I förrgår natt hade jag vansinnig hosta. Så pass att jag nästan avled. Då inte av själva hostan utan till följd av sömnbrist. Och inte på det bra sättet. Hosta är ett jävelskap. Både att drabbas av själv och att behöva lyssna på. Detta påverkade dock, som tur var, inte min sambo eftersom han kan sova genom precis allt. Både på gott och ont.
Hur som helst, den där hostan hängde kvar och igår på rasten gick Fredrik till Konsum och köpte de olika sorters hostmedicin som deras apoteksskåp hade att erbjuda. Sen kom han och tvingade i mig en shot. Samma sak i går kväll. Jag blev serverad en dos hostdämpande på sängkanten.
Och jag gör mig till. Gör fula miner, tvekar och fånar mig. Säger, nej, jag vill inte - det är så himla äckligt!
Men det är ju bara ett spel alltihop. För i själva verket är jag ju bara så fantastiskt glad att jag har honom. Och att han bryr sig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar