12

Samt ett grattis till Tyskklands motsvarighet till Amy Diamond som lite överraskande tog sig hela vägen till seger igår. Nonsenspop is the shit. Tydligen.

LÖV

Jag har fått rosor av barnen, som gått till Konsum och handlat alldeles själva på morgonen.

Ja, bortsett från Gustav som sovit hos en kompis och inte kommit hem än. Men han tycker nog att jag är en okej mamma ändå.

Och jag vill skicka kärlek och kramar och virtuella rosor till min egen världsbästa mamma som för tillfället befinner sig i Grekland med sin syster. Men jag tänker att det är nog inte hon så ledsen för.

EXCUSES EXCUSES

I Expressen greppar man efter halmstrån. I trogen kvällstidningsanda. Gamla slappa halmstrån.

Enough already.

Det viktigaste är ju inte att vinna, som bekant.

SCRAM

Jag har gjort äggröra till min (okej, väldigt sena) frukost. Gustav ville genast vara med och dela.
- Har DU gjort den här? frågade han.
- Jaa...
- Men den är ju god!

Hjärtevärmande. Ibland får man redigera lite i sitt eget huvud för att det ska bli som en riktig komplimang. Men det räknas också.

SICKLY

Ligger fortfarande kvar i sängen. Min sambo curlar mig och jag låter honom. Han är därnere och frukostmatar flocken. Jag ligger för vidöppet fönster och luftar mina risiga lungor. Funderar på vad man ska göra med den här dagen.

Igår fick jag hostmedicin som gjorde susen en liten stund. Slocknade som ett litet barn i soffan, men fick aningen störd nattsömn då Elvira började tokkräkas. Jag hoppas att vi har sett det sista av den sjukdomen nu. Vi är alldeles för många i den här familjen för att klara av några större utbrott av magsjuka.

TWO CENTS

Aftonbladet skanderar om "Schlagerfiaskot". Och det är att ta i lite kanske. Sveriges bidrag framfördes väl efter bästa förmåga, mer går inte att göra. Det var ett tufft startfält, även om ett par av bidragen som gick vidare kanske var aningen mindre välförtjänta än vad Annas lilla skulle ha varit. Men så är det. Det vilda-västern-röstas i Europa, hur kan man inte veta det? Än idag? Hur kan man bli förvånad?

Det är så vansinnigt lustigt med hur vi alltid räknar med att det ska gå bra för oss. Varenda människa tar för givet att det ska gå vägen för Sverige. Att banan är sopad för oss. Vi röstade fram ett ganska ovärdigt bidrag till den här finalen, och det får man sota för nu. Anna gick vidare en hel del på gamla meriter och sentimentala skäl. Vi vet att hon fick Idol-juryn att gråta med sin gitarr och sin sjal och sin darrande stämma. Vi vet att hon kämpade med sitt höga hårfäste i Idol men ändå inte nådde ända fram. Vi vet att hon hellre ville göra "sin egen grej" istället för kommersiellt crap. Vi vet att det var det hon nu gjorde i Melodifestivalen. Vi tycker då att hon ska få revansch gå vidare med sin finstämda bit. Vi ser en poäng och fin mening med det. Resten av Europa, on the other hand, har ingen aning om de här grejerna. Och de bryr sig inte ett smack heller. De ser en nervös liten flicka som sjunger mjukt om att hon vill gå sin egen väg här i livet. De tycker säkert att det är fint. Sen säger de tack, nästa! och gnuggar händerna över vulgopop, trallvänliga nonsensmeningar sjungen på ryssbruten engelska till beats man kan stampa i jordgolvet till.

Jag tror inte att vi någonsin kommer kunna slå oss fram i det här sammanhanget igen. Vi får inte vara med i klubben, så att säga. Men vi kan ju i framtiden göra vad vi kan för att komma så långt som möjligt. Till att börja med genom att inte längre låta folket rösta. För det är vi sannerligen rent usla på.

KITTEN

Idag efter jobbet gick Elvira och jag hem till Tina för att titta på kattungarna som föddes igår natt. Och det var sannerligen tre små och söta krakar som rymdes utan problem i handflatan. Satan vad det är rart med djurbebisar. Och tur, i sig, att de var tingade alla de här tre. För annars hade jag genast greppat en. Och det vore dumt för katter är ju egentligen inte alls festliga djur.

Jag tänker mammas katt Elsa. Drygare än en jätteflaska med yes.

OCR

Nu ska jag betala räkningar. Detta gör inte mig till en happy camper. Verkligen inte. Jag kan sannerligen behöva muntras upp sen.

Med ett Ellos-lån. Eller lite glass.

GRAPE

Kom hem från jobbet. Noterar att Fredrik har köpt lite mer vin. Beställningsvaror den här gången. Trevligt. Finns goda skäl att införskaffa den där vinkylen nu.

SYRUP

Jag har varit en duktig flicka och gått till doktorn och andats en smula. Fick dunderhostmedicin utskriven, och det är ju trevligt. Det otrevliga är att jobba till halv fem och sen ta med barnen på bussen till Ekerö för att hämta ut eländet. Det lockar inte alls. Kanske skjuter jag på det en dag eller så...

BIG SPENDER

Rätt ska vara rätt. Det pratas mycket om Fredde och hans vininköp. Men, in all fairness to him, så köpte han faktiskt en del öl också.

BITER IHOP OCH GÅR TILL JOBBET

Jag är inte på topp direkt. Ska se om jag får träffa en läkare idag och kanske få någonting mot djävulshostan. Den har tagit knäcken på mig.

Det här har alltså ingenting med jobbkryssningen att göra. Jag vill bara göra det klart.

N OUT

Vi är hemma. Jag är trött. Det var en trevlig resa, vi fick en hel del gjort på en näst intill folktom Silja Galaxy.

Och Fredrik köpte vin han. Gjorde skäl för sina tatueringar, så att säga.

Jag återkommer när jag fått min skrivförmåga tillbaka.

SOMEWHERE TROUBLE DON'T GO

Kamrater. Nu har jag piffat, pyntat och packat. Snart druckit upp mitt peppvin. Nu gör jag det. Nu tar jag båten till knivlandet.

Be för mig.

MUST

Facebook föreslår att jag ska gilla "Vi som gillar julmust" eftersom "Many who like Magnus Betnér like this". Vilken märklig kombination, inte sant? Betnér och julmust. Jag passar på musten.

Klickar på krysset. Och går vidare med livet.

STEP UP TO THE PLATE

Jag fixar och donar. Och vill samtidigt upplysa den ofrälste om attMiranda Lambert har släppt tre skivor. Kerosene. Crazy ex-girlfriend. Revolution. Och alla är de fantastiskt bra.

Det var bara det.

CHICK

Idag äter vi chicken a la king till middag. Ni vet att det är Freddan som är kingen i det receptet va? Låt det inte råda några tvetydigheter om den saken.

Till det dricker vi vitt (vin till oss - mjölk till barnen). Ett glas iskall njursten. Bereich Nierstein alltså. Bag in box, godkänd av vinkungen själv.

DET ÄR JAG

När vi separerade, Johan och jag, gjorde vi en clean uppdelning av barnen, av vår tid med dem. Varannan vecka har vi Gustav och Elvira hos oss, fredag till fredag. Och det har fungerat bra. Man har sin vecka, sin tid, och man planerar för den. Sätter oerhört stort värde på den. Har höga förväntningar, det är så mycket man vill ha ut av den och snabbt går den. Vips så är den där lilla, lilla helgen borta och de fem korta veckodagarna har seglat förbi. Snabbare än någon hann ana. Och alla gånger blev det kanske inte sådär perfekt som man, i sitt huvud, hade planerat. Man ska ha fredagsmys, och allas förväntningar på det här fredagsmyset är höga. För man vet att det dröjer två veckor till nästa gång och därför ska den här kvällen bli så jävla bra.
Men så ballar det ur ändå. Någon är trött. Någon är grinig. Någon är både och, och på så vis blir det bara pannkaka av alltihop. Jag drabbas alltid av så vansinnigt dåligt samvete i de där stunderna, för att det är vår tid, vår korta tid, och den är så förbannat viktig. Jag känner mig usel när vi bråkar och tjafsar. Ofta känner jag att jag lägger mig med flit i dusterna, låter barnen vinna över mig, bara för att "mammatiden" inte ska slösas bort på bråk och dålig stämning. Ingen ska vara arg och ledsen - alla ska vara nöjda och glada. I en veckas tid. Ni förstår själva att det inte fungerar. I verkligheten.

Just nu är Johan bortrest. I över tre veckor får jag ha barnen hos mig. Det känns så fantastiskt lyxigt! Jag får ha dom hos mig utan att, på något vis, ha andan i halsen, rädd för att gå miste om något av allt det där som jag planerat i huvudet. Om det första fredagsmyset kajkar ur behöver jag inte grina över det, utan kan istället se fram emot nästa. Det finns tid för en massa oerhört glada och mysiga stunder, men det finns även utrymme för "Vad du är dum mamma!" och en del "Jag tycker att du kan gå till ditt rum och fundera på ditt beteende en stund". Det finns tid till att göra mycket, men det finns också tid till att göra ingenting under långa stunder utan att bli stressad och få dåligt samvete över det. Det finns tid till att låna ut barnbarnen till mormor en natt, något som jag annars är restriktiv med, det är min tid. Nu finns tiden, i massor, och jag njuter varje stund.
Tre veckor är lång tid. Självklart saknar de pappa. Och pappa skriver att han saknar barnen. Det förstår jag.

Den enda som för ett tag har allt, som inte behöver sakna något - det är jag.

SUNNY SIDE UP

Har smort in mig med Hawaiian Tropic tan enhancer. En av fördelarna med jobbet - man får vara i solen på arbetstid. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med de ömma fötterna. Som inte får vara i solen men som heller inte kan vara strump- eller skobeklädda.

Vilka oerhörda problem man har.

TELL ME WHY I DON'T LIKE...

Nattsömn må vara överskattat. Men hur festligt det än är med sömnbrist så kommer vi nog inte vara lika nonchalanta med tvättstugebokningarna i framtiden.

Nu gör vi den här dagen.

REDS. ANM.

Jag vill gå och lägga mig med gott samvete. Det var drygt av mig att skriva sådär. Alla på firman har givetvis lika stor chans att få till det.

Jag är inte någon att vara förmer på något vis.

PAST MIDNIGHT

God kväll kamrater. Klockan är 00:47. Hoppas ni sover gott. Vi väntar på tvätten som är klar till halv två ungefär. Det är bara idioter som tvättar vid den här tiden en söndagnatt måste ni tänka, och det är korrekt. Men, som man säger, sova kan man göra när man blir gammal. Huvudsaken är att man har rena kläder med sig på jobbkryssning.
Är det några som har god chans att få ligga på jobbresan så är det väl vi. Även om den största delen av tiden på sjön naturligtvis kommer att ägnas åt utvärdering och reflektion.

LÖVAD KRANS

Igår blev vi bjudna på midsommarfest i Viksund. En inbjudan för två vuxna och fyra barn inklusive sovplaster. Sovplatser är bra när man ska gå på fest med barn.
Midsommarpoolparty hemma hos Cina och Tommy låter alldeles fantastiskt trevligt och vi ser fram emot detta.

Och vi hjälper gärna till med tipspromenaden! Tipspromenadfrågor är lite av vår grej.

1,700

Fredrik har en ny vän hemma. Alla Fredriks vänner är nya för mig. De har gått den stora husesynen. Rum för rum. Och det är först nu efteråt när jag går in i sovrummet som jag ser att den nya stora vaselinburken står bredvid sängen.
Det beror ju förstås på att vi båda är nytatuerade och att man nu för tiden använder vaselin och inte helosansalva på tatueringar.

Men det känns som att det är lite sent att komma och påpeka det nu.

SKODD

Fredrik åkte till stan före mig igår och hade lite time on his hands i väntan på mig. I min akuta sommarskobrist hade han erbjudit sig att köpa ett par ballerinor åt mig. Jag har aldrig lejt någon att köpa skor åt mig förut. Jag är en manisk självshoppare. Men jag har stort förtroende för Freddan. Av god anledning.

När vi sedan möttes i Solna fick jag en påse med två skokartonger. Med två par synnerligen fina

ballerinaskor i.

Ni vet hur vissa killar är fullständigt okapabla till att shoppa. Om de inte förses med en utförlig lista som de sedan följer slaviskt och inte på något sätt bortser ifrån.

Sån är han verkligen inte.

VASELIN

Igår var det tatueringsfest hemma i Martins egna lägenhetsstudio. Det var trevligt. Och smärtsamt. Ni kan läsa allt om Fredriks förlorade tatueringsoskuld HÄR.

Och jag fick också göra. Det jag allra helst ville.

Det gjorde något helt vansinnigt ont. Jag har tatuerat ganska många olika ställen på kroppen men inget kommer i närheten av tatuering-ovanpå-fötterna-smärtan. - Men Malin, du har ju fött barn! skanderade den samlade uteslutande manliga publiken.
- Mmmm, sa jag. Och fortsatte bita mig i kinderna.
Fantastiskt fint blev det. Ett F och ett M på varsin fot. Martin berättade att det skulle ta 600 år för kroppen att bryta ner och byta ut den tatuerade huden. Det känns lagom.

How long do you wanna be loved

Is forever enough

Is forever enough

TJUT

För den intresserade (är detta månne mitt första rödvinstips?) detta är vad vi drack ikväll. Pascual Toso Alta Reserve. 219 välinvesterade kronor.

SUMMAN

Vilken fin kväll ändå. Middag med Milla och alla våra barn. Grillat och ett fantastiskt gott rödvin. Och sen, när Jansson-trion gått hem då kom Marlene över och gav Gustav och Fredrik nya fina sommarfrisyrer. Jättesnygga är dom!

Vad bra vi har det.

BBQ

Snart kommer Milla och grabbarna hit. Vi ska grilla och mysa lite. Det är faktiskt på tiden. Sååå... dags för mig att göra sallad.

08:27

Känns som att det kan bli småvarmt idag, eller vad tror ni?

DISGUISE

Idag är det maskerad på förskolan. Jag är inte bra på utklädnad. I stor och clownig utsträckning. Men se här. En hatt och en av Freddes skjortor och vips är jag en helfestlig farbror!

Fast Elvira säger att jag ser en som en "rappartjej". Det funkar det med.

LIKE HE LOVES ME

Jag lärde mig något nytt igår. Hillary Scott i Lady Antebellum här ovanför är dotter till Linda Davis. Och det säger er ingenting. Men mig massor. Linda Davis turnerade med Reba på 90-talet och spelade in, inte mindre än, tre duetter med densamma. Varav denna blev en klassiker under samma årtionde.

Countryvideodrama när det är som allra bäst.

AMARONE

Först pussar han på vinet. Sen på mig. Allt är i sin ordning. Ingen Chill Out i sikte.

XAVIER

Men han kommer att bli arg på den där rubriken. Det är inte så att han har köpt Chill Out. Han skulle inte dricka Chill Out ens om han fick betalt. Mycket betalt.
Dyra rödviner. Bättre rödviner. Det är vad han dricker. Och har lärt mig att dricka.

Jag vill bara att inga oklarheter ska råda kring detta. Då blir det ett jäkla liv.

CHILL OUT

Fredrik är på väg hem. Om en stund ska jag gå till bussen och möta honom. Han har köpt mer vin än han kan bära.

Ibland måste man ställa upp.

SNÄCKA

Jag skulle nyss ta upp en knepig fråga med Elvira som sitter i soffan framför Barnkanalen. Jag kröp upp bredvid henne och började som jag brukar;
- Vet du vad? Hon släpper inte tv:n med blicken, svarar bara;
- Nej du, jag vet ingenting. Förutom att du sitter här och älskar mig.

Högljudd som ingen annan. Envis som väldigt få. Men klok som en liten uggla. Det är min lilla flicka det.

SLEMLÖSANDE

I förrgår natt hade jag vansinnig hosta. Så pass att jag nästan avled. Då inte av själva hostan utan till följd av sömnbrist. Och inte på det bra sättet. Hosta är ett jävelskap. Både att drabbas av själv och att behöva lyssna på. Detta påverkade dock, som tur var, inte min sambo eftersom han kan sova genom precis allt. Både på gott och ont.
Hur som helst, den där hostan hängde kvar och igår på rasten gick Fredrik till Konsum och köpte de olika sorters hostmedicin som deras apoteksskåp hade att erbjuda. Sen kom han och tvingade i mig en shot. Samma sak i går kväll. Jag blev serverad en dos hostdämpande på sängkanten.
Och jag gör mig till. Gör fula miner, tvekar och fånar mig. Säger, nej, jag vill inte - det är så himla äckligt!
Men det är ju bara ett spel alltihop. För i själva verket är jag ju bara så fantastiskt glad att jag har honom. Och att han bryr sig så.

ETA

Jag läser om den här bussolyckan på Färentunavägen. Alldeles här i närheten. En turistbuss har vält med 32 pensionärer ombord. Minst en har avlidit och många är svårt skadade. Det hela är mycket tragiskt.
Jag läser aftonbladets rapportering. För att det är dit jag vänder mig för substans. Fortfarande. Och som alltid efterlyser man läsabilder från platsen. Man vill se skadade. Man vill se drama. Man vill se räddningstjänsten använda the jaws of life för att komma in i vraket. För det är nyheter. På riktigt.
Men man har väl inte lyckats något vidare. Däremot har man vittnesuppgifter från en av de första bilisterna att passera olycksplatsen. Man har pratat med honom. "Det var folk som haltade." Så säger han. Det är den uppblåsta titeln på artikeln. En buss välte. Minst en människa dog. Många skadades. Ambulanser har kört i skytteltrafik. Och här har vi en livs levande man som såg haltande offer på platsen. Vi fattar att en svår olycka har inträffat. En tragedi för de inblandade, deras anhöriga och i säker följd säkert även för bussföretaget. Vill vi ändå läsa detta? Om haltande trafikoffer. Behöver vi det?

Är det inte riktigt rövig rapportering? Eller är det bara jag.

FISKPINNE

I stort sett de enda gånger jag lagar mat, det är när Fredrik är borta. Som idag. Och då lagar jag mat lite som ett barn som blir frisläppt i föräldrarnas kök utan övervakning. Jag letar mig fram i skåp och lådor i jakt på verktyg som jag gissar mig till finns där. Testar effekterna på spisen och ugnen. Lär mig av mina misstag. Lagar mer på tur än på erfarenhet så att säga.

Det går sådär. Och varje gång har jag lika svårt att fatta. Att jag gjorde det här varje dag förut.

I'M A LITTLE DRUNK

Det här är Lady Antebellum. Finfin ny countrygrupp. Ingen nyhet för den som kollar The CMA's. Men nu ser jag att det görs rekklam för den här gruppen i Spotify. De Europalanseras visst.
Så nu slänger jag upp den här fina biten. Innan den blir spelad åt helvete av nån jävla Rix Mix svensk usel radiokanal som specialiserar sig på att förstöra musik.

KORTEN PÅ

Här ligger vårt köksbord i sin låda på vardagsrumsgolvet. Och hånar mig. Tar upp plats, är i vägen och jävlas. Och vi liksom jobbar runt det. Fortfarande utan att prata om det.
Men nu tänker jag såhär. Att jag ska fanimej skruva ihop skiten. Skruva ihop det och ställa ut det på uteplatsen. Och sen FINE om det blir förstört på ett par veckor av ihållande (och sedvanligt) svenskt sommarregn. Då kan jag i alla fall kasta det med gott samvete för att det faktiskt är trasigt.

2-3

Nu ska jag säga väldigt lite. För det här är än så länge bara rykten, och jag vet hur det är med rykten i den här hålan. Man kan säga "meningsskiljaktighet" och få tillbaka "inbördeskrig" efter fem led och en vända genom Konsum.
Men som det låter så har två stycken ur Stenhamarskolans fritidspersonal sagts upp då man anser att de saknar adekvat utbildning. Tydligen har man i skolans ledning helt plötsligt börjat se saker enkom ur utbildningsperspektiv och bortse totalt från personlig lämplighet. Detta rör mig och mitt barn på så vis att den ene av dem råkar vara min sons absoluta favorit, och har så varit sedan skolstarten, i ett personalgäng som annars varit sådär stabilt. Detta gör ju naturligtvis att jag skiter fullständigt i om killen är utbildad sopåkare eller takarkitekt, när jag kan se med mina egna ögon och genom mitt barns att han är alldeles perfekt på den platsen han befinner sig - mitt i ett kaos av alldeles för många 6-9-åringar.

Jag kommer att visa mitt missnöje, milt sagt, och bestrida detta på de enkla sätt jag kan. Så som jag hade hoppats att man gjort för mig om det var jag som fått sparken från mitt jobb på grund av bristande utbildning. Vilket min chef är sin fulla rättighet att göra. Men så vänligen låter bli.

CIRCUS IN TOWN

Jag fortsätter min bildbloggning med ett par iakttagelser från ett cirkustält.

I särklass mest aplåder fick den här lilla bröstmuskelfestivalen. Alldeles fantastiska saker gjorde de med varandra de här pojkarna.

Lite otäck läderklädd man med balanssinnet i behåll

Jonglerande/sockervaddsförsäljande syskontrio.
Blondinen där i mitten sumpade käglorna tre gånger. Undrar vad cirkusstraffet är på det.
Vill kanske inte veta.

Kanske fick hon sova med de här två? Sjölejon på cirkus. Det har jag bara sett i tecknad film förut. Funderar en del på det praktiska, men det verkar fungera alldeles utmärkt då dessa två fått en liten bebis som simmade omkring i cirkuspoolen.

Clowner är aldrig, aldrig roliga. Det här gänget bekräftade verkligen den regeln. Dubbade fransmän, musikaliska förvisso, men i övrigt karakterisktiskt clownotäcka.

Den här tjejen, hon gillade allt! Men mest sockervadden

100513

Här kommer ytterligare några bilder från Skarestahelgen. Finns ingenstans där jag fotodokumenterar så hårt som där. Men nu har jag sållat lite.

I bilen på ditvägen. Speedad Elvira - febrig Gustav.

Men han sov gott, Gustav, och fick bli väckt på allra bästa sätt; av världens sötaste Sigge, morfars splitternya hundvalp. Och när han utfört uppdraget i form av väckning, då somnade han själv.

Födelsedagsbarnet herself, farmor Linnéa, prick 80 år.

Mina fina föräldrar fixar och donar med buffén.

Kalas!

Bror & syster

Meckarkungen Simon fick igång Gustavs lilla fyrhjuling och lyckan var total!

Mattias, pappa och jag åkte riktig fyrhjuling ut till åteln och fyllde på grismat. Pappa visar här på bilden var ett vildsvin gnuggat sina sylvassa betar.

På fredagen serverades sedvanlig Skarestafrukost. Äggen, baconet och whiskyn är stående inslag, tillbehören kan variera. Ibland är det gurka till exempel.

Elvira och bästa morfar!

Här i sommarstugan som befolkades av sju jaktlabbevalpar trivdes jag och Elvira ganska bra.

Svårt att förstå varför?

Gänget är bänkade för hästhoppsuppvisning.

Ida, Kerstin och Emilia visdade var hoppningsskåpet skulle stå. Med hjälp av Som, Nevada och Larry.

På lördagen var de andra iväg på hopptävling. Då tog jag och kidsen en liten utflyktspromenad. Ända upp på kalhygget gick vi. Där satte ormrädslan in på riktigt. Och vi gick hem igen.

Kvällspromenad upp till kossorna på granngården. Det är bra rart ändå. Livet på landet.

INK!

Jag hoppas, hoppas, hoppas att Mattias kan fixa tatueringstid hos Martin i helgen. Fredrik har funderat klart. Och jag tänker på en del smågrejer.
Det är SÅ dags för nytt bläck!

RELATIVELY

Igår hade mitt lilla snille till son en ny fråga. Vid middagsbordet blev han plötsligt fundersam och frågade till slut; Om min mormor skulle skilja sig från Göran. Och bli ihop med min pappa. Skulle jag bli Elviras morbror då?

Det vore nåt för Jerry Springer det. Men jag talade om att inget av detta var aktuellt eftersom vi inte bor i någon amerikansk sydstat.

TUPOLEV!

Ikväll ska jag gå på cirkus med Gustav och Elvira. Det ska bli trevligt. Det är lite laddat det här med cirkus, är man för eller emot. Risig djurhållning och yada yada. När vi var små, Mattis och jag, såg vi alltid Cirkus Scott i Borgholm på somrarna tillsammans med våra föräldrar. Jag har fina cirkusminnen därifrån. Och cirkus gör mina barn väldigt glada och det räcker gott för mig just nu. Sen kan jag lämna åt andra att rädda världen med sin åsikter och principer.

Men det är dyrt som tusan. Det är det. Men så är det ju också en god del av den östeuropeiska befolkningen som ska avlönas efter varje föreställning.
Vi går på cirkus idag tack vare världens bästa pappa och morfar som ställer upp i alla väder. Jag lovar att vi kommer hälsa på superofta när du bor på ålderdomshemmet!

LULLABY

Vi inledde nattningsprocessen vid halv åtta. Nu är klockan kvart över nio.

Ska dom aldrig somna?!

Q&A

Våra barn turas lite om att tjata om det här med småsyskon. Lillebröder och lillasystrar önskas till höger och vänster. Just ikväll var det Gustav som önskade högt om ett nytt syskon. Och då allra helst en bror eftersom han redan hade en gnällig lillasyster. Vi log ljumt och talade om att inte just nu, men en vacker dag kanske det blir en liten bebis i familjen. Men inte nu.

Han tystnade, det gick en stund och vi trodde han släppt ämnet. Men så kom det:

Gustav: Vad är "kondom"?
Mamman (som inte är riktigt bekväm i de här samtalen med sina barn): En ehhh... ballong.
Gustav: Ska den sitta på snoppen?
Mamman (ännu mer obekväm): Mmmm...
Gustav: Varför då?
Mamman (famlar efter hjälp från sin sambo men får ingen): För att det inte ska bli några barn.
Gustav: Jaha, så då har Fredde kondom?

Jag grävde förstås min egen grav där. Han är listig den unge Gustav. Men jag är inte riktigt redo för preventivmedelsamtalen så han fick inga fler svar. Han fick gå och duscha och sova istället.

