PLUGGIS

Gustav är en smart kille som lär av sina erfarenheter. Han minns hur jobbigt det var att göra skolarbete i Grekland så när han kom hit idag på eftermiddagen satte han sig och betade igenom alla de läxor hans lärare skickat med honom för den lediga veckan. Det tog en stund och det var en smula motigt, men han fixade det! Så nu slipper han allt vad skola och pluggande innebär på Kreta. Och även jag.

NICKEL

Mitt i all packningsyra och semsterglädje måste jag slänga in en liten parentes om Stenhamraskolan. Det känns som att skolan är en het potatis just nu och att många är en smula bekymrade. Det här med personalbristen, eller de otroligt stora barngrupperna, det orkar jag inte ens gå in på. Man blir mest bara ledsen. Klart är att man inte väljer att sätta in vikarier där det behövs och att man anställer efter lagen om minsta möjliga motstånd. Dvs över kort tid och för lägsta möjliga lön.
Därför förstår jag inte riktigt hur Stenhamraskolan kan ha det så dåligt ställt. Ekonomiskt. Man behöver bara snabbt se över klasserna och dess storlek för att konstatera att man inte lider någon brist på barn. Tvärtom. Och man sparar in på personal. Ka-ching!
På föräldramötet för sexårsverksamheten uppmanade man att varje barn skulle lämna in en pärm, komplett med register, till skolan för att de i sin tur skulle kunna dokumentera våra barn.
Fine. Jag köper det. 42 pärmar är en kostnad Stenhamraskolan inte kan bära - jag fixar en pärm. I det första veckobrevet som vi föräldrar fick igår efterlyser man nu hyllor. Att ställa dessa pärmar på. Vad som helst gammalt skrot vi hade hemma skulle duga. Man frågade även efter krukväxter - fönsterbänkarna gapade tomma. Och gamla uttjänta leksaker.

Nu vet jag att jag kommer från den skyddade världen av privat förksoleverksamhet. Där vi förser alla våra barn med dokumentationspärmar utan att blinka. Där vi upprustar och uppdaterar vår och barnens miljö ganska frekvent. För att det finns möjlighet. För att det är det rätta att göra.

Men så tänker jag på Elvira. Som får sitta där. Med sin pärm på golvet, for all I know, om ingen skänker skolan ett gäng hyllor.
Kanske ska jag ge mig in i välgörenhetsvärlden. Samla pengar. Vi har Haiti. Vi har Pakistan.

Och vi har Stenhamraskolan.

PRETTY IN PINK

Firandet av den förkastliga födelsedagen har börjat tidigt. Redan i onsdags, en vecka i förtid, fick jag den här festliga prestenten från Ellos. 250 spänn i rabatt plus ett härligt sminkset från Isadora. Om jag handlar för 800. Inte illa! Nästan så man önskar att man fyller 30 varje år...

Men idag blev firandet snäppet bättre. Jag fick en present ev Fredrik, några dagar för tidigt, eftersom han trodde att jag skulle ha glädje av den redan imorgon. Och så rätt han har. En superfin rosa och jättesnajdig kamera fick jag! Nu kan jag skicka min gamla skruttiga kamera och ta proffsiga semester(och andra förstås)bilder med min nya! Vilket även kanske kan glädja den frekventa bloggläsaren.

Tack älskling!

THE PLAN

Men nu är allt bra. Freddan är hemma. Vi dricker vin (Masi Paso Doble) och han är söt och rar och lagar club sandwich.
Det blir en promenad. Det blir lite vika upp resväskan och börja fila på packningen. Det blir bra.

De väderintresserade säger att det är 36 grader på Kreta på söndag. Så oerhört tråkigt.

DON'T!

Jag har varit hemma en stund i min ensamhet och, förutom att betala mina och mammas räkningar, har jag tittat en smula på Kanal 5. Och det är nu jag är er läsare behjälplig. Här är tre program ni aldrig någonsin behöver slösa livstid genom att titta på:

* Keeping up with the Kardashians

* Secrets of Aspen

* Pinapple dance studio

Bara gör det inte.

7.30 - 15.00

Idag räknar jag timmar. På riktigt.

Jag tänker mig att dagen ska gå fort. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

BORGARBRACKA

Min blogg är synnerligen opolitisk. Så som jag själv är. Att det snart är val skulle kunna gå mig helt förbi om jag bara lät det. Jag vet inte vad jag ska rösta på, eller ens om jag ska göra det. Och det tycker säkert många är skamligt, nu när vi kvinnor tillkämpat oss rösträtt och allt. Då ska man väl ta vara på det. Man ska utöva sin rätt och just min röst är så vansinnigt viktig osv. Ni får stena mig bäst ni vill. Det rör mig inte i ryggen. Lika lite som själva valrörelsen.

Jag kan faktiskt ínte minnas att jag röstat mer än en gång. Då var jag nyss fyllda arton och tyckte att det var lite spännande. Jag röstade på Vänsterpartiet, det kändes fräckt och up-yours-it. När jag berättade det för Fredrik häromveckan började han skratta och tjoa om att han hade en kommunist i sitt hus.
Det har han inte. Han har en "ingenting" i sitt hus. Som, i bästa fall, går till vallokalen och blundar och pekar. Eller tar hjälp av den där fotbolls-VM-bläckfisken. Den verkar ju ha koll på läget.

XANIA

Inför resan på söndag är jag bara glad och pirrig och förväntansfull. Förutom en liten grej som bekymrar mig.
Flyplatsen i Chania, där vi landar, är förutom en vanlig flygplats även en militär sådan. Före inflygning talar man om i högtalarna på planet att det är strängligen, strängligen förbjudet att ta några bilder av själva flygplatsen och dess omgivning. Man är mycket tydlig och hotar med rättsliga åtgärder. Vilket på grekiska betyder att man blir bortförd och nedmejad av de med k-pist beväpande militärer som det kryllar av på flyplatsen.

Det är inte det i sig som bekymrar mig. Utan Fredde. Som är både flyg- och militärnörd och här får han liksom två önskningar i en. Jag vet att han inte kommer kunna hålla fingrarna i styr utan tjyvknäppa en massa bilder. Det är lite som ett tvångssyndrom det här med Fredrik och flyg.

Och den här semestern blir sannerligen inte lika trevlig om den börjar med skottlossning.

TIDER SOM HAR FLYTT

En annan rolig (typ...) grej från föräldramötet igår. Det har börjat ett nytt barn i Gustavs klass. En liten asiatisk pojke. Det visar sig att styvpappan till densamme är en av mina gamla klasskompisars pappa.

Ingenting är omöjligt på 2000-talet och man ska aldrig upphöra att förvånas. Som man säger.

SKRUBBIS

Men det fanns en ljuspunkt. Efter samlingen i matsalen skulle alla vallas ner till klassrummet och väl där skulle man finna sitt barns bänkplats med hjälp av en liten text denna skrivit om sin familj.

Till sist, och allra längst fram i klassrummet, hittade jag en som stämde.

Det här är min familj och dom är jättesnälla fast dom är skillda. min mamma bor på söderströmsväg och min pappa bor på klevbärgsvägen. min mamma jobbar på dagis och min pappa jobbar på wiab service.

Älskade lilla Gustav.

OM JAG FÖRT PROTOKOLL...

Nu har jag, under två kvällar, deltagit i fyra timmars föräldramöte. Dvs mer än man borde behöva få i sig under ett helt läsår. Den första timmen av båda mötena (det igår för Elvira och idag för Gustav) var dessutom exakt likadan. Ett inledande tal av biträdande rektor som rent ordagrant var detsamma idag som igår. Hon berättade exempelvis båda kvällarna att hon bara är biträdande och att enheten Stenhamra + Uppgård har en rektor. En Lillemor Berquist. Som verkar vara svår att få se i verkligheten. Igår var mötet för förskoleklass, ettor och tvåor. Idag var mötet för treor, fyror och femmor. En ganska stor del av denna skolenhet med andra ord. Och man kan tycka att rektorn för denna enhet borde finna, både tiden i sin planering och viljan i sig själv, att dyka upp på något av dessa möten. Kanske är det så att hon inte vågar. Möta hettan, så att säga. I lågstadiet är föräldrarna ängsliga, i mellanstadiet mer taggiga och utåtagerande och inget av det är speciellt tilltalande för den som är ansvarig. Men ändå. It's her frickin' job, man.
Men! Eftersom hon inte dök upp på mötena och heller inte svarat på mitt mail tänker jag hävda att hon inte finns på riktigt. Tills motsatsen bevisats.

En annan grej. Jag vet att jag inte är världens bästa förälder, jag kommer inte ens nära. Men den här klubben för inbördes beundran, det här föräldragänget som alltid sitter längst fram, som fullkomligt bombarderar den av skolan representerade panelen med frågon redan innan någon av dom hinner öppna käften, dom. Dom får mig att må fysiskt illa. Och även att lämna sagda möte i förtid.
Ni skulle ha hört suset av förfäran som gick genom detta gäng då det plötsligt gick upp för dom att det nu, eftersom klasserna nu slagits ihop, fanns två klasskassor och två kassörer. WHAT TO DO?!

Get a life. That's what.

SLUT

Fyra timmars mötesmalande kan göra vem som helst dum i huvudet. Jag är en smula tom och matt och ska nu ägna mig åt annat.

ANDRUM

Jag är hemma en stund. Mellan arbetstid och mötestid. Personalmöte klockan 16 och föräldramöte i sexårs klockan 18:30.
Japp, jag får tiden att gå. Och det är fyra dagar kvar nu.

STEAMCLEAN

Flippar förbi tv-shop. Eller tvins.com heter det väl nu för tiden. Man gör reklam för den fantastiska H2O-moppen. Helt mirakulös verkar den. I reklamfilmen har man riggat upp produkten och tillhörande "smutsiga" golv i ett köpcentrum. Den amerikanska testfamiljen är helt hänförd. Mamman hänvisar till sina tre små barn som kletar runt på golvet, förklarar hur mycket hon måste städa efter dom hemma och hur lätt det nu kommer att bli med H20-moppen. Hennes man drar några prövande tag med moppen. "Wow", säger han, den amerikanske pappan, "jag har aldrig hållt i en mopp förut - men nu när jag känner hur enkelt det är kanske jag gör det igen någon gång".
Och den amerikanska mamman tindrar med ögonen och tittar på sin man. "Jag är imponerad av H20-moppen", säger hon. "Men jag är mer imponerad av min man".

Plötsligt är det 1950 igen. Och man blir lite ledsen.

RYGGLÄGE

Idag fick jag nog av ryggontet och fixade mig en tid hos doktorn. Så nu är jag kittad med tabletter. Dom, i kombination med att försöka att inte bära ett endaste litet barn på jobbet fram till fredag, hoppas jag gör susen. Så att jag åtminstone slipper ryggplågor i Grekland.

Pappa - om det inte blir någon teckning funkar tax free-parfym också. Eller en strid ström av kalla Amstel på Kreta. Puss!

TO DO

Idag kommer Fredrik hem! Äntligen. Och det blir finmiddag med mamma, Göran, Milla och alla barnen.

Jag borde fortsätta städa. Och baka nåt kanske. Och sminka mig. Göra nåt åt håret. Handla. Japp, listan kan göras lång.

BLOND

Och apropå min bror. Han är så fin. Igår när vi satt där på trottoaren på Sveavägen kom det en kille jäktandes förbi. Han hade bråttom, han var rätt stor och han hade en kasse tomflaskor i handen. Så ramlar han en bit ifrån oss och kan inte komma upp. Gatan är packad med folk men alla gör som folk gör. Man tittar, men man gör ingenting. Förutom Mattias som rusar upp och fram och hjälper killen upp. Lite assistans av en konstapel fick han också.
Mattias är en av de mest genomgoda människor som finns. Han är inte alls som mig, fast vi är syskon. Vid bordet bredvid oss, senare under kvällen, satt det en familj där pappan blev vansinnigt packad. Tre gånger ramlade han in i vårt bord. Jag blev arg och dryg - Mattias hjälpte till. Varje gång.

Men det lönar sig! Gud assisterar den som assisterar sina medmänniskor, för satan i gatan vad ragg han fick igår, lillebror.
Om ni träffar honom kan ni ju fråga lite försiktigt hur det gick med Bella från Nacka.

KAN DU VARA

Mattias påstår att min bloggsida är trög att ladda och seg att scrolla sen jag bytte bakgrund. Är det så för alla? Eller är det bara ComHem som suger.

SUMMERNIGHT

Den som, i likhet med mig, tycker om fina bilar, doften av bränt gummi och att titta på människor i skinnväst var säkert också inne i stan igår för lite cruising night. Det var festligt! Här följer lite bilder. Det är Gustav som har fotat alla bilar.

Gurra gillade förstås monstertruckarna bäst.

Det rullande (k)rökeriet innehållandes ett disco. Jag tänker mig att de kört den upp från Göteborg. Men det är kanske bara mina fördomar det.

Viran tar en läskpaus. Annars tog hon mest DS-pauser.

Gustav och morbor Mattis kollar bilar (Stenhamra-infödingen kanske noterar Conny & Katarina och Anders & Birgitta i bakgrunden. Vi fick deras bord sen, det var uppskattat - utebord på Sveavägen är mer eftertraktat än fred i Mellanöstern den här kvällen på året)

Secret Gurra

I den här hemmagjorda badtunnan (former kreatursvattentank) satt ett gäng frodiga kvinnor med badringar. Det var skojigt)

När klockan närmade sig söndag tyckte Elvira att det var sovdags. Och så rätt hon hade.

RAGGARE

Det är lördag och jag är en ensamstående mamma med två, som saknar sin sambo alldeles oerhört.
Jag har också dåligt samvete för att jag bangade min dejt med Milla till förmån av resten av släkten som ska in till stan och kolla cruisingen. Men så får det bli. Gustav såldes över först. Men det är roligt att kolla bilarna. Och sitta på uteservering och dricka öl är heller inte fel.

På återskrivande.

1010

Jag har växlat pengar och jag har bunkrat solskydd.

Det är nära nu.

ET

Jag pratar i telefon med Freddan. Han är hemma hos sin mamma.

Det hela känns väldigt hösten-09.

BOARDING

En nyhet som jag idag snabbt scrollar förbi på aftonbladet är den om hur något sorts datavirus fick ett flygplan att störta och massor av människor att dö utanför Madrid.
Det är inte nyheter jag behöver efter att ha bedyrat för min son att vi inte kommer att krascha när vi flyger till Kreta nästa helg. Det händer typ aldrig, sa jag. Nästan inte nån gång. Men Gustav, som är en fena på följdfrågor ville då veta; Den gången det händer, då dör väl nästan alla va?

Och jag kunde inte gärna ljuga där.

Men vi ska sannerligen inte krascha. Vi ska ha en fantastiskt trevlig semester.

SWOOSH

Vi har äntligen skaffat en fin och proffsig (snygg och snoffsig - maaaatkompost! Nej det är en annan sång...) köksradio! Jag har länge saknat en, nu har jag en och jag kan nu lyssna på P3 när jag håller på i köket. Jag tycker så mycket om P3.

Idag när jag lagade middag (ja, Fredrik är borta - your's truly fick både tänka ut och laga ihop) lyssnade jag på nåt pratprogram. Som en förlängning av de här bärplockarskandalerna pratade man om huruvida svenska ungdomar var särdeles lata, bortskämda och för dryga för skitjobb helt enkelt. Man fick ringa in med sin åsikt. Programledaren tog emot ett samtal från en kvinna som var av motsatt åsikt. Att åtminstone de ungdomar hon träffat på var flitiga och arbetsvilliga.
- Men är du inte ungdom själv? frågade programledaren.
- Jag är 31, replikerade den sydsvenska kvinnan i fråga.
- Jaha, men då är du sådär mittemellan. En ung vuxen kan man säga, fortsatte programledarekvinnan.

Och jag, jag hörde inte mer. Istället strök jag en tår ur ögonvrån. Viskade till mig själv. There's still hope, Malin. There's still hope.

DEN IRONISKA GENERATIONEN

This just in.

Rösten till den grymme astronauten gör Robert Gustafsson.

Det var som fan.

Kul att han får jobba.

ABSENCE MAKES THE HEART GROW FONDER

Meddelande till mobilföretaget 3:

Fredrik och jag är på olika håll i helgen. Därav den tunga mobiltrafiken.

Jag ber om överseende. Och god mottagning.

SC

Och dippåsarna har jag blandat med lättfil.

Haha.

Suckers.

GRÖN

Herr Jansson sover över här ikväll. Så som i Ludvig alltså. Barnen har mysigt. När Gustav glatt och stolt berättade för Ludde att de skulle få grönsaksdipp ikväll, med grönsaker istället för chips, såg Ludde ut som om han skulle bli serverad gift.
-Va?! sa han. Men usch, varför då?!

Men nu käkar dom grönsaker som om det vore godis. Så grymt av mig. Till det tittar dom på hyrfilm. Planet 51. Det låter på dom här i soffan som om det är roligt. Själv kan jag inte komma över att Måns Zelmerlöw gör en av de svenska rösterna. Med Justin Long i original. Men det är kanske nästan samma sak och bara jag som är dum. I vanlig ordning.

KRÄFTA

Cp-rygg och gräsänklighet. Då kan man åtminstone försöka glädja sig med festlig musik. Trevlig fredag på er allihop!

SNAP

Fredrik är hemma hos sin mamma. Och vad det verkar håller han på att gå igenom gamla kort. För han mms:ar den här bilden. Först förstod jag ingenting, jag kände faktiskt inte igen honom direkt. Kanske är det den slickade frillan, den stennhårda halskedjan, den mörka blicken, men nog är det han alltid. Även om han hunnit bli mer än dubbelt så gammal.

Det är roligt med gamla kort. Så länge de föreställer någon annan.

4-6 MÅNADER

Han är så rar, min sambo. Han jagar ryggdiagnoser åt mig på nätet.

Det låter inte bra för min del.

Så som det ofta är med internetdiagnoser.

ANX

Jag har kommit hem från mitt arbete. Hem till min kräksjuka lilla älskling. Han ligger i soffhörnet och är ynklig. Vill bli smekt över sin kallfuktiga panna och så.

Och jag. Jag ska köra tigerbalsam och vetekudde på min svinonda rygg. Det går fort utför nu. Jag har precis två veckor kvar som tjugo-nånting-åring.

KIEFER

Jag hade tänkt blogga nu.

Men jag ska visst se 24 istället.

Vet inte vem som förlorar mest på det.

FRÅGA DOKTORN

En grej som jag funderar på: Är man utsatt för större risk, rent procentuellt, att drabbas av bröstcancer om man har stora tuttar? Det vill säga, ökad utsatthet för cancer med ökad cupsize. Jag försöker inte vara rolig eller dryg, medaljen måste ju ha en baksida, jag bara undrar.

Imorgon ska jag till doktorn. Inte av canerogena skäl och jag kommer heller inte ta upp den här frågan, med risk för att framstå som en komplett jubelidiot (roligt ord). Jag fortsätter helt enkelt att undra.

WOUNDED KNEE

Min son är så rar. Under den veckan han och Elvira är hos sin pappa brukar han ändå komma förbi här på sin cykel för att kolla läget. För att bara kramas lite och se vad vi har för oss, jämföra middagsmat och så vidare.
Idag låg vi i soffan i Family Guy-koma när han kom. Han var ledsen för att ett par av hans kompisar varit dumma och dissat honom. Han kröp upp hos mig och vi pratade om saken och jag försökte trösta. Sen utvkecklades saker och ting så att jag gjorde den raka motsatsen. Till att trösta alltså.
Gustav frågade om jag vill se skrapsåren han fick på knäna i helgen när han snubblade på en sparkcykel. Det ena var väldigt stort, det andra, tyvärr, väldigt infekterat och jag blev tvungen att ta fram sprit och sårtvätt. Och även om jag tycker om alla sorters sår och särskilt den variga sorten så är det aldrig roligt att göra illa sitt barn. Som han grät, min lilla skatt, och det hjälper ju sällan att man försäker förklara att jag gör inte det här för att vara dum, utan för att det inte ska bli värre för dig. Det funkade inte alls.
Jag lade om såret bäst jag kunde, sen ringde pappa och sa att det var middagsdags. Gustav cyklade hem med tårvåta kinder. Och nu är jag rädd att han kommer tänka sig för både en och två gånger innan han dyker för ett spontanbesök nästa gång.

I.C.E.

Men en roligare grej från jobbet idag: Personaladresslistan hade reviderats och skulle godkännas av oss alla och en var. Listan var komplett med adresser, telefonnummer och även namn och nummer till varje anställds närmast anhörig.
Om jag ramlar och slår mig eller, säg, får ett krampanfall gissa vart man ringer då? Jo, ända ut till Fredrik i köket. Det tycker jag är rart.

Ja, förutsatt att man även påkallar ambulans och/eller annan medicinsk support förstås.

SHROOMS

Tråkig nyhet. Idag när jag kom till jobbet hade svamparna i stora blomkrukan skrumpnat ihop och dött. Det såg inte alls lika festligt ut. Frågan väcktes om det möjligtvis gick att röka dom. Dock, motsatt vad man kanske kan tro, så var det inte jag som undrade detta utan en av de äldre i gänget. Jag vet mycket lite om svamp, men det känns som en drogexperimentell grej från 60-70-talet.
Någon annan kanske vet? Anyone? Pappa?

TUI

Om två veckor är vi i Grekland och jag längtar. Igår tax free-shoppade vi en smula för utresan. Minibarpaket, eftersom vi vet av erfarenhet att just våra Kretanska hotell inte tillhandahåller sådana.

FUNGUS

Vid något tillfälle under förra året gjordes jag, på jobbet, till ansvarig för personalrummet. Jag försökte dodga kulan men undkom inte. Ansvaret innebär att hålla ordning i vårt allmänna utrymme men framför allt att ta hand om blommorna därinne. Den som känner mig inser vilket stort misstag detta var. Blommor dör bara jag kommer i närheten av dom.
Men jag har gjort mitt bästa, försökt komma ihåg att vattna åtminstone en gång i veckan osv. Så i fredags när jag gjorde min vända med vattenkannan upptäckte jag något märkligt. I den största krukan hade det börjat växa svamp. Ett gäng riktiga svampar hade vuxit upp och stod nu där bredvid blomman och såg bortkomna ut.
Och nu är ju jag som sagt ingen expert. Inte på något vis. Men det här känns inte som ett bra tecken. Inget vidare bevis på god insats från min sida, så att säga.

Men oerhört festligt, det var det.

McSTEAMY

Idag, efter att vi vaknat vid lunchtid - det blev sent igår, har vi hängt med Milla. Det var sannerligen på tiden. Vi tänkte först att vi skulle tapetsera vår övervåning, men jag fick kalla tapetseringsfötter - projektet kändes övermäktigt, särskilt när man är en smula bakis, så vi hyrde film istället. Valentines Day, romantisk Hollywood-komedi, till Fredriks stora glädje, men han tittade i alla fall med oss. Milla sov under den första delen av filmen men, som hon sa sen, så var det ju också den sämsta delen. Det var verkligen ingen vidare film, men vi grinade på samma ställe och hånades unisont av min sambo.

En fin eftermiddag.

040814

Denna dag, för sex år sedan, fick jag en liten flicka. Hon var planerad till den 28:e juli men behövde sjutton extra dagar på sig att bli så perfekt som hon var den där soliga eftermiddagen när hon kom och såg ut som en liten kattunge, 52 centimeter lång, 32oo gram tung. Det var en fantastiskt fin dag.

Idag har också varit en fin dag. Vi har firat sen imorse, började med pannkaksfrukost och slutade med lunchkalas med storfamiljen. Hon var så glad och speedad min lilla unge, och hur vi än vänder på det så kan man inte säga annat än att hon blev allra tokgladast för Nintendo DS:et från mormor och Göran.

Nu har min nykläckta sexåring stoppat sitt nya DS i ryggsäcken och cyklat hem till pappa för vidare firande.
Precis som vi fortsätter fira här, fast mer på vuxet vis, Fredrik, mamma, Mattis. Och jag. Som inte har några småbarn längre.

SOM SYNDEN

Nu ska Freddan färga mitt hår.

Håll i hatten.

LUX

För en stund sen, när jag hjälpte Elvira i duschen, drog jag min ena axel ur led. Det gör ju ont så man blir helt vimmelkantig.
Pappa - minns du den kirurgen som sa att min axel aldrig mer skulle gå ur led? Eller den kirurgen som sa att jag aldrig mer skulle få uvi:er.

Jag är ett ganska trasigt exemplar av en människa. Men glad ändå.

TREA NOLLA

Tänkte ni på hur reseromantiskt jag drog iväg det föregående inlägget, utan att ens vidröra det faktum att jag kommer att fylla dödens tal, nummer 30, när vi är i Grekland.
Man kan nästan misstänka att jag börjar vänja mig vid tanken.

Eller så har jag bara huvudet fullt av annat.

RAKI

Men jag klagar och bär mig åt en del i onödan. Så kallat spel för gallerierna. För semestern är inte slut. Inte riktigt. Om två och en halv vecka åker vi till Kreta. En vecka av värme på riktigt. Och annat trevligt. Norska Camilla hälsar från Agia Marina att där är 35 grader i skuggan och idag trillade Tax Free-katalogen ner i brevlådan.

Det är nära nu och jag längtar.

DANTE

Min sambo är festlig. Han wastar ett 379 kronors vin på mig, en kväll när jag är tröttare än... tröttar än... än när jag födde min son efter 72 timmars värkarbete. Typ. Det är ett helvete att tillbakaanpassa sig till det verkliga livet. Till det livet som innebär arbete och inte långa heta nätter av vin, kvinnor och sång. Eller i mitt fall långa ganska kyliga nätter med vin, man och film.

Och det är ett gött liv.

PROVIVA

Längesen solen lyste såhär en morgon. Vad är det för speciellt med idag, tänker jag.

Just det. Jobbe.

ORKA!

Och i radion spelas Oscar Linnros.

I QUIT

Bäst på Aftonbladets nyhetssida just nu är artikeln som berättar om flygvärden Steven Slater som fick nog på jobbet. Så att säga. Efter landning på Kennedy Airport, efter att ha fått tagit emot obefogad skit från passagerare gav han upp. "Jag slutar," ropade han ut i högtalarna. "Jag har haft det här jobbet i 28 år, nu har jag fått nog." Sen greppade han två öl ur serveringsvagnen, utlöste rutschkanan för nödevakuering och gled iväg.

Vilken jäkla hjälte. Om man nånsin ska säga upp sig så ska man göra det in style.

Men den gode Steven, eftersom detta utspelade sig i USA, är numera givetvis åtalad för sitt tilltag.

BRIGHT

Imorgon börjar jag jobba igen och semestern är definitivt över. Den var kort och dess väder inte vidare charmigt. Men jag har haft trevligt och jag har trots allt hunnit se mig om en del i landet.

När jag ska dra mig till minnes de bästa stunderna kommer en ögonblickshändelse to mind som utspelades på ICA Maxi i Flen där vi stannade till för att handla på vägen hem till pappa den första gången vi åkte ner. Kerstin, Fredrik, Emilia och jag var där. Vi spridde ut oss i affären, hetsiga och angelägna i vår handling då min pappa var lämnad ensam hemma med våra fyra barn och han gav signaler om han inte mäktade mycket längre till. Jag blev skickad till potatislådan, en sådan där man själv fyller en papperspåse med utvalda potatisar. Jag utförde mitt uppdrag och bakom mig glider en tjej upp. Hon är uppskattningsvis 15-16 år, hon har hår blonderat till gränsen av eldsvåda och fantastiskt små byxor. Försiktigt, som vore hon lite rädd för rotfrukten, närmar hon sig papplådan. Så bestämmer hon sig - hon plockar upp en med handen. Hon ger till ett utrop av förtjusning och slänger sen snabbt tillbaka potatisen i lådan och springer efter sin familj, högt och glatt meddelandes; - Men asså gud! Dom är typ helt hårda när dom inte är kokade!

Jag hade mycket roligt åt detta inne i mitt eget huvud.

SHADY

Farbrorn mittemot mig, han suckar och gör miner, ber mig sänka ljudet och önskar kanske att jag skulle dra igång nåt saxofonsolo från 80-talet istället.

Men jag, jag är glad att Eminem är tillbaka.

VÄDJAN

Jag tycker fortfarande att Från och med du med Oscar Linnros är en bra låt. Men med hjälp av P3's hetsspelning kommer jag snart spy upp den. I sann Mix Megapol-stil.
Varför gör dom så? Varannan timme tycker jag kunde räcka.

KID YOU NOT

Den förra hyresgästen i vår lägenhet var, enligt hans flickvän, golvläggare och hade helt på egen hand lagt golv i hall och kök här. Troligtvis var den här killen inte etta i sin golvläggarklass. Successivt sen vi flyttade in har vi fått mer och mer problem med hallgolvet som rest sig en smula. Nu slutligen så pass att man inte kan stänga in sig i badrummet för då kommer man inte ut igen, tack vare att golvet blockerar dörren.
Igår ringde jag Ekerö Bostäders felanmälan angående saken och den vänliga kvinnan lovade att vidarebefordra mitt ärende till fastighetsnissarna.
Idag när jag kom hem stod det en snickare i vår hall och kliade sig i huvudet. Han kallade vår hallsituation för "amatörernas julafton" och andra lustigheter. Han berättade att han använt stämjärn för att frilägga ett värmerör som låg i kläm där golvet svällt som mest. Jag tackade för det. Sen tipsade han om låta golvet torka ut ordentligt. När man hade använt duschen och så. Han berättade även uppmuntrande att golvet kommer svälla av sen. När det blir kyligare ute. Då skulle det nog bli bättre.

Snickare alltså. Det är inga dumhuvuden det.

IT HAPPENS

I helgen när vi var nere i Färjestaden sprang Göran runt och visade artikeln med den här ovanstående tillhörande bilden för alla. Två svarta föräldrar i England som fått ett alldeles vitt, ljushårigt och blåögt barn. Föräldrarna kallade det ett mirakel efter att den första chocken lagt sig. En svensk (naturligtvis) genetiker hävdade att han inte alls var förvånad och gjorde en skön jämförelse med guldhamstrar som alla för hundra år sen hade samma färg men nu finns i massor av olika färger.
Göran han skrattade så högt och gott åt detta. Han förstod ju naturligtvis att det här handlade om smutsigt mjöl i påsen. Så att säga.
Men vad vet jag. Mirakel kanske sker. Och idag när jag var hemma och hann med lite gammal repriskörd daytime-television blev jag påmind om ett annat fall av samma sorts mirakel.

Den gamla mysiga tv-serien "7th Heaven" om den stora härliga prästfamiljen som har så många barn. Varav ett av dessa (nere i hörnet på bilden ovan) är krulligt och...inte helt ljushyad. Men det var aldrig nåt man talade högt om. Att prästfrun fått en litet mulattbarn.

Å andra sidan. Det här är tv. Och på tv är allt möjligt.

PAINT BY NUMBERS

Vi har målat vår trapp idag, Fredde och jag. Eller ja, väggarna tillhörande densamma och inte själva stegen.
Tillsammans, en med roller och en med pensel, jobbade vi oss från golvet och alla metrarna upp till taket. Det var roligt och det blir fantastiskt fint men när vi höll på kunde jag inte låta bli att tänka på hur det skulle sett ut där i trappan i eftermiddags om vårt liv utspelat sig i en romantisk komedi (alternativt ett drama där en av oss dött i cancer på slutet). Ni vet. Hur det alltid funkar när par i romantiska komedier målar tillsammans. Det börjar med att den ena lite busigt och lekfullt målar lite färg på den andres näsa. Den andre hämnas genom att måla med penseln på den förstas arm. Sen blir det fnitrigt och ännu busigare - man börjar skvätta med penslarna mot varandra. Båda blir alldeles färgfläckade, man doppar fingrarna i färg och kletar på varandra. Sen börjar man hångla och ett tu tre så älskar det romantiska komedi-paret lidelsefullt på papperstäckt golv i utspilld målarfärg och ingen tänker längre på målningen,

Vi var oerhört proffessionella och målinriktade när vi målade och det blev ingen målarkladdig älskog på trappavsatsen.
Men å andra sidan är kvällen ung och vi ska snart dra andra varvet.

BACK TO

Det är ingen vidare konst att skola in mitt lilla barn i förskoleklassen. Hon pusslar, far runt med utklädningskläder och leker med barbie. Hon var också den enda ungen i gänget som gick till matsalen och lunchade utan sin medhavda förälder. Hon behövde inte mig, och det är jag glad för. Hon berättade efteråt att hon ätit potatisbullar och couscous och grönsaker. Och sylt. Det får en ju att undra lite. Över kosthållningen.

Själv sitter jag i en skolbänk i min gamla grundskola, för första gången med dator med framför mig. Det fanns inte på min tid. Det vill säga, för mycket mycket länge sen.

HÅRFINT

Aneldningen till att jag inte börjar jobba imorgon utan först på onsdag är att jag ska skola in Elvira på 6-års. Min lilla bebis ska börja i skolan imorgon. Det känns stort och konstigt att hon ska vara i skolan istället för hos mig på dagis. Men spännande också naturligtvis, en helt ny värld för Elvira.
Just nu är min syster här och klipper hår. Gustav och Elvira ska få nya och fina börja-skolan-frisyrer. Och Fredrik ska få en stylish tillbaka-till-köket-frissa.

Kvar är bara jag. Som ofärgad risbuske.

FISHY

Igår hade vi en helt fantastiskt trevlig dag i Färjestaden. Som vi mest spenderade fiskandes från olika bryggor. Det finns ju få saker som är så rogivande som att sitta på en brygga och meta. Om man inte heter Fredrik och är den enda i fiskegänget som klarar av att hålla i mask och fisk. Vi fick synnerligen mycket fisk igår och han for som en spole mellan våra (mitt och barnens) spön.
Men ett par gånger lyckades han hinna med att kasta själv och på ett av dom försöken fick han den här bjässen på kroken! Middag för en hel karl.
Vid sluträkningen var det dock Elvira som hade fått de största och de flesta fiskarna. Vi grillade fem fina abborrrar med smör och persilja igår kväll. Färskare fisk går inte att få.

KAKA

Vi plockade lite blåbär idag. Eftersom det inte fanns någon svamp. Och jag lovade Elvira (som en muta för att få henne att orka hela vägen runt i skogen) att vi skulle baka blåbärsmuffins till kvällen.

Nu har min muffinsplåt tyvärr försvunnit i mina flyttvändor, men jag tänkte att det skulle nog funka ändå. Hur gjorde man muffins innan muffinsplåten liksom? Klart det måste funka med formar direkt på plåt.

Som ni ser på bilden så funkade det sådär.

KORKA UPP

Vi drack en flaska vin till söndagssteksmiddagen idag. Det var gott och om man är nyfiken kan man läsa om det i Fredriks blogg.
När vi plockat undan och diskat konstaterade Fredrik att han gärna skulle vilja ha ett glas vin till. "Jamen, ta det då", sa jag. "Men, men", stammade han. "då måste jag ju öppna en hel flaska". "Ja, och?" replikerade jag med min mest oförstående min. "Men hjälper du mig då?" frågade han då.

Så nu dricker vi någon sorts amarone.
Han är så himla rolig, Fredrik. Ibland är det som om han nästan inte känner mig alls.

AGONY

Fy fan för söndagsångest. Semestern är slut-ångest. Tillbaks till gruvan-ångest. Den rider mig. Plågar mig och svärtar min själ och hela min varelse.

Och jag som inte ens ska jobba imorgon.

VILTBLOGGEN

Pappa ringde i fredags med en dementi från Skaresta. Den lilla sparvhöken (som på bilden tvångsmatas med köttfärs) hade flygtränat lite till. Det gick sisådär och man tippade nu på ett brutet nyckelben. Och dementin gällde detta; sparvhöken får en plats och en chans på Roslagstulls djursjukhus. Trots att den är just en sparvhök.
Är det inte rart, så säg.

Malin Dubois - djurens vän.

FLY LITTLE ONE

Igår kväll skulle fågeln släppas ut. Pappa ville gärna att det skulle vara som när den där Lili & Sussie-systern och hennes pojkvän släpper ut fåglar på sin mysiga djurö. När den liksom flaxar iväg glatt och tacksamt i solnedgången. Vickar lite med vingarna till avsked och sen lever fritt och hälsosamt i alla sina dagar.

Den här fågeln hade inte tittat på Lili & Sussie-systerns program. Den fattade ingenting. Jag slutade filma lite tidigt här, men det som hände efteråt var att den lilla stukade sparvhöken helt enkelt knallade tillbaka in i stallet till sin trygga boxhörna. Där ville den vara. Så den får några dagar till på sig, sen försöker dom släppa den igen. Flyger den inte då blir det mercy by hagelbössa.

The circle of life, kids. The circle of life.

HAWK DOWN

De fem igelkottarna som bodde i stallet sist vi var nere hade fått flytta upp till Stockholm. Istället hade en sparvhök kommit på besök. Den hade kanske lite hjärnskakning och lite vajsing på ena vingen och behövde återhämta sig en smula. Eller i själva verket var det så, att så länge man trodde att det var någon sorts falk hade den en reserverad plats hos veterinärnerna i huvudstaden, men när det efter lite bildgooglande visande sig vara en sparvhök då fick den sitta kvar i stallet och käka köttfärs och självläka efter bästa förmåga. Rangordning - även bland rovfåglar mina vänner.
Men han var fierce den här pippin. Väldigt irriterad på allt och alla och fantastiskt fin att titta på. Även om det bara var en sparvhök.

SKARSTA PT II

Snart åker vi tillbaka för Skaresta för lite aktiviteter, helt utan barn den här gången. Plocka svamp, promenera. Förhoppningsvis åka och fika på Ekenäs. Allmänt låtsas att man är pensionär.
Fast ikväll ska vi sitta ute i jaktstugan och spana på vilt. Förhoppningsvis blir det lite action. Pappa har lovat att skjuta på allt som är lovligt. Räv. Grävling. Kråka. Gamla sexbrottsdömda rikspolischefer osv.

Det blir trevligt.

CRUZ

Här bjuder jag på lite ögongodis. För att jag tänker att ni, som jag, gillar brudar i korta shorts, små toppar, stora tuttar, olja och svett som fixar och donar lite sådär avmätt med bilar. Inte sant?

Eller så är det helt enkelt bara en festlig låt.

GÖR OM - GÖR RÄTT

Hur fan tänkte jag igår när jag bloggade den svintrötta, osminkade trollhårsbilden? Jag har haft ångest ever since. Men man plockar inte bort publicerade grejer i bloggen. Såna är reglerna. Såvida man inte blir hotad med stämning.
Nåväl. Idag håller jag trollfrisyren stången med plattång och Freddans superhårklister. Och jag har hittat ner i sminkväskan igen. Idag är det grillfest i Färjestaden. Det blir sköj. Och barnlediga är vi också nu ett tag framöver, kan man tänka sig.

Det enda som inte känns helt 100 är fjärilarna på klänningen.

De är inte jag så att säga.

Fly mig en döskalle någon.