan man ju sannerligen tycka.

Och utan min vetskap hade Fredrik sms:at med Gustav under dagen. De hade gjort upp planer om att spela Super Mario på Wii när de kom hem. Det tyckte jag var fantastiskt gulligt. Men de tyckte inte att det var så fantatsiskt gulligt när den tråkiga mamman tvingade Gustav att göra sina läxor först.

Nu är det snart pyjamasmys i soffan och Halvåtta Hos Mig.

IN WAITING

Vi har fått ett litet kylskåp till låns. Det står där mitt på golvet med en massa grejer på som inte får plats där i. Ser ut lite som det är en fräck ungkarlslägenhet vi bor i. Eller en sunkig pundarkvart. Det beror lite på hur man väljer att se på saken.

NOT SO COOL

Vi är utan kylskåp och det är en smula irriterande. Någon gång under gårdagen eller natten slutade kylskåpet att fungera och detta upptäckte vi imorse. Det var bara att börja tömma. Fredrik ringde upp någons sorts fastighetsjoursnubbe som inte alls var lockad av att åka ända ut till Färingsö. Det är ju fint väder, lät han hälsa och sa åt oss att ställa ut våra kylvaror.
Och det funkade ju alldeles utmärkt. Under dagen. När det var ett par plusgrader. Men nu är vi nere på sex minusgrader och sjunkade. Det lirar inte så väl ihop med mjölk, yogurth, smör osv. Risigt läge vid frukostdags imorgon bitti, så att säga.
Nu ligger våra kylvaror i kylen på jobbet istället. Där de också måste hämtas imorgon vid halv sju så att jag kan mata mina barn.

Det är tur att vi bor nära.

THE INK IS DONE!

Här följer fortsättningen på bildreportaget av vår kanonhelg.

Bläcket har sannerligen flödat och jag är del i en synnerligen tatuerad familj då alla mina fyra föräldrar gaddade sig, mina tre syskon, min sambo, min svägerska, hennes bror, ja och så vidare.

 Först ut igår var Bellas bror Christoffer. Göran lyckades somna när han tatuerades i fredags och här ser det scenariot ut att upprepa sig. Men så fick han också sitta en stund...

 ...för att få till den här hyllningen till mamma och pappa!

 På övervåningen hade moster Mia riggat sin nagelsalong. Milla var en av hennes kunder.

 Pappa var glad att vara under nålen

 han hade omsorgsfullt valt ut det här coola vikingavildsvinet.

 Elvira ville ha smink som matchade hennes Hello Kitty-tatuering

 Tre fina killar med balla döskallar

 Marlene klippte och rakade i köket. Gustav var velig men till slut blev det en mohawk.

 Kerstin fick först sin gamla Ådi ifylld på nytt och sen ett ryggmotiv. Carpe Diem ville hon ha. "Är det inte coolare på svenska?" tyckte Martin.

 Och så rätt han hade!

 Min mamma valde att tatuera in Axel på sin axel. För att hedra sin farfar, sin pappa, sin son och sin dotterson som alla delar det namnet.

 En annan som hedrade sina söner, inte bara genom att raka bröstet, utan även genom att föreviga deras stjärntecken där på var Janne. Det var smärtsamt lät han meddela.

 Men allra mest nervös, för att inte säga livrädd var den här tjejen. Min lillasyster Marika som skakade som ett löv. Och vad tatuerade hon?

 Jo ett M. Precis som jag, Mattias, pappa och Marlene (som fick sin idag istället) också gjorde. Kärlekstatueringar då vi alla börjar på just M. Marika ringde till Marlene efteråt och talade om att kändes som att elda på handleden med tändare. Stämmer ganska bra faktiskt.

 Coolaste kärlekstatueringarna gjorde Bella och Mattis dock.

 Bella fick en tjejskalle med hennes eget karaktärstecken i rosetten, rött med vita prickar.

 Medans Mattis killskalle fick en mohwak. Precis som han själv. Plus att Martin fyllde i tribalerna han har på sidan av huvudet. Det såg helt fruktansvärt plågsamt ut och några tårar trillade på min lillebror.

 Och allra allra sist ut idag var Fredrik. Som kunde bekräfta att det här med brösttatuering var riktigt smärtsamt.

Men vill man bli fin, får man som bekant lida pin!

Nu har Martin, Ira och Tequila åkt tillbaka mot Värmlands skogar.

Och vi börjar fundera på vad vi vill tatuera nästa gång...

HALVLEK

 Martin sätter upp sin vardagsrumsstudio

 Skissen som han gjort till mig

 och den färdiga tatueringen!

 Göran var tvåa. Här blir han av med sin oskuld.

 Och såhär snygg blev hans hammare!

 Sen var klockan ett och det var sovdags. Fredrik fick en ny kompis i Tequila.

 Idag var barnen först ut.

 Gustav skulle såklart ha en skalle som mamma.

 Elviras tur!

Hello Kitty, vad annars?

Och nu kör vi vidare! Huset är fullt och stämningen är på topp!

KLAR!!

Yeey!! Den är så jävla fin!

Och Martin är så jävla duktig!

Min bror säger att man inte är tatuerad förrän man har en döskalle.

Vad säger du nu då?

Satan vad tatuerad jag är!

GET INK DONE

Hörrni små vänner! Det börjar seriöst dra ihop sig till tatueringeseventet! I helgen smäller det och jag uppmanar alla som ännu inte tagit steget, alla som är lite småfega men ändå sugna att bara låta det ske!
Maila iväg er skiss till Martin (bam200sx@gmail.com) och kom över i helgen.

Vill även påminna om att min syster, Marlene the frisör finns på plats med sina grejer och klipper hår för blygsamma 150 spänn skallen. Och min moster, Mia the nageltjej finns också här och gör naglar i gelé eller acryl för kanonpriset 500 kronor/set. Fredag till söndag finns vi här!

Vi ses.

EXERCISE

Idag har jag varit på gymmet och tränat i en och en halv timme. Det var skönt!
Jag är också väldigt kär och fantastiskt glad i min sambo.

Ovanstånde är två exempel på den sortens statusuppdateringar på facebook som folk stör sig allra mest på. Sånt som handlar om träning och kärlekslycka. Så jag skriver det här istället. Ni får gärna bli bloggstörda, men jag håller fejjan clean.

RADIANT

För ett par månader sen kom det någon liten och gammal hemstickad tant hit, från Ekerö Bostäder enligt egen utsago. Hon hängde upp små dosor i vårt hem som skulle mäta radonhalten här. Någon sorts ventilationsfråga. I de lägenheter som fått sina badrum på nedre plan renoverade hade man påvisat lägre radonhalt, berättade hon. Fredrik, som är en lustig kille, frågade om det skulle snabbare att få badrumsrenoverat om det skulle visa sig att man hamnade över gränsvärdet. Det tyckte inte tanten var lustigt alls, och den chansen var inte att räkna med, det var klart och tydligt.

Dosorna skulle vi ha här under ett par månader och i början av februari skulle vi stoppa de små rackarna i en foliepåse och sen i ett förfrankerat kuvert. Allt detta lämnade hon här och jag tänkte för mig själv att februari är en hell of a long way away, och risken var väl inte överhängande att vi skulle komma ihåg det här.

Mycket riktigt. I förra (eller kanske förrförra?) veckan ringde radontanten på min mobil och efterlyste sina dosor på ett inte allt för trevligt sätt. Jag lovade naturligtvis att genast springa iväg och posta dom. Och sen hände något annat...

Imorse när jag klädde på mig fick jag syn på den ena dosan som hänger på baksidan av vår sovrumsdörr. Jag fick lite panik och samvetskval gentemot tanten, samlade ihop dosorna och la dom i hallen.

Kanske hade jag även postat dom idag. Om jag bara hade hittat kuvertet och foliepåsen. Har faktiskt ingen aning om var de är någonstans. Och vilken stund som helst ringer arga radontanten igen...