235

Vi är hemma nu.

Det var ett kärt återseende kan man säga.

Han är för jäkla rar, min lilla grillkung.

LIVE & DIRECT

Han är för söt, sonen, där han knallar iväg i handduk och tofflor på väg till 90 grader i bastun.

Vi trivs här.

HÅKAN

Vi missade kosläppet idag. Det var hästtävling, golvskuring och valpppassning och lite annat som kom i vägen. Men efter middagen (vildsvin på grillen) tog vi en promenad upp till gården och fick titta på kvällsmjölkningen istället. Det var spännande. Och kul för barnen att få se hur mjölken kom strömmande genom rören i taket och ner i tanken. Oerhört informativt. Detsamma med äggen som kom rullande ur hönshuset. Det var ett fint studiebesök.

PICNIC

Idag när vi var hemma själva, och efter att jag städat för att tjäna vårt uppehälle här, tog jag med barnen på en liten picnic uppe på kalhygget. Det var mysigt.

Vi tittade på den magnifika utsikten över gården.

Och inmundigade vår dryck av choice.

CHICAGO

Godnatt. Imorgon är en annan dag.

-2

Men jag saknar min älskling. Alldeles fantastiskt mycket. Särskilt när det börjar bli dags att gå och lägga sig. Det är svårt att sova ensam när man är van att ligga tätt intill världens finaste.

FREDAG

Tidigare på kvällen gick pappa, jag och Elvira på en långpromenad med Totte. Ända upp till mjölkgården gick vi och fick lov av bonden Håkan att gå in i ladugården och hälsa på ungdjuren. De var lite skygga men vågade sig fram så smått för lite kel. Och slickade våra händer med sina läskiga tungor. Det var mysigt! Imorgon ska han släppa ut sina kor för första gången i år och vi ska nog gå över och bevittna kosprången.

Sen gick vi hem och morfar tände bastun. Ett gäng glada barn var det som hoppade in i värmen och sen duschade utomhus i kallvatten.

Imorgon ska Kerstin iväg på hopptävling. Pappa och Emilia ska upp i ottan för att följa med. Själv ska jag vara hemma och sköta marktjänsten. Det ska bli trevligt det med.

KULL

Åh, jag är valpsjuk!

Jag vill ta hem en. Jag vill, jagvill, jag vill!

AKTA DIG

Imorse när jag vaknade vid halv nio tog jag mig direkt ut på en promenad. Det regnade (har regnat konstant sen vi kom) men luften var ljum och jag styrde kosan mot Håål och Katrineholmsvägen. Hade hoppats få se lite vilt, nån gammal gris eller hjort eller så, men det var helt dött på djurfronten. Halv nio på morgonen är väl typ eftermiddag i djurvärlden.

Så jag gick grusvägen bort i min ensamhet och lät tankarna vandra fritt. Det är en lyx i sig bara det. Jag var tvungen att sicksacka rätt duktigt runt alla de tusentals daggmaskar som i likhet med mig var ute och sträckte på benen.
Så började en tanke att ta form i mitt huvud. Att det är väl själva fan att jag är så vansinnigt rädd för de där små slajmiga rackarna. När jag vänt i Håål och var på tillbakaväg hade jag bestämt mig. Jag skulle välja ut en mask, jag skulle hänga den på fingret, fotodokumentera och sen basunera ut för världen att jag, Anna Malin M Dubois, faktiskt hållt i en maskjävel före 30 års ålder.
Så långt allt väl. Jag började spana efter en mask som uppfyllde mina krav och som såg minst gross ut. Det hängde mycket på färg kom jag fram till. Finns ju vissa som är helt lila och det känns fan inte okej. Den grisrosa varianten med många såna där tjocka skarvar på ville jag heller inte veta av. En mask som var rätt hudnära i tonen, det var vad jag var ute efter.
Jag kom sen på att jag behövde en lämplig liten pinne. En pinne för att lyfta själva masken upp från marken och till mitt finger. Man kan ju inte begära att jag ska plocka den från marken med fingrarna första gången jag över huvud taget ska komma i kontakt med marre. Nej, för fan. Easy does it. Så jag hittade en liten björkkvist i dikeskanten. Jag bröt av den och drog liksom med fingrarna längs pinnen. Jag hann känna att pinnen kändes slemmig men min registreringsförmåga var inte på topp så innan jag hann lägga ihop ett och ett tittar jag ner på min ena fingertopp och där sitter en liten jävla snigeljävel (känsliga läsare får ursäkta men jag svär bara såhär när det gäller slemmiga kräldjur och reptiler). Jag får omedelbar panik och slänger och viftar med handen så snigelsvinet far iväg åt helvete och jag söker frenetiskt efter nånting att torka handen på. Men det fanns ju förstås inget att ta till så under resten av promenaden gick jag liksom med högra handen en bit ut från kroppen och vägrade att titta på den slemkontaminerade långfingertoppen.

Och den där planen att plocka upp en mask. Den var inte längre aktuell.

1930

Konstaterar att Telias mobila bedband, i likhet med 3 och Tele2, gör ingen lycklig i Skaresta. Jag sitter med mammas dator upptryckt i ett fönster, sitter och skriver som ett mongo, och vet ändå inte om jag kommer kunna publicera det här. Varje siduppdatering tar ett antal minuter.

Idag är det farmor Linnéas 80-årsdag. Det har varit full aktivitet i köket i en timme redan. Vi ska gå ner och fixa frukost nu. Det spöregnar och är ganska kallt ute. Men jag tror att det blir en bra dag ändå. På nästan alla sätt. Jag saknar min älskling.

HIGHWAY

Nu åker jag snart iväg till den vackraste lilla biten av Sörmland. Till min pappa och Kerstin. Till farmor som fyller 80 år imorgon, men nu för tiden bara har ett ben. Till kvällsturer ner till stallet för att säga godnatt till hästarna. Till skogspromenader. Till vildsvinsspaning. Till en labradorvalpkull om sju. Till whiskeyfrukostar. Till en massa gemensamt stök i stort lantkök.

Till Skaresta.

SPOTIFY

Det är meningen att jag ska packa nu. Vid fem är det avfärd. Men jag har lite svårt att ta mig för nånting alls.
Mer än att testa vad Fredriks surroundsystem går för.

Surroundsystemet och granntanten.


(Senare tillägg: Ikväll när Fredrik kommit hem och läser det här inlägget kommer han att bli lite kallsvettig. Han kommer rusa in till förstärkaren. Smeka den ömt. Fråga den milt men faderligt oroligt vad den varit med om för hemskheter. Kontrollera alla inställningar för att se om jag fipplat runt med nåt. Vrida lite på volymkontrollen, som om han på så sätt kan backatracka mina spår och se vilka ljudvolymer jag varit uppe på.
Men förstärkaren kommer inte att säga nånting. Och jag är long gone. Men jag hoppas att du vet baby, att jag behandlar din ljudutrustning på samma sätt som jag behandlar dig. XO.)

ILLUSION

Min mamma är ju gift med världens snällaste man. Som en stor och genomgod nallebjörn är han. Göran. Han vill alla väl och är alltid snäll och rar. Finns till hands och ställer upp där hjälp behövs utan att någonsin kräva något tillbaka. Alltid är han på gott humör och sällan till aldrig blir han upprörd. Jag kan aldrig minnas att jag sett eller hört honom bli arg på någon eller något över huvud taget. One of a kind, så att säga.

Men så förra söndagen när vi umgicks en smula fick vi känna på Görans vrede. Tidigare på förmiddagen hade mamma och Göran, så som de alltid gör om helgerna, tittat på Nyhetsmorgon i TV4. Och tydligen gästades man den här speciella morgonen av trollkarlen och illusionisten Joe Labero. Jag har själv inte mycket övers för den mannen (men jag älskar storyn om hur han stal Alex Schulmans ytterrock...) men Göran var oerhört fascinerad. Han talade vitt och brett om Laberos fantastiska fingerfärdighet, myntflippande osv. Men så började samtalet glida över till det här med illusionerna. Tydligen hade den gode Joe "trollat" bort ett tåg. Det här gick över Görans förstånd och han började jobba upp sig och riktigt lacka ur. "Han trollade bort ett jävla tåg!" sa han. "Hur fan går det till?" Vi andra log lite och förklarade att han trollar ju inte bort tåget, det är en illusion. En synvilla. Men Göran blev bara argare och argare. "Ja, jag FATTAR ju att det inte försvinner. Men var fan är tåget då?! Kan ni förklara det? Va?! Först får man se det, men i nästa stund är tåghelvetet borta! Jag blir tokig! Hur fan gör han?!"

Vi andra satt tysta i soffan. Visste inte riktigt hur vi skulle möta det här utbrottet. Vi hade ju faktiskt ingen aning.
Men Göran, han ville verkligen veta var Joe Laberos tåg tagit vägen.

JOHN WAITE

Tänker att ni alla kanske vill få en inblick i min pinsamma brudighet. Om hur även jag, precis som fjortisarna, kan vara löjlig och bete mig. Det trodde ni säkert inte.

Imorgon ska jag ta med mig barnen och åka till Skaresta. Min farmor fyller 80 år och detta ska firas på pappa och Kerstins Sörmlandsgård i helgen. Det är jag som ska åka bort. Mellan onsdag och söndag. Naturligtvis ska det bli fantastiskt trevligt. Jag älskar Skaresta, jag älskar att umgås med min familj, jag älskar fest och att få kombinera de tre är få tillfällen förunnat - jag gläder mig enormt.
Men. Som man säger. Jag ska åka bort och Fredrik ska vara kvar. Vi har aldrig varit ifrån varandra några långa stunder sen vi blev tillsammans. Vi är fantastsikt dåliga på att vara ifrån varandra skulle man kunna säga. Våra respektive mobilföretag gör sina största pengar under de stunderna.
Och nu åker jag bort. I fem dagar. Till den plats på jorden som naturguden välsignade men mobiltäckningen glömde.

Jag ska åka imorgon. Men jag har saknat honom sedan igår. Det är redan jobbigt. Och även om ingen säger något högt så tror jag att det märks på mig.

GRAFIT

Senast idag på eftermiddagen stod jag på gården tillsammans med Lotta och talade gott om postorderföretaget Ellos. Hur de verkligen har allt och hur smidigt det är osv. Jag råkade just idag ha fått vårt nya köksbord hemlevererat. Vi har väntat länge och väl på det här bordet må ni tro.

Och det är nog verkligen så, att de har ALLT på Ellos. Och vet ni vad de mer har där? Bedragare! Bedragare är vad de har på sin säljavdelning. För när man köper ett svart köksbord, då får man ett grått.

Så nu undviker vi att prata om bordet som ligger i sin jättekartong på vardagsrumsgolvet. För att jag blir så jävla förbannad.

Nån som vill ha ett bord?
Ved?

SEE

Jag har blivit en smula hånad över att jag önskade mig en Back 2 Life. Det är kanske för att ni inte har sett själva hur fantastisk den är och vilka mirakel den utför på användarens rygg.

ENKÄT

RFSU har utfört sin omfattande och årliga nordiska undersökning. Bland mycket annat visar den att var tredje svensk är missnöjd med sitt sexliv. En av tre alltså. Och allra mest missnöjda med hur lite de får ligga var tydligen singlarna, berättar man på nyheterna.

Där ser man. Förbluffande forskning I'll say.

CDC

Vi har utfört hårt trädgårdsarbete idag, endast avbrutet av en tur till Sånga kyrka och grillunch + ett par drinkar hemma hos mamma och Göran, och nu är vi ganska ryggslitna.
Då är det ganska surt att tvingas slava i tvättstugan när allt jag vill göra är att slänga mig i soffan och se de sista fyra avsnitten av 24. Sen har vi klämt hela sista säsongen den här helgen. Det vill säga 18 timmar tv-serie.

Jag vet inte om man ska vara stolt. Eller skämmas en smula.

LOW MAINTENANCE

Det regnar. Då får man lov att ligga i soffan och plöja tv-serier, inte sant? I alla fall efter att man uträttat dagens viktiga ärenden. Som i dagens fall var Färingsö Trä, scoutloppis och Konsum. Alldeles lagom krävande.

Kanske dammar vi av en flaska årgångsasti till kvällen.

2NITE

Men tvättstugan till trots - det ÄR ju fredag. Trevlig helg kamrater!

TO DO

Jodå, jag är hemma med Elvira idag också. Men hon mår bättre och är inte längre soffliggande så jag har kunnat göra andra saker. Som att städa. Det är kul.

Och ikväll ska jag ta hand om das tvättberg.

tvättberg

SWEET DREAMS

Det har varit en hyfsat bloggproduktiv dag, men nu är det dags att säga god natt. Och hoppas att den här tjejen mår bättre imorgon så att hon får åka till farmor och farfar som hon önskar.

Nu går vi upp och glömmer Mario.

ISBANA

Jag fick barnen i säng vid åtta och sen dess har vi haft supertrevligt här i soffan. Spotifyat gamla fina bitar och spelat Super Mario som tokar. Vi går verkligen in i spelet när vi lirar. Gapar och skriker och gläds innerligt med varandra när det går bra.
Och vi kom riktigt långt. Innan det började gå utför. Innan det började bli skitsvårt och vi förlorade liv efter liv. På såna där banor där man måste ha Carro. För hon fixar allt som är svårt. Och stämningen sjönk markant här i soffan. Det blev bittrare och bittrare svordomar och kontrollen kastades mer hårdhänt mellan oss för varje förlorat liv.

Tills vi gav upp och liksom bad spelet fara åt helvete. Nu sitter vi, var och en för sig, med våra datorer. Stämningen är inte alls lika god och även om det inte är uttalat så vet vi båda två vems fel det är.

Super frickin' Marios.

VINDEN HAR VÄNT

Hörrni, det går bra nu. I alla fall för Laila Bagge och Niclas Wahlgren. Först fick de sitt bröllop pröjsat av kvällspressen i utbyte mot "exklusiva bilder". Nu ska TV4, om allt går i lås, bygga ett hus till det heta kärleksparet på Lidingö. Ett flermiljonbygge, denna gång i utbyte mot att hela kalaset filmas för TV4+ i serieformat.

Först undrar jag lite vad Bagge & Wahlgren har gjort för världen för att förtjäna allt detta. Men sen kommer jag på. Niclas Wahlgrens senaste skiva Plommon. "Hans bästa hittills". Enligt kritikerna.

RAILROAD PT II

Ni vet hur det är med great minds och hur de ofta tänker lika. Just som jag skulle ta och blogga om det här vansinniga rasandet över Anna Bergendahls video där hon vistas på fullkomligt livsfarliga järnvägsspår, så ser jag att Fredrik redan har gjort just detsamma. Ni kan läsa om det HÄR.

Jag tycker att det är så ledsamt med sånt här förringande av unga människor och deras förmåga att tänka själva. Här är man rädd att kidsen ska kolla på den här videon och sen sticka ut och spatsera på järnvägspår och möta den omedelbara tågdöden. Jag menar, ungdomar måste ju dagligen se hur mycket saker som helst på tv, dvd och internet som man medvetet låter bli att själv göra eftersom det är fullständigt livsfarligt. Och korkat.
Undrar om Trafikverket nånsin gett sig på att försöka ändra titeln på programserien "På spåret". Det måste ju också vara farligt och vilseledande.

Fast i ärlighetens namn. Om vi bryter ner den här saken till sin kärna. Vem i hela världen är det som ska titta på Anna Bergendahls video?

CARTOON NETWORK

Det ser ut att vara riktigt fint väder där ute.

Varmt och soligt och så.

Skönt.

BACK 2 LIFE

En sån här vill jag ha! 1.000 000 nöjda kunder i Europa kan inte ha fel! Så fort jag får 1 999 kronor över ska jag skaffa en!
Japp. Elvira sov en stund. Då lyxade jag till tillvaron med lite tv-shop. Alla hemmafruars privilegium